Hitta Husse!!

Japp, igår la vi, Liam och jag, två korta spår åt Ashiki som var helt eld och lågor! Första spåret såg han Liam springa ut i skogen och gömma sig, och någon minut efter sprang vi iväg med. Vilken syn! Överlycklig och entusiastisk holländare med lagom rultig matte hängandes i andra änden, fram över stock och sten till en husse som levererade massor med beröm och korv.

Andra gången gjorde vi i princip samma sak, men jag och Ashiki gick iväg efter att Liam gömt sig, och lät honom sitta där nästan 10 minuter. Ashiki kunde inte komma fram fort nog till stället där Liam gått in i skogen, och än en gång var det holländare med heffaklump i släp som for fram genom lingonriset. Han tog upp spåret riktigt bra, även om det inte var exakt där Liam gått in, och framförallt har han verkligen fattat vad det är han ska göra, och tycker att det är SUPERKUL!!

Nu ska vi göra spåret något lite längre, och förlänga liggtiden så att han får jobba lite mer med nosen i backen. Att hans nos fungerar utmärkt tvivlar jag inte en sekund på - innan vi barkade in i skogen med honom för att lägga hans spår, lade jag i blåbärsriset ifrån mig två burkar med korv i till Zassis spår. På vägen tillbaka efter en liten runda i skogen slängde han nosen i backen och gick likt en korvsökande missil rakt på korvburkarna, och fick självklart massor med beröm och en godbit.
Det känns så otroligt kul att se hans iver, och att kunna leverera odelat bra upplevelser till honom.

På tillbakavägen passade jag på att lägga ett spår även åt Zassi, och ge det lagom liggtid medan vi gick tillbaka och bytte hund.
Givetvis visste jag precis var spårbörjan, mitt och slut var, jag hade ju tydligt sparkat upp lite mossa där jag gick in. Men visst.... när vi väl kom till det ungefärliga stället hade jag ju inte en susning, och istället för att lita på Zassi som ju tog upp spåret på en gång bestämde jag mig för att det nog var lite längre till höger. Insåg snabbt mig slagen, och lät henne leda vägen. Efter att hon hittat "halvvägsbelöningen" tyckte jag mig igen veta bättre än henne men fick ännu en gång se mig slagen och lita på Zassi. Som ju självklart gick raka vägen till spårslutet.
Insåg därmed 2 saker: skaffa klädnypor med band på för att märka ut spåret så här i början; och LITA PÅ HUNDEN! Har hört förut att just det är en av svårigheterna med spårning, och förstår helt och fullt varför. Tänk om man bara kunde koppla bort hjärnan och egot och bara hänga med?!

Hur som haver blev det bra till slut för båda hundarna, och vi hade lika kul alla tre!!
Abi, som denna gång fick stanna hemma, roade jag sen med bollkastning. Tror banne mig att jag ska skaffa en tunnel och slalombana åt henne, tills agilitykurserna kommer igång i vår.

Kram till er alla!!