Working mode

Yep, in working mode again. It's amazing how 3 weeks can just fly past like that! It feels like it was yesterday I happily closed the door to the office smiling at the 3 weeks of holidays in front of me.
Yesterday I opened the same door knowing there's a long autumn ahead of me before the big day in November/December (hopefully not before that) and the following maternity leave. Can you believe it, we're having a baby!
Anyways, the 3 weeks off were really good, even though we didn't do an awful lot. Some fishing, hiking and lazy mornings, a trip to Stockholm and Gröna Lund where Liam did all mad rides he could possibly find, a few days in Hälsningland, a good deal of swimming and sunbathing, some dog training of course... It was just so nice to be off and have all this time with no must do's.

Back to work yesterday, and it felt funnily enough quite ok to be back! I though I'd dread opening the doors to work, but it felt good being back. Think that is a sign of a good work place, don't you?

Over to the four-legged world....
Igår åkte jag upp och tränade på klubben med Sharon. Det första som mötte oss på plats var en storleende Mulle som skulle få tillbringa ett par timmar med sin idol Liam. Jag kom som vanligt på andra plats, och får som regel tigga mig till en kram... Olika falla ödets lott! ;)
Hur som haver, med fickan full av köttfärs - rätt kladdigt träningsgodis... - körde vi igång med lite fritt följ. Han hänger med jättefint i allt längre sträckor, så snart är det nog dags att vända om och börja gå rättvänd. Superkul!
I ingångarna ställer han sig gärna lite, eller mycket, på tvären, så där ska jag höja kriterierna rejält. Endast rak Ashiki är gott nog.
Sitt och stå jobbar vi vidare med. Läggandet ligger lite nere för stunden, då jag måste hitta ett bättre sätt att få fram det på.
Kände att han idag tröttnade lite fortare än vanligt idag, så jag satte tillbaka honom i bilen och hämtade Zassi istället!
Det är första gången hon är med på klubben, och med hennes vanliga hundbemötande hade jag helgarderat med stryplänk så att hon inte på något sätt skulle kunna ta sig lös. Var beredd på allehanda beteenden, och satte ribban rätt lågt redan på parkeringen. Döm om min totala förvåning när hon betedde sig som en alldeles underbar ängel!
Tokglad att få komma ut och jobba lite for hon runt mina ben som en studsboll och provade alla trick hon överhuvudtaget kunde komma på. Och detta med en hel del hundar omkring henne!
Provade lite fritt följ där hon faktiskt har superkontakt med mig, läggande under gång som jag bara älskar att göra med henne för hon riktigt slänger sig ner, och stadga i sitt. Det senare har jag inte gjort alls tidigare (insåg jag igår), och ska jobba vidar med i hemmets lugna vrå.
Istället fokuserade jag på att belöna för all kontakt hon tog med mig, medans vi alltmer närmade oss en grupp med shelties. Med fortsatt jättebra fokus på mig tog vi oss väl innanför den skyddszon hon normalt sett har för att morra/gnälla/pipa/strama i kopplet. Helt otroligt! Inser att hon verkligen, VERKLIGEN, älskar att få vara ute med mig och göra något. Att få jobba.
Om någon för ett halvår sen sagt att jag skulle ta med henne upp på en brukshundsklubb med ett helt gäng andra hundar närvarande utan att hon skulle flippa ur helt, skulle jag ha skrattat högt och sagt Omöjligt. Och tänk så fel jag hade!
Underbara lilla gofis! Hon ska få följa med upp på varje träning nu, och få göra det hon älskar mest. Det lovar jag!
Vem vet, kanske är agility inte en total omöjlighet med min lilla temperamentsfyllda terrier?!