Fredag kväll / Friday eve

Ibland är lycka att cykla genom den mörka höstnatten och njuta av en oväntade värmen. Allt är stilla, och i husen  lyser lamor och stearinljus.
Efter en hektisk vecka som kulminerade i en mer än stressig fredag ser jag fram emot en helg i solen. Vi ska höststäda trädgården och plantera alla de tulpanlökar jag glömde att plantera förra hösten.
Hoppas bara att vår lilla sötnöt mår bättre i morgon, är feberfri och sitt vanliga glada jag. Vi ska ju på kalas i morgon, fina M fyller 2 år!!

Sometimes happiness is cycling through the dark autumn evening, enjoying the sudden warmth. All is quiet, and the windows I pass are lit up by lamps and candles. 
After a very hectic week, that ended with an even more hectic Friday I'm looking forward to a weekend in the sun. We will get the garden ready for winter, and I will plant all the tulip bulbs I forgot last autumn. 
I only hope our litte sweet heart will feel better tomorrow, without fever and his normal chirpy self. We have, after all, an invitation to M's 2nd birthday party!

Food 4 thought

När ens tjockkov till terriertös går så långsamt efter cykeln att hon nästan går baklänges och skapar trafikstockning är det dags att köpa en cykelkorg i terrierstorlek. Och blodtryckssänkande medicin.

Qhen ones sausauge of a terrier lass walks so slowly behind the bike that she nearly goes backwards while causing traffic chaos it's high time to get a terrier sized cycle basket. And blood pressure lowering meds.

Planer och verklighet / Plans and reality

Planen var att jobba intensivt och kunna pricka av på att-göra-listan.
Verkligheten blev vab från kl 10.
Reviderade planen var att städa undan medan sjuklingen sov middag.
Verkligheten blev en halv städning innan en sjukling vaknade efter en dryg timme. Och sen somnade om i min famn där jag blev sittande i ytterligare en timme. Himlans mysigt dock!
Den ytterligare reviderade planen var att hinna jobba lite när Liam kom hem från jobbet.
Verkligheten blev att Liam inte kom förrän halv sju.
Den ännu mer reviderade planen blev att jag jobbar efter att sjuklingen somnat.
Den planen överrensstämmer faktiskt med verkligheten!

The plan was to work hard today and get rid of loads of stuff on my to-do-list. 
In reality I left work at 10am to take care of a sick son.
The revised plan was to tidy up while the sick boy slept.
In reality I got half ways before the little man woke up after just over an hour. He then fell asleep again sitting on my lap, and slept for another hour. It was really nice and cuddly though!
The further revised plan was to get a bit of work done once Liam got back from work.
In reality Liam didn't get back until half six. 
The even further revised plan was to work once I had put Andrew to bed.
This plan actually worked!!

Food for thought

Om vi alla under en enda dag, istället för att tänka och tala illa om medmänniskor, skulle bemöda oss om att hitta något positivt och vänligt att säga/tänka, vilka avtryck skulle vi lämna hos andra, i världen och framförallt oss själva? Gott föder gott, ont föder ont.

What if we all for just one day instead of thinking and talking bad about our fellow beings, would make an effort to find something good to think or say. How would that effect other people, the world and, above all, ourselves? Good feed good, bad feed bad.

Doktorsbesök / Visit to the doctors

I går var jag så hos läkaren för att kolla upp min fot som fortfarande inte är helt ok. Den är mycket bättre, och jag ser inte längre ut som att jag gjort i byxan när jag går, men det finns fortfarande en viss ömhet i den.
Gick in och tog av mina skor och strumpor, inser i samma ögonblick att skorna luktar allt annat än gott efter ett par rundor barfota i dem, och att mina fötter inte heller luktar rosenvatten. Hmm.. Jaja, han är läkare och har betalt för att röra mina doftande fossingar.
Jag förklarade läget, han böjde, tryckte, vände och vred, och sen kom frågan som jag visste skulle komma. Vad springer jag i för skor?
Helst barfota sa jag, eller i de där skorna - och pekade på mina Vivo. Han tittade på mig, på fötterna, på skorna och frågade sen varför jag springer barfota. Ungefär i samma tonläge som man frågar en femåring varför denne stoppade 10 ärtor i näsan.
Han hmmmade och tittade sen på skorna, som man självklart nästan kan skrynkla ihop till en liten boll och stopp i innerfickan.
Sen förklarade han att de skorna inte alls var bra att springa i eftersom de saknade vikpunkt. Eh, sa jag, man kan ju vika dem överallt.
Han förklarade då vänligt att ett par riktiga löparskor har en punkt där de viker sig (vid tårna alltså).
Jaha, sa jag, vad spelar det för roll? Fötterna kan ju i alla fall bara vika sig på ett ställe, oavsett om du har en eller 101 vikpunkter i skon.
Vi diskuterade fram och tillbaka en liten stund, och enades sen om att inte vara ense.
Konstaterade i alla fall, och det var det viktiga, att jag inte har någon stressfraktur utan snarare en inflammation i hinnan runt stortåsenan. Vila tills det blir bättre, och sen börja försiktigt igen. Det är ju inte omöjligt att jag kanske har gått lite fort fram...ska väl erkännas.
Rådgjorde självklart även med Dr Google, och fann att jag inte var ensam om detta, och att vila och Voltaren gel verkar vara en bra kombination.
Hoppas innerligt att det hjälper, för nu kliar det styggt i springtarmen!

Went to see the doctor yesterday about my foot that still isn't pain free. It is ten times better than it was, but it still feels a bit sore. 
When I got in to the doctors, I took off my shoes and socks and realised that my shoes didn't exactly smell of roses, and neither did my feet. Ah well, the dear Doctor gets paid to smell my footsies. 
He prodded and probed, and then asked the inevitable question. What shoes do you run in?
Well, I said, I prefer being barefoot or else those ones - pointing at my Vivo's on the floor. He looked at my feet, my shoes and then at me asking why I ran barefoot. Pretty much in the same tone of voice you'd use to ask a five year old why he/she shoved 5 peas up his/her nose. 
He hummed and then looked at my shoes, which of course you could scrunch up into a little ball and put in your pocket. 
He then explained to me that these shoes weren't good to run in because they lacked a "folding point". Eh, I said, you can fold them where ever you want!
He then kindly explained that a proper pair of runners has a point where they fold, ie under the toes. 
I asked what difference that really made, since the feet only "fold" at one place anyway, so it shouldn't really matter whether the shoes fold in one place or a hundred and one. 
We discussed this for a little while, then agreed to disagree. 
At least I can rule out a stress fracture, which is really what I wanted. It is probably an inflamed tendon, the one that runs down to my big toe. I rest it until it gets better, and then start again really slowly. It is, after all, not entirely impossible that I've done a bit too much too soon... 
I also consulted Dr Google, and found out that I'm far from alone with this problem and that rest and an anti-inflammatory gel seems to work wonders. 
I really hope so, cause I have a really bad running itch now!!!

Det är mycket nu... / Never a dull moment

Har lämnat sonen på dagis, maken har just åkt iväg för en heldag i skolbänken, hundarna sover och lugnet lägrar sig i det blå huset.
Med två "att göra listor", fulltecknade såklart, har jag hur mycket som helst att jobba ikapp med idag. Tiden rinner iväg för mig, det här är ju sista veckan med mitt policygäng innan ett nytt kapitel börjar.
Nu ska jag ta ett par djupa andetag och sen beta av en sak i taget. Fördelen med att sitta hemma och jobba är att jag kan jobba koncentrerat. Om jag bara kom igång.
NU - nu kör jag!

Have dropped the little fella off at day care, the bigger fella has just left for a full day in school, the dogs are asleep and the house is at peace. 
With two "to do lists", packed with things to do, I have plenty to dig my teeth into today. It feels like time is running through my fingers like sand, this is my last week with my "policy bunch" before a new chapter begins. 
A few deep breaths now, and then deal with one thing at the time. The advantage of working from home is that there is nothing to interrupt me. If only I got started. 
NOW - lets go!

Må bra

Tidningen Må bra, som jag tycker är en riktigt trevlig tidning, kommer i ett nummer under hösten att bli ännu trevligare, för då är nämligen JAG med i den!! Det ni!!

Jag har idag blivit intervjuad och fotograferad för ett litet inslag på temat "den här träningen passar mig", och då kan man ju ana att jag var... barfota.

Det hela var en jättekul upplevelse, trots att den inte började så där jättebra. Rusade från ett möte för att byta om till träningskläderna som jag så omsorgsfullt packade redan igår kväll. Inser att jag glömt...brallorna!! Jaha...vad gör jag nu?! Springer i jeans?? 

Nä kutade istället som en dåre upp till Intersport och slet åt mig ett par tights, bytte om i provhytten, lät killen i kassan "blippa" byxorna med mig i dem - typ - och kutade sen tillbaka till P & D från tidningen som väntade på mig i bilen. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Sen rattade vi till Stadsskogen och hittade ett bra fotoställe och så fick jag springa fram och tillbaka, fram och tillbaka medan bilder togs ur alla möjliga vinklar. 

Jag som vanligtvis inte är särskilt förtjust i att vara framför kameran hade jättekul! Först tänkte jag på mina orakade ben (det är ju höst nu...) och att hålla in magen, men så tänkte jag att va fasen - det är ju så här merparten av vi kvinnor ser ut; orakade och lite lagom lösa i kanten. 

Lovar att meddela när jag vet i vilket nummer jag är med!

Må bra is a magazine that I find quite nice, and at some point during the autmn it will get even nicer because I will be in it!! Not bad, eh?

I've today been interviewd and photo'ed for a little piece on the theme "this exercise suits me", and of course I was barefoot. 

It was such a great experience, even though it had a somewhat rocky start. As I rushed from a meeting to get changed, I realised that the bag I so carefully packed last night had everything I needed except for - my running tights!!

What now?? Run in my jeans?

Nah, instead I ran to the nearest sports shop, grabbed a pair of tights, got changed in the fitting room and let the guy at the till "blip" the trousers with me still in them - sort of - and then legged it back to the car where P & D were waiting for me. 

We then headed out to Stadsskogen and found ourselves a good place for taking photos. I then ran back and forth, back and forth while the photographer took pictures from every possible angle. And for someone who don't particularly like being in front of the camera, I had tons of fun!

At first I thoght about my unshaved legs and holding in my tummy, and then thought "What the heck!" This is what the majority of women out there look like, unshaved and a bit floppy around the edges!

I'll let you know when I know which issue I'll be in!

Vilken fantastisk upplevelse! Micah är en man som lever i samklang med sitt hjärta och det han tror på, som inte låter sig luras av guldets skimmer.
Jag reser hem med en förnyad tro på människan, och med kli i fötterna! Jag vill springa NU, och en dag ta mig till Urique och bli en av los màs locos!
Mer om dagen när intrycken landat.

What a fantastic experience! Micah is a man who lives according to his heart and his beliefs, without getting lured by the shimmer of gold.
I travel home with a renewed belief in the good in man, with feet itching to run NOW and a dream of one day travelling to Urique, and become one of los màs locos!
I will write more once everything has landed in my mind.

På väg! / On our way!

I bilen på väg mot Hedemora, närmare bestämt Garpenbergs Herrgård, för att se och höra Micah True, aka Caballo Blanco, prata om löpning och "the running people" aka Tarahumara aka Rarámuri. Det ska bli så himla intressant! Dagen till ära har jag såklart mina Vivo Neo, och viftar glatt på tårna i takt till Ciarán Wynne.
Livet är rätt gott!

In the car on our way to Hedemora, Garpenbergs Manor house to be exact, to see and listen to Micah True, aka Caballo Blanco, talk about running and "the running people" aka the Tarahumara aka Rarámuri. I am so looking forward to it!
In honour of today's subject, I am of course wearing my Vivo Neo, happily wriggling my toes to the beat of Ciarán Wynne.
Life is pretty good!

Guldkant / Silver lining

Vilken toppendag det blev!! Att i slutet av september få sitta ute i solen i kortärmat är en ynnest av stora mått!
Vi började dagen med att försöka byta fläktmotor i bilen, men fick se oss slagna.
"Vi" i det här fallet är make och far, med Andrew som arbetsledare. Jag läste tidningen. Bra arbetsfördelning.
Eftersom vi inte lyckades, måste vi kalla in artilleriet för att få det fixat. Lite surt att vara utan värme nu...
Detta till trots packade vi in hela familjen, minus katter, i bilen för att hälsa på Uncle Michael i Västerås.
Jag gjorde misstaget att redan i morse berätta för Andrew att vi skulle hälsa på Mike, och då blev han ju såklart jättearg när vi inte åkte på en gång trots att han genast satte på sig stövlarna. Försökte då avleda med att säga att vi ska till mormor SNART. BIG MISTAKE! "Snart" existerar ju som bekant inte i en snart 2-årings vokabulär.
Hur som haver, efter många avledningsmanövrar hade vi hälsat på ett av "M"'n, ätit lunch och skulle iväg och hälsa på M nummer två.
Lillhjärtat slocknade i bilen, tätt följd av underskriven (kan bara inte hålla mig vaken i bilen...) och snart var vi i Västerås. Väckte Andrew försiktigt, han öppnade motvilligt ögonen och sa Maj (Mike). Inget annat, bara Maj.
Man kan ana att Michael är den stora favoriten!
Efter lite korvinhandling åkte vi till fantastiskt vackra Anundshög. Vackra båtgravar, gravhögar och en enorm runsten. Allt dränkt i solsken! Vi grillade korv, klättrade på stenar och gravhögar, spelade puh-pinnar i den lilla bäcken och avslutade med glass och kaffe i det lilla kaféet.
Så bra som det kan bli, helt enkelt!! Att tillbringa dagen med nästan hela vår lilla familj, TomTom och Russin fick ju stanna hemma, med extra familjemedlemmen Michael är ju en tillvarons guldkanter!

What a fantastic day this has been! To sit outside in the end of September, in short sleeves, is a true blessing!
We started the day with trying to change the fan motor in the car, but had to admit defeat. "We" in this case was husband and father, with Andrew overseeing their work. I was reading the paper. We all did what we do best. 
Seeing as we didn't succeed in changing the darned thing, the experts will have to be called. Being without heating in the car is a bit annyoing this time of the year. 
Despite this, we bundled the whole family, minus cats, into the car and set off for Uncle Michael in Västerås. 
I made the big mistake this morning, of telling Andrew we were going to see Uncle Mike today, which resulted in a very unimpressed son when I told him we weren't going straight away even though he'd put on his wellies. 
To divert his attention I told him we were going to Mormor SOON. BIG MISTAKE!! As we all know, "soon" is not part of a nearly 2-year old's vocabulary. 
Anyway, in the end we visited the first M, had lunch and then set off to see M number two. 
The little sweet pie fell asleep quite soon, and I was not far behind (I simply can't seem to stay awake in the car) and soon we were in Västerås. I gently woke Andrew up, and as he opened his eyes he said Mi (Mike). 
I think it's safe to say Mike is a big favourite!
After getting some provisions, we headed off for the stunning Anundshög. Beautiful prehistoric remains including a huge rune stone. All of it bathing in sunshine!
We bbqd hot dogs, climed stones and hills, played pooh sticks in the little stream and finished off with a coffee and ice cream in the little café. 
It really can't get any better!! A whole day spent with almost our whole little family, with TomTom and Russin at home, and the extra family member Uncle Michael is one of life's silver linings!!

Svarta hål / Black holes

Bilden har jag lånat härifrån

I det svarta hål som är min väska hittade jag vid genomgång i morse, utöver de traditionella väskartiklarna såsom plånbok och nycklar, följande saker:

Informationsblad om rätt barfotateknik (say no more)

Försäkringsbrev för hemförsäkringen (vadå, förvara på säkert ställe?)

Boken Blood Safari av Deon Meyers (mycket bra)

Boken Born to Run av Chis McDougall (underbar) 

Boken Gift med en beduin av Marguerite van Geldermalsen (läsvärd!)

(har jag nämnt att jag läser en del?)

mitt nya anställningsavtal (den har bara legat där sen i måndags och räknas alltså inte)

presentkort på NoaNoa

Mässordning (jag jobbar ju trots allt för Svenska kyrkan)

Deodorant

Klotång (har inte all en sån i väskan??)

2 st påsförslutare (hmm...vad gör de här??)

Shampoo och balsamprover från Body shop

En inte helt ren näsduk

Diverse godispapper

Reflexer (det är viktigt att synas i mörkret)

Nyckelband

Syetui (farmors gamla, mycket bra att ha)

Bankdosa

Ring (jaså, var det här den var!!)

Nycklar som jag inte har en aning om vart de går
Diverse kvitton
Ett halvt kilo sand

Notera frånvaron av smink i en annars välfylld väska. Undrar varför jag aldrig hittar något i den...

In the black hole that constitues my bag I found the following items this morning, aside the usual bag items such as keys and wallet:

Information about bare foot running technique (say no more)

Insurance letter for our home insurance (what do you mean, keep in a safe place?)

The book Blood Safari by Deon Meyers (very good)

The book Born to Run by Chris McDougall (fantastic)

The book Married to a Bedoin by Marguerite van Geldermalsen (fascinating)

(have I ever mentioned that I love to read?)

My new work contract (it's only been in the bag since Monday and thus doesn't really count)

A voucher for NoaNoa (clothes shop)

Mass order (I do work for Church of Sweden after all)

Deodorant

Claw clippers (doesn't everybody carry that in their bags?)

Shampoo and conditioner samples from the Body shop

2 plastic bag sealers (who put them there??)

A not very clean tissue

Assortment of sweet wraps

Reflectors (a must have in the dark)

Key band

Sewing kit (my nan's old one, comes in very handy)

The online bank gadget

 A ring (so this is where it's been hiding)

A set of keys I have no idea where they go to
A selection of receipts
Half a kilo of sand

Please not the absence of make up in the bag. I do wonder, however, how come I can never find anything in the bag...

Stress och kärlek / stress and love

Lugn morgon med sovmorgon - eh, klev upp 6 istället för 5 - och åt mysfrukost med Andrew. Lämnade hundarna på dagis (mamma och pappa) och sen vidare till bästa Emma på Hair Corner för att äntligen reda upp i barret!!! Hann inte med 9-tåget till jobbet, så istället blev det en fika på Konsum och sen 10-tåget till jobbet. Missade därmed det möte jag borde ha varit med på hela förmiddagen, men hann in till lunchen med där vi fick information om rekryteringen av ny enhetschef.
Försökte sen få in en hel arbetsdag på de tre timmar jag hade innan det var dags att åka hem och hämta Andrew.
Cyklade hem med världens underbaraste son, pussade på hundarna och slängde i mig en macka  innan det var dags för 3-timmars kurs för att få övningsköra med Fanny.
Hemma igen straxt efter åtta, hungrig och lite allmänt stressad efter dagens relativa stress. Gick in för att säga god natt till älskligen och kände hur stressen fullkomligen rann av mig.
Hur kan man känna sig stressad när en halvsovande son säger Mamma och kramas, kramas, kramas? När han inte vet hur nära han ska komma, och inte släpper taget förrän han sover djupt igen.
Hur mycket kan man älska någon?

Nice and relaxed morning with a lay in - well, 6 am instead of 5am - and then a nice breakfast with Andrew. Dropped the dogs off at the day care (mums and dads) and then on to Emma at Hair Corner to finally get the mess called my hair sorted.
Missed the nine o'clock train, and had a cup of tea and a sandwich at Konsum instead before catching the next train at 10am. Got into work an hour later, and thus missed the meeting I was supposed to have attended, but made it in for the lunch where we were infomed about the recruitment of a new unit manager. 
Then tried to cram a whole days work  into the three hours I had before going to pick Andrew up. 
Cycled home with the bestest sweet heart, cuddled the doggies and had a quick sandwich before heading off to the 3-hour course I need teach Fanny how to drive. 
Home again after 8pm, starving and a bit stressed from stressing all day long. Went upstairs to give our angel a good night kiss, and that's where all the stress vanished. How can I feel stressed when met by a "mammay" and warm arms hugging me so tight, even though he was half asleep? When he wants to be so close, so close, and doesn't let go until he's fast asleep again. 
Can you love someone too much?

Tacksamhet / Gratitude

Idag är jag så oändligt tacksam för våra helt underbara föräldrar som alltid ställer upp på alla sätt och vis.
Mina föräldrar som ställer upp och hämtar Andrew, ger oss barnfria helger, hjälper till med hundarna och finns där för oss när helst vi behöver det.
Liams föräldrar som flyger hit från Irland när vi behöver hjälp med Andrew en längre tid, som alltid tänker på oss och som även de hjälper till på alla sätt och vis de kan. Jag vet att de skulle hjälpa oss på alla sätt och vis om de fanns på närmare håll, och ändå - 100-tals mil bort - gör de så mycket för oss.
Jag är så medveten om att det inte är alla som har såna fantastiska back up system, och vår tacksamhet och kärlek finner inga gränser.
Tack för att ni finns!

Today I am forever grateful for our wonderful parents that are always ready to give us a hand. 
My parents help us out with picking Andrew up from the creche, give us child free weekends, look after the dogs and help us out in any way they can. 
Liam's parents come flying in from Ireland when we need help with Andrew over a longer period and always keep us in their heart. If they were closer I know that they too would help us out in every possible way, and still being hundreds of miles away they do so much. 
I am more than aware that not everyone have back up system like ours, and our gratitude and love know no boundaries. 
Thank you!

Gjutet i betong / With the feet in concrete

En gråtung och regnig dag som denna är det skönt att i bagaget bära med sig en soldränkt hösthelg. Då känns måndagen inte alls lika jobbig.
Vi hade en toppenhelg med svampplockning på lördagen och betonggjutning på söndagen.
Andrew var i sett esse när betongen skulle blandas. Vatten att plaska med och en jättestor "elvisp" som brummade.
Vi gjöt plattor med växttryck, sen gick vi över till fågelbad med rabarberblad och var då så i gasen att vi även gjorde adventssljusstakar i brödformar och grytunderlägg i engångspajformar.
Det ska bli så spännande att se hur de blir!

Förberedelser.
Preparations.

Tungan rätt i munnen!
Concentration!! 

Fågelbad i vardande
Bird baths in the making 

Piffar lite med stenar
Adding the finishing touch with a few pebbles.

A rainy and overcast day like this, it really is a great comfort to know that the weekend was as sunny and beautiful as an autumn weekend can be. A rainy Monday doesn't feel half as bad then. 
We had a really great weekend with mushroom picking on Saturday, and then making concrete things on Sunday. 
Andrew was as happy as can be when we were mixing the concrete; water to spash with and a gigantic electric "whisk" making loads of noise. 
We made tiles with leaf pattern to start off with, and then two rhubarb leaf bird baths and by then we were so in to it that we also made advent candle holders  and big pot coasters. 
I can't wait to see how they come out!

Hjärta vs plånbok / Heart vs wallet

Imorse cyklade vi till affären, Andrew och jag, för att handla lite go frukost och annat smått och gott. Det börjar bli lite av en lördagsmorgonstradition, och en himla trevlig sådan!
Hade redan innan bestämt att jag skulle köpa ekologiskt vetemjöl hädanefter, med start idag, eftersom vi bakar  allt mjukt bröd själva.
Visst vet jag att ekologiska varor är dyrare än "vanliga" och jag är i de allra flesta fall helt nöjd med att betala några kronor extra för att få bra varor i vagnen. Men när vanligt vetemjöl kostar 12 kr, och samma mängd ekologiskt vetemjöl kostar 25 kr, då har jag väldigt svårt att lägga det ekologiska i vagnen. Mitt samvete och hjärta säger att jag självklart ska göra det, endast genom att handla ekologiskt kan vi i slutänden få billigare sådana, men när det kostar mer än dubbelt så mycket känns det svårmotiverat.
Den här gången vann plånboken, nästa gång kanske det känns annorlunda, men håll med om att det är en orimlig prisskillnad!
Eftermiddagen har vi tillbringat i svampskogen tillsammans med mormor, morfar, morbror Jocke och Ann, kusinerna Wilma och Mulle (den store favoriten), terriertöserna och kelpierna Kompis och Hoppsan.
Underbart solsken, och en härlig dag, dock utan den stora svampskörden vi hoppats på.
Har även i tankarna hejat på Sharon och Vickan som idag har sprungit Stockholms halvmara, och gjort det med den äran är jag säker på!

This morning Andrew and I cycled down to the shop to get a few breakfasty bits and bobs. It's almost starting to be a tradition, this morning cycle trip, and a very nice one. 
I had even before we left home decided to get organic white flour, and to so from now on. We bake nearly all our own bread, so we go throgh a fair bit of flour.
I am well aware that organice stuff cost a bit more, and I am more than willing to pay a bit extra to get good things in the shopping basket. But, when "normal" white flour costs SEK 12, and the same amount organic white flour costs SEK 25, I find it very difficult putting the good stuff in the basket. My heart tells me to buy the organic flour, only through buying organic we can lower the prices long term, but when it costs twice as much I find it difficult to make the right choice. 
This time the wallet won, hopefully next time it will be the heart that wins. 
We've spent the afternoon out in the wilderness, picking mushrooms with mormor & morfar, uncle Jocke and Ann, cousins Wilma and Mulle (the all time favourite), our terrier lasses and Kelpies Kompis and Hoppsan. 
Glorious sunshine and a really nice day, but the mushroom harvest wasn't quite what we'd hoped for. 
I have also mentally cheered Sharon and Vickan on their way around Stockholm half marathon. I'm sure they completed it with flying colours! 

Barfota i NY / Barefoot in NY

Nu har jag hittat ett lopp jag vill göra nästa år!! Det verkar vara en löpfest utan like, och jag vill vara med!!!
Tänk er, en hel armé barfotingar som springer så lite eller så mycket de vill i The Big Apple, föreläsningar, erfarenhetsutbyte och som verkar varvas med en öl eller två.
Jag vill!!!!! Jag ska!!!!

I've found a race I really want to take part in next year!! It seems to be a running feast like no other!!!!!!
Just imagine, a whole army of barefooters, running as much or as little as the want to in the Big Apple! Add to that talks on running and a beer/wine or two. 
I want to!!!!!!!!!!!!! I will!!!!!!!!!!!!!!!!

Läs den! / Read it!

Nu är sista sidan läst, och jag stänger boken med delade känslor. Det är alltid ett visst mått av sorg när en bra bok har tagit slut, men i det här fallet är känslan av glädje faktiskt större. Boken Born to Run är en fantastisk läsupplevelse!
Den handlar om så mycket mer än löpning, och att springa barfota.
Den handlar om att hitta glädjen i löpningen, att göra det för sin egen skull, för att vår kropp är GJORD för att springa!!
Den handlar om att bejaka det vi alla är - BORN TO RUN.
LÄS DEN! Vare sig du älskar att springa, eller tror dig avsky det. LÄS, för din egen skull!!

(Och som ett decimeter tjockt lager grädde på moset har jag alldeles precis nyss upptäckt att Caballo Blanco, en av bokens huvudpersoner, kommer till Stockholm och Hedemora och pratar om Tarahumara-folket och löpning nu i september!!!! JAG SKA DIT, om jag så ska springa!)

The last page is read, and I close the book with mixed emotions. As always when I've finished a really good book, I feel a bit sad. But this time I feel more joy than sadness. The book Born to Run is an amazing book to read!
It is not only about running, and running barefoot. 
It is about finding the joy in running, in doing it for our own sake only, because running is what our bodies are made for!
It is about being true to what we are - BORN TO RUN!
Read it!! Whether you already love running, or think you hate it. Read it - for your own sake!


(And as a 5 inch layer of icing of the cake, I've just now discovered that Caballo Blanco - one of the main carachters in the book - is coming to Stockholm and Hedemora in September, to talk about the Tarahumara and running! I'LL BE THERE, even if I have to run to get there!!)

Allmänt pladder / Just babbling...

Zassi sitter som ett litet ljus framför grinden i trappan och hoppas att katterna ska komma ner. Abi ligger utslagen under en filt och hoppas att katterna ska stanna där de är så hon får sova ifred.
Jag sitter i soffan med några tända ljus och tänker jobba en timme eller så. Det börjar ju dra ihop sig så sakteliga mot den 1 oktober och en ny tjänst, och därmed är det trådändar att knyta ihop och överlämning att skriva på.
Ser dessutom fram emot den resa till Kambodja som med största sannolikhet blir av i november.
Det finns mycket att se fram emot!

Zassi is sitting in front of the stairs hoping the cats will come running down. Abi is lying under a blanket fast asleep hoping the cats will stay well away so she can sleep in peace and quiet.
I'm on the couch - no surprise there - with a few candles lit planning on working for an hour or so. We are getting even closer to the 1st October and my new job. This means there are loose ends to tie up, and instructions for my replacements to write.
And on top of that, I have a trip to Cambodia to look forward to. It's not all finalised yet, but if it happens, take off will be in November. 
There is so much to look forward to!

Nooooooo.....

Jag har gett upp. Förlikat mig med sanningen. Kastat in handduken. Accepterat faktum. Dragit upp huvudet ur sanden.

I've given up. Succumbed to reality. Chucked in the towel. Accepted the fact. Pulled my head out of the sand.


I morse gjorde jag det jag så länge kämpat mot. Med motvilliga, darrande fingrar grep jag efter de oönskade. De som under ett par veckors tid stirrat på mig varje morgon. Hela mitt jag skrek NEJ, men insikten att tiden nu är kommen överröstade de desperata skriken.

This morning I did what I have fought for so long. With reluctant, trembling fingers I reached for the unwanted. The unwanted that have been staring at me every morning for a couple of weeks. My whole being yelled NO, buy the cold realisation that the time has now come drowned the desperate cries. 

V a n t a r n a åkte på!!
I put on the g l o v e s !!

Lycka är... / Happiness is...

Mamma, namnam.
Klockan visar på 04.20 och tillsammans smyger vi ner i köket för att fixa lite välling. Värmer vattnet i vattenkokaren, häller i pulvret och rör om, medan en sömnig son lutar sig mot mig. Vi tassar upp för trappan igen, och kryper ner i den ännu varma sängen.
Jag slumrar medan jag lyssnar på slurpandet från den lille ängeln bredvid mig under täcket. När flaskan är tom räcker han den åt mig och kryper sedan ihop nära, nära mig. Hans lilla arm letar sig in under min nacke, och vi ligger näsa mot näsa. Jag känner hans andetag mot mina läppar, och hans lilla hand mot min kind. Den kärlek jag känner finner inga gränser, och innan jag åter faller i sömn tänker jag att detta är lycka i den allra renaste formen.

Mamma, namnam. 
It's 4.20 am, and we quietly slip out of bed and down the stairs to make some välling. I heat up the water in the kettle, add the välling powder and stir; ANdrew is leaning against me almost asleep. We tiptoe upstairs again, and get back into the still warm bed. 
I doze off while listening to the slurping sounds from the little angel lying next to me under the duvet. When the bottle is empty he hands it to me and then curl up as close to me as he can get. He puts his little arm under my neck, and we lay nose to nose. I can feel his breaths against my lips, and his little hand on my cheek. The love I feel knows to boundaries, and as I fall asleep I realise that this is happiness in it's purest form. 

3 år av kärlek / 3 years of love

I dag är det tre år sedan vi lovade varandra evig kärlek! 
Det känns som att det var igår...
Three years ago today, we promised each other eternal love!
It seems like it was yesterday...

Barfota, såklart
Barefoot, of course...

Mister No

Den lugna morgonen förvandlades på något sätt till en o-lugn morgon när jag inser att det är dags att klä på liten och packa väskorna. NEJ! ska inte  ha skorna. NEJ! ska inte stövlarna. NEJ! ska inte ha mössan. Jackan däremot gick bra.
Tvärstopp på trappan, en förunderligt fascinerande pappersbit ligger där. 2 steg. Titta! Ma! (mask) Ma går sönder om man trycker med fingret på den.
Attans, det regnar. Springer in igen medan juvelen dissekerar masken och sliter åt mig paraplyt.
NEJ! ska inte sitta i den garanterat regnsäkra cykelvagnen. Kastar sig raklång på sätet varpå hela cykeln välter mot bilen. Svär inombords, medan jag lugnt talar om att det spelar inte den minsta roll om han så vrålar som en banshee för han ska åka i cykelvagnen. Han tystnar och säger istället glatt "na" (regnar), och jotack, jag intygar att det minsann regnar.
Torkar bristfälligt av sadeln och tänker att det är inte mindre problem i sammanhanget att se ut som att jag kissat på mig.
Cyklar 5 minuter och undrar varför i hela världen jag tog paraplyt och inte regnstället?? Cykla med paraply och 15 kg cykelkärra efter sig i motvind med endast 1,5 ben är ingen bra start på dagen.
Ytterligare 5 minuter senare vaknar bansheen till liv bakom mig. Kastar ett getöga över axeln och ser att han ännu en gång lyckats få cykelhjälmen att hänga som en halsband i sina vilda försök att ta av sig den. Andas djupt, och säger med mammarösten att det där var ju ingen bra idé. Nä, konstaterar han glatt.
Med hjälmen på plats börjar jag min paraply-cykelfärd igen i minimalt uppförslut som dock känns, och efter 90 graders kurva där jag tappar allt momentum kommer sedan uppförsbacken som är en uppförsbacke. Eftersom vänsterfoten fortfarande inte gillar full belastning får högern jobba för två, och jag hör hur föraren i bilen bakom mig suckar högt.
Lämnar till slut ett glatt barn på förskolan, förvinner in på barnens toalett och torkar svetten från ryggen (nämnde jag att jag dessutom hade ryggsäck på), hämtar andan och cyklar  - med paraply - vidare till tåget.
På perrongen inser jag att det har slutat regna.

Our nice and peaceful morning somehow transforms into a non-peaceful morning as I realise it's high time to get the little fella' dressed and pack the bags. NO! Don't want the shoes. NO! Don't want the wellies. NO! Don't want the hat. The fleece jacket was ok though.
Got as far as the steps outside where he discovered an utterly fascinating piece of paper. Another 2 steps forward. Look! Ma! (mask= worm). The Ma breaks if you press on it. 
Bugger, it's raining. Turned around and headed back inside while the future medical students dissects the worm. I grab the umbrella and dash outside again. 
NO! Don't want to sit in the waterproof bike buggy. He throws himself down on the seat in the buggy, whereupon the bike falls over against the car. I curse quitely, while I calmly tell him that I really don't care if he howls like a banshee, he is going in the bike buggy. He stops howling and happily says "Na!" (regnar=it rains). Yes my dear, I say, I've noticed it's raining. 
I carelessly push the water off the seat, thinking that it's really a minor problem if I look like I've peed myself. 
2 minutes later I curse myself for getting the brolly and not the water proof's. Cycling with an umbrella and a 15 kg bike buggy with the wind against you and only a leg and a half to push you forward really isn't a good start to the day. 
Another 2 minutes later, the banshee behind me comes to life again. I glance over my shoulder to see that he once again has turned the bike helmet into a necklace in his attempts of getting rid of it. I take a deep breath, and say with my mammy voice "That wasn't a very good idea, was it?" No, he happily agrees. 
The bike helmet back on the head I continue my brolly cycle up the almost non-existing hill that feels like a big one, only to loose all momentum in a 90 degree turn and then up the hill that actually is a hill. With my left foot not still able to take any real weight on it, it's up to my poor right leg to push us up the hill, inch by inch. I can hear the driver in the car behind me sighing deeply. 
I finally drop a happy little boy off at the creche, sneak into the kid's bathroom to wipe the sweat off my back (did I mention I carried a back pack), catch my breath and cycle on to the train station, brolly in hand. As I get there I realise it's stopped raining. 

Fint för grönt / Nice for the greenery

Vad tycks om mitt fina loppisfynd?! På prislappen stod det 50 kr vilket jag tyckte var helt ok, men när min snälla pappa hämtade det åt mig prutade han ner den till 11kr. Det är ju nästan helt gratis!!!
Tänkte först måla om den, men den är ju så söt i sin nuvarande färg att den får vara precis som den är.
Har jag nämnt att jag älskar loppisar?!
Isn't this a great flee market find?! The price tag said SEK50 (5Euro), which I thought was perfectly ok, but when my dear dad picked it up for me he ended up getting it for SEK11 (1Euro). That is practically free!! I first planned on painting it another colour, but now think it's really pretty the way it is so I won't bother.
Have I mentioned that I love flee markets??

Skördetider / Harvesting time

Inte illa för en liten kvällsrunda i trädgården. Morötter, gurkor och squash.
Not bad for an evening stroll in the garden. Carrots, cucumbers and zucchini.

John Brobergs Minneslopp 2011

Lite bilder från gårdagens löparevent. Jättekul var det, och jag upptäckte något om mig själv som jag alltid sagt att jag inte på något vis besitter - lite finsk sisu och jävlaranamma. Så nu kan jag inte skylla på det heller...
Some photos from yesterday's memorial run. It really was a good day, and I discovered some of that Finnish sisu and bloody mindedness I've always claimed not to possess. Can't use that as an excuse anymore...

Hela laget No Name innan start. Dessvärre fick bara halva den manliga delen av laget plats på bilden...
Team No Name just before start. Unfortunately only half the male part of the team is in the picture... 

Startskottet fick visst vissa att ducka... Observera min barfotalöparstil (hade dock mina nya Terra Plana på mig) med höga knän och på tån som får mig att se upp som en  Susanne Lanefeldt på speed...
The starting gun made some people throw themselves on the ground...  Check out my barefoot running style (even though I happened to be wearing my Terra Plana Neo) with high knees and on the ball of the foot. It makes me look like Jane Fonda on speed...

Med ungefär 1 km kvar gjorde foten rejält ont, och jag haltar fram med någon slags hemmagjord blandning av vanlig och barfota teknik. Varje nedslag med vänsterfoten kändes, kan vi väl säga...
With about 1 km left to go my foot is really hurting, and I sort of hobble around with a cross between normal/barefoot style. Lets just say that I was very aware of putting my left foot on the ground...

Fann mig själv tvungen att spurta rejält sista 70 meterna, eftersom armbågen till vänster i kortet, med tillhörande kropp, försökte springa om mig, och sånt kan inte tolereras.
Found myself having to sprint the last 70 metres when the elbow to the left in the photo, with attached body, tried to overtake me. That can in no way be tolerated. 

Hur kul som helst var det, och god picknickkasse fick vi efteråt. Nästa år blir det milen!!
We had tons of fun, and got a yummy picnic bag afterwards. Next year I'll do the 10 km!!

Aj och tidig kväll / Ouch and an early night

Mycket kort uppdatering.
Loppet genomförd på halvokej tid, foten pajade efter 3 km, och gjorde sen tämligen ont. Nu vet jag att jag visst besitter lite sisu och kan springa på ren vilja.
Älskade sonen utlånad, bord bokat på restaurang i staden. Efteråt hade vi tänkt oss ett glas eller två på irländsk pub. I verkligheten var vi så trötta redan kl 20, att vi en timme senare tog tåget hem och ligger nu i säng.
Ser nu fram emot många timmars ostörd sömn.
Om bara katterna slutade leka någon gång.

Very short update.
The 5k race completed in sort of a decent time. The foot got buggered after 3k's, and I now know I do possess some Finnish sisu and can run on will power alone.
Our darling son is staying with mormor and morfar tonight, we had a table booked and then planned on going for a scoop or two at the Irish pub. Only at 8pm we were alredy knackered and an hour later we gave up and went home. I'm now in bed and look forward to many hours of uninterrupted sleep.
If only the cats would stop playing.

Some news

För en tid sen skrev jag att det började hända en massa saker, och nu kan jag delge er en av de sakerna.
Jag har blivit erbjuden en ny tjänst, och självklart accepterat den! Efter lite av en allmän administratörsrokad kommer jag nu att sitta som avdelningssekreterare från och med 1 oktober. Det känns jättespännande att få nya arbetsuppgifter, och att få arbeta med mer varierande och lite annorlunda mot hur jag jobbar idag.

Imorgon ska jag som jag skrivit tidigare springa John Brobergs minneslopp på Vegavallen, 5 km. Vi är 4 tjejer och en pôjk, och efteråt ska vi avnjuta en, förhoppningsvis, smaskig picknickkorg.

A while ago I told there a few things happening, and now I can tell you at least one of them. 
I've been offered a new position within my department, and of course I accepted the offer! After a general move about of administrators I will be the head administrator of the department, starting 1st October. It feels really good having new things to deal with, more varied and a bit different to what I'm doing today. 


Tomorrow I will, as previously mentioned, run the John Broberg memorial run, 5 km. We are four ladies and one lass in our team, and afterwards we will enjoy a, hopefully, yummy picnic basket. 

Röd rumpevabb / Sore botty

Idag har jag varit hemma med Andrew för att lufta en obeskrivligt röd rumpa. Igår när han kom hem från förskolan var han alldeles röd och sårig i baken. Både vi och dagis tänkte att det kunde vara en kombination av värmeutslag och eksem från att ha vanliga blöjor på dagis, och därför tänkte jag att en dag hemma utan blöja bör göra susen.
Dessutom visade det sig vara en ganska bra potträningshjälp. Liten sötfis blev så stolt och glad över att ha levererat av den tyngre varan i pottan att han reste sig upp innan han var helt färdig. Men det var ju ett mindre problem i sammanhanget.
Framåt eftermiddagen hade utslagen spridit sig lite, och fanns nu även runt munnen och en på tungan. Innan sänggående tyckte jag mig ana att de kan vara på väg att dyka upp på benen med.
Vi kan med andra ord utesluta blöjeksem och värmeeksem, och lämnar därvid fältet öppet för allehanda sjukdomar. Undra bara varför de började under blöjan.
Tur att vi fick en tid hos distriktssköterskan i morgon!

Bästaste kusin Wilma pysslade ihop en bil åt sötfisen. Höll inte på att  få  honom ur den!
Bestest cousin Wilma made this fab car for  him. It was almost impossible to get him out of it!

Andrew and I have spent the day at home today, because of his really nasty red bottom. Yesterday when after creche his botty was really red, and we all thought it was a combination of nappy- and heat rash brobably due to him using disposable nappies again at the creche. Therefore we decided that a day at home without a nappy would probably do him a world of good. 
If nothing else it was good from a potty training point of view. He was so happy and proud after doing a proper number two in the potty, that he got up to look at it before he was quite finished. That however was a minor problem.
Come the afternoon the rash had spread a bit and was now around his mouth and on his tongue as well. Getting him ready for bed I thougt I saw them beginning to appear on his legs as well. 
Nappy- and heat rash are in other words totally out of the picture, and that leaves plenty of room for a plethora of other options. I do wonder why it started under the nappy though..
Thank god we got an appointment with the district nurse tomorrow!

Test run complete!

Efter att jag insett att man kan ta ut innersulorna blev skorna riktiga-poängare!!
Nästan riktigt barfotakänsla, men med fördelen att jag kan springa på vilket underlag som helst. FAB!!!
Sprang eljusspårets 5km slinga med Helena, och njöt av att kunna springa avslappnat även där det ibland blir rätt stenigt och grusigt.
Däremot kan det vara så att skorna blev lite för stora i och med att jag tog ut innersulan, å andra sidan tror jag inte att det inverkar så mycket. Tårna har ju bara ännu mer utrymme att röra sig.
Det enda lilla abret är att jag fått ett litet skavsår på stortån, men det tror jag ger sig när jag går in skorna mer.
Kommer även fortsättningsvis att springa så mycket barfota som möjligt - det är trots allt den skönaste känslan - men skorna är ett utmärkt komplement, allra helst för lummiga skogsvägar. Stigarna klara jag utan problem utan dojjor!
Nu när mina vader sakta men säkert börjar avsky mig mindre ser fram emot att kunna springa längre sträckor!

Bilden har jag lånat här.

Once I realised that I could take the insoles out, the shoes turned into real 10-pointers! 
They give as close to a barefoot feel as you can get with shoes on your feet, and allows me to run on any surface. FAB!!!
I ran 5 km's yesterday with Helena, on the local jogging track, and thoroughly enjoyed being able to run without tensions also where there is gravel.
I suspect the shoes got a little bit too big without the insoles, but I don't think that will matter too much. At least there is ample space for the toes to move in. 
The only little glitch is the rub I got on the "base" of the big toe, but I think that will get better as I break in the shoes properly. 
I will continute to run as much as I can barefoot - there is no feeling like it - but the shoes will be a great addition, allowing me to run on the long forest tracks that are everywhere. The paths in the forests I can still do without shoes!
Now that my calves are beginning to hate me less, I am so looking forward to running longer distances!!

YAY!!!

Nu har de äntligen kommit, mina Terra Plana Neo - minimalistiska löparskor. Har varit ute och provgått med hundarna, tagit några springsteg men ska prova dem ordentligt ikväll.
Första intrycket är gott, även om jag verkligen saknar markkänslan. Hur tunna sulor det än är, så är det ju sulor mellan fot och mark.
Skorna är jättelätta, saknar helt uppbyggnad för fotvalv och verkar ge gott utrymme för tårna att röra sig i. De är jättelåga i bak, och väl utskurna runt fotknölarna och märks inte alls. Tror inte att det finns någon del av skon som kan ge skav eller tryck.
Men som sagt, ikväll ska de testas på riktigt - och i helgen ska jag springa John Brobergs Minneslopp med ett gäng tjejor. Bara 5 km, men det ska bli kul!

They have finally arrived, my pair of Terra Plana Neo - minimalistic running shoes. I've been out for a test walk, and will try them properly tonight. 
My first impression is good, even if I really miss the ground contact. No matter how thin the soles are, there are still soles between the feet and the ground.
The shoes are really light, totally flat and seem to give good space for the toes to move in. They are really low at the back and you can't really tell they're there at all. I really don't think there's anywhere that could cause rubs or blisters. 
As I said, I will try them properly tonight, and this weekend I'm doing a competition with a group of girls. It's only 5 km's, but I'm really looking forward to it!

Höstdag / Autumn day

Idag har hösten gjort entré. Grått och regnigt, så det känns jättebra att sitta inne vid köksbordet och jobba. Har hela dagen för mig själv, innan hämtning kl 14, så jag bör hinna jobba undan massor av sånt som inte blivit gjort på jobbet.
Terriertöserna ligger och sover i varsin hundsäng vid mina fötter. Dörren är öppen till gästrummet där TomTom och Russin huserar men än har de inte letat sig ner. Hoppas att det kommer att bli ännu fler framsteg i vår kattinskolning.

Andrew var så glad i morse när vi gjorde oss i ordning för förskolan. Han skulle ju få ha sina älskade rosa gummistövlar på sig, och med dem kan man hoppa i varenda vattenpöl man ser. Vilket han också gjorde.
Sötfisen som är som en sol på morgonen och glatt gick in till fröken C i morse, satte sig på en stol och försåg sig med kex och mjölk. Vägen till den unge mannens hjärta går utan tvivel genom magen!

Autumn has really arrived today. Grey and rainy. It feels really good to be sitting at the kitchen table and do some work. Naturally with a cup of tea by my side. I've got until 2pm all to myself, and count of getting loads done. You know, all these things that kind of don't get done at work. 
The terrier lasses are snoring away by my feet, tucked up in their dog begs. The door is open to the guest room where TomTom and Russin hold court. They haven't ventured downstairs yet, but hope they will come bounding down soon. I also hope we will make even more progress in the cat introduction today. 
Andrew was really happy this morning as we got ready for the creche, cause he would get to wear his beloved pink wellies. Wellies that are great for jumping in all the water puddles he can find. 
My little sweet pee was in his very best sunshiny mood this morning, and happily trundled in to C at the creche this morning. He sat down at a chair next to C and helped himself to a biscuit and some milk. The quickest route to his heart is definitely through his tummy. 

Kattuppdatering / Cat update

Idag har vi gjort framsteg!! TomTom och Zassi har nästan hälsat på varandra! Russin är fortfarande lite skeptisk, men båda kommer fram och leker trots att Zassi och Abi är i rummet.
Skruttan Zassi är såklart spänd som en fjäder, men är det en klart skillnad mot igår. Abi tar det hela med ganska stor ro och gör allt för att inte verka läskig.
Kanske går det vägen ändå!!

We've made progress today! TomTom and Zassi have almost sniffed each other! Russin (Raisin) is still rather sceptical, but the pair of them come out and play even though Abi and Zassi are in the room. 
My little trooper Zassi is like a high strung coil, but still there's such a difference to yesterday. Abi is quite at peace with the whole situation, and seems to make an effort not to appear scary. 
Maybe, maybe it will work in the end!

Gudarna ler! / The Gods are smiling

Nu har det hänt igen! Jag har vunnit ännu en sån sak som jag vill ha men inte kommit mig för att köpa på egen hand. Fantastiskt!

Den här gången gäller det ett FemCap som jag hade den utomordentliga turen att vinna av Malin och Johan på Lyckobacken. Det gör mig så lycklig att jag nu slipper peta i mig hormoner varje dag. Det kan inte vara bra i långa loppet. 

Vilken start på veckan!!

It has happened again! I've won yet another thing that I've wanted to buy but just haven't got around to do. Fabulous I say!

I have this time won a FemCap from Malin and Johan at Lyckobacken. It really feels good knowing that I won't have to take extra hormones every day. I simply can't be good in the long run. 

This is what I call a great start to the week!

Morgontankar / Early morning thoughts

Bilden har jag lånat härifrån

Kliver ut i den ännu mjuka morgonluften och fyller mina lungor med nattens kvardröjande dofter.
Ser hur dagen försiktigt gör sig känd, men ännu är inte nattens slöja helt borta.
Gatlyktorna är tända, och morgonhimlens rodnad visar att det kommer att bli ännu en vacker dag.
Men det mjuka morgonljuset visar också att hösten snart är här, att mörkret inom kort kommer att sänka sig över mina tidiga morgnar.
Årets natt faller sakta på, och det dröjer måna långa månader innan det nya årets morgon dagas. Månader då vi i  de tända stearinljusens sken kan slå ner på takten och låta kropp och sinne landa i nuet. En tid då vi kan tillåta oss att blicka inåt efter en sommar fylld med aktiviteter och den snabba energins puls, göra upp planer för det nya året; se tillbaka och glädjas åt de nya minnen som slagit sig till ro i vårt hjärta.
En tid att se över hur vi lever vårt liv, att ändra det som tar mer energi än det ger, att omge oss med människor som fyller oss med glädje.
En tid för mustiga grytor som puttrat i flera timmar, för varmt te i stora muggar, för tjocka böcker som låter oss försvinna in i en annan värld.
Istället för att sörja sommaren som flyr, vill jag välkomna höstens starka färger och lugnare energier.

I step out into the still soft morning air, where the nightly scents still linger.
I watch how the new day carefully makes itself known, softly brushing away  dark veil of night.
The lights along the streets are lit, and the warm red glow of the slowly rising sun promises yet a beautiful day.
A soft morning light that also lets me know that soon the autum darkness will fill my early mornings.
The night of the year will soon fall, and will last for many a long month until the daylight breaks through again. Months that allow us to slow down, and let our minds and souls rest in the present while the candles flicker. We enter a time where we can allow ourselves to look back on the warm summer months filled with activites and a fast pulsing energy, make plans for the new year and enjoy the still fresch memories settling down in our hearts.
A time where we take a close look at the life we live, to change what steals more energy than it gives, to surround ourselves with people that bring us joy. 
A time for hearty stews that have been cooking for hours, for large cups of steaming hot tea, for books that move us into a different time and place. 
Instead of mourning the loss of summer, I will welcome the colours and calmer energies of the autumn.

Arla cykeltur / Earling bike ride

Nu är det höst och dagisrutiner som gäller igen. Även på helgen. Har under sommaren njutit av "sena" morgnar där Andrew sovit till 6.30-7. Helt ok tider att åla sig ur sängen på.
Nu är det 5,30-6 som gäller. Inte alls lika ok.
Idag vaknade han halv sex, men jag lyckades förhala själva uppstigandet med en halvtimme tack vare Animal Book på fånen.
Eftersom kylskåp och skafferi var sorgligt tomma, cyklade jag och Andrew iväg till Hemköp när klockan slagit 8. Inte alls tog jag med i beräkningen att nämnda affär inte öppnar förrän kl 9 på söndagar. Snopet!!
Jaha, hur slår man ihjäl 40 min med ett litet energiknippe? Vi cyklade runt på sightseeing, kollade på katter, letade efter hästar och hittade till sist en rolig lekplats. En helt ok morgon faktiskt! Mysigt att komma ut tidigt på morgonen.
Kattilvänjningen går...tja...ett steg framåt och två bakåt. Men skam den som ger sig.
Värre är väl den "hösnuva" som Liam drabbats av. Den är värst inomhus och ger sig när han kommer ut. Hmmm... Men allergisk är han inte! Lite märkligt är det, eftersom han vuxit upp med katter.
Hade tänkt att springa på lördag och söndag, men se det blidde det inget av med. Blåsorna var jag igår morse, mot bättre vetande, tvungen att ta hål på. De gjorde för attans ont helt enkelt.
Inte alls så illa idag, men inte riktigt springfärdiga än.
I morgon dock...

Autumn is here, and with it the earlier routines. Unfortunately those routines are carried over the weekend as well. During the summer Andrew has hade the grace of waking up at around 6,30-7am, which is perfectly acceptable.
Now I have to fall out of bed at 5,30-6am. Not even half as acceptable. But unavoidable. 
Today I managed to stall the falling out of bed bit with half an hour thanks to Animal Book on my mobile phone. Andrew woke up at 5.30, but could sort of be entertained until 6 am with the phone. Thank God for that!
With cupboards and fridge depressingly empty this morning, Andrew and I set off for the shop the at 8am, not taking into account that the shop doesn't open until 9am on a Sunday. Hmmm...
What to do to keep a little bundle of energy entertained for 40 minutes? We cycled around and looked at houses, cats and hoping there would be horses out in the fields, and then found a very good little playground for mr Junior to run wild in. 
It was actually a really nice morning!
The cat introduction is going....well...one step foward, 2 steps back. But hope springs enternal. 
What is worse is Liam's "hay fever", that seems to get worse indoors and better outside. Not that he's allergic. Not at all!! It is a bit odd though, seeing as he grew up with cats in abundance. 
Had planned on running both yesterday and today, but had to give that idea up. Yesterday the blisters were simply so sore that I, against my better judgement, had to burst them.
They are a lot better today though, but not good enough to run on. 
Tomorrow on the other hand.... 

Blåsigt värre /Blistering...

Äntligen kom jag ut och sprang en sväng igen!
Efter sista rundan hade jag bestämt mig för att bara springa 5 km idag, för att hålla det på en lagom nivå. De första dryga 2 km körde jag på asfalt och därefter på banvall och gräs. Insåg efter ungefär 3 km, när det började bli härligt lätt att springa, att det är så lång tid det tar för mig att bli riktigt uppvärmd. Det har faktiskt aldrig tänkt på tidigare!
Fokuserade idag på teknik; att springa med korta, lätta steg och springa igenom steget ordentligt; hålla huvudet högt och rakt; och att springa mer på både tå och mellandel. Bitvis fick jag till det riktigt bra och emellanåt glömde jag bort det, men summa sumarum var det en riktigt skön runda.
Zassi var med och drog hela tiden, och vi landade på 5.9 km i 5.47km's tempo. Helt ok.
När vi kom in kändes det som att ett liten sten fastnat under foten, så jag slängde upp tassen på knät och hittade inte en sten men detta...

Härligt rund och blodfylld...
Nicely filled with blood...

Betydligt mindre blåsa på vänster fot, men även en ny liten en på "långtån". Den på "ringtån" är sen förra rundan.
A lot smaller blister on the left foot, but also a new one on the middle toe. The one on the "ring toe" is from the last time. 

Nu sitter vi och avslutar kvällen med lite kex och underbara lokalproducerade ostar från Eskesta Gårdsmejeri.
Imorgon utökar vi vår familj lite...

I finally managed to get out for a run again.
After my last run, where I overdid it a bit, I decided to run only 5 km's to keep it at a good level. I ran the first 2 km's on tarmac, and after that mostly on grass. After about 3 km's the running got really nice and easy, and I realised that it actually takes me about 3 km to warm up. I've never even thought about that before. 
I tried to focus on running correctly today, to run with short, light strides; keeping my head straight and aligned with the rest of the body; and running more on toe and middle part of the foot, inseatd of only the toe. It sometimes worked really well, and sometimes I totally forgot to remember. But, in all it was a really nice run! Zassi kept the pace, and we ended up running 5,9 km at a pace of 5,47 min/km. I'm quite happy with that. 
When we got in it felt like a stone had got stuck under my foot, but when I looked it was the blisters shown above. 
We're now enjoying our Friday evening with crackers and wonderful locally produced cheeses from Eskesta Gårdsmejeri.
Tomorrow we will welcome new members to our family...

Det drar ihop sig... / We're getting there...

Herr Kräfta och jag ska på date ikväll...
Mr Crayfish and I are going on a date tonight...

...på ett ställe som passar en sessa som mig!
...in a place fit for a princess like me!