Trött, tröttare, Sara...

Hur kan det komma sig att hela veckan, inklusive utcheckningarna idag, har gått som smort - inga problem, inga katastrofer och inte någon egenligt stress - ända fram till incheckningskaoset började idag. Och denna dag, detta bröllop, av alla är det som det redan innan varit mest problem med. Så mycket, att Herr VD och försäljningschefen själva har tagit hand om allt, från början till slut.

Vi hade i och för sig fullt hus som checkade ut, men i princip alla var ute på utsatt tid. Problemen började när de inkommande gästerna kom långt före utsatt tid och ville ha sina rum på momangen - för var skulle de annars byta om till bröllopet?????? Så vi har bytt rum till höger och vänster för att försöka hålla alla glada, lett och bett om ursäkt för de rum som inte hunnits städas och sprungit upp och ner för trapporna för att kolla rum och eskortera gäster till de rum som var färdiga.

Och givetvis lyckas fröken Berlin med konststycket att fastna med klacken i heltäckningsmattan när hon i flygande fläng tog sig ner efter att ha visat en gäst till rummet. Trillade förvisso inte, men pajade däremot den plastskena som tydligen finns i skon för att göra den stadigare, för efter den manövern var skon sig inte lik alls, ungefär lika stadig som en blöt disktrasa.

Sen hade vi de två par som bokat in sig för en härlig helg på hotell. När de upptäckt att det ena paret hade rum i den gamla delen och det andra i den nya delen var detta givetvis inte bra nog, så kunde se till att byta så båda rum var i den nya delen. Kan tyckas enkelt nog, men med ett fullbelagt hotell är det som att lägga puzzel med ena ögat förbundet. Vi lyckades till sist få till det så att alla var nöjda och glada.

Trodde vi ja.... Utanför det nya rummet fanns nu en generator som lät alldeles förfärligt, ringde den manliga halvan ner för att meddela, hans flickvän var minsann gravid och skulle inte kunna sova alls med allt det hemska oljudet. Kunde de inte få byta rum?? FÅR MAN SLÅ GÄSTER I HUVUDET MED EN STEKPANNA??? Lät dem titta på ett rum i det hus med lägenheter som ligger på andra sidan parkeringen. Men se det rummet var inte heller till belåtenhet. Till sist beslöt de stanna kvar i rummet sen vi försäkrat att generatorn tystnar mellan 10-11 på kvällen och börjar igen senare på morgonen. Så nu håller vi alla tummarna för att det för en gångs skull stämmer, och vi slipper höra mer klagomål från dem i morgon bitti. Missförstå mig nu rätt, jag är fullt medveten om att de betalar dyra pengar och givetvis vill ha full valuta för pengarna, men lite rimlighet kan det väl vara i klagomålen...

Om vi så går över till det helt omgjorda mottagningsrummet, så kan det sammanfattas med ett ord. TURKOS!!! Glöm det här med att rulla ut röda mattan för brudparet, här var det TURKOSA mattan som gällde. Och i själva rummet var det turkost och vitt överallt, väggar, golv, stolar och bord. Och spotlights. Rätt häftigt i och för sig, om det hade varit ett party party, men för ett bröllop... Nja... Not my cup of tea, so to speak.

Har inte haft många minuters vila idag, annat för de 10 minuter jag stod i köket och väntade på min hamburgare, och de 10 minuter jag tog på mig för att äta sagda hamburgare. Blev dessutom kvar en halvtimme extra för att hinna färdigt med allt inför morgondagen.

Morgondagen ja... Tror att jag nästan kan klassas som en lätt mentalstörning, för jag bytte frivilligt med L så att hon får morgonskiftet i morgon och kvällsskiftet på måndag. Med andra ord: jag anmälde mig frivilligt till att jobba till elva i morgon kväll, och börja igen klockan 7 på måndag morgon. Vill bara klargöra här och nu, så att ni förstår vidden av det hela, att det handlar om nyårsafton och nyårsdagen. Tror att det är nåt fel som är trasigt i mitt huvud... Måste vara Holkkosidan som spökar...

Another one bites the dust!

Det är banne mig inte klokt vad vi är bra i receptionen! Allting går som en dans! Nu är det väl kanske inte BARA våran förtjänst, men ändå... Lite högfärdig kan man väl får vara så här i juletider!

Vi hade ju som sagt 2 mottagningar i går, där de två brudarna - av förklarliga skäl - helst ville undgå att se varandra. De första lyckliga tu kom in, och skulle ha sina foton tagna i pianorummet. Det var i alla fall planen. Men se, det där stackars pianot fick minsann inte se minsta skymt av brud och brudgum. Istället var de överallt annars i lobbyn, och fotograferades än här och än där. Och möblerade om i stort sett allt, för självklart var möblerna i vägen mest hela tiden. Fotografen lovade innan brudparet kom in att han utan problem skulle vara färdigfotograderad inom en halvtimme. HA! Hörde honom säga "last photo" minst 375 gånger, medan han flyttade bruden en halv centimeter till höger, sen till vänster; bad henne höja högra axeln, sänka vänstra stortån och vinka med båda öronen; för att sen upprepa proceduren med brudgum, brudparet tillsammans, brudtärnor, föräldrar, och hela tjocka släkten. Ungefär. Under hela denna procedur höll sig vår aldrig-någonsin-överarbetande-porter S i närheten. Så mycket i närheten att jag misstänker att fotografen kommer att slita de få hårtestar han har kvar när han framkallar korten och hittar ett oväntat huvud i hörnen på alla foton....

Men hur som haver, halvtimmen gick, och mer därtill, och vi väntade brudpar nummer 2 vilken minut som helst. Vi var med andra ord en aning stressade, eftersom vi dessutom var tvugna att återställa ordningen bland möblemanget, så K gick slutligen fram till fotografen och sa att nu fick det minsann vara nog. Han tittade på henne och sa, bara två minuter till för de sista korten. K började nu se en aningen högröd ut i ansiktet, och vad som var misstänkt likt rök började puffa ur öronen... Han insåg här att han var oerhört nära att få leta efter sin kamera på ett ställe av kroppen dit solen strålar ALDRIG når, och tog sitt pick och pack och avlägsnade sig.

Vi lotsade brudparet med tillhörande släktingar till den del av hotellet där de skulle hålla hus, skyndade oss att ordna till möblerna och inväntade nästa gäng. Och väntade. Och väntade. Och väntade. Ungefär 45 minuter senare kom de... Men oj vad vi var redo för dem då!

Kvällen förflöt sen helt utan problem, och vi gratulerade varandra till ännu en superbt genomförd dag och kväll.

Hur kvällens övningar förflyter är jag än så länge lyckligt ovetandes om. När jag lämnade jobbet höll vi som bäst på att göra våran incheckningsdans bakom den allt för lilla receptionsdisken, så forstättning följer.

Det enda jag vet är att när kvällens gäster staplat i säng, kommer morgondagens bröllop att förberedas. Brudparet har anlitat en bröllopsspecialist som ska göra om PRECIS hela rummet. Anlägga dansgolv av glas, sätta upp en egen scen, måla väggarna skära med gröna elefanter... Nja, det sista var lite hittepå, men ni förstår kanske andemeningen. Och nåde dem om de så mycket som lämnar en liten fläck på väggarna eller sliter upp en enda tråd i heltäckningsmattan, för då kommer de att ha en MYCKET arg Herr VD i bakhasorna.

Men det ska onekligen bli kul att se exakt vad de kommer att göra med rummet.

Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp te och min nyinköpta Henning Mankell bok. In änglish.

Så har den börjat...

...bröllopshysterin! Vi kom in till jobbet igår, taggade till max för att ta i tu med veckans första - men långt ifrån sista - bröllopsmottagning. Förväntade oss ett visst kaos, och hade full beredskap. Men vad händer?? Ingen hysteri överhuvudtaget!! Alla incheckningar skedde i lugnt och sansat tempo, inga katastrofer - vare sig större eller mindre - och inte heller någon hysterisk fylla. Nästan lite besvikna var vi...

Men, idag då, tänkte vi alla, idag kanske det blir lite liv i luckan! Men så f-n heller, lugnt, sansat och inga katastrofer. Man kommer som av sig helt och hållet...

Dagens bröllop var dock speciellt ändå, eftersom det var en av våra "egna" som gifte sig, nämligen K nere från spat. När de nygifta tu anlände stod i princip hela personalstyrkan i givakt i lobbyn för att lyckönska och kika lite.

Men, morgondagen kan innebära en del trixande och fixande, då vi har inte en, utan två bröllopsmottagningar. Samtidigt. Mer eller mindre i alla fall. Och den ena bruden vill helst slippa se den andra... Så håll alla tummar ni har och äger för att det åtminstone inte regnar i morgon, så att en stor del av fotona kan tas utomhus. Om inte, kan det bli lite...knepigt, eftersom de förmodligen inte vill ha en extra brud på korten. Ja ja, den som lever får se...

GOD JUL!!!

Lagade Boeuf Borgignon som blev supergod och...skar mig i fingret. JAG VET! Håll Sara borta från knivar.

En riktigt bra dag, trots avsaknad av familjen. Men passa er, för snart kommer jag hem!

Kolik och julhysteri

Alla kolikhästar och -barn - jag har full förståelse för eran motvilja att gå och eran vilja att skrika! Om det är möjligt att som 32 år gammal människa få kolik så har jag haft det idag. Och helt vansinnigt ont gjorde det, milt sagt!! Kände mig precis som de tecknade figurerna på TV som blir uppblåsta på allehanda vis och sen pyser iväg upp i luften, med skillnaden att jag aldrig pyste. Tyvärr... Gav till sist upp och åkte hem, och tillbringade sen en LÅNG stund hoprullad till en boll på sängen svärandes och suckandes. Men sen vaknade hästtjejen till liv och jag gjorde med mig själv precis som jag gjort med ett otal kolikhästar - tvingade mig att gå runt, runt i lägenheten, tittandes på Peter Pan på TV. Denna lyxvariant av kolikbehandling med TV var snäppet bättre än att går runt, runt, runt, runt på en stallplan eller ridbana i timmar, 9 gånger av 10 mitt i natten.
Efter ett par timmar var jag fit for fight igen, alldeles lagom tills S kom över med shoppinglistan i högsta hugg. Tillsammans begav vi oss så till stora Tescos för en tur i julhysterins land. Man blir rent trött av att bara titta på folk! Överfulla shoppingvagnar, skrikande och gråtande barn...ja, ni känner nog igen scenen.
Men, shoppingen genomfördes underligt nog rikigt snabbt och smärtfritt, och mindre än en timme senare var vi tillbaka. Nu återstår bara själva matlagningen.... Men till och med jag ska nog kunna följa ett recept. Hoppas jag.

Massor med hurtig

Hmm... gym, långpromenad och skridskoåkning på en och samma dag tycker jag är ganska hurtigt. Mina ben tycker att det var alldeles FÖR hurtigt..

När jag kom ut ur gymmet i morse, tja, det var väl kanske mera mitt på dan om jag tänker efter, sken solen från en klarblå himmel! En så'n företeelse är alltför sällsynt för att inte göra det mesta av dagen. Alltså slängde jag i mig lite mat, hoppade in i duschen och drog sedan med mig en lagom bakfull I (julfest igår) på en promenad längs Old Kenmare Road. Stackars I huffade och puffade som ett gammalt lokomotiv när vi tog oss upp för branten i början av vandringsleden - alkohol är inte direkt en bra grund för en långpromenad...- men kom snart igång. Vi var ute en dryg timme och bara njöt av vädret och naturen.

I bilen på väg hem ringde S-M och frågade om jag ville komma ner på stan och ta en kopp kaffe med henne, så jag släppte av I, gasade hem och bytte om och knatade ner på stan. Givetvis tog det en bra stund innan jag hittade på SM, men till sist satte vi oss på ett fik och avnjöt te och scones med grädde och sylt. Bra mycket godare än vad det låter!

Sen avslutade jag och R kvällen med att åka skridskor! Japp, du läste rätt! Skridskor. Varje år till jul sätter stan upp en skridskorink på en av parkeringarna, till allas förtjusning. Mindre förtjust blev jag när jag insåg att det kostar 16 Euro för en timme! Det är med andra ord nästan 150 spänn för en timmes skridskoåkning!!!!! Hutlöst!! Men, vi betalade glatt och fick fina blåa plastiga skridskor som var så oslipade att inte ens Foppa kunnat åka på dem! Rätt kul var det dock att titta på alla människor som försökte åka... Ett stort antal höll krampaktigt i sargen och såg lätt panikslagna ut. Andra vågade sig glatt ut på isen och tog sig - oftast - fram (ibland bakåt) på stapplande ben och på knylorna. I denna samling tog sig underteckand ut som ett fullfjädrat skridskoproffs! Man får vara glad för det lilla helt enkelt.

Nu sitter jag i sängen och knappar ner detta, för att snart falla i välförtjänt sömn!

Surkål och kokt lax

En dofternas dag, minst sagt. Eller snarare, en LUKTERNAS dag... Kom lagom svettig och helt oanandes hem från gymmet, öppnar dörren och PANG! Den slår emot mig, lukten - stanken ?- av surkål som min kära lägenhetspartner hade kokandes på spisen. Jösses!!! Förstår helt och hållet varför det inte är en del av vårat julbord, och varför polackerna bara äter det en gång om året! Gömde mig med en bok i mitt sovrum, som jag förvisso somnade under (boken kära vänner, inte sovrummet...), och vågade mig ett par timmar senare ut ur rummet. Kusten var mer eller mindre klar, eller min näsa mer eller mindre bedövad... Tvivlar inte en sekund på att de surkålsklimp han förberedde smakar gudomligt, all annan mat jag han låtit mig smakat på tidigare har varit mycket god, men LUKTEN gott folk, lukten...!

Hur som haver, åkte iväg och hämtade S på stationen, hon har varit hemma i Tyskland och firat en tidig jul. Med sig hade hon även massor av gott te till mig! Alltid välkommet!

Tillsammans gick vi senare ner på stan för en pint, och när jag kom tillbaka hem och öppnade dörren... PANG!! Där slog den ner mig igen, lukten! Men denna gång en ny, och om möjligt värre lukt. Ångkokt lax.... Hur kan något som smakar så gott lukta så vansinnigt illa?? M kom ut ur sitt sovrum och sa, Fisk, det luktar fisk. No shit Sherlock! Till och med en människa som haft närkontakt med Hannibal Lector och fått näsan avbiten skulle ha kännt att det luktade fisk! Tack gode gud för öppna fönster och rökelse, det kan maskera nästan alla lukter!

Kniv, solnedgång och våta fötter

Underbart solig dag idag, så jag skyndade hem från jobbet för att slå ihop in pajdeg innan jag tog mig ut i parken. Mätte up mjöl, och skar smör i små kuber, som sig bör. Men så var det då den där lilla detaljen med kombinationen Sara och Kniv. Vi vet ju alla vad som hände den där sommardagen när jag fick för mig att tälja lite - as you do - och slutade ett par fingertoppar kortare... Nåväl idag skulle jag ju bara skära i smör, så jag tog en av de fina MATknivarna jag fick efter mormor och skar fina små kuber. Helt slät och utan tänder. Kniven, alltså, inte smöret. Tror ni det hjälpte?? NÄ, jag lyckades minsann med konststycket att skära mig mellan pekfinger och långfinger på vänster hand så blodvite uppstod. Med en slö matkniv... Det måtte vara en gudagiven talang!
Fick ialla fall till den där degen, plåstrade om min hand och begav mig ut i parken med kameran i högsta hugg för att bjuda på ett smakprov av vad Killarney National Park har erbjuda måndagen före jul. Hade en underbar promenad ända fram tills dess jag framför mig hade ännu en del av det irländska innanhavet. (Se foto ovanför) Tog av mig strumpor och skor och kavlade upp byxorna, och började vada... Och ett kan jag tala om - det var banne mig inte varmvatten i den pölen inte! Med vatten upp till knäna var jag tvungen att stanna ett antal gånger för att förvissa mig om att jag fortfarande hade 10 tår, för känna dem kunde jag då inte! Och det var inte en meter att vada igenom, utan snarare 100 meter. Barfota. I iskallt vatten. I december. En vecka före jul. Tänk om jag ändå kunde låta bli att hamna i såna här situationer hela tiden... En annan gudagiven talang, misstänker jag. Och om den nu är gudagiven är det väl lika bra att göra det bästa av den!! Fina bilder blidde det i alla fulla fall!!

Personlighetsklyvning?

Kan man med gott samvete äta lussebulle och dricka glögg SAMTIDIGT som man avnjuter en tallrik jordgubbar med mjölk och socker, eller är jag nu officiellt drabbad av personlighetsklyvning?

Bröllop och julfester på jobbet igen idag, och allting har flytit på alldeles utmärkt. Inga strömavbrott eller orkaner, utan en ganska behaglig kväll med alldeles lagom att göra. Men, måste ju erkänna att det var roligare att skriva om kaoset än om en alldeles vanlig dag på jobbet. Aldrig är man helt nöjd...

Var till gymmet idag på morgonen, och körde igenom det nya programmet. Det - för mig -nya innebär nästan inga maskiner alls, utan mest bara hantlar till höger och vänster. Med min lite lätt brottar-märta-formade kropp - tack för den pappa! - kan jag tycka att det är lite trevligare med maskinerna, eftersom jag då inte ser ut som att jag knaprar stereoider till lunch och tränar inför brottar OS 2025... När jag tänker efter är det nog mest benen som förstör bilden av mig som nätt liten älva. (En älva som förmodligen skulle snubbla över en stubbe och sätta sig i det blöta gräset och på så sätt bli utesluten ur Älvornas Riksförbund...) Men va´ 17, det var ju å andra sidan rätt kul den gången jag skulle kolla om jag orkade lika mycket i benpressen som killen innan mig gjorde, och utan större problem tog sisådär 135kg, 20 gånger! Och gissa om jag tittade mig omkring efteråt och hoppades att någon skulle ha sett det!! Men icke....

Nåväl, nu ska Brottar-Märta ta telefonstolpebenen med sig till sängen och drömma om OS 2025!

Höga klackar - VARFÖR???

Borde man inte lära sig någon gång? Högklackade skor = vansinnigt ömma fötter!! Och, framför allt, hur korkat är det egentligen inte?! Stod där i affären och höll i skorna, och VISSTE att jag inte skulle kunna gå mot slutet av kvällen. Provade skorna, och sa till S "De här skorna kommer att mörda mina fötter". Ställer jag tillbaka dem i hyllan och tar ett par mindre högklackade skor?? Nähädå, betalade glatt 30 Euro för att i slutet av kvällen stapla hem med geisha steg. Men snygg var jag!

Det är ju givetvis julfesten jag talar om. Massor med skoj var det, och jag lovar att jag inte kände igen hälften av alla människorna som var där. De var ju inte längre klädda i uniform! Herregud, hade kockarna hår under mössorna?? Och tjejerna i städpatrullen utan polish och trasa??

Maten var underbar, även om tjejen mitt emot mig valde stek, "blue". Inte "rare", "medium" eller "well done",utan "blue". Ett uttryck som jag aldrig hört talas om förr, men som innebär att steken med nöd och näppe slutat säga MU! Ger mig den på att kocken höll köttbiten 2 cm ÖVER stekpannan i en minut innan han med tvång fick den att ligga still på tallriken, för den var banne mig med nöd och näppe död. Behöver inte säga att jag åt lax, va?

Kvällen var jättelyckad, och den enda som var riktigt rund under fötterna var en av männen i chefsposition, men han var det å andra sidan så det räckte för hela församlingen. Vid ett tillfälle föll han, och fick hjälpas upp av 5 personer. Lite lätt onykter, med andra ord.

Och den enda som var helt alldeles jättenykter, fick uppsöka sjukhus dagen efter. Han och Herr VD spelade luftgitarr - as you do - och det slutade med att P föll och drog med sig Herr VD i fallet, och slet sönder en muskel i knät. Kommer att vara hemma sisådär 3 veckor... Så kan det gå när inte haspen är på! Skrattat gott åt det har vi gjort hela högen, inklusive Herr VD och P.

Sen var det ju givetvis de sedvanliga skandalerna till höger och vänster, som vi alla gottar oss åt, särskilt när en allmänt mindre omtyckt medlem i sälj-teamet och en huvudet kortare kock var inblandade...

Vid tre-snåret på morgonen staplade jag så hem på mina stackars ömma fötter. Försökte få en av killarna i porter-gänget att bära hem mig, eftersom han är van att bära tunga resväskor och så. Han vägrade dock, och påstod att jag var aningen tyngre än en resväska... Förstår inte alls vad han menar!!

Bilden är jag och resten av recpetionsdamerna, och även Rudolf som tittade in som hastigast på väg till Nappapiiri.

Den där Murphy....

Ni vet, han som kom på Murphy's lag, om att allt som kan gå fel kommer att gå fel, han ska ha sig en redig passop!
Idag är den stora dagen, Julfesten!! Hela gänget från jobbet, uppklädda till tänderna, god mat och massa skoj. Har sett fram emot detta länge nu. Men, så kom han Murphy och stack upp sitt fula huvud... Vem vaknar med en härligt huvudvärk och täppt näsa om inte undertecknad! Nu spelar säkert de där flaskorna rödvin som jag och I delade igår kväll en viss roll i huvudvärken, men inte i nästäppan! ...tror jag i alla fall... Sitter nu här och äter soppa som min godhjärtade rumskamrat bjudit mig på och skall snart hoppa i ett varmt bad. Och givetvis med en mugg Lemsip - denna underbara förkylningskur som måste vara Guds sätt att säga förlåt för allt det taskiga väder han gett irländarna, för Lemsip är en dunderkur! Kurering på hög nivå med andra ord! Och nej, ingen varm whiskey med citron och honung. Om man inte tycker om whiskey i vanliga fall, hjälper inte direkt honungen och citronen....

Sagan om en hund

Okej gott folk, jag är i behov av lite goda råd, så läs igenom dagens blogg, och ge mig gärna era kommentarer.

Så här ligger läget: som vi alla vet, finns min älskade Mizzi inte längre med mig, och jag finner mig för första gången sen -90 utan husdjur, något som jag över huvudtaget inte tycker ett dugg om. Jag saknar mitt lilla Tryne så mycket att jagh stundtals inte vet vad jag ska ta mig till.

Har i veckan börjat leta efter ett hus att hyra, där jag är tillåten att ha hund igen.

Detta är bakgrunden. Min familj och mina nära, inbillar jag mig, har full förståelse när jag säger att för mig är ett liv utan hund inte riktigt ett fullt liv.

Igår var jag så ute på en lång promenad i duggregnet. Ungefär halvvägs fick jag sällskap av en hund som i princip såg ut som en blandning mellan Mizzi och Gizmo, d.v.s. långhårig och rödlätt. Han/hon (henom) följde med mig hela vägen runt. mestadels framför mig, men hela tiden med full koll på var jag befann mig. Korsade jag en gata, gjorde henom det samma, vek jag av in på en annan väg gjorde henom det samma, och när jag gick in i affären väntade hon utanför på mig. Till sist befann vi oss framför min lägenhet. Förklarade för vovven att han/hon tyvärr inte kunde komma med mig in, något som henom tog noll hänsyn till. Sprang in i lägenheten och såg så glad ut över att vara inne från regnet. Försökte göra min röst tydlig, klar och stark, och sa "get out". Henom satte sig ner och tittade på mig. Återigen sa jag "get out". Henom lag sig ner och tittade bort, som om henom försökte göra sig osynlig. Mitt hjärte blödde, och ville inget annat än erbjuda henom Mizzis säng, och säga Stanna här, jag tar hand om dig. Men, jag får visst inte ha hund i lägenheten. Slängde ut två lussebullar på gräsmattan utanför, och medan vovven glatt mumsade i sig dem stängde jag dörren och drog för gardinerna, och kände mig som världens hemskaste människa... Några minuter senare kom det ett ljud från dörren. Kikade ut, och där stod henom, och bara väntade på lite mänsklig kärlek... Och jag kunde inte öppna dörren... Näst efter att ha tagit Mizzi till veterinären den sista gången, var det här det värsta jag gjort.

Korsar denna hund min väg igen, kommer jag att släppa in henom, och lita till att jag hittar ett hundvänligt hus att hyra, innan de kommer på mig med att ha hund i lägenheten...

Faulty Towers - släng dig i väggen!!

Innan vi påbörjar dagens äventyr, ber jag dig att erinra dig den gågna helgens händelser. Ha dem bara lite lagom färskt i minnet, och läs sedan vidare.

Hotellets ägare insåg fördelen med att ha en fungerande generator, eller snarare en inkopplad generator, och skred raskt till verket med att installera den redan befintliga generatorn. Grund gjuts och hus byggs, eller nåt liknade. Ett antal gulklädda herrar har tillbringat dagen i orkan och spöregn utomhus, och jag antar att de inte gör det för sitt egna höga nöjes skull. Så arbetet med generatorn pågår för fullt och i hotellet har vi en mindre konferens. Lite lagom att göra med andra ord. En halvtimme innan konferensen skulle luncha kommer så beskedet att killarna i de gula jackorna har grävt sönder gasledningen - vilket innebär att det inte går att laga mat i köket eftersom det är gasspisar!!!!!! Hoppsan Kerstin, så det kan gå!!Ingen varm lunch för konferensen alltså...

Men det tar inte slut här inte! Några minuter senare kommer en gul jacka med tillhörande manskropp instormande, och fnyser åt mig när jag frågar om han har en bra dag idag. (Provokativ? Jag??) Sekunden senare hör jag honom prata med någon på telefonen angående en generator som inte funkar som den ska... Och allt detta två dagar innan det är helg på nytt, med ännu ett bröllop, ett antal julfester och annat smått och gott. Icke ett fullbelagt hotell att förglömma. Och så kronan på verket - man har lovat oss ännu sämre väder än vad vi hade förra helgen!! Hur nu det ska vara möjligt.... Härligt va?? Om den generatorn inte funkar tills dess är det jag som emigrerar till Yttre Mongoliets Yttersta Utpost!

Men så när jag, fortfarande skrattande (är vid det här laget bortom tårar), kom hem möttes jag av ett paket från mina älskade föräldrar, och i paketet hittade jag bland annat GLÖGG!!! Jippieee!!!! Är nu inte kontaktbar överhuvudtaget resten av kvällen, här ska njutas av glögg!!

Nämen, det regnar!!

Är så hjärtinneligt trött på regn just nu, att en månads semester i de innersta, torraste delarna av Sahara låter som en fullkomligt underbar idé. Hade inte en aning om att det kunde regna så här mycket... Och just när man tror att det faktiskt slutat regna, och i barnslig yra snabbt slänger på sig kängor och jacka för att ÄNTLIGEN kunna ta sig en promenad, då kan man ge sig den på att det börjar ösregna precis när man hunnit så långt hemifrån att det kvittar samma huruvida man vänder tillbaka eller stoiskt fortsätter gå, dyngsur inifrån och ut blir man ändå.

Tillbringade i alla fall gårdagen i vår Spa-butik nere i stan, och roligare har jag ju haft. Till och med helgen från helvetet verkar vara ett bra alternativ, för då hade jag åtminstone nåt att göra! Butiken är i storleksordningen hästbox, och för allan del ganska fin, men om det åtminstone kunde komma lite kunder då och då. Har inte stora krav, en i timmen skulle ha räckt! Sålde allt som allt 2 ynka presentkort... Tror att ett pass där med framgång skulle kunna fungera som tortyrmetod. Efter ett par timmar är man beredd att säga precis vad som helst bara för att få prata!!! Ja, det var jag som sprängde värdetransporten. Och eldade upp bocken förra året. Och rev ur sida 243 ur telefonkatalogen. Det var jag, jag lovar!!!

The bottom is nådd - eller Vem släckte lyset, igen?

Vaknade med ett ryck kl 05.30 och kastade mig ut ur sängen för att inte somna om igen. Det är nämligen jobbigt att vakna sisådär en gång i halvtimmen, sätta sig upp i sängen och tro sig vara på jobbet! Inte hälsosamt alls... Hur som haver, en dusch och frukost senare klappade jag på Vectran och bad sött att vi skulle ta oss hela vägen till Tesco för att tanka, vilket vi faktiskt gjorde, under över alla under!!
Väl framme på jobbet fann jag att strömmen förvisso var tillbaka, men datornerna inte. Med all information om vad som ska betalas och hur mycket som ska betalas inlagt i datorn insåg jag att jag hade en intressant morgon framför mig. Som tur var kom P in någon timme senare, så vi var åtminstone två i kaoset.
Bortsett från skäll från alla håll och kanter - det är ju fortfarande mitt och P's fel att vi var strömlösa, självklart - gick utcheckningarna förvånansvärt smidigt. Vi hade förvisso inte helt koll på hur mycket alla skulle betala och så, men med lite klipp & klistra och knep & knåp fick vi till det rätt skapligt. Brudens far var förstås näst intill kolerisk, och gick runt till alla och sa att de minsann inte skulle betala, med alkoholångorna hängande tätt i luften runt sig. Grudgummen var inte helt nöjd över tillvaron heller, och det tog ett antal hundra Euro och ett par managers för att lugna ner honom. 80-års kalaset var något bättre, och kostade inte fullt så mycket att göra lyckliga. Sen var det förstås ett antal rum som helt sonika bara lämnade hotellet, och ett par som kastade in nycklarna och sa att de minsann inte tänkte betala. Men, säg väl det dag som är helt smärtfri. Vi hade ju ialla fall elektricitet! Och framåt tolvsnåret återvände till och med datornerna från de döda, så vi kunde så sakteliga börja röja upp i röran, och försöka få ihop räkningarna i datorn med vad gästerna de facto betalat. Inte helt enkelt, allra helst när hjärnan allaredan är helt överhettad. Men det gick det med. Jag och P satt där och fnittrade hysteriskt och justerade bort ytterligar ett antal hundra euro. Men, dagen var inte fullt så grönjävlig som vi förväntat oss.
Men, man ska banne mig inte ropa hej förrän man hoppat över det irländska innanhavet för just som vi slutat hyperventilera...gick strömmen igen!! Japp, den tog helt enkelt sitt pick och pack och marscherade ut genom elledningarna, och lämnade endast kaos och stearinljus efter sig. Det var många ganska fula ord som letade sig ut genom läpparna, på allehanda språk.
Herr VD kom efter en stund, och förkunnade att vi stänger hela j-kla hotellet! Ingen idé att försöka bedriva någon slags verksamhet här inte. Man kan tycka att en sån grej är ganska enkel, med endast runt 15 rum belagda, men icke sa nicke! Tror du att gästerna har vett nog att hålla sig inne på hotellet när vi behöver det?? Nähädå! De är minsann ute och far över hela grevskapet! Men mitt i allt detta, och en timme efter det att jag normalt sett skulle ha suttit hemma i soffan och pillat naveln fick jag änteligen gå hem!! Så här sitter jag nu, med ögonen på halvskaft och funderar på om det är legalt att gå och lägga sig före klockan 19....

Skratta eller gråta - det är frågan!

Klockan är nu tio minuter före midnatt, jag har nyligen kommit hem från jobbet och sitter nu i sängen och funderar över om jag ska skratta eller gråta. Kan förresten inte göra annat än att skratta.
Kvällen kan enkelt sammanfattas som: KVÄLLEN FRÅN HELVETET! Detta är scenariot: fullbelagt hotell, bröllopsmottagning med tillhörande 3 rätters middag, 80-års kalas även den med 3-rätters middag, en mindre julfest med - hör och häpna- 3 rätters middag, samt en hel del andra inbokade i restaurangen. Med andra ord en tämligen jäktad kväll som den var.
Men här kommer så kronan på verket in i bilden. Uret visar på cirkus 20.30, alla incheckningar gjorda och lugnet började så sakta infinna sig åtminstone i lobbyn, men se - vad händer då?? Jo men ett litet strömavbrott skulle väl kunna vara skoj! Sätta snurr på stället så att säga. Man får tacka den lite barmhärtiga stjärnan över att bröllopsgästerna åtminstone fått in varmrätten, men 80-års kalaset är en helt annan femma minsann. De har precis satt sig till bords!! JIIPPIE... eller nåt...
Mormor gråter, mannen med peruken skäller på mig (ja, glömde jag säga det - strömavbrottet är givetvis MITT fel, det har ingenting alls med halvorkanen som ännu härjar att göra), perukens fru gnäller, VARFÖR HAR NI INTE ETT RESERVSYSTEM SOM FUNKAR??
Och sen kommer nästa fråga - hur blir det med bandet som ska spela på bröllopet? Man skulle ju kunna tycka, som den korkade utlänning jag är, att om man förser ett band med en akustisk gitarr tillsammans med de trummor de hade med sig så borde de kunna producera någon slags musik? Eller sjunga en liten trudelutt i alla fall, rösten bör inte kräva elektricitet, så vitt jag vet i alla fulla fall. Men ICKE!! "We are a rock bank, we only do rock music" skanderade dessa så kallade musiker med dårars envishet där de satt på sina rundade bakdelar framför sina helt tysta instrument.
Kunde inte springa fort nog över den kolsvarta parkeringen i ösregnet för att komma hem när klockan äntligen visade på 23,00. Hem ja... Tanka bilen ska visst vara bra har jag hört, helst innan man bara har ångorna kvar att köra på. Men hem kom jag, frågan är bara om jag kommer till jobbet i morgon bitti klockan 7! Just det ja, passade på att fylla på med lite mer vatten på passagerarsidan när jag körde igenom en annan del av det irländska innanhavet. Mycket vatten blir det...
Så, i morgon bitti är jag tillbaka på jobbet för att ta hand om alla lyckliga gäster som checkar ut. Och har jag inte fungerande datorer kommer jag att slita mitt hår! Det blir då en flintskallig Sara som kommer hem i januari!
Fortsättning följer, helt sonika!

...och regnet det bara öser ner...

Om det regnar så här mycket är det inte konstigt att öknarna sprider ut sig i rask takt runt om i världen - irländarna snor helt enkelt allt regn!

Det har regnat mer eller mindre nonstop i tre dagar, och vi pratar REGN! Det öser ner, samtidigt som det blåser halv orkan! Och trots detta ser jag dagligen folk som på fullaste allvar går ut med paraply. Jag menar, har de aldrig sett Mary Poppins?? Det ligger sönderblåsta paraplyer i driver runt om i stan. Man kan ju liksom tycka att infödingarna vid det här laget skulle ha insett det futila i att ge sig ut med paraply i storm. Att vi "foreigners" sen gör det misstaget EN gång må väl vara ursäktat, men inte upprepade gånger. Tacka vet jag mina gröna regnkläder och regnbågsfärgade gummistövlar!

Åkte igår mellan Killarney-Killorglin tur och retur, och nu är Vectran även licenserad som amfibiebil! Nog för att jag hört talas om vattenplaning och så, men när vattnet faktiskt pyser in genom dörren på passagerarsidan börjar det bli löjligt... Sen kanske man i och för sig ska sakta ner lite INNAN man kör in i det irländska innanhavet på N72, men man kan ju inte tänka på allt.

Jag försökte faktiskt ta kort på det underbara vädret, men kom fram till att regn och kamera sällan är en riktigt bra kombination såvida kameran inte är vattentät. Och det är inte min! Men håll tillgodo med den bild jag satte dit. Detta är trots allt Irland, och vem vet - hemma flyger ju kråkorna upp och ner, så varför inte läskunniga kråkor här??

Skrattande workout

Ja, så har jag gjort det igen! Fått omvärlden att titta på mig som vore jag en grön gumma från Mars!

Köpte igår en mp3bok på nätet: Sucka mitt hjärta men brist inte, av och med Mark Levengood. Så tänkte att jag skulle göra två flugor på smällen och lyssna på boken medan jag tränade. Och inte anade väl jag att boken skulle vara SÅ rolig! Försök att skratta samtidigt som du gör sit ups, eller nåt annat som kräver insatser av magmusklerna, ! Tänkte väl det, inte helt enkelt. Man får liksom inte ut samma effekt av övningen... Plus att om man går omkring och skrattar för sig själv på ett gym får man en hel del konstiga blickar på sig, om man säger så! Den stackars Paddy som jobbade i maskinerna bredvid mig mest hela tiden såg lite lätt skrämd ut, och höll av någon anledning hela tiden en hantel i handen närmast mig... Vet inte varför...

Men, å andra sidan - Varför vara som alla andra, när jag kan vara mig själv! Och de som jobbar på gymmet skrattade i sin tur gott åt mig, så lite nytta kanske jag gjorde ändå!

Nu ska jag svida om och möta upp med två tjejer från jobbet för middag ute. Curly Wee lämnar oss på fredag och åker hem till Polen igen, tråkigt nog. Och nej, hon heter inte Curly Wee egentligen, men det är ett ypperligt beskrivande namn för damen i fråga!

Typiskt...

Masade mig ur sängen klockan 8 i morse, för att äta frukost i lugn och ro innan jag gick till gymmet två timmar senare. Jobbade till elva igår kväll, och somnade inte förrän runt halv ett, ett, och var således ganska trött när klockan ringde. Packade väskan och lämnade lägenheten med en sista längtansfylld blick på sängen. Solen sken och fåglarna kvittrade, nästan som en vårmorgon! Bra dag, tänkte jag och styrde kosan mot gymmet, bara för att upptäcka att fanskapet inte öppnar förrän klockan 12!! Ingen bra dag längre... Kan ju liksom inte gå och lägga mig igen, så funderade på att gå ut och gå istället, men är bara för huggans trött. Min kompromiss blir att ta ett bad.

Okej, nybadad och fräsch som en nyponros. Men givetvis ringde SW precis som jag satte första foten i badet. Avlade rapport om vad som hände efter att jag lämnat Thanksgivingmiddagen häromkvällen, och det var mer än bara lite dokusåpa över det hela. Fann mig själv lovandes att laga lunch åt oss båda så att hon i lugn och kunde våndas över kvällens händelser. Detta innebar i sin tur att mitt lååååånga bad blev ett kooort - eller i alla fall kortare - bad.

Så, mot köket gott folk!!

Ledig!!!

Under över alla under, det har varit regnfritt idag! Relativt i alla fall! Kom in till mötet på jobbet iförd vandringsmundering, och fick utstå diverse kommentarer. Men jag kommenterade tillbaka, så skrattar bäst som skrattar sist.

Fick skjuts upp till grinden till huset på bilden ovanför, hotellets ägares "weekend house". Japp! Helghus. Men bor man till vardags i ett slott kanske det framstår som en normalsvenssons sommarstuga på 10 kvadrat, vad vet jag. Hur som haver, därifrån gick jag mot Torc Mountain och tillhörande vattenfall. Och givetvis kan fröken Berlin inte hålla sig till de upptrampade stigarna, utan måste göra egna små utflykter vilka denna dag resulterade i smäcksura vandringskängor och en blöt bakdel efter att jag halkat på en trädgren och satt mig rakt ner i blöt mossa. Läckert så! Fortsatte i alla fall längs den blåmarkerade vandringsleden ner till botten av vattenfallet (bild), och tog sen trapporna upp till toppen (annan bild). Och käre värld vad det kändes i de små benen! Svettades som en gris när jag väl kom upp, men det var väl värt det!

Promenerade tillbaka till hotellet, och tog rallyVectran tillbaka hem för en välbehövd dusch.

Sitter nu och plitar ned detta, innan jag ska iväg på Thanksgiving middag. Ursprungsplanen var att vår amerikanske vän J och hans flickvän S skulle laga middagen själva, men med tanke på att J inte ens hade full koll på när denna så stora amerikanska högtidsdag infaller, är det kanske lika bra att vi förlägger det till en restaurang. Har svårt att se honom framför mig stoppandes en kalkon stor nog för 10 personer. Eller vad det nu är man traditionellt äter till thanksgiving.

hmm... Sandra kommer och hämtar mig om en liten stund, kanske borde jag byta om lite och sätta på mig ansiktet kanske? Tycker förstås att sunkiga mysbyxor och en urtvättad stickad tröja borde duga ganska bra....

Ännu en dag...

Hade hela tre gäster som checkade ut i dag, mycket stressfult. Inte. Vansinningt uttråkad, och inte ens det otillåtna användandet av Internet var till mycket nytta. Vi har inte bredband där ute en, så det går SAKTA!!!!!!!!!!! Mer ännu en stressfaktor än ett sätt att fördriva tiden.

Och, blev idag ännu en gång klassad som udda. Laura, en av tjejerna i receptionen, är fullständigt övertygad om att jag är ett totalt hälsofreak, bara för att jag dricker massor med vatten och inte kaffe. Så gissa om hon fick vatten på kvarn när jag idag plockade fram min matlåda!

Vi får så mycket friterad mat, eller mat lagad med ett antal liter grädde att min mage inte alls tycker att lunch på jobbet är en bra idé. Alltså tog jag med egen mat. Och det är det BARA jag som gör... Men va 17, min mat var 10 resor godare än de stenhårda pizzorna och halvtorra kotletterna som serverades idag, så jag var rätt nöjd och glad!

Efter jobbet utsatte jag mig för 1,5 timmes tortyr på gymmet, men kände mig rätt nöjd efteråt. Bortsett från att det spöregnade, och jag som vanligt gått in till stan. Blidde ganska blöt...

Sitter nu här och tittar på film, The Patriot med Mel Gibson, en massa ljus tända och en stor kopp te. Ute blåser det så hårt att brevinkastet lever ett eget liv, men vad gör väl det när jag sitter här inne!!

I morgon är jag ledig, men har möte klockan 11 på jobbet. Om det inte regnar hundar och katter, (raining cats and dogs) som man så poetiskt säger här, tänkte jag ge mig och vandra lite efter mötet. Så håll tummarna gott folk!!

Produktiv som tusan!

Inte klokt vad jag har varit produktiv idag! Händer inte ofta, men när det händer gör jag det ordentligt!

Åkte direkt hem efter jobbet och bytte om för en lång promenad i parken. Mulet och grått, men så himla höstvackert! Satte mig på klipporna mitt emot Torc och filosoferade en stund, och gick sen vidare.

Stannade till vid Tescos och handlade lite (vem har sagt att man ska planera sina inköp och handla en gång i veckan?? Klart överskattat... ) och gjorde mig sen en god böngryta med kokosmjölk. Medan grytan kokade, slog jag ihop en deg och satte på jäsning. Avnjöt maten framför datorn, är fortfarande överlycklig över att ha bredband; knådade sen ihop brödet och satte på jäsning ytterligare en halvtimme. Plockade fram dammsugaren Henry och lät honom jobba en stund; dessa förbannade heltäckningsmattor ligger på minus! Har just satt in brödet i ugnen och tänker om en halvtimme äta en rykande het macka med smör och ost - tack pappsen - och till det dricka en kopp Grön Champagne (te, för den som undrar) - tack mammsen!

Uret visar nu på 20.06, och det är helt legalt att lägga upp benen på soffbordet och lata sig. Börjar jobba klockan 7 i morgon bittit igen... Vi har inspektion av Spa't idag, och Herr VD ville ha mig vid receptionen för att checka in människan idag, och checka ut henne i morgon, vilket innebär att jag denna vecka har delade lediga dagar, måndag och torsdag. Inte världen bästa upplägg....

Regn, regn och regn

Hade ingen aning om att det kunde blåsa från så många håll SAMTIDIGT! Det har vräkt ner hela dagen, och blåst halv orkan. Dörrarna på jobbet har blåst upp, och vinden blåst in en halv ek i lobbyn. Eller åtminstone löven från en halv ek.

Satt upp i personalrummet på rasten, och försökte tugga i mig en tämligen oaptitligt lunch medans jag förundrades över vädrets makter. Om man inte armbågar sig fram till maten prick kl ett lämnas man med det minst aptitliga, vilket idag var mjuka och halvljumma "chips", bacon hårda nog att slå ihjäl nå'n med och en fisljummen vårrulle... Skulle ha gått in till M.D's och bett om lite soppa där...

Stannade till på Tesco's på vägen hem och provianterade lite; sötpotatis, jordgubbar, vindruvor och lite nötter. Orkar bara inte laga mat... Försåg mig även med en kopia av Ice Age 2. Såååååååååå rolig!! Rekommederas starkt!

Och apropå film. största storebror, du bara måste kolla på Borat! En film du bara så kommer att älska. Helt vansinnigt hysterisk... Tillbringade halva filmen med händera framför ögonen för att jag skämdes så mycket! Men käre värld vad jag skrattade!!!!!

I morgon är jag ledig, så håll tummarna för att vädrets makter är med mig. Tänte ge mig ut och vandra i bergen, med om det är samma väder som idag lär det ju inte hända.....

Välkommen till mitt hörn av världen!!

Tänkte att jag härifrån på ett enkelt sätt skulle kunna hålla nära och kära informerade om vad som händer här på den evigt gröna ön.

För tillfället är dock bergen vita! Ovanligt tidigt, men oj vad härligt att åtminstone få SE lite snö, om än på håll!

Fotot visar Purple Mountains, och är de berg jag ser från mitt köksfönster. Inte illa va?

Har just kommit hem från jobbet, och klockan är snart midnatt. Fick inte igång bredbandet förrän tidigare idag, så det känns fortfarande lite som julafton att kunna kolla mail och greja hemifrån. Gissa om jag har saknat det??!!

Vi har just för stunden löjligt lugnt på jobbet, så timmarna har sniglat sig fram. Men detta är verkligen lugnet före stormen, för om två - tre veckor drar julhysterin igång, med julfester och fan och hans moster. Veckan mellan jul och nyår har vi en bröllopsmottagning per dag, utom den 28e då vi har två!! Och varje mottagning har mellan 100 och 200 gäster. Fulla som bara irländska bröllopsgäster kan vara.......

Nu ska jag dyka ner i min egen underbara Venejärvi-säng, och sova som en prinsessa. Åtminstone tills jag måste upp och jobba igen.....

Må gott!!