End of summer??

When we got up at 5am this morning, I to get ready for work and Liam to take the dogs for a walk - bless him - it was only 8 degrees, although there wasn't a cloud in the skye. Liam went off in only his t-shirt, and was quite cold when he got back. It does make me realise summer is coming to an end. We have been promised a fairly warm august, so it's not all over yet, but whitin short...
As much as I like summer, autum has it's charm too. I love seeing the leaves turn into red and gold, and the clear, crisp air. A nice cup of tea in the evening, candles lit and a good book or a film... All of a sudden it's okey to spend the evenings indoor without the summer "pressure" of being outside enjoying the weather and the holiday.
And this year is a bit different from other years, as we will now watch my tummy growing and with it our baby. A new kind of expectation.
Hopefully all the pieces of the puzzle that are now hanging in the air; like job for Liam, new apartment, where we will live; will fall into place and we can move on with our life.

On a fourlegged note...
Jag har helt saknat motivation den senaste veckan, och inte hittat någon glädje i tanken på träning, och har därför inte gjort mycket. Det vill säga, jag har lekt en hel del med Ashiki, och fokuserat mycket på kontaktövningar.
Igår var vi på promenad runt Järndammen, och då insåg jag helt plötsligt att jag inte ger vare sig Zassi eller Ashiki mycket till chans, eller anledning, att söka kontakt med mig eftersom jag har full koll på var de är hela tiden. Ändring på det alltså! Belönade båda två för all kontakt de sökte med mig - ändrade riktning, gömde mig, vände om osv. Såg en markant skillnad, speciellt i Ashiki mot slutet av promenaden.

Just precis nu, i skrivande stund håller Ashiki på för fulla muggar att gömma sitt ben i hörnet av soffan! Han har ett rysligt sjå att täcka det med en kudde, så himla rolig!!

Hur som haver, var var vi. Jo, min motivation... Trodde att jag skulle hitta massor efter kursen, allra helst i arbetet med Zassi, men tji. Hela jag är lite som pendel, och det skyller jag graviditeten på, så kanske hänger det ihop.
I alla fall så har Ashiki varit ganska rastlös ett par dagar, så jag kände att det fanns ett visst behov av någon slags aktivering. Jag tog med mig ett par olika leksaker ner, och lät honom välja den som var roligast för dagen. Han var så himla på hugget och tyckte det var jättekul att få leka! Även här noga med att han skulle söka upp mig och ta ögonkontakt för att leka. Jättekul hade vi båda två!

Sen var det Zassis tur, och med henne hade jag bestämt mig för att fokusera på vänsterförflyttning. Det tog ett litet tag för henne att fatta vad jag var ute efter, men sen gick det som en dans! Jag var noga med att vara tyst (hoppas att jag lyckades...), att hela tiden höja ribban när jag såg att hon förstod vad jag var ute efter och att belöna på rätt ställe. Hela hennes attityd och vilja blir så mycket bättre när jag hela tiden kräver lite mer. Mycket tänkvärt!
Jobbade även lite på avlämnande i sitt och ligg, och stadga i samma. Den här gången provade jag att lägga en go'bit framför henne, och det funkade superbra.
Började även på sättande från ligg, där hon även där snabbt är med på noterna.
Helt underbar attityd och energi!!
Tänk om jag kunde få samma fart i Ashiki...

En del i att det gick så bra idag, var att jag gick in i det helt förutsättningslöst. Jag hade en plan för vad jag skulle göra, men inga värderingar eller förväntningar om hur det skulle gå. Alltså kunde vi båda jobba med bra närvaro - jag för att jag inte hade någon förutfattad bild om hur det skulle gå; och Zassi för att jag var här och nu, inte någon annastans eller annan tidpunkt.
Mycket tänkvärt att hålla i minnet.
Här och nu, förutsättningslöst.

Kurs med Kurt...

...eller snarare Niina Svartberg.
En ganska omtumlande upplevelse för förstagångskursaren Sara. Fann mig tänkandes både en och två gånger att det skulle vara så oändligt mycket enklare och mer hemtamt med den större fyrbenta varianten...
Jag började med att ta ut Ashiki, och det var allt annat än en trevlig upplevelse. Han var helt off, och oengagerad på ett sätt som han inte varit på 2 månader! Det var en allt annat än bra upplevelse, även om jag fick bra hjälp av Niina framförallt med hur vi ska gå vidare. Det kändes bara helt hopplöst när vi klev av planen, även om lite tröst fanns att finna i att Niina sen sa att han inte är en helt enkel hund.

Nästa pass tog jag ut Zassi, och fick ett helt annat engagemang av henne. Vi tittade lite på fria följet, där jag tycker att hon var med mig rätt bra. Jag ska jobba med att få henne lite närmare mig, och framförallt på en rak linje - hon svajar lite just nu. Belöningen ska jag ge till höger om henne, för att på så sätt inbjuda till att hon kommer lite närmare. Hon är en liten hund, så jättemycket närmare kommer hon nog inte att komma utan att tappa kontakten med mig. Började även lägga på kommando, och ska se till att höja kriterierna oftare för att hålla intresset uppe hos henne.Hon är en vaken och "med" hund, så det bör inte innebära några problem.
Niina föreslog att jag ska jobba med vänstervändningar på stället för att lära Zassi att "fot" är en position snarare än ett beteende.På andra passet började vi med inkallning där Sharon höll i henne. Hon kommer med jättebra fart, men springer rakt fram mot mig och saktar av innan hon kommer helt fram. Detta eftersom jag har gett belöning framför mig när vi gjort liknande saker på promenader ute. Istället ska jag nu se till att klicka när farten är som högst, och ge belöningen bakom mig till vänster, för att bibehålla farten hela vägen fram.
Läggande under gång har jag kört mest på skoj hemmavid för att hon har sånt himla fint läggande. Nu provade vi att gå rättvänd, men något på vinklad för att inte ge direkt "fot"känsla och ge kommandot där. Hon var lite fundersam, men hängde med rätt bra ändå. En gång gjorde hon en rejäl rullning istället för att ligga, busmärtan! Jag är ändå imponerad över hur fort hon hänger med på nya saker, och fattar galoppen.

Rent generellt kan vi konstatera att jag måste lära mig att höja kriterierna fortare, och inte fastna i att harva samma beteenden i en evighet. Det enda som händer då är att både jag och hund tappar sugen. Jag måste även bli mer exakt i min timing.
Jag pratar på tok för mycket genom momenten, vilket inte syftar något till. Jag är ens knappt medveten om att jag gör det. En nackdel med att göra det är att jag tar bort hundens behov att söka min kontakt, eftersom JAG är fullt engagerad med att hålla kontakten med hunden. Det intressanta/komiska/tragiska är att jag fick precis samma kommentar för en evighet sen på hästryggen, där jag i parti och minut satt och smackade utan att egentligen mena något med det. Man kan ju tycka att jag borde kommit över detta beteende vid det här laget... ;)
Ska även jobba in ett "fel-ljud" som utan att lägga värdering i det talar om för hunden att den inte gjort helt rätt.

Summa summarum en oerhört tankeväckande dag! När värsta besvikelsen över att Ashiki inte funkade lagt sig, kan jag se det som mycket nyttig information om vad jag istället bör göra med honom framöver. Det blir mycket kontaktövningar, men först och främst ska jag bara leka järnet en vecka framöver och försöka bygga upp ett superintresse för leksaker. Mat funkar ju sådär som belöning med honom, så jag vill kunna använda lek och kamp istället. Här tänkte jag ta min käre bror till hjälp, han är mycket duktig på lek med hund. Bland allt annat han är duktig på.
Istället ska jag lägga en hel del krut på Zassi nu. Hon är ju superrolig att jobba med, och jag är så himla stolt över hur duktig hon var med tanke på de 4 hundar som var vid planen när vi tränade. Inte en blick skänkte hon dem!!!

Idag körde jag vidare med Zassi, och såg utvekling bara sen igår. Hon hänger med fint i fria följet, och jag tycker att hon ligger något närmare mig. Lite svajig fortfarande, men hängde med även när jag gick på båge istället för bara rakt fram.
Började även på med vänstervänding, och fick efter första förvirringen respons i rätt riktning. Hon följer med runt, men vrider sig runt sittandes på ändan. Vi jobbar vidar med detta.
Avlämning går bra, men hon sitter som "lösast" när jag går bakom henne så där får vi jobba vidare.
Hon jobbade med jättebra attityd trots värmen. Även med henne vill jag jobba in kamp som belöning, för inomhus älskar hon det mer än mycket!

Hela min upplevelse med första hundkursen har på det stora hela lämnat mig med mer envis "det ska fantamig gå" känsla, än den inledande känslan som sa "nu ger jag f-n i detta". Det är klart att det går! Jag måste bara hitta rätt knappar, framför allt med Ashiki.
Att köra mer seriöst med Zassi känns bara superkul! Ser fram emot att träna in de moment, inklusive platsliggning, som finns med i ettan, och att göra det strukturerat. Det är ju kul att träna hund!!