Sunday, January 28, 2007

Ibland slår blixten ner två gånger på samma ställe...


...och det stället råkade vara jag!

Men, vi ska inte gå händelserna i förväg, utan börja från början. Och början är i detta fallet igår morse. Eftersom i princip hela den polska städpatrullen fått semester beviljad, då denna helg var menad att vara en lugn helg, fann sig C, "accommodations manager", helt plötsligt utan personal och med fullbelat hotell. Inte en drömsits med andra ord. Snäll som jag är, sa jag att jag kan hoppa in och hjälpa dem innan mitt eget skift började, så 10-14.30 for jag runt som ett torrt skinn och städade rum. Och ett ska jag säga er, det är LÅNGT ifrån ett lätt jobb! Svettades som hela familjen Holkko samlad i en rökbastu!

Efter avslutat skift där, knatade jag ner till receptionen och intog stridsposition där. Och igår kväll var det verkligen tal om stridsposition. För en redan då trött Sara. Anledningen till detta var att vi denna afton åter skulle hysa en 80-års fest. För samma grupp som var här den fatala Strömavbrottsnatten. Som vi alla vet var de inte särskilt trevliga då, men under de då rådande omständigheterna kunde det kanske vara befogat, men den attityd och det beteende de hade med sig under gårdagskvällen var inte på något sätt befogat. Det enda det befogade till var smeknamnet "the Bitch Brigade". Kort och gott hade de redan bestämt innan att de skulle klaga på allt, och det gjorde de. Med råge. De hade bokat bord för 26 pers klockan sju, men behagade inte innfinna sig förrän halv åtta, hade stora problem att bestämma sig för vad de skulle spisa så sista ordern togs 20.10. En halvtimme senare stormade de två maffiamammorna ut och skällde ut mig efter noter att servicen var fruktansvärt dålig, bla bla bla. Och dessutom fungerade minsann inte vattnet på damernas. HA, tänkte jag, era puckade helidioter, kan ni inte ens lista ut hur en kran fungerar, medan jag artigt förklarade att vattnet visst fungerar men att handtaget måste föras UTÅT och inte framåt eller bakåt. HM, var svaret jag fick, givetvis kombinerat med en lätt knyck på nacken.

Senare på kvällen, efter att jag fullständigt utmattad hade vacklat hem, genomförde de samma utskällningsprocedur på nattmanagern V, med tillägget att det minsann var dåligt att de BARA hade tillgång till relaxavdelningen i spat, och att inga behandlingar ingick. V förklarade att priset för att använda relaxavdelningen normalt sett är 50€ per person, men DET hade de minsann svårt att tro på. (Till storyn hör att de som kompensation för strömavbrottshelgen fått denna helg näst intill gratis allaredan...)

I morse när jag så åter intog position i skyttevärnet, hade jag redan på förhand taggarna utåt med inställningen Hellre förekomma än förekommas. När så skrivaren inte behagade fungera och rummens räkningar inte stämde var jag redo att slå ihjäl nästa person som överhuvudtaget tittade på mig. C och C tittade på mig och sa: Oj oj, nu svär hon på svenska, så nu är det vi som sakta drar oss undan.

Efter att ha rett upp allt det fick jag tack och lov lämna byggnaden under ett par minuter för att åka och hämta tidningarna. Och denna andingspaus var precis vad jag behövde för att inte inleda ett blodbad!

Resten av morgonen förflöt tämligen väl, i alla fall för min del. Det var en del klagomål på rum med störande ljud utanför, men de hänvisade jag glatt till Duty Managern S-M. Jag har inte betalt för att ta hand om sånt mer än vad som är absolut nödvändigt, men det har S-M. Sen var det ju den mycket trevliga herre som kom för att checka ut, och omgående meddelade att han ville tala med duty managern. Inte för att klaga var han snabb att tillägga, utan han ville bara tala med henne. Vid det här laget gick jag totalt på adrenalin och var übertrevlig. Han visade sig sen vara en hemlig gäst som var på plats för en av de hemliga bedömningar vi ska utsättas för för att få den så åtrådda femte stjärnan. Och under över alla under hade han ingenting att klaga på, enligt S-M. Annars hade man ju lätt kunnat förvänta sig en kommentar som: Receptionist med köttyxa i handen ger kanske inte riktigt det välkomnande man skulle förvänta sig från ett aspirerande femstjärnigt hotell. Han måtte ha en hemligt böjelse för just köttyxor...

När mitt pass så led mot sitt slut idag insåg jag att jag inte hunnit äta något, och att min blodsockernivå var farligt låg. Farligt låg för omgivinigen alltså. Föreställ er sjäva en Sara som inte ätit på 10 timmar...

Ramlade i säng när jag väl kom hem och sov som en klubbad säl. Nu ska jag dock hoppa in i duschen för att senare möta upp med hela receptionsgänget på närmsta pub. Jag - vi - har gjort oss mer än väl förtjänta av en, två eller många, stora cider!!!

Wednesday, January 24, 2007

Japaner, japaner japaner, och en och annan häst...


I morse när jag vaknade var det strålande solsken, en underbar morgon helt enkelt. Knatade i väg till gymmet för att pina mig själv en stund, och hade när jag var färdig 2 missade samtal på mobilen. (Den NYA mobilen. Fick efter några om och men fatt på den jag ville ha!!) S hade sökt mig för att fråga om vi skulle ut och rida en sväng. Vilket var en underbar idé, allra helst som solen äntligen tittade fram.

Givetvis började det regna i samma sekund som vi satte oss i bilen, men skam den som ger sig. Med oss på turen hade vi en sisådär 10 japaner, som nog inte varit i närkontakt med en häst någonsin. Vi knölade upp dem i sadlarna, under diverse mer eller mindre nervösa utrop. Allra helst när när vi korrigerade stigbyglar och sadelgjordar, de såg mest ut som att de trodde att vi för glatta livet försökte knuffa dem ur sadeln igen. Vilket ju är helt befängt, eftersom det tar en hel del energi att överhuvudtaget få upp dem på hästryggen... Eller ganska befängt ialla fall. I en del fall är tanken ganska frestande.......

Hur som haver, off we went, och det är fascinerande hur fort man ramlar in i gamla vanor igen. Innan jag visste ordet av satt jag där och hojtade order till höger och vänster; "Keep to the left", "Pull on the left/right rein", "Don't let the horses eat" - och självklart den gamla klassikern "SILVER, STOP IT!!". Silver är en liten ponny som tycker att det är rätt kul att få bete sig precis som man vill bara för att det är en nybörjare på ryggen...

Så nu sitter jag här med träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen, men det är det värt! Vi har nu för avsikt att koma ut och rida lite oftare än en gång i halvåret... Kanske till och med varje månad!

Monday, January 22, 2007

Frukost kanske...


Ja, så var jag tillbaka på gymmet idag. Och med mig släpade jag D, min nya rumskompis. (Kanadensare som under över alla under faktiskt gillar Djungelvrål!) Behövde faktiskt inte ens släpa med henne, hon hängde så glatt med.

Körde igång med mitt träningsprogram, och det vara bara SÅ skönt att vara där igen. Ända tills jag kommit halvvägs genom programmet, kände att jag blev lite lätt vimmelkantig när jag tog i. Hmmm...Kanske hade varit en bra idé att käka frukost INNAN man tränar. 3 cider kvällen innan är nog inte riktigt tillräcklig grund för ett hårt träningspass... Man tycker ju att alla de äpplen som tryckts in i flaskan borde vara tillräckligt. För att inte nämna allt socker. Men, vad vet väl jag. Tror kanske att det itne är riktigt vad man förespråkar på Du är vad du äter. Kanske en helt ny näringslära??

Petade i alla fall i mig en hel del frulle när jag kom hem igen, och åkte sen till Tralee för att införskaffa mig en ny mobil. Och eftersom att det nu en gång för alla är mig det handlar om, kan jag inte bara enkelt och problemfritt bestämma mig för en telefon som finns i butiken. Nej då, jag har fastnat för den mobil - som jag aldrig de facto har hållit i handen - som bara kan köpas online. Och jag skulle ju rätt gärna vilja titta lite närmare på fånen innan jag köper den. Så nu går hjärnan för högtryck för att lista ut vad jag ska hitta på.......

Friday, January 19, 2007

Tillbaka i regnrusket


Tack för underbara dagar hemma i Sverige med familj och vänner. Så underbart att träffa er alla igen!

Hemresan gick förvånansvärt smärtfritt, även om det ska sägas att det är DÖDLIGT tråkigt. Hade sån träsmak i rumpan när jag äntligen kom hem, trots mjuka vadderade säten! Nåväl, resan förflöt som sagt bra, bortsett från landningen på Dublin Airport. Att landa i halvorkan är banne mig inte ens nästan kul! Jag är inte ett dugg rädd för att flyga, men fann mig själv mer än en gång hårt hållandes i armstöden. Inte för att jag vet vad för nytta det de facto skulle ha gjort om vi faktiskt störtade, men men... Flygplanet for omkring som en snorloska i luften, och att piloten överhuvudtaget lyckades pricka landningsbanan ska han ha elgoe för! När vi sen skulle av planet varnade flygvärdinnorna oss för den starka vinden på trappan ner, och rådde oss att knäppa jackor ordentligt och ta av eventuella hattar. Och, inte utan belägg. Tjejen som klev av framför mig såg ut som att hon skulle drabbas av en panikattack när vinden fick henne fullständigt ur balans. Själv tyckte jag att det var rätt lustigt, och kämpade mig skrattandes ner för trappan. Men blåsigt var det!

För en gångs skull kom sen min väska ut som nummer tre, istället för tredje från slutet vilket är det normala, och utanför stod Airlink bussen så snällt och väntade på mig. Hann sen igenom hela Dublin och fram till Heuston station i god tid till 13,00 tåget, vilket jag överhuvudtaget inte förväntat mig. Och väl framme i Killarney kom S och mötte mig med bilen. Alldeles strålande! Vad som var mindre strålande var väl kanske det faktum att den läcka jag hela tiden haft i bagageluckan nu börjar göra sig påmind i hela bilen. Jag hade tamigf-n mögel på säkerhetsbältena i baksätet! Hur vidrigt som helst! Tror seriöst att det är dags för Berlin att börja leta ny bil.....

Och på tal om mögel - gick in i det rum jag nu fått en ny hyresgäst till, bara för att kolla att det var ordentligt städat och så eftersom D flyttar in imorgon. Allt såg skapligt ut, tills dess jag såg lite mögel på ena väggen. Inte så mycket alls, och ganska förståeligt eftersom lägenheten är ganska fuktig. Men vid närmare koll, jag drog ut nattygsbordet och sängen, insåg jag att HELA J-LA VÄGGEN, eller nederdelen i alla fall, var fullständigt möglig! Hur människan har kunnat sova med huvudet 5 cm ifrån den väggen är helt obegripligt! VIDRIGT VIDRIGT VIDRIGT!! Kan säga att jag sa en hel del mindre fina ord medan jag plockade fram allehanda starka rengöringsmedel och drog på mig gummihanskarna för att sanera...

Ja ja, life's bitch...

Nu ska jag försöka få till något ätbart.

Sunday, January 7, 2007

Diamanter & Divor...


...är i översättning namnet på den begivelse som i kväll gått av stapeln på hotellet. Vad är då detta? Tja, i sammanfattning: 218 kvinnor i alla åldrar uppklädda till tänderna (plus 10 stackars makar ditsläpade under pistolhot), ett antal 2-meters kvinnor som promenerar upp och ner för en catwalk iklädda diverse designerkläder, en URLÄCKER svart manlig dito, en mängd smycken från utvalda juvelerare, massor med champagne och 3-rätters middag.

Om vi så adderar upp följande: 218 kvinnor och ett antal liter champagne, så får man en ganska bra bild av kvällen. Tjatter i alla hörn, fnitter överallt och massa höga klackar. När jag lämnade jobbet nu klockan 23 var det bara halvtidsvila i modeshowen, så de lär hålla på en timme till eller så. Och efter det är baren givetvis öppen. Det är nog vid kvällens slut både en och två damer som kommer att vingla ut ur rummet med skorna i handen och make upen lagom utsmetad för leta sig upp till sina rum...

10 000 kronors frågan nu är som följer: Hur många avsparkade damskor skulle man hitta redan nu under bordet om möjligheten fanns att krypa in och titta??!! Både två, tre, fem och sjutton skulle jag tro.....

Friday, January 5, 2007

Knäckemacka med ägg och kvaviar


Kan man börja dagen på bättre sätt?? Promenad i nästan-solsken och sen Wheetabix, te och KNÄCKEMACKA MED KAVIAR OCH ÄGG!! Har inte ätit det sen sista frukosten på Trumman/Bjällran, och det smakade underbart!!! Fattar bara inte hur jag så länge har kunnat missa det faktum att jag faktiskt kan köpa knäckebröd här... Lite Bregott på det så skulle det vara helt perfekt, men men.. man kan ju inte få allt!

Var igår och tränade på gymmet, vilket jag inte har gjort så ofta över jul och nyår eftersom jag har jobbat som en tok, och de har haft andra öppettider än normal. Hur som haver, hur skönt som helst att få träna ordentligt igen - ända fram till dess att jag fick hjärtklappning. Har inte hänt på länge nu, så jag har helt glömt bort hur otrevligt det är! Sen kan man väl tycka att jag var rätt klantig som inte tog en liten paus när jag kände att den smög sig på mig, istället för att nästan tuppa av! Rätt lustigt egentligen, för allt ljud liksom försvann i bakgrunden, ungefär som att jag befann mig under vatten. Och det vet jag att jag INTE gjorde... Gick upp till omklädningsrummet och tänkte att jag nog ska ta och pallra mig hem. Men...så klok var jag nu inte. Satt däruppe ett par minuter, tills jag kände mig normal igen, knatade ner och körde färdigt passet. Kanske inte helt rätt, men det gick vägen! Den gången jag tog kontakt med sjukhuset hemma i Tibarsp när det hände titt som oftast, sa de ju bara att det inte var någon fara, och att jag om jag ville kunde åka ner till akuten nästa gång det hände, för det var egentligen ingenting de kunde göra åt det. Tack för den Televerket!

Hmmm....tittar ut genom fönstret och ser solsken, men oroväckande svart himmel bortåt Torc, så man kan ana att det blir regn i dag oxå. Tur att jag i alla fall hann få mig en prommis innan.. Jaha, där försvann solen.... Nu är det bara en tidsfråga innan det där blöta kommer från ovan.

Nä, gott folk - nu ska jag bege mig ut och handla en julklapp eller två. Ja jag vet, julen har redan varit, och Nej, jag är inte så förutseende att jag handlar för nästa år. Tänkte bara att jag för en gångs skull skulle vara så klok att jag väntade med pengaspenderandet tills reorna kom igång, eftersom jag ändå inte var hemma till jul.

2, dagar kära ni, sen är friden slut!!