Hön-dag / Chicken day

Hur kan det komma sig att man vissa dagar springer runt som en yr höna, stressandes från en sak till en annan, och andra dagar har man gott om tid att pilla navelludd och kontemplera livet i stort. I dag har jag haft en hön-dag, där allt skulle varit gjort samtidigt - och allra helst igår - men ingenting kunde slutföras på ett enkelt sätt eftersom jag själv inte fick fram all information.

Som tur var är jag omgiven av underbara kollegor som ser till att man sätter sig ner när man ser som mest stressad ut, och hjälper till på alla sätt och vis.

Och, under över alla under, fick jag det mesta gjort och dessutom utan att missa tåget vilket ett tag såg ut som något oundvikligt.

Dessvärre fick min handväska inte följa med hem, för den sprang jag minsann ifrån medan jag petade in hands-free öronmojjarna och försökte ringa det sista samtalet hastandes mot stationen. Det är la tur att man är kvinna och har lite simultankapacitet!

Nu sitter jag i soffan med en kopp te och en snarkande liten jack russellkorv bredvid mig, dessvärre arbetandes en liten stund till - men säg inget till min chef för då får jag nog bannor! ;)

Dagens topp: de kramar Andrew sprider till höger och vänster

Dagens bott: att jag inte lever som jag lär, och tar tre djupa andetag när stressen tar över

How come you some days run around like a headless chicken, stressing from one thing to another, and other days you have plenty of time to contemplate life and pick navel fluff in peace and quiet.

Today I have had a chicken-day, where everything had to be done at once -preferably yesterday - but nothing could easily be finished because I had to get information from other people.

Luckily enough I have fantastic colleagues, who tell you to sit down when the headless chicken act become to obvious and help you anyway they can.

And like a miracle I managed to get nearly everything done, and that without missing the train which at a point seemed to be inevitable.

Unfortunately though, my hand bag had to stay behind at work, as I ran off without it while trying to put the hands free ear pieces in my ears for a final call as I ran to the train station. It's a good job I'm a woman and thus have the ability to multitask.

Right now I'm sitting on the couch with a nice cup of tea with a Jack Russell-sausage next to me, unfortunately doing a small bit of work. Don't tell my boss though, he'll tell me off! ;)

Best of the day: the hugs Andrew give left, right and centre

Worst of the day: that I don't live as I preach, and take three deep breaths when the stress gets too bad

Gudarnas mat

Vi sätter oss ned, 3 damer och 2 herrar, alla lika förväntansfulla och avnjuter den pre-dinner drink som sätter smaklökarna i ett lätt darr. Dofterna som likt en sommarmorgons lätta dis når våra näsor bär med sig löfte om njutning i dess renaste form.

Vi förflyttar oss till det vackert dukade bordet och läser en meny som får snålvattnet att rinna till. Hjort...vildand...murkelsås...rostad vitlökssås...klyftpotatis...västerbottenspuré....... Orden dansar på tungan och får smaklökarna att vibrera ännu starkare i ren förväntan. Man kan nästa höra dem viska "Maaaat...mummmmsiga mmmat..."

I väntan på huvudrätten blir vi i små muggar serverade en soppa av jordärtskockor med confiterad grissida och bondbönor. Doften är sött mättad och den första skeden som når munnen får oss att önska mer... Smakerna blandas i munnen, och smaklökarna jobbar på högtryck för att sortera sötman och sältan och sända himmelska vibrationer i hela kroppen. Det är gott. Riktigt syndigt gott.

Huvudrätterna gör entré. Samtliga har vi valt hjortinnanlår, med olika tillbehör. Västerbottenpuré, potatis- och getostrulle, Idaho klyftpotatis ligger vackert upplagd på de olika tallrikarna. Till sås har vi valt murkelsås, kantarellsås, rostad vitlökssås.

På min tallrik ligger det mörkt rödvinsröda köttet i en spegel av rostad vitlöksås. Jag doppar min knivspets i såsen och för den till min mun. Smaken exploderar och får smaklökarna att fullkomligen dansa i glädje. Jag sluter ögonen och och ser änglar sittande på vita molntussar spela harpa medan jag låter såsen sakta glida nerför strupen. Med glädjetårar sätter jag gaffeln i köttet, tar en bit av min potatis- och getostrulle och doppar i såsen. Det är njutning, ren och skär njutning!

Köttet smälter i munnen, potatisen har precis rätt mängd getost i och såsen blandar alla smaker i munnen tills smaklökarna ligger på knä och lycksaligt ber om nåd.

Till detta dricker vi gudarnas dryck, den rubinröda dryck som har makten att göra eller förgöra en god middag. Just denna tempranillo förhöjer smaken på maten till himmelska, extatiska höjder!

Vi blir till dessert serverade en specialare, med små vackra smakprov på de desserter som finns på menyn. Upplagt på ett sätt som får en Rembrandt att se ut som en streckgubbe, känns det syndigt att sätta skeden i konstverket. Men oh... det är som att nå först nå himlens höjder och där upptäcka en rymdraket som väntar på att ta en på ett varv runt universum.

Gott, himmelskt, fantastiskt...orden känns för futtiga för att ge denna middag rättvisa...

Himmelen på jorden finns i Uppsala, på Kött, Kök och Bar!

Lycka... / Happiness...

I jakten på lycka springer vi runt med huvudet under armen och letar efter den stora neonskylt som absolut måste visa på var LYCKAN finns. Vi springer och springer, köper och köper utan att inse att lycka inte kan köpas eller jagas rätt på. Lyckan finner vi bara inom oss själva, när vi hittar kärleken till oss själva och inte minst accepterar oss själva för dem vi är. Med kärlekshandtag på ryggen, krokig näsa och olika stora/för stora/för små tuttar...

Vissa dagar är jag där, vissa dagar är jag så himla jättebäst på att vara jag att lyckan bubblar ut ur mig. De dagarna har jag allt som oftast, men så kommer de där dagarna när jag vaknar på morgonen och har gått upp minst 25 kilo över natten, ingenting passar och att gömma mig under täcket känns som en bra idé. De kommer inte ofta, men attans vad kraftiga de är när de visar sitt fula tryne!

Det är just de dagarna som det är så oändligt viktigt att hitta de små små miraklen som vi alltför ofta missar. När vi ser det stora i det lilla stanna tiden och vi är i nuet. Och i nuet finns inget självhat, bara varandet.

När vi stannar, blundar och andas in doften av syren och hägg om våren; hittar och verkligen ser en perfekt formad snöflinga; när vi stannar upp lyssnar och ser fågeln som sjunger just för oss, för våra öron eller ser ett barns lycka över att hoppa i vattenpölen.

En av de stora gåvorna med att ha blivit förälder, är att jag verkligen får uppleva världen igen. Får se allt det lilla som är så stort för ett barn, för ett barn är bara här och nu. De planerar aldrig för framtiden, eller ältar det som varit. DE ÄR. Och det är den största gåvan av dem alla - att bara vara.

Du som läser just detta just nu, för min skull - stanna upp en minut, andas djupt med hela magen och njut av att för en minut bara vara DU! Ingen annan är ju så bra på det som du!

Idag har min lycka varit att utan att bli avbruten av ett 10-kilos underverk få städa hela huset! Och som pricken över i ska jag nu ta en varm dusch, piffa till mig och med make och goda vänner ge oss iväg till staden för god middag!

In our search for happiness we run around, head under our arm, in search for the big neon sign that will show us where HAPPINESS is to be found. We run and run, shop an shop without realising that happiness can not be bought our found. Happiness can only be found within ourself, when we learn to love ourselves and accept ourselves the way we are, with lovehandles, crooked nose and different sized/too big/ too small boobs...

Some days I am there, gloriously loving myself with happiness filling my every step! This is how I mostly find myself, but then one morning I wake up having put on 25 kg's over night , nothing fitting me and wanting more than anyting to hide under a blanket. They don't come often these days, but god damed they are powerful when they do!

And it those days that it's so important to embrace the little miracles that sourrounds us and that we too often don't see. When we see greatness in the small things time stands still and find ourselves in the present. And in the present there is no self hatred, only being.

When we stop, close our eyes and breathe in the smell of the flowers in the spring; stop to really see the perfectly shaped snow flake; stop to listen to and watch the bird that sings for us and us alone; or watch the little child happily splashing the water puddle.

One of the greatest gifts in becoming a parent, is that I get to experience the world anew. I get to see the little things that are so great to a child, cause to a child there is only the present. They don't worry about the future, or bear grudges for what happened in the past. THEY ARE. The greatest gift of all is that, to simply be.

I would like to ask you, reading these very words, to stop for a minute. Take a deep deep breath, and for a moment find the joy in simply being YOU! For after all is said and done, no-one is a better you than you!!

My happiness today was to clean the whole house without being disturbed by a highly beloved 10-kilo wonder. And as the icing on the cake, I will now have a shower and beautify myself for a dinner with hubby and some good friends.

Vädergudarna och jag / The weather gods and I

Efter en till hälften sömnlös natt där jag starkt ifrågasätter visheten bakom mitt beslut att sluta ge Andrew välling mitt i natten, snubblade jag ner för trappan med John Blund fortfarande hängandes med stadiga tag i ögonlocken och vidare fram till termometern. Det har blivit en daglig rutin, min temperaturkoll. Och just den här dagen kan jag ge mig fjattans på att vädergudarna satt på parkett och skrattade gott. Jag hör dem…

Vädergud 1: ”Vakna grabbar, hon snubblar ner för trappan nu!! Fixade ni temperaturen som vi sa??”

Vädergud 2: ” jajamensan!! Drog ner termostaten till -27, och slängde in ett par isbitar. Det ska nog göra susen…” *Ler i mjugg*

Vädergud 3: ”Kolla kolla kolla, nu kommer hon!! Japp – direkt till termometern!”

Vädergud 1: ” hahahaha, kolla minen!!”

Vädergud 2: ”Nä, nu knackar hon på termometern med fingret! Jag tror jag dööööööör!!! Hahahahahahahahahaha”

Samtliga vädergudar ligger i en liten iskall hög och skrattar sig fördärvade.

MEN HA!!! Skrattar bäst som skrattar sist – med mitt mest trotsiga leende i mungiporna drog jag upp jeansen, på med raggisarna och termobyxorna, tjocktröja på och supervarma bombermössan med kaninskinn (f’låt kaninisen) på toppen. Slängde på en ytterst motvillig Abi täcket, satte kopplet på Zassi och stegade ut i den garanterat myggfria torsdagsmorgonen och gav i tanken vädergudarna fingret! Så lätt blir de inte av med mig inte!!!

Men oh så gott det var med en varm kopp te när vi kom in igen. Och ännu bättre när min älskade far kom och hämtade mig så att jag inte skulle behöva cykla till tåget.

Dagens topp (än så länge): min underbara pappa

Dagens bott (än så länge): denna envisa kyla!

After a semi sleepless night that really makes me question the sanity in my decision to stop giving Andrew his bottle during the night, I stumbled down the stairs with Mr Sandman still hanging from my eye lashes with a sturdy grip and straight to the thermometer. It has become a daily routine, this temperature check. And this morning I’ll be darned if the weather gods weren’t sitting on the first row laughing. I can even hear them…

Weather god 1: “Wake up lads, she’s stumbling down the stairs now!! Did ye sort out the temperature??”

Weather god 2: “You bet!! I turned it down to minus 27, and chucked in a few is cubes too. It should do the trick!” *smirking*

Weather god 3: “Look look look, here she comes!! Yes – straight to the thermometer!”

Weather god 1: “hehehehehehehe – check out that face!!!!”

Weather god 2: “No way, she’s tapping her finger at the thermometer! I can’t belieeeeeeve it!! Hahahahahahahahahahaha”

All weather gods are wetting themselves laughing , in an ice cold little pile of gods.

BUT HA – I SAY, HA! The last laugh is on me! With my most defiant smile playing at the corners of my mouth, I pull up the jeans, put on the woolly socks and ski trousers, don the woolly jumper and put the super warm rabbit fur lined bomber hat (sorry bunnies!) on my head. Kitted a very reluctant Abi in her rug, put the lead on Zassi and stepped out into the guaranteed mosquito free Thursday morning, in my mind giving the weather gods the finger. I’m not that easily deterred!!!

But oh my, it was lovely to get in again and have a nice hot cup of tea. And even better when my beloved dad came to the rescue and picked me up so I wouldn’t have to cycle to the train.

The best of the day (so far): my fabulous dad

The worst of the day (so far): this stubborn cold winter

Lite stolt få man vara va??

Filten var mitt första riktiga virkningsprojekt ever, och även om det inte är raketforskning är jag rätt stolt!

Och den "felfärgade" jordgubbsmössan skulle bara vara ett inledande försök, men blidde riktigt bra. Den ska en liten nyföding få i present i vår!

The blanket was my first ever proper croucheting project. It may not be rocket science, but I'm still quite proud!

The hat is a "miscoloured" strawberry had, intended only to be a first try, but turned out quite to my liking. It is a gift to a little soon-to-born spring baby!

Ljuva dragspelstoner

Varje dag när jag går till tåget står han eller hans kompis där. I ur och skur, kyla och solsken. Varmt klädda, hoppas jag, och med en liten burk vid fötterna. Redan när jag kommer ner mot tunneln hör jag tonerna, och varje gång känner jag ett leende leka i mungiporna.

De förgyller min eftermiddag, de dragspelande rumänerna, oavsett deras anledning att spela. Att varje dag, med frusna fingrar, framkalla skön musik är en änglagärning och för det tackar jag dem!

Allra helst uppskattade jag det imorse, när jag efter en mer sömnlös än sovandes natt snubblade av tåget med sömndruckna ögon. Att ha en febrigt rastlös son i sängen främjer inte en god nattsömn. Lägg därtill en av hosta framkallad vällingspya kl halv tre på morgonen och receptet för en o-bra natt är fullständigt. Att vid samma ogudaktiga timme börja leta efter munstycket till nässprayen, som en 80 centimetersfigur gärna förvarar väl skild från själva flaskan, kändes...tja...ännu mera o-bra.

Funderade starkt på att kapitulera och helt sonika gå upp, men insåg att även 1,5 timmes sömn är bättre än ingen alls. I teorin i alla fall...

Dagens topp: Ett varmt barn snusandes bredvid sig

Dagens bott: När samma barn inte längre snusar utan spyr...

Nytändning

Har gått från möte till möte på jobbet idag. Rätt kontraproduktivt, men ändå nödvändigt.

Medan jag väntade på tåget inhandlade jag två böcker för det presentkort jag fick av Liam i julas, Marian Keyes "The brightest star in the sky" och "The Help" av Kathryn Stockett. En må-bra-och-fnittra-lite-bok, och en mer eftertänksam bok.

I vanlig ordning kunde jag inte hålla mig, utan började läsa redan medan jag gick från butiken till perrongen. Som i en bubbla kryssade jag i maklig takt förbi jäktade resenärer, lyckades undvika att gå in i både medmänniskor och biljettautomater, förbi den dragspelande herren som faktiskt spelar riktigt bra, uppför trappan och förbi den stora fläck jag skapade förra veckan när jag tappade vinflaskan i backen och fram till "min" bit av glasväggen där jag ofta ses lutande mot väggen med en bok i handen.

La lite frånvarande vanten på min bokhållande arm och försvann till Dublin i tanken. Dessvärre verkar det som att min vante också drömde sig bort någonstans, för den fanns inte på handen, i kassen eller i väskan när jag väl satt mig på tåget.

Ganska kallt att cykla med bara en vante....

Stannade till i färghandeln för att titta på tapeter till köket, och inser att sist jag var på tapetjakt var nog för 15 år sen. Då fanns 10 olika mappar att titta i, nu fanns 110! Lite vilse blandade jag i dem, tills en av tjejerna förbarmade sig över mig och hjälpte till.

Fick med oss prover hem, så nu ska vi provhålla mot väggen och se vad det blir. Det enda som är säkert är att det blir FÄRG!! Hur fint det än kan vara med det vita som alla har, vill jag ha RÖTT, GRÖNT, LILA, ORANGE, färger som det sprakar om och som gör mig glad in i hela kroppen!

Dagens topp: min underbare man som förvisat mig till soffan medan han röjer upp efter den middag han lagade

Dagens bott: att läsa om alla de människor i Libyen som offrar sina liv i kampen för frihet och demokrati.