Hanteras varsamt / Handle with care

Idag känner jag en oerhörd tacksamhet över vår fantastiska Allemansrätt!
Tänk att vi får vistas i skog och mark precis som vi vill, och låta våra barn få upptäcka alla de underverk som vår bjuder oss på varje dag!
Det är verkligen en lag att hantera varsamt och värna om.

Today I feel especially grateful to our fantastc Right of access, that lets us experience nature where ever we want to.
It means that our children have the right to roam about the forest in a way that not many other children can.
It is a right we should all be grateful for, and handle with outmost care.

Sofflördag / Saturday dossing

Andrew sov middag hos mormor och morfar idag, efter en förmiddag tillsammans på badhuset.
Ett par timmar senare pratade jag med honom på telefon:
"Mamma, jag stanna här inatt".
Så ikväll har mamman och pappan slappat i soffan, ätit pizza och varsin chokladkaka medan lill-
skruttan har charmat oss  med leenden och joller och sedan somnat till Vicar of Dibley.

After a morning at the local swimming pool together with mommo and morfar, Andrew had his nap at theirs. When I spoke to him on the phone a couple of hours later he announced:
"I sleep here tonight".
So the parents have spent this evening dossing on the couch and eating pizza and chocolate while the little madame has charmed us with smiles and banbling before falling asleep to The Vicar of Dibley.

Curling

Malin har vänt begreppet att "curla någon" till något mer positivt, nämligen att curla sig själv - göra sin dag lite lättare.
Jag har nu på kvällskvisten curlat lite, och förberett morgondagens fisksoppa, och även satt en deg för utbakning i morgon bitti.
Älskar kalljästa degar som kan göras dagen innan!
Receptet på den goda soppan kommer imorgon.

A blog friend has turned the expression "to curl someone" (i.e. sweeping away any obstacles) into something positive - curling onself and making ones day easier.
So, I have this evening curled myself and prepared the fish soup for tomorrow, and also made a dough to be turned into bread tomorrow morning.
I love long raising doughs that can be prepared the day before.
I'll post the recipe tomorrow!

Picnic

Härlig höstdag om än något blåsig. Det har vi firat med picknick, träd- och stenklättring tillsammans med mommo.

Lovely autumn day, albeit a bit windy. We've spent the morning climbing i  trees and on stones and picnicking in the forest with mommo.

Sjukstuga / Infirmery

Idag har vi lite sjukstuga här i det blå huset. Än så länge är det bara pojkarna som är däckade, och så hoppas jag att det förblir.
Medan de sover skönt på soffan, har vi tjejer varit på promenad med terriertöserna i höstvädret, och nu sover även lillskruttan gott.
Nu egentid med en kopp te och symaskinen.

We've got the boys out cold on the couch at the moment, with nasty colds to keep them company. Meanwhilwe the four ladies of the house have been out on a walk in the autumn weather, which resulted in a sleeping baby.
Now some me time with a cup of tea and the sewing machine.

Som silver / Like silver

Lycka - Att se sitt älskade barns silkeslena hår glänsa som silver i morgonljuset

Happiness - To see your beloved child's silk smooth hair gleam like silver in the morning light

Snäll mot barnrumpor eller Tuff mot fläckar / Gentle for baby bottoms or Tough on stains

Ja, det kan man ju undra...
Hur snäll mot mjuka, ömtåliga barnarumpor är egentligen en produkt som utan bekymmer tar bort tuffa fläckar?
Går ekvationen verkligen ihop?
Nej, inte om man frågar mig.
Liljor... visst är de underbara där de sprider sin väldoft och är så vackra.
Men nåde den som får dess frömjöl på sig. Det sitter som berget på textiler, hud, trä... Ja, de flesta material faktiskt.
Mammas vackra bukett med liljor fick under kojbygget lite hjälp på traven att ramla, och lämnade då stygga fläckar på den vitmålade bänk de stod på. Varken våt trasa eller tvål och vatten fick bort fläckarna, så det tunga artilleriet fick komma fram - de miljömärkta våtservetterna för barnrumpor fick bort de envisa gula fläckarna utan problem!
Det är inte första gången jag hört talas om våtservetter som fläckborttagare, men att så tydligt se det med  egna ögon är en riktig tankeväckare.
Mitt beslut att så långt det bara är möjligt endast använda frottétvättlappar och vatten känns genast ännu bättre!!

Well, that's a valid question. 
Can a product that with no problem at all removes tough stains really be gentle to a soft, sensitive baby bottom?
Is it even possible?
No, not if you ask me.
Lilies, such beautiful flowers with a wonderful scent. And with pollen that gives such bad stains!
Mum's beautiful bouquet of liles fell over while Andrew was building a tent, and left bad stains on the white table. Neither a damp cloth or soap and water got rid of the stain, so we decided to bring out the heavy duty stuff - the eco labelled baby wet wipes. They got rid of the stain with no problem at all.
I've heard similair stories before, but to see it with my own eyes really was an eye opener.
My decision to, as far as at all possible, only use cloth wipes and water feels even better after that!

MorgonBlixt / MorningFlash

05.11 och jag ger upp.... Efter en timmes "Vi går ner mamma?""Det ÄR morgon mamma" "VILL inte sova mamma".
Så nu håller Blixten McQueen hov på TV'n och jag slumrar på soffan.
Det är allt tur att det var längesen lördag = utegång och partaj.
Trevlig lördag gott folk!

It's 5.11am and I've surrendered. After an hour of "We go downstairs mammy?" "It IS morning mammy!" "I'm not tired mammy!"
Now Lightening McQueen is doing his thing on the telly and I'm trying my best to get a bit of additional sleep before the next sweetheart wakes up too.
It's a good job Saturday no longer means going out for a drink or five.
Happy Saturday people!

Tid / Time

När tiden som minst räcker till för egen tid, för egna tankar för bara stillhet är det i sanning ett tecken på att skapa denna tid för mig själv.
Det är då ekorrhjulet snurrar alltför fort, och jag befinner mig i riskzonen för att helt springa ifrån mig själv.
Älskade jag, stanna upp! Andas djupt och med hela kroppen. Fyll kroppen med energi och själen med stillhet.
JAG är viktig och förtjänar uppmärksamhet, omvårdnad, omtanke och kärlek från mig själv.
Andas. Var. Lyssna.

When there isn't enough time for me, for my thoughts and just being, someone is really telling me that I have to make this time for myself.
It is then that I'm in danger of losing myself to all the musts and have to's of every day life.
Dear beloved me, stop! Breath deeply, from head to toe, and let energy fill my body and peace fill my soul.
I am important and deserve tender love and care from myself.
Breathe. Be. Listen.

Grustag / Sleepy

Grus i ögonen. Massvis. Snor-snörvlig dotter på ena sidan och på andra en son som inte vill vara som vi andra utan sover på tvärsen, med fötterna på pappan och huvud hos mamman. Hans dryga 95 cm känns som 2meter.
Brödbak till elva igår  kväll bidrar även det till en näve grus.
Men jag vaknar väl vad det lider, och tänker avnjuta färskt bröd till frukosten!

Tired beyond words. A snotty snivelling daughter on one side, and on the other a son who thinks sleeping with the feet on daddy and head by mammy is the way to sleep. Not sleep promoting at all! 
I'm sure baking bread until eleven last night didn't help either...
But I'll wake up eventually, and will gobble freshly made bread for breakfast!

Glest... / Far between...

Det har varit sorgligt glest mellan uppdateringarn på sistone, tyvärr. Om jag förut upplevde viss tidsbrist, kan vi nu konstatera att jag inte längre har minsta kontroll över min egen tid. Eller min egen tid förresten, egen tid har jag inte alls ju...
Sedan sist har stora hjärtat gjort efterlängtad - av både mor och son - comeback på dagis med allt vad det betyder av morgonrutiner och stress.
Bilen har fått sin dödsdom, och en tur till banken med mössan i handen finns därmed på agendan.
Tvn har dött rosa-randiga-skärm-döden och ett antal tusenlappar har lagts på ny dumburk. Vid inköpstillfället upptäckte jag att jag gjort rookiemisstaget och åkt hemifrån utan ombyte åt minstingen när hon bestämde sig för att göra tvådagarsbajsning . Det är då man är glad att befinna sig på ett större köpcentrum. Och att man åtminstone hade en rejäl filt med sig.
Idag står 3-årskalas på schemat, så jag njuter av stillheten innan Andrew vaknar, lunch ska serveras och tre klädensembler bytas innan avfärd.
Just ja,  vi har även bokat biljetter för mig och knoddarna, England and Ireland here we come!! ...snart i alla fall...

Gosigt nerbäddade i syskonvagnen under promenaden.
As snug as two little bugs in the double pram!

The updates have of lately been far too few and far between, I'm sorry to say. What I previoulsy experienced as a certain lack of time, has now turned into a complete anarchy. I have no longer any  kind of control of my own time. Own time, by the way, I don't really have any time of my own. Full stop. 
Since my last update the big sweetheart has made a longed for - by both mother and son - return to to day care, with all that comes with it in form of morning routines and stress. 
Our car has been given it's final death sentence, and a humbling trip to the bank is on the agenda. 
The telly has died too, following a short period of pink-screen-illness. A new telly has been purchased, and the bank account shrunk. While surveying the telly options I also realised I had made a rookie mistake and left the house without a change of clothes for the wee one as she decided to do a two-day-poo. Thank god we were at a big shopping centre, and thank god we had a big warm blanket for her. 
Today we're going to a 3-year birthday party, and I'm making the most of the relative peace and quiet before andrew wakes up, lunch has to be served and three changes of clothes performed before we leave. 
Oh, nearly forgot - we've also booked tickets for me and the kiddies to go to England and Ireland in  the end of October!!

Två barn, en mamma... / Two children, one mammy

Vaknar med våra två sötnosar snusande bredvid oss i trippelsängen, och känner sen en viss stelhet i nacken. Och i höften. Och ryggen...
Villemo ligger och snuttar förnöjt på höger tutte, samtidigt som Andrew på något sätt lyckats få min vänstra arm som kudde, och försöker med en liten hand vända även mitt huvud åt det hållet så att han kan pilla på "sin prick", dvs mitt födelsemärke. Samtidigt ligger vänster ben slängt åt höger för att skapa någon slags balans, men som även ger mig lätt kramp i höften...
Ger till sist upp att låtsas sova och rullar med knakande leder ur sängen ackompanjerad av Andrews glada "Titta Bompis mamma!"
När Liam en timme senare kommer ner, har jag ammat oavbrutet, nickat till mer än fem gånger och även hunnit få fram pottan och en banan åt stora barnet.
Morgonrutinerna har långt ifrån satt sig, och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag i hela friden ska få mig själv, två barn och två hundar redo till dagisavlämning kl 8.45 nästa vecka.
Det är för välsignat att jag inte är ensam i alla fall...
Men å vad jag njuter av dessa dagar av organiserat kaos! Att få ge och ta emot så mycket kärlek är sann lycka!
...och i natt sover Villemo i egen spjälsäng åtminstone en del av natten...

I wake up with our two sweethearts breathing deeply next to us in the triple bed, and then notice a certain stiffness in my neck. And hip. And back....
Villemo is happily suckling away on my right boob, while Andrew somehow have managed to make himself a pillow out of my left arm. At the same time a little hand is trying to turn my head in the same direction so that he can play with "his dot", ie my mole. My left leg is tossed to the right, to try and create some sort of balance, but is at the same time giving me cramp in the hip...
In the end, I give up my rather futile efforts to pretend to sleep, and with creaking joints I roll out of bed happily cheered on by Andrew's "Watch Bompis (children's program) mammy!"
When Liam an hour later join us downstairs, I have breastfed non-stop, nodded off more more times than I can count and got the potty and a banan ready for the big child. 
The morning routines are far from settled, and I do wonder how on earth I will ever get me, two kids and two dogs ready for dagis at 8.45am next week.
Thank god I don't have to do it all by myself at least...
But how I enjoy these days of organised chaos! To give and recieve this much love is the greatest joy!
...and tonight Villemo will sleep at least part of the night in her own bed...

Dalälvsro / River peace

Igår tillbringade vi förmiddagen vid härliga Gropholmarnas naturreservat. Villemo var med på sin första picknick, och sov igenom hela tillställningen.
Andrew å andra sidan var inte still en sekund förrän han satt i bilen igen för hemfärd. Han älskar verkligen att få vara ute i naturen och undersöka allt.
Dessvärre var det klent på kantarellfronten, men det gjorde ju faktiskt inte någonting alls. Det var bara så förunderligt välgörande för själen att få vara där.

Så här glad och vaken var Villemo efter utflykten!
Happy and wide awake after the picnic!

Yesterday we spent the morning in the nature reserve Gropholmarna by the river Dalälven. Villemo, who was out on her first picnic, slept all the way through the whole event. 
Andrew on the other hand didn't sit still for one second until he sat in the car again to go home. He really does love being out in nature exploring everything. 
Unfortunately we didn't find many mushrooms at all, but that was okey too. Just being there was a healing experience for the soul.

Latdag / Lazy day

Idag har jag och Villemo haft en härlig tjejdag medan Andrew och gänget åkte till järnvägsmusèet.
Vi har varit syndigt lata, och inte gjort något vettigt alls. Dagens höjdpunkt var en nästan 2,5 timme lång tupplur.
Precis en sån dag som jag behövde!

Today Villemo and I have had a girlie day while Andrew and the others went to the railway museum in Gävle.
We've been extremely lazy and done absolutely nothing productive whatsoever, with the highlight being a 2,5 hour long midday snooze.
A much needed lazy day.

Vackra Villemo / Beautiful Villemo

Så fick vi då äntligen möta vår lilla älva kl 23.45 på tisdag natt, den 7 augusti!
Efter regelbundna värkar på morgonen, som runt lunch försvann mer eller mindre totalt, bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde vänta ut dagen med Nan, Granddad och Andrew på Leos lekland i Uppsala. Vi skulle ju dessutom vara betydligt närmare om det nu skulle sätta fart.
Efter en eftermiddag av lek (dock inte för mig), och även en sväng till Rusta, hade värkarna satt fart igen så jag ringde till förlossningen innan vi skulle åka hem för att se om de i alla fall ville kika på mig innan vi åkte hem.
Vid 18-tiden fick vi komma in och en halvtimme senare kom läkaren och undersökte mig. Hon konstaterade att det var dags för mig att bli igångsatt, först "manuellt" och sen skulle jag få dropp.
Dock hann jag aldrig på något dropp (eller epidural, för den delen) , och straxt före midnatt fick vi se vårt underverk.
På slutet gick det undan, från 5 cm öppen till nyfödd dotter tog det bara lite över en halvtimme, och 3 krystvärkar.
Och självklart är hon den underbaraste lilla tjejen i världen! :)

Redan efter 16 minuter ammade hon första gången! Det här är något senare dock...
After 16 minutes the had her first meal! This is somewhat later. 

Mycket trött pappa och dotter.
Very tired father and daughter. 

"Min bebis!" Superstolt storebror håller sin syster för första gången!!
"My baby!" Super proud big brother holding his sister for the very first time!

Tupplur hos pappa
Snoozing with daddy

And so we finally got to meet our beatiful baby girl on Tuesday night, 7th August, at 11.45pm!
On Tuesday morning I started having contractions but they vanished around midday, and we then decided that I could just as easily wait for things to start up with Nan, Granddad and Andrew at the huge softplay area Leos Lekland in Uppsala. We would also be a lot closer to the hospital if things would move along. 
After a whole afternoon of playing (not me though) and waiting, the contractions had started again and I phone the hospital to see if they wanted to examin me before heading home. 
We got there at around 6pm, and got to see the doctor half an hour later. She announced that it was time for me to be induced that eveing, seeing as my waters had broke the day before. She'd do it "manually" first, and then I'd be given drip. 
There was however no time for the drip (or epidural for that matter), and just before midnight our baby girl drew her first breath. 
It all happened quite fast towards the end, from dilated 5 cm to newborn daughter, in just over half an hour and 3 pushes. 
And, it goes without saying, she's the most beautiful little girl ever!

Å vi väntar vidare... / And the wait goes on...

Precis. Ingen bebis än. På utsidan alltså. Den på insidan verkar glida allt längre ner, av magen att döma, men har i nuläget inte minsta tanke på att komma ut och hälsa på världen.
Istället för en färd till förlossningen idag, styrde vi kosan till Ulva kvarn (med en liten baktanke att vi i alla fall var nära Akkis) för en gigantisk bakluckeloppis.
Svärföräldrarna shoppade loss rejält, och vi var väl inte så mycket sämre vi heller. En  av de saker vi fick med oss hem var ett jättefint dockskåp med möbler till. Andrew var eld och lågor!!
En del babykläder fick också komma med oss. Det hade varit kriminellt att INTE handla, när de var i jättefint skick och kostade 10 kr styck!!! Och en babysitter råkade visst slinka ner med....
Härligt väder, fina Ulva kvarn och gott fika. Sämre sätt att fördriva tiden på finns garanterat.
Nu ställer jag mitt hopp (som börjar bli lite urvattnat) till att lilla Pyret känner för att kika ut i natt...

Andrews fina dockskåp!
Andrew's great doll's house!

Tre dagar över tiden ser jag ut så här minsann. Hoppas innerligt att det är sista dagen med stormage...
Three days overdue, and this is what I look like. I really hope this is my last day with the giant tummy...

That's right. No baby yet. On the outside that is. The one that's on the inside seems to be slidign further and further down, judging from the shape of my tummy, but seems to have no plans what so ever on actually coming out to say hello. 

Instead of heading to the hospital today, we set off for Ulva kvarn (at least then we'd be close to Uppsala and the hospital) and a gigantic car boot sale.
The in-laws did some proper shopping, and we were not far behind. On of the things that we made a bargain on was a really nice doll's house with furniture. Andrew couldn't wait to start playing with it!
A fair bit of clothes for the baby was put in the bag as well. It would have been near enough criminal NOT to buy them when they were only 10 SEK (1 euro) each!! 
Lovely weather, beautiful Ulva kvarn and good things to eat. There are definitely worse way of passing time. 
I now put my hope (that is wearing a bit thin) to baby wanting to meet us tonight...

Den som väntar på något gott... / Waiting...

...väntar baske mig alltid för länge!
Nu har vi i och för sig bara nått vårt beräknade datum för det lilla pyrets ankomst, men jag är näst intill utvänt redan nu.
Har provat de flesta rekommenderade knepen, inklusive golvskurning på alla fyra, men gått bet. Har även provat att vila mig i form, så att säga, men är alldeles på tok för rastlös för det så den metoden sprack.
Är rädd för att grannarna kommer att mötas av en vaggande valross på joggingtur runt kvarteret snart... Barfota, såklart!

...is something I don't do very gracefully!
We have, by all means, only got to our due date today, but I'm all waited out already. 
We've tried most of the recommended methods of getting things moving, including scrubbing floors on all four, but without any hint of success. 
I even tried resting, thinking that would really shock my body, but am way too resteless for that. 
Very soon, I'm fearing the estate will be met by a wobbling walrus out jogging. Barefoot, of course...

Sen sist... / Since last...

...har jag....

målat förstubron
städat hela huset, i omgångar
tvättat
mumsat i mig egenodlade sockerärter och morötter
fått besked att en underbar familj väntar tillökning
hälsat på supersöt 2 veckors bebis, och insett hur himla små de är
varit på promenader
glatt mig åt att vår sista gemensamma tjockispromenad gav resultat för fina J - en söt tös såg ett gäng timmar efter promenaden dagens ljus
väntat, väntat, väntat och väntat

Nu hoppas jag att...

vi äntligen får träffa vårt lilla Pyre snart!


...I have...


painted the porch
cleaned the whole house, room by room
done the washing
enjoyed our very own carrots and sugar snap peas
found out that a baby will grace a very special family next year
visited an adorable 2 week old baby, and realised how tiny they are
been for long-ish walks
felt really happy that our last preggie-walk payed off for J - a cute little girl saw the day of light a good few hours after the walk
waited, waited, waited and waited


I how hope to...


meet our little baby very very soon!!

Tankens kraft - på gott och ont / Power of the mind - for better and worse

Vid ett av mina otaliga toalettbesök tänkte jag flyktigt "Tänk om mobilen skulle ramla i toan, de här fickorna är inte så väldigt djupa".
Ja, resten kan ni säkert fylla i alldeles själva.
Nästa toabesök avslutades med ett ljudligt PLUMS! Insåg blixtsnabbt vad plumset var, slängde ner näven och fiskade upp mobilen. Nu ligger den på tork och jag hoppas innerligt att den inte var under ytan så länge att den är fullkomligt död.
Allra helst eftersom det är en lånemobil medan min egen är på reparation...

During one of my umpteen visits to the toilet, I fleetingly thought to myself "Imagine if I'd drop the mobile into the toilet. These pockets really aren't that deep."
Well, the rest you can probably figure out by yourself...
Next time I went to the toilet, the grand finale was a loud PLOP! It took less than a second for me to realise what the plop was all about, dunk my hand in the toilet bowl and retrieve the mobile. It is now drying off, and I really hope it wasn't under long enough to kill it permanently...
Especially with my own mobile being repaired and the dunked one, one I borrowed from the phone company...

Paketkul! / Packetful of joy!

Att få paket från Ekokul är lite som julafton, även om man på förhand vet vad som är i det.
Jag lade in beställningen i onsdags, och idag fick jag det i brevlådan. Det tycker jag är riktigt bra!
Vad gömde sig så i paketet idag? Lite smått och gott till det lilla Pyre som jag innerligt hoppas tänker förgylla vår tillvaro snart. Utanför min mage, vill säga.

Härlig vårdande kräm med ringblomma för en mjuk babyrumpa. En skön kräm som passar babyns känsliga hud. Perfekt för att vårda och skydda vid blöjbyten och röda tendenser på rumpan. Fungerar även utmärkt till vuxna och större barn som har torr och känslig hud. 

Krämen är baserad på vegetabilisk olja, bivax och Calendula dvs ringblomma extrakt. Den har en naturlig doft från växterna som ingår. Krämen är fri från parabener, SLS (sodium lauryl sulfat), BHT, PEG, alkohol och parfym. Den är även allergitestad.

Napp i naturgummi, som vi innerligt hoppas att liten vill snutta på istället för att, som storebror, använda mammans tutte till napp!

Natursutten i fjärilsform är den helt naturliga nappen. Gjord av 100 procent oblekt naturgummi och stöpt i en enda form, utan lösa delar. Det innebär att det inte finns några hålrum eller skarvar där smuts kan fastna. Nappen har testats på alla upptänkliga vis och resultaten visar att den är extremt stark. 

Nappen lämnar heller inga märken efter sig i barnets ansikte som vanliga nappar kan göra. Ventilationshål förhindrar fastsugning och hjälper till att förhindra hudirritation.

Om du köper NATURSUTTEN napp undviker du onödiga färgämnen, cancerframkallande ämnen, hormonstörande ämnen, kemiska mjukgörare, parabener, PVC och ftalater.

NATURSUTTEN sägs vara Danmarks mest grundligt testade napp. Natursutten nappar uppfyller alla krav i enlighet med EN1400. Anvisningar för användning finns i förpackningen. Tillverkad av naturlatex gummi. Protein i gummiprodukter som i sällsynta fall kan ge upphov till allergi är avlägsnat i tillverkningsprocessen.

Soligt gul nappflaska i glas, så att även pappan kan få vara med om de nattliga matningarna!

Lifefactory är en revolution bland nappflaskor. Fria från bisphenol, ftalater och pcv. Flaskan är gjord av glas och omges av ett skönt silikonhölje, som också skyddar flaskan. Nappen som medföljer är också gjord av silikon. Ett bra alternativ för latex-allergiker som inte kan använda våra goda naturnappar.

Både flaska, hölje och napp kan diskas i maskin. Allt kan också stoppas i frysen eftersom glaset och silikonen tål både hetta och kyla.

Sist men inte minst, en napp till nappflaskan, i storlek lagom till de allra minsta. 

En naturlig och anatomiskt utformad flasknapp fri från onödiga kemikalier (standard/regular napp). Gjord av 100 procent oblekt naturgummi och stöpt i en enda form, utan lösa delar. Nappen har testats på alla upptänkliga vis och resultaten visar att den är extremt stark. 

I've done a bit of online-shopping from a company called Ekokul.se. They've got fantastic toys and baby things, all non-toxic and organic. I love it!! And to make them even better, they are sooo quick with their deliveries. 

This time I'd ordered a few bits for the little baby, that we really hope we'll get to meet in person very soon. 

This is what I ordered:

A daily care cream with calendula. Perfect for the sensitive baby skin, and to use for red bottoms. The cream is made of vegetable oil, bees wax and calendula extract. Free from parabens, SLS (sodium laureth sulfate), BHT, PEG, alcohol and perfume. 

A natural rubber dummy that we hope the little one will use instead of, like the big brother, use mammy's boob as a dummy. 

It's made of 100 per cent unbleached natural rubber, and made in one piece. There are no cavities or joints where dirt get in and bacteria grow. 

It is free from BPA, Phtalates and PVC .

Sunshine yellow glas bottle so that daddy can help out with the midnight snacks. 

Lifefactory is a revolution among bottles. They are free from BPA, phtalates and PCV. It's made of glass, and covered by a silicone case that helps protect the bottle. The teet is also made of silicone, which is a good alternative for those allergic to latex and therefore can't use the natural rubber teets.

Bottle, case and teet can all be washed in the dishwasher. It can also be frozen as both glass and silicone can handle both heat and cold. 

Last but not least, a natural rubber teet for the tiny ones. 

A natural and anatomic teet free from chemicals. Made of 100 per cent natural rubber and made in one piece. Tests show it is extremely strong. 

Som ny / Brand new

Eller i alla fall bättre begagnad, till skillnad mot väldigt begagnad innan. Och allt som behövdes var att Sara skulle komma på tanken att de konstant rinnande och väldigt halvöppna ögonen kanske var ett tecken på trötthet! Och ja, jag kom på det alldeles själv!!
Avlämnade därför den lille mini-me'n hos mina makalösa föräldrar som ställer upp i vått och torrt, cyklade hem (plockadeundanskakademattordammsögochhängdetvätt) och la mig raklång på soffan. Mycket till Abis stora förtjusning, ska tilläggas.
Två timmar senare vaknade jag, betydligt piggare och i lagom tid att möta mamma och Andrew hos tandläkaren.
Tänk att sömn kan göra sån skillnad, och att det ska vara så knepigt att komma på att det kan vara det som saknas...

Hos tandläkaren konstaterades att den röntgenplåt som togs vid senaste besöket stämmer, det är inget hål på någon av de hörntänder där lilleman vägrar bli borstad. Alltså är det en fix idé, snarare än en tand som faktiskt gör ont.
Vete håken om det är bra eller dåligt...
Passade på att köpa en tandkräm med fruktsmak till hans tandkrämssamling, och kunde senare konstatera att just idag var det lösningen på problemet. Tandborstning utan tandagnissel och bråk!! TJohooooo!!!

Hann även med ett besök hos barnmorskan, som inte sa det jag ville höra, nämligen att Pyret ligger fixerad och klar för leverans. Fjattans... Tycker gott och väl att det kan köra igång nu!!
Men allt ser åtminstone bra ut, och det tackar vi för. Fick även ett nytt datum för besök, den 10 augusti. Men se då tänker jag baske mig vara färdigkalvad kan jag tala om!!!
I morgon kanske...

Or at least second hand, and not fifth hand as before. And all that was needed was for me to realise that maybe the semi-closed, constantly runny eyes could mean that I was in need of some sleep. And I figured it out all by myself! Not bad...
Dropped the little mini-me off at my parents house, thanking god that I have such marvellous parents who are always there to help out, and then cycled home (tidieduphooveredandhungthewashing) and dropped dead on the couch. Much to Abi's delight, I may add.
Woke up two hours later, feeling a lot better and just in time to meet my mum and Andrew at the dentists. 
Amazing really, that a good kip can make such a difference!


The dentist confirmed what the x-rays from last week had showed, there are no cavities on the teeth he refuses to have cleaned. It's all just him being stubborn, rather than teeth aching.
Don't know if that's a good thing or not...
Instead we bought yet another tooth paste to his collection. This time with fruit taste, and lo and behold - it actually meant me brushing his teeth without any kind of protest this evening. Whooopppeee!!!


I've also been to the midwife for a last check up before the due date. Was hoping she'd tell me the baby had dropped and was ready to greet us, but nah... I really wouldn't mind if it started now!!
But, at least everything is looking good, and we're thankful for that. We were also scheduled for another visit on the 10th August, but I have no plans whatsoever of still being pregnant then!! Mark my words!!
Maybe tomorrow it will start???!! 

Ge mig styrka.../Give me strength...

...har varit mitt mantra idag. Eller snarare Ge mig tålamod. Vissa dagar går i harmonins tecken, från dess att dagen gryr. Andra dagar går i alla andra tecken än harmonins. Idag har varit en sån dag.
2,5-åringen inledde dagen med att gråta och vilja åka till mormor. Innan klockan slagit sju. Lyckades vända just den gråt- och gnälltiraden och allt var frid och fröjd fram tills dess att det var dags för tandborstning. Den senaste veckan har just detta moment inte varit populärt på något sätt, men vi har i de flesta fall med Karius, Baktus och deras myriader av djur som kryper omkring i öron och näsor lyckats relativt bråkfritt.
Fram till idag. Eller - det började igår, men lyckades till sluuuut att leka mig till en tandborstning. Idag har det tvärnit och Vill inte, skrik, spark, gråt tills dess jag tyvärr tappade både tålamod och humör och blev så där arg som man inte får bli. Skam till sägandes.
Jag förstår att han har mer eller mindre ont i sina tänder, och just därför är tandborstningen så himla viktig. Och just därför får jag inte tappa humöret. Men det gjorde jag alltså idag och det hjälpte ju så klart inte det minsta lilla dugg.
Lägg till ekvationen en pojke som i går vaknade före kl 05, och sen bara sov knappa 45 minuter på hela dagen och var därför toktrött idag; och en mamma som har 1,5 vecka kvar till beräknat datum, och inte har riktigt samma ork och framförallt rörlighet som för 9 månader sen så är receptet för dagen klar.
K A T A S T R O F.
Tack och lov somnade Andrew i vagnen när vi var ut med hundarna, och sov sedan i TRE timmar! Efter dessa tre timmar fick jag helt enkelt lov att väcka honom, och det möttes inte nådigt.
Men att en hel dag mötas av större eller mindre trots- och gnällutbrott är inte roligt.
Att tappa humöret och bli arg på en liten parvel som trots allt inte beter sig som har gör för att han vill, utan för att det är kaos även inuti honom, känns inte bra. Inte bra alls. Det är ju trots allt jag som är den vuxna och som kan tänka rationellt. Som kan räkna till tio och bara vara den stabila klippa som den lilla skruttungen behöver.
Misslyckades kapitalt med det idag, men tänker att i morgon är en annan dag. En ny dag där jag ska tanka in oändligt med tålamod och inte förvandlas till en varvulv.
Men nu tänker jag göra mig en kopp te, sätta mig ner på altanen under en filt och bara andas. Samla kraft och energi, och glädjas i att jag mitt i dagens kaos ändå talat om för honom mer än en gång hur mycket jag älskar honom och att vi sagt förlåt till varandra.

Karius och Bakus
Karius and Baktus, the nasty tand trolls that dig holes in the teeth.

...has been my mantra for the day. Or rather Give me patience. Some days exudes harmony from the break of dawn. Other days exudes everything but harmony. Like today. 
The little 2,5-year old started the day by crying and wanting to go to Mormor's. Well before 7am. I managed to stop that specific cry- and whinge attack and turn it into giggles. Then after breakfast came the brushing of teeth. This particular part of the day has not been a favourite for the past week, but again, we've managed to get through it with the aid of Karius and Baktus, and a myriad of their animals.Until today. Or rather, last night. Last night I did manage to get the teeth brushed after a loooooong time of playing. This morning it was a definite no-go-area with "I don't want to", kicking, screaming and crying. Sadly in the end I lost both patience and temper and got angry in a way you shouldn't with kids. Much to my great shame. 
I do understand that many of his teeth ache more or less, and that is why it's so important to brush them. And why it's so important for me not to loose my temper. But, that's what I did today and of course it didn't help in any kind of way, shape or form. 
Add to the equation a little boy who yesterday woke up before 5am, and then only slept for less than 45 minutes throughout the day and therefore was really tired today; and a mammy with only 1,5 weeks left to due date, and lacking the normal strength and mobility, and the result can only be one. 
C A T S T R O P H Y.
Thankfully Andrew fell aslepp in the push chair while we were out walking the dogs, and then slept for THREE hours! Still he was far from impressed when I woke him up...
To be faced with tantrums and whingeing all day is not fun.
And losing my temper and patience with a little boy who is acting the way he is because of the chaos inside him does not feel good. Not good at all. I am after all the adult, who should be able to think rationally. Who can count to ten and should be the pillar of strengh and stability that the little sweet heart needs. 
I failed miserably today, but know that tomorrow is a brand new day, for which I can refuel with endless amounts of patience and not turn into a werewolf. 
Right now I'm going to make myself a cup of tea, and sit down on the terrace under a blanket and just breathe. 
Charge up on energy, and rejoice in the fact that despite the chaos of the day, I told Andrew more than once how much I love him, and that we said "I'm sorry" to each other. 

Knyta bad / Forming ties

Tänk så underbart det är att få se Andrew springa runt och leka med sin älskade kusin M!  M har varit hos farmor och farfar sedan i lördags, och jag har med nöd och näppe fått med mig Andrew hem därifrån på eftermiddagarna. Det första han har sagt på morgonen är "Åka till mommo och morfar. Leka med M".
Trots de 2,5 åren som skiljer dem åt har de lekt tillsammans, och M har haft en ängels tålamod med lill-kusinen som vill göra precis som han gör.
Idag när solen äntligen skinit, har de sprungit runt på gräsmattan, gjort jättesåpbubblor och haft vattenkrig, plockat vinbär och hallon, och bara haft kul. Barnaskratten har ekat i trädgården och det har verkligen känts som sommar!
Det är en sån lycka att få se band knytas mellan kusinerna, och jag hoppas att baden håller långt upp i vuxen ålder!

How wonderful it is to watch Andrew run around and play with his beloved cousin M! M has been at his farmor and farfar's since Saturday, and I have barley been able to drag him home in the afternoons. The first things he's said in the morning is "Go to mommo and morfar. Play with M". 
Despite the 2,5  year's age difference, they have played really well together , and M has had the patience of a saint when Andrew has wanted to do exactly what he does. 
Today when the sun has finally graced us with her presence, they've been running around in the garden, made  giant soap bubbles, played with water pistols, picked red currants and raspberries and simply had fun. Their laughter has echoed through the garden, and it has really felt like summer!
It is really warms my heart to see ties being formed between the cousins. I so hope they will last until old age!

Because I am worth it!

Efter en gårdag som startade redan 04.20 och sedan fylldes av aktiviteter; altanen äntligen med vädergudarnas hjälp blev färdigmålad, hundarna fick en rejäl promenad i solen och den eftersatta trädgården fick lite kärlek kändes det i hela kroppen att jag behövde få en stunds lugn och ro.
Mitt älskade yrväder somnade utan minsta knot så fort huvudet hamnade på kudden, och kvällen var sedan min.
En flyktig tanke om att klippa gräsmattan lades till morgondagens planer, och istället satte jag på P2 och en ljuvlig jazzkonsert, plockade fram symaskinen och lite tyg och tillbringade sedan kvällen i egen tystnad och fullständig harmoni.
Påminns om och om igen hur viktigt det är för mitt välmående, för min själs välmående, att jag tar mig tid till MIG. Tid att göra saker som JAG mår bra av och där jag kan hämta energi. Ibland kan det vara en promenad på kvällen, att ligga på rygg i skogen och andas in naturens dofter och fyllas av ren och vacker energi eller som igår en stund där jag släpper krav och förväntningar och bara tillåter mig själv att vara kreativ. Vad jag än gör är det harmonin och energin som är det viktiga, och att det är tid för bara bara mig. För att JAG är värdefull!

After a day that begun at 04.20 am yesterday, and then was filled with activites I could feel it in my entire body that I needed a moment of peace and quiet. I had finally got the terrace painted, aided by the weather gods and dad; we had taken the dogs for a proper walk in the sun and the due to rain neglected garden was given some tender love and care. 
My darling bundle of engergy fell asleep as soon as his head hit the pillow, and the evening was then all mine. 
A flighty idea of cutting the grass was put onto the mornings agenda, and instead I turned on the radio and found a wonderful jazz concert. I put the sewing machine on the table, got some fabric out and then spent the evening in silence, listening to fantastic music and being in harmony with all. 
I am reminded time and time again how important it is for my well-being, and the well-being of my soul, to have time for MYSELF. Time to do things that makes ME feel good and gives me energy. It can be a walk in the evening; lying on the back in the forest, breathing in the scents of nature and be filled with pure and clean energy or like last night let go of "must-do's" and expectations and just allow myself to be creative. No matter what I do, the important thing is harmony and energy, and giving myself time to be.
Because I am worth it!

Bildkavalkad från Härjedalen / Pictures from Härjedalen

Samtliga foton är tagna av min duktiga kusin Rosi!
All photos taken by my cousin Rosi! 

Att välja sin morgon / To choose one's morning

Ett stilla sommarregn faller när jag tar ut mina terriertöser på morgonpromenad. Hur jag låter denna regniga morgon påverka mig och mitt humör ligger helt i mina händer. Ska jag sucka över ännu en grå och regnig dag och förbanna den sommar som inte är, eller ska jag vända mitt ansikte mot regnet och njuta av de ljumma droppar som smeker mina kinder. Ska jag börja dagen med en känsla av besvikelse eller en känsla av kärlek?
Vädrets skiftningar är något som vi lägger stor energi på, trots att vi inte kan påverka det alls. Vi kan däremot välja hur vi bemöter de olika väder vi har.
I dag väljer jag att låta regdropparna smeka mina kinder, att möta den här nya dagen och alla dessa nya möjligheter med kärlek och glädje. Jag har framför mig en dag tillsammans med min härliga familj, och det är en gåva att förvalta väl.

A soft summer rain falls as I take my terrier lasses for a morning walk. How I let this rainy day impact on me and my morning is entirely in my hands. Will I sigh deeply over yet another rainy day and curse the summer that isn't here, or will I turn my face towards the rain and let the rain drops caress my cheeks? Will I start my day with a feeling of dissapointment or a feeling of love?
We put a lot of energy into the weather and it's changes, although there is nothing we can do to about it. We can however choose how to meet each new morning.
Today I choose to let the rain drops caress my cheeks; to meet this new day and all it's possibilities with love and joy. I have an entire day with my very own family to look forward to, and that is a gift to handle with care.

Svanslös dag / Tail-less day

Pelle Svanslös-huset, vilken succé!
Vi tog tåget till Uppsala i morse tillsammans med H och M, och bara det är en höjdare för Andrew som älskar tåg. Efter en kort promenad genom ett grått Uppsala, med en mastodontbacke som avslutning, öppnade vi grindarna till den svanslösa kattens hus.
Underbart inredda rum att leka i, massor med saker att upptäcka, och så lekvänligt! Allt inom ett rimligt utrymme där en tjockmagad mamma lätt hänger med.
Det får fem gräddkannor av fem möjliga av mig, och ett återbesök kommer det garanterat att bli!
Kan inte beskriva hur mycket jag njuter av dessa dagar med Andrew, även om det blir en del gnäll och tjafs när han numer gärna hoppar över middagsluren. Det är i sanning en ynnest att få tillbringa långa dagar med en energifylld 2,5-åring som upptäcker världen för fullt och berättar allt möjligt om det han har upptäckt.
Det känns så värdefullt att få den här tiden innan vårt lilla pyre anländer om sisådär tre veckor.
Livet är underbart och kärleksfullt, så enkelt är det!

I Pelles och Majas kök!
Cooking up something yummy in the cat's kitchen!

The Pelle Svanslös house, what a great success!! (Pelle Svanslös is a very popular series of children's books about a cat without a tail and his friends in Uppsala)
We took the train to Uppsala this morning, with H and M, and the train journey alone is a favourite with Andrew. After a short walk through a grey Uppsala, which finished with a monster hill, we opened the gates to the house of the tail-less cat. 
Wonderfully decorated rooms to play in, loads of things to discover and really inviting to play. And everything within a reasonable space that allows a big bellied mammy to keep up. 
We'll definitely be coming back, that's for sure!
I can't describe how much I enjoy these days with Andrew, even if there tends to be a certain amount of whingeying towards the afternoon now that he more often than not skips his midday nap. 
It really is a blessing to spend the days with this duracell-bunny of a 2,5 year old who's experiencing the world at full speed, and love to talk about it. 
Such precious time to spend together before the little one arrives in roughly three weeks. 
Life is simply wonderful and full of love!!

Regnsöndag = kökssöndag / Rainy Sunday = Kitchen Sunday

Det som började som ett fint stril under morgonpromenaden i morse har under dagen eskalerat och är nu på kvällningen rejält ihållande regn med en och annan åskknall.
Regnig söndag, med andra ord. Vi har roat oss i köket i dag, jag och Andrew. Vi började med en tur till affären för att införskaffa lite nödvändigheter till glassen som vi skulle göra.
Det blidde i slutänden två laddningar glass, en med jordgubbar och en med finaste bourbon vanilj. Receptet är ett som jag har hittat hos Malin, och är lika enkelt som gott.
När det var klart, och sonen som sovstrejkade istället tittade på film, slängde jag ihop en deg till ett surdegsbröd och ställde det på jäsning.
Vi hann sen precis med en cykeltur (Andrew) och promenad (jag) med hundarna innan vi fick finfrämmande från grannlänet.
Till fikat med dem rörde vi ihop en liten kladdkaka, och avnjöt den samma med jordgubbsglassen som faktiskt hunnit frysa till. Smarrigt värre!!!
Hann precis slänga in bröden i ugnen och få dem färdiga innan det var dags att börja med middagen, som idag fick bli mandelfisk. Gott, och enkelt.
Dessvärre hann sömnstrejken ge tillbaka efter all lek med lille K, och Andrew slocknade på mattan framför TV'n. Det var inte helt enkelt att få liv i honom igen för att äta mat, men skam den som ger sig!!
Nu sover i alla fall en mycket trött kille en trappa upp, hundarna likaså efter i deras tycke alltför många promenader i regn och jag väntar på att Liam ska komma hem från jobbet. Tycker lite synd om honom som måste gå hem i regnet efter ett dryga 10-timmars skift...
Kvällen tänker jag spendera i hopkrupen i soffan med en god kopp te. Och kanske lite glass....

What started out as a nice soft day went progressively worse during the day and is now a proper "pissing-it-down" rain with a bit of thunder. 
A really rainy Sunday, in short. We have pretty much spent the day in the kitchen, Andrew and I, after a trip to the shop to get a few bits and pieces for the ice cream we had in mind. 
In the end we made to different ice creams, one with strawberries and one with lovely bourbon vanilla. The recipe is ridiculously simple, and make lovely ice cream. Simply whisk together 2 egg yolks, 2 decilitres icing sugar and 2 decilitres cream until its thickening. Then add berries, cookies, vanilla or what ever you want and  whisk another 30 seconds or so. Pour into a suitable container and put in the freezer. Yummy!!
When the ice creams were in the freezer, and the little man that refused to nap watched a film, a put together a dough for bread and left it to rise. 
We then had just enough time for a ride on the push bike (Andrew) and a walk (me) with the doggies before our visitors arrived. 
With guests in the house, I thought a sticky chocolate cake would be perfect to eat with the strawberry ice cream. And it's the perfect thing to make as it only takes 15 minutes in the over. Great stuff, and sooo nice with the ice cream. 
Before starting dinner, today almond fish, and had time to put the bread in the oven and bake them. The fish turned out really well, even if Andrew's previous nap strike got the better of him and he fell asleep on the rug in front of the telly. It was easier said than done to wake him up again for some food. 
At least he's now in bed upstairs, the dogs are snoring away on our bed after far too many walks in the rain - if you ask them, and I'm waiting for Liam to come home from work. I do feel more than a little bad for him, having to walk back from a 10-hour shift in the pouring rain...
The rest of the evening I aim to spend on the couch with a cup of tea. And maybe some ice cream...

Stolt på olika sätt / Different kinds of pride

Det är mycket som förändras när man får barn, som vi alla vet. Vi går från att leva liv som är centrerade runt oss själva till att leva liv där vi själva hamnar på 10:e plats. I bästa fall.
Från att vara stolta över saker som, i mitt fall, att komma till ett perfekt avsprång på ett högt hinder eller att ha hanterat det kaos som ett långvarigt strömavbrott på ett till bristningsgränsen fullbokat hotell medför till lång mer...basala saker.
Som att jag idag hörde lilleman flytta sin lilla pall och böka runt på övervåningen, och lite senare ropa Mamma! Bajs! Då hade han minsann på alldeles egen hand lagt sin barnsits på toaletten, flyttat pallen och ställt den framför toan, klättrat upp och sen satt sig för att i lugn och ro bajsa.
När jag kom upp satt han där som att det var något han gjorde varje dag, men  ändå rätt nöjd med sig själv. Allra helst när mamman med glädjestrålande ögon gav honom en stor kram och sa att han är världens bästa lilla skruttunge!
Det är skillnad på stolthet och stolthet som sagt...
Lite mindre beröm fick han senare när vi gick ut på promenad för att han skulle somna i vagnen (vilket han i vanliga fall gör på nolltid), och i stället tillbringade halva promenaden med att vråla "VILL INTE" och försöka ställa sig upp i vagnen.
T å l a m o d är en gudagåva...

A lot of things change when we become parents, as we all know. We go from living lives centered around ourselves, to lives where we end up as number 10. If we're lucky. 
From being proud of things like, in my case, getting the perfect jump on a high fence wity my horse or having handled the chaos that follows a long lasting power cut at a full-to-the-brim-hotel to more...basic things.
Like today when I heard our little man moving his little stool around upstairs, and a little while later calling Mammy! Poo! He then had, all by himself, put his little child seat on the toilet, moved the little stool to the toilet, climed up and then done a poo in peace and quiet. 
When I got  there, he was sitting on the toilet as if it was something he did everyday, but still looked rather pleased with himself. Especially when the mammy gave him a big hug and called him a really good big boy with eyes gleaming with pride!
As I said, there's pride and there's pride...
A little less praise was given when we later on went for a walk with him in a push chair so that he'd fall asleep. It normally takes no time at all for him to doze off, but today I got to listen to him screaming I DON'T WANT TO and trying to stand up in the push chair for the better half of the walk.
P a t i e n c e  is a virtue...

En del av himmelen / A slice of heaven

Efter en lång bilfärd norrut som avslutades med nästan 2 mil på grusvägar rakt ut i skogen, stannade vi så bilen, steg ut och tog ett djupt andetag.
Den friska rena luften doftade underbart, och tystnaden var påtaglig trots två mostrars, två kusiners, en lill-killes och en hunds glada tjatter. Vi hade äntligen kommit fram till Häggingåsen. Sista huset på vägen, omgiven av skog, förskonat från elektricitet och med vatten från egen källa, smakandes bättre än någon annan dryck.
Ett litet stycke paradis på jorden. Det enda o-paradisiska var de synnerligen otrevliga svedorna som jag på något sätt lyckats glömma från somrarna i vårt älskade Venejärvi.
Vi har under dessa dagar i det i sanning härliga Härjedalen fiskat aborre i en liten tjärn, bastat varenda kväll, druckit litervis av vatten bara för att det smakar gott, kört fjällvägen till  marknaden i Funäsdalen och passerat Sveriges högst belägna by, Högvålen, sovit djupt och länge, ätit gott, hälsat på stutar och umgåtts med moster och kusin.
Underbara underbara dagar!!
Tack Rosi och Ikka!

After a long drive north which ended with nearly 20 km's on a dirt road heading straight out into the woods, we finally arrived, got out of the car and took a deep breath. 
The fresh, clean air was wonderful, and the silence audible despite the chattering of two aunties, two cousins, a little boy and a dog. We were finally here, at Häggingåsen. The last house on the road, surrounded by forest, spared from electricity and with water from their own well, tasting better than anything else. 
A little piece of paradise on earth. The only not so paradise-like were the little biting insects called "sveda" that I somehow had managed to forget from our summers in the beloved Venejärvi. 
During our far to few days in the truly beautiful Härjedalen we have been to a little lake to fish perch, enjoyed saunas every night, drunk litres of water just because it tastes to good, driven over the mountains to the market in Funäsdalen, slept well and long, enjoyed great food, fed steers and spent time with auntie and cousin. 
Fabulously fabulous days!!
Thank you Rosi and Ikka!!

Härjedalen nästa! / Next stop, Härjedalen

I morgon bär det av!
Feberfria, men med en viss hosta som ressällskap, ger vi oss av till Häggingåsen och ett par dagar lågt borta från det mesta.
Det ska bli så underbart skönt att få andas fjälluft och njuta av tystnaden. Den riktiga tystnaden. Den som är utan störande ljud. Underbart!!
Ännu bättre skulle det ha varit om även Liam hade kunnat följa med, men tyvärr gick det inte denna gång. Men förhoppningsvis är vi välkomna tillbaka nästa år.
Om det går, bloggar jag lite under frånvaron. Om inte, njuter jag av ett par dagar långt borta från datorer.

Tomorrow we're heading off!
Free from fevers, but with a certain cough to keep us company, we will leave for beautiful Härjedalen and a few days far away from everything. 
I am so looking forward to breathing the clean mountain air and enjoying the silence. The real silence. The one without any distrubing sounds. Wonderful!
It would have been even better if Liam could have come with us too, but this time it's a no can do. But hopefully we're welcome back next year. 
If possible, I might do a bit of blogging while away. If not, I am thoroughly enjoying being away from computers and the internet. 

Ljuvliga ledighet!! / Lucious leave

Så var då dagen här, den som hela tiden har känts så långt borta.

Sista arbetsdagen på ett år inledde jag med ett blodprov, och kom därmed inte till jobbet förrän till kl 10 men möttes då av en underbar jordgubbstårta som mina härliga kollegor gjort. Vem vill inte starta dagen med en rejäl bit tårta?? 

Avslutade de sista sakerna, packade ner de sista pinalerna i väskan, åt en sista långlunch på terrassen och helt plötsligt var det dags att säga hej då och gå. 

Mycket märklig känsla, att veta att jag inte kommer att jobba igen förrän augusti. Men skön, i all sin märklighet. 

Nu ska jag njuta av en månads ledighet och massor av tid med Andrew innan Pyret anländer. 

Hoppas så att vädret vänder och visar sig från sin allra bästa sida så vi får bada, mysa ute och åka på utflykt. 

Hoppas också att Andrews - och min för den delen - förkylning ger med sig så att vi kan åka till Härjedalen på måndag. Det skulle vara så roligt att få Andrew se lite av fjällvärlden, få fiska och självklart träffa bästa Rosi och Ikka. 

L E D I G!!!

And so the day has come, the day that has seemed so far away. 

I started my last working day for a year with a blood test, didn't get into work until 10am but was then met by a lucious strawberry cake that my fab colleagues had made. Who doesn't want to start the day with a nice big slice of cake????

I finished off the last few things, put the last few bits in my bag, had a last long lunch out on the terrace and all of a sudden it was time to say good bye and leave. 

It is a very weird feeling, knowing I won't be working again until August next year. But a nice feeling, in all it's weirdness. 

Now I'm going to enjoy every minute of my month's holiday, with loads of time to spend with Andrew before the little one arrives. 

I so hope the weather will turn around and bestow us with sunshine and warm days, so we can go swimming, be outside and have outings.

I also hope Andrew, and I for that matter, will be rid of this darned cold so we can go to Härjedalen on Monday as planned. It would be so nice for Andrew to see the mountains, do some fishing and of course meet auntie Ikka and (my) cousin Rosi. So fingers crossed people!

H O L I D A Y!!!!!

Ulla-Gud

Ja Fanny och Matilda, här kommer så bildbeviset!
Er vackra gåva har blivit rejält beundrad och uppskattad på förmiddagsfikat på jobbet.
Och namnet Ulla-Gud kan ju inte annat än bli succé på just den här arbetsplatsen...
Ni är galna, det har jag alltid sagt.
Som motprestation, ser jag fram emot att få emottaga en filmsnutt av Fadoma och Abodi att lägga ut på bloggen, så att alla får se även den sidan av er. Gärna biten med vindruvorna... :)

Konstverket! (Ulla-Gud är namnet som Fanny tycker att bebisen ska ha...)
The beautiful piece of art reads "Say hi to Ulla-Gud" (the name is a creation of their own, with the first bit being an actual name for a female, and the second bit being the Swedish word for God.) (The name is Fanny's working name for the baby)

Well, Fanny and Matilda, here is the proof!
Your beautiful gift has been duly admired during the morning coffee break at work. And the name, Ulla-Gud, can only be a success at a workplace like this one...
I've always said you're mad, and now it has been confirmed.
In return, I would love to receive a bit of one of your Fadoma and Abodi-films to put on the blog, to introduce people to the full extent of your madness. Preferably the bit with the grapes... :)

Present med villkor / Gift with conditions

Jag fick en present idag.

En present med villkor. 

I morgon tänker jag uppfylla de villkoren.

En liten glimt av den...fina...gåvan.
A sneak peak of the...lovely...gift. 

I was given a gift today.

A gift with conditions.

Tomorrow I will live up to those conditions. 

Solo

Nu flyger jag solo för första gången! I teorin ska det bli en tröja, vi får se vad det blir i slutänden....

Flying solo for the first time! In theory this will become a long sleeved t-shirt for Andrew, we'll see where we end up...

Två-årstrots och pyttekläder / Terrible two's and tiny clothes

Midsommarafton i det blå huset innebar en tvååring som tog sitt gränsprovande till helt nya höjder. Flyga-till-månen-höjder.
Vad vi än gjorde eller sa möttes av ett näst intill framvrålat NEJ, VILL INTE! Inte riktigt  vad vi hade planerat för dagen.
Men det var säkert inte heller vad han hade planerat för dagen, det kan inte vara lätt att vara den som är mitt i känslostormen heller. 
Det är en välsignad tur att varje morgon bjuder på en ny dag, med nya möjligheter! Och att det finns underbara föräldrar som tar rycker in och ger oss rejäl sovmorgon och chans att ladda batterierna helt. TACK!!!
Idag har vi varit på smultronjakt, men fick inse att vi var några veckor för tidiga. Mängder av blommande plantor hittade vi dock, så om en vecka eller två blir det smultronfest!
Nu på kvällen har jag roat mig med att gå igenom babykläder, och förundras som alltid över hur himla liten han har varit, vår härliga (trotsiga) stora kille! Konstaterar minsann också att vi nog inte lider någon akut brist på kläder till Pyret, och att tvättmaskinen kommer att gå varm framöver. Måste nog även skapa lite utrymme att förvara alla dessa ytte-pyttliga kläder...
Men det känns mest som riktigt kära besvär.

Midsummer's eve in the blue house meant spending the day with a two year old who took testing the limits to a whole new level. A fly-to-the-moon-level.
No matter what we said or did we were met by NO, I DON'T WANT TO! Not quite what we had in mind for the day. But I'm quite sure it wasn't what he had planned for the day either. It can't be easy being the one who's right in the centre of this emotional turmoil either. 
It it a true blessing to know the each morning offers a new day filled with new possibilities. And that there are wonderful parents around to come to our rescue and give us a well needed lie in and a chance to recharge the batteries. THANK YOU!!!
Today we went looking for wild strawberries, but were forced to realise that we were one or two weeks to early. There were loads of plants in bloom, but no berries yet. But soon there will be a true wild strawberry party!
This evening I have spent going through baby clothes, and was as usual mesmerised by how small he's been our wonderful (terrible-tow-ey) big boy! I aslo realised that we probably won't need to buy any clothes for the little one in a long while, and that the washing machine will be working hard in the near future. I think we'll have to create som space somewhere to store all these clothes as well... 

Borta bra... / There's no place...

Tillbaka i det blå huset efter sköna dagar i England, och konstaterar två saker: Hur underbart det än är att vara borta, finns det inget som slår att komma hem igen! Efter att nästan kunnat lägga nässprayen åt sidan och glädja mig åt att förkylningen var borta, sitter jag nu åter igen med minst en flaska nässpray i varje hand och en rejäl förkylning som tagit hela mig i besittning. Suck... är hjärtinnerligt trött på denna förbannade förkylning och längtar efter att kunna andas som folk och inte känna mig halvdöd.
Men, endast en veckas jobb kvar, och sen är jag LEEEEEEDDDDIGGGG!!! Länge!!! Ett drygt år för att vara exakt...
Magen växer och frodas, och vi längtar så tills vi får träffa Pyret på riktigt. Tänk att det bara är 6 veckor kvar - det är inte klokt så fort tiden går.
Nu märker jag att jag pladdrar värre än vanligt, så det är nog dags att avsluta flummerierna.

Leker för fullt med bästa kusinen Ben.
Play time with bestest cousin Ben

Michael - jag kan själv. Gå hem! I Queen Elizabeth Park.
Michael - I can. Go home! In Queen Elizabeth Park

Ut på yttersta grenen. I Queen Elizabeth Park.
Out on a limb. In Queen Elizabeth Park.

Back in the blue house after some nice days in England, and I would like to point two things out: No matter how wonderful it is to be away, there is nothing like coming home again! And after pretty much being able to put the nasal spray aside and rejoice in the cold almost being gone, I am once again clutching at least two bottles of spray while the cold is once again taking over my body. I am sooooo sick and tired of this bl**y cold and cannot wait until I can breathe freely again and not feel like I'm half dead.
But, on a brighter note - I've only got another week of work left and then I'll be off for a LOOOOOONNNGG time!!! Just over a year, to be precise...
The tummy is growing like there's no tomorrow, and we can't wait to meet this little person for real. I can't believe it's only 6 weeks left now - it's mad how time flies. 
On reading what I've written, I realise I'm making no sense what so ever, so I think I'd better wrap this up before it goes from bad to worse...