Ööööhhhh.....

Vaknade i morse, mycket motvilligt, när alarmet gick igång efter bara 5 timmars sömn. Jobbade till elva igår, och det är alltid mycket kämpigt att ta sig upp igen på morgonen för att vara på plats klockan 7. Men, det är bara att masa sig upp och tvinga kroppen att samarbeta. Så även denna morgon.

Tog min vanliga "vakna-till-liv-dusch", åt frukost och satte på mig ansikte och uniform. Lagom tills K skulle vara på plats för att hämta mig (jag HATAR mina bilar just nu....) började jag tänka igenom vad dagen hade framför sig. Hmmm..bröllopsmottagning igen, massa incheckningar... VÄNTA NU!! Bröllopsmottagning, sa jag det?? Skulle jag inte jobba kväll då?? Ringde jobbet med en lustig känsla i magen... Jo men visst, jag börjar inte förrän HALV TRE!!! Men hallå, vad i h-vete gör jag uppe nu? Papphammar och jag... Bara till att ta av sig ansiktet igen, ringa K och meddela att hon inte alls behövde hämta mig, hänga tillbaka uniformen på galgen och krypa ner i sängen igen. Och ja, jag somnade om utan minsta problem. Funderarde ett kort tag på om jag instället för att sova skulle gå på en lång morgonpromenad, men till och med jag tyckte att det verkade en aningen överambitiöst att ge sig ut och gå kl 7 på när jag kunde få ett par timmars sömn till.

Klockan 10 kravlade jag så ur sängen... Man kunde ju tro att jag skulle vara pigg då, men icke sa nicke! Var banne mig piggare när jag klev upp första gången... Var är rättvisan här i världen??

Ny tupp vs. gammal tupp!

Förändringarnas tid har inte bara nått mitt hotell, de har slagit ner som en 10 tons bomb!! I måndags nåddes vi av ett fax från ägarna som meddelade att vi from NU har en ny tupp i hönsgården, en tupp som sitter en pinne upp från ALLA andra tuppar inklusive den tupp som fram till nyss suttit allra högst upp! Och den tuppen ringde in och sjukanmälde sig samma dag som Övertuppen anlände, och ska enligt utsago vara sjukskriven i 2 veckor. Att den tuppen ringer in sjuk händer ungefär lika ofta som Jesus går på vattnet. Eller lite mer sällan, faktiskt... Alla spekulerar hejvilt och återberättar rykten som någon har hört av en flickväns fasters fd pojkväns gammelmosters adoptivdotters gudson. Typ. Har däremot från säkra källor hört att tuppen inte alls är särskilt imponerad av den lilla höna som fram till nu suttit på pinnen över mig, men allra helst skulle vilja sitta åtminstone ett par pinnar högre upp, utan tycker att hon är väldigt otrevlig och inte särskilt bra med gästerna. Och hönan i sin tur tycker att Övertuppen är mycket otrevlig och inte långt ifrån en skitstövel.

ÖT har redan planerat ett par hundra förändringar som helst ska ske i morgon, så vitt jag har förstått, som flytt av hela receptionsdisken!

Vad jag tycker vet jag inte än, har bara pratat med honom vid ett tillfälle, så jag försöker hålla mig lite neutral för stunden. Kanske blir det massor med jättebra. Eller inte. Och om det inte blir det kommer ÖT att få min avskedsansökan tillsammans med en hel massa andra, och så får jag förlita mig på den kontakt jag har med ett annat hotell. Det brukar ju bli bra i slutänden, hur det än blir. Det finns ju enligt min livsfilosofi en mening med allt, så varför få panik?

Men lita på att jag ska hålla er uppdaterade!!

Ofrivillig avsittning!!

Var ute och red idag med Sandra. Vi hade fått varsin ponny som nyss kommit in från betet, jag på Jimmy och Sandra på lilla Black Jack. Med oss på turen hade vi även tre kunder.

Våra små ponnier har som sagt nyss kommit in, och fått skor på fötterna, så de var ganska pigga men utan alltför mycket ork. Efter första galoppen var de lite lagom möra, men fortfarande pigga, så när vi efter en lagom lång skrittsträcka åter tog tyglarna för att trava låg Jimmy på på bettet och ville helst att det skulle gå mycket fortare än vad jag tillät. Så där travade vi glatt fram och njöt av tillvaron, inte ett problem på himlen och allt är gott i världen. Blinkade till, och fann mig helt plötsligt liggande på marken! Jimmy stod bredvid mig och betade för allt han var värd, och bakom mig undrade Sandra och kunderna varför jag stannat!? Ja...vad säger man? Jimmy hade helt plötsligt bestämt sig för att det är fullständigt överreklamerat att lyfta på fötterna när man travar, och gick i full trav ner på knäna varpå jag via hans hals gick ner på min rumpa! Vilken syn!! Har inte ramlat av på evigheter, så jag får väl vara tacksam över att det var en ponny jag satt på, och inte 1,72 m höga Paddy!!

Borde jag inte snart vara uppe i de 100 gånger man ska ramla av för att bli en fullfjädrad ryttare??

Hybris!!

I ordets verkliga mening. Jag är idag ledig, och efter det sedvanliga torsdagsmötet på jobbet bestämde jag mig för att ta en lång promenad. Har länge tänkt gå The Old Kenmare Road, ca 15 km, men har inte lyckats anlita någon att köra mig antingen till Kenmare för att starta där, eller hämta mig där efter avslutad promenad. Så, planen i dag var att jag helt enkelt skulle gå 2 timmar i ena riktningen, och sen vända om och gå tillbaka. Så långt, allting gott.

Vad jag däremot inte räknade med, var att jag på 2 timmar skulle ta mig i princip hela vägen till Kenmare! Något som jag i och för sig var ganska stolt över. Men - denna prommis innebär en hel del promenerande uppåt, över bergen. Helt okej på ditvägen, eftersom den större delen av uppförsbacken var lagd på slutet av sträckan. Men... efter 2 timmars vandrande i rask Sara-takt börjar det kännas aldrig så lite i benen. Nemas problemas, tänkte jag, nu är det ju mest bara nerför kvar. HA! Säger bara HA!! Hade helt glömt av den LÅNGA sega uppåtlutet genom ekskogen. Med stark betoning på LÅNG! Trodde seriöst inte att jag skulle ta mig upp! Men, med lite envishet och vetskapen om att jag befann mig mitt ute i ingenstans, med försvinnande liten möjlighet att ta en taxi hem, tog jag mig uppför denna backe, och pustade ut en liten stund.

Vädret var perfekt för en liten vandringstur, med omväxlande solsken och molnigt, så svetten hann torka emellanåt, och fantastiska vyer.

Ungefär en timme efter att jag vänt om i Kenmare (dvs efter ca 3 timmars prommis) insåg jag, att jag när jag väl tagit mig hela vägen tillbaka till bilen hade anmält mig till en timmes Pilates på jobbet!! Skulle precis hinna hem och äta lite, innan jag skulle starta nästa övning. Och det var här jag insåg att jag nog lider av en aldrig så liten släng av hybris! Vem 17 tror jag att jag är, liksom? Ms Hulk? Och samtidigt som denna insikt hoppade på mig som en 20 kilos ryggsäck tittade jag upp och såg...en härlig uppförsbacke!! Ja ja, tänkte jag, den är ju inte så lång, och den sista innan det är nerför de sista 45 minuterna till bilen. Detta kallas Positivt Tänkande, för er som inte visste det. Tog mig pustande upp för backen, med svetten rinnande nerför ansiktet, bara för att framför mig se ännu ett uppförslut! Underbart. Eller nåt.... Det här var i alla fall den definitivt sista backen, Gud vare tack. Väl uppe på krönet var jag, och mina ben, ganska möra... Hela sista timmen var mitt mantra: Inte stanna, håll rytmen. Inte stanna, håll rytmen! Hade jag stannat till för bara en minut tror jag inte att jag hade lyckats övertala mina ben att börja röra sig igen! Kom fram till bilen, leende och mycket stolt, och mer eller mindre ramlade ner på sätet.

På ganska precis på minuten 4 timmar hade jag gått i runda slängar 3 mil! Inte illa pinkat av en liten flicksnärta!

Nåväl, åkte hem och gjorde lite rårakor med sötpotatis och osöt potatis, vilade en liten stund och åkte sen till jobbet för Pilates'en. Vad vi gjorde var mest en introduktion, så vi gick igenom en hel rad olika övningar med och utan stora bollen. Mycket jobbigt, men himla kul! Funderar starkt på att göra detta en gång i veckan, som komplement till gymmet...

Nu sitter jag så här i soffan, lagom trött i kroppen men rätt pigg i knoppen, och tycker att jag haft en ganska bra ledig dag. Och onekligen rätt stolt, hybrisen till trots!

St Patrick's Day!!

Och allting är grönt! Det är gröna tröjor och hattar, och "shamrocks" (klöver) i alla knapphål, och dagen till ära uppehåll. Än så länge. Givetvis jobbar jag, och vågar inte ens tänka på hur lång tid det kommer att ta för mig att ta mig till jobbet... Paraden tar visst sin början på min gata, och om jag inte missminner mig helt kör det hela igång runt 2 snåret, vilket är precis när jag måste börja krångla mig till jobbet. Tänker i alla fulla fall inte ens överväga tanken på att ta mig in till stan för att hämta de kvällstidningar vi alltid har vid receptionen. Inte en sportkeps! Att köra dit, vilket i normala fall tar 2 minuter, skulle idag utan vidare ta mig 20 minuter. Händer inte!

Vaknade i morse av solen som sken in genom fönstret, en helt underbar morgon! Studsade, för en gångs skull, ur sängen och gav mig ut på en lång prommis runt Ross Island. Fågelsång, solsken och värme. Åh, vad jag har längtat!!! Lagom tills jag kom tillbaka och ur duschen hade givetvis solen gömt sig igen, men vad gör väl det? MIN morgon var i alla fall GLORIOUS!!

Jobbar ikväll till elva, och börjar igen klockan sju imorgon bitti, så det blir inget Paddy's Day firande för min del. Och ska sanningen fram är det lika bra det, vågar inte ens tänka på hur packade alla barer kommer att vara ikväll, och hur packade alla människor i barerna kommer att vara. Att jobba känns som ett helt OK alternativ. Om jag bara lyckas ta mig till jobbet utan att få hjärnblödning...

Teori vs. Praktik

"Teori är när ingeting fungerar, men alla vet varför. Praktik är när allting fungerar och ingen vet varför. På min arbetsplats kombinerar vi teori och praktik - ingenting fungerar och ingen vet varför." Dessa rader skulle kunna vara skrivna med min arbetsplats som bakgrund!

I helgen har vi haft besök av en av Irlands mest kända kockar, Derry Clark,(mycket trevlig man) och hans medhjälpare. Givetvis var herr och fru Ägare på plats, och med dem ett antal VIPgäster. Ganska många såna faktiskt. Och eftersom VIPare inte betalar för sig vet jag inte riktigt hur denna helg överhuvudtaget ens nästan gått runt, men det är ju faktiskt inte mitt problem. Åtminstone inte så länge det finns pengar till min lön! Men, tillbaka till storyn.

Helgen inleddes som sig bör med fredag. Och just denna fredag stod Vinprovning med tillhörande smakbitar på menyn. Mycket gemytligt. För den som fick vara med, och bland dem var inte undertecknad... Hur som haver, medans det smuttades vin kom två sent anländande gäster, som enligt dumburken skulle ha en voucher. Med sig, alltså. Men icke sa nicke! De visste inte vad som var inkluderat i deras vistelse hos oss, som de för övrigt vunnit i en tävling. Problemet i detta var att jag inte heller hade minsta aning om vad som var inkluderat. Lovade att jag skulle ta reda på detta och sticka in ett brev med besked under deras dörr.

Låter himla bra. Om det bara hade funnits någon att fråga!! Så när jag lämnade hotellet klockan elva visste jag lika lite som 1,5 timme tidigare. Skulle i och för sig, om nu sanningen ska fram, ha lämnat besked till dem ändå, och tala om att jag inte lyckats få besked i frågan. Detta glömde jag nu bort.

Men, när jag endast 8 timmar senare återvände, frågade jag K på stubberten - bara det att hon heller inte hade en aning. Inte heller A, som jobbar på den avdelning som hade hand om just detta visste något, och var oförmögen att finna svar. Något senare kom damerna i fråga ner, och ville checka ut. En dag för tidigt. Frågade om allt var ok, och fick till svar att måste åka hem tidigare än beräknat. Fair enough. Men - 10 minuter senare ringde de och var mycket besvikna, vilket jag till fullo förstår, och förklarade vad som hänt och inte hänt. Ytterligare en stund senare ringde de igen, och pratade denna gång med K. Eller snarare hängde henne med ord. Mycket arga damer! Och allt detta för att F som tog bokningen från första början inte lämnat besked till oss om vad som ingick i vouchern. Vem får ta skiten?? JO, vi i receptionen!! Kul va? Men denna gång kopplade vi på dyngspridaren och fördelade det jämt över alla avdelningar. Rätt ska va rätt!!

Men tro inte att det var slut här inte! En sak i taget dock.

Lördagskvällen innehöll så en bankett tillagad av nämda kock med medhjälpare, givetvis understödda av våran egen eminenta personal. Inte heller av detta fick jag ta del... Rackarns! Middagen bestod av 6 rätter, och de var alla enligt utsago "out of this world". Kul för dem som fick smaka... Jag avis? Nädå, bara lite...

Kom så tillbaka till jobbet återigen klockan 7, och fann i en av barerna D, en av våra kockar, i trevligt samspråk med B, en inlånad dito, över ett par flaskor Heineken. Mycket glada i hatten och undrandes varför nattportiern ville ha dem ur baren. Skrattade gott och länge, och lyckades efter många om och men få dem ur baren. Den baren i alla fall. De knallade ner till MD's för en kopp kaffe innan frukost. SEN gick de upp till respektive rum för ett par timmars sömn. B skulle tillbaka upp till Dublin, och D till köket för att laga mat för kvällens gäster. Båda med tämligen rödkantade ögon, men strålande humör.

Efter denna ganska gemytliga start på dagen började så utcheckningarna. Och återigen upplevde vi ett visst mått av kaos till följd av oklara direktiv från vissa avdelningar. Folk som inte skulle betala gav vi glatt räkningar till, och lät bli att göra detsamma till de som skulle betala. Mycket genant för både oss och gäster. Och mycket irriterande. Svor långa ramsor som inte skall återges här, över korkskallar som får oss i receptionen att se ut som inlånade prao-are från Samhall. GRrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Summa sumarum kan vi konstatera att helgen var lyckad i vissa avseenden, inte särskilt inkomstgenererande just i denna stund, men kan komma att ge framtida avkastning; och en fullständig katastrof i andra avseenden. Framförallt kan vi konstatera att Sara att inte har mycket koll på vem som är känd eller inte i detta land... Vi hade visst ett par ganska kända figurer i hotellet, men jag hade ju inte en susning om det. Inte ens efter förklaringar om vem de var, och vad de gjort.

Men fick i retur skratta gott åt R... Vi hade franska ambassadören i Presidensviten, vilket R var helt ovetandes om. Han tog upp bagaget, parkerade bilen och levererade sen nycklarna till Ambassadören, och som vanligt var R den ganska skojfriska och lättpratade unga man han är. När han så återvände till receptionen frågade jag om han haft ett trevligt samtal med den franska ambassadören, och jag svär på att jag utan problem skulle kunnat ha petat in en långfranska på höjden i hans gapande mun. Himla kul!!

Nåja, jag har överlevt även denna helg, (men igår kväll somnade jag på soffan kl 8, vaknade till runt halv elva, snubblade i säng och sov sen ända till halv sex. Tror jag var lite trött...), och har snart "helg" igen! Hoppas vid gudarna att det inte regnar då...

Åter till arbetet

Så var de två lediga dagarna till ända. Det går så fort!! Och det trots att jag fick tillbringa större delen av måndagen inomhus eftersom det SPÖREGNADE och blåste halvstorm precis hela dagen! D,min rumskompis, vaknade till och tänkte "Va skönt, Sara är i duschen, så jag kan ligga kvar i sängen en stund till". En halvtimme senare var jag fortfarande i duschen, och vid det lagen började hon bli lite irriterad, eftersom hon skulle bli utan varmvatten. Ytterligare 15 minuter senare var jag fortfarande i duschen, och nu var D rätt irriterad. Masade sig ur sängen, och knackade på toadörren. Inget svar - så hon klev in. Duschen var givetvis tom, eftersom jag satt i köket och petade i mig min frukost. Vad hon hört var regnet som vräkte ner utanför fönstret!
Dagar då regnet står som spön i backen vore det lite lagom logiskt att ta bilen in till stan, trots att det är gångavstånd. Problemet är att det inte finns tillräckligt med parkeringplatser, eller snarare är det så att det är fler än jag som tänker att bilen är en bra idé. Så, med andra ord tog jag på mig vinterjackan med huva, och vadade ut på stan. Mitt mål var banken, där jag som den duktiga kicka jag är öppnade ett sparkonto. Mycket nöjd med mig själv mötte jag sen upp med I för en varm choklad och morotskaka.
Eftersom att jag har en lätt förkylning, hoppade jag över träningspasset i måndags, och tycket själv att jag var alldeles vansinnigt förnuftig. Men jag gick dit igår i stället, och skall snart styra kosan dit igen. MEN, jag vill påtala att jag är så duktigt att jag tar det lugnt, och inte kör slut på mig helt totalt.
Sen är det dessvärre dags att styra Pärlan mot jobbet igen, för, vad jag misstänker, kommer att vara en låååååång kväll. Tror inte att vi har särlskilt många, om några, check ins, så jag ser inte fram emot det så där väldigt mycket. Man kan liksom bara polisha disken så många gånger. Inte för att det gör någon större skillnad, men det ser åtminstone ut som att jag gör nåt då...
Ja ja, nu har jag en hot date med mina favvishantlar... Hasta luego, queridos!

Hur vet man att säsongen smygstartat?

Jo, man upptäcker att INGENTING stämmer med den 80 personer stora grupp som kommer in i omgångar!!! Och jag menar verkligen INGENTING!!! (Den grupp som förövrigt enligt våra listor skulle vara ungefär 65 personer....)

Den rumslista vi fått faxat till oss är mest fria fabuleringar - ingen av gästerna vet vilken de ska dela rum med, det blir en trevlig överraskning eftersom de inte haft det minsta ord med i leken; gäster som skulle haft enkelrum har glatt parats ihop med kreti och pleti - och vi har inga rum att flytta till eftersom hotellet är fullbelagt. Gruppen har bokats in i en av restaurangerna, men se det var minsann fel det med, eftersom gruppledaren påtalade att de hade förstått sig vara inbokade i den stora konferenslokalen. Den plasmaTV som ställts in i restaurangen var fel den oxå, för de hade minsann bokat en stor projektorskärm - att ställas in i konferenslokalen. Menyn för middagen hade 2 alternativ till förrätt, huvudrätt och efterrätt - givetvis inkorrekt det med; det borde vara minst 3*3 alternativ. Och allt detta samma dag de anländer! Så vad gör man???

Jo, man trollar febrilt med både knän, armbågar och örsnibbar, och lyckas skaka fram ett par singelrum; middagen var tack och lov dagen efter (idag med andra ord), så D drog på något helt obegripligt sätt fram en projektorskärm ur hatten och flyttade hela dukningen från A till B; chefskocken B slängde bössan på axeln och tog korgen i handen och begav sig ut på jakt efter råvaror till 80 pers. Och på något fullständigt obegripligt sätt lyckas vi få till allting. Med ett leende på läpparna!!

Som tur är gruppledaren en mycket trevlig man, som ordnat denna helg som en reunion för den grupp han hade med sig på en 4 veckors resa till Sydpolen! Hans föräldrar var också nerbjudna till hotellet, och att se det paret får mig tro att evig kärlek och gentlemän fortfarande existerar. Pappa F har sedan den dag han äktade Mamma F gett henne frukost på sängen VARJE MORGON!!! Och han slutade jobba vid 56 för att kunna ägna sig åt frun och ta med henne på 6 resor till jordens alla hörn varje år! Tilläggas bör att han inte jobbade i kassan på Konsum, men ändock. Och de är fortfarande så uppenbart jättekära i varandra! Helt underbart!!!