End of summer??

When we got up at 5am this morning, I to get ready for work and Liam to take the dogs for a walk - bless him - it was only 8 degrees, although there wasn't a cloud in the skye. Liam went off in only his t-shirt, and was quite cold when he got back. It does make me realise summer is coming to an end. We have been promised a fairly warm august, so it's not all over yet, but whitin short...
As much as I like summer, autum has it's charm too. I love seeing the leaves turn into red and gold, and the clear, crisp air. A nice cup of tea in the evening, candles lit and a good book or a film... All of a sudden it's okey to spend the evenings indoor without the summer "pressure" of being outside enjoying the weather and the holiday.
And this year is a bit different from other years, as we will now watch my tummy growing and with it our baby. A new kind of expectation.
Hopefully all the pieces of the puzzle that are now hanging in the air; like job for Liam, new apartment, where we will live; will fall into place and we can move on with our life.

On a fourlegged note...
Jag har helt saknat motivation den senaste veckan, och inte hittat någon glädje i tanken på träning, och har därför inte gjort mycket. Det vill säga, jag har lekt en hel del med Ashiki, och fokuserat mycket på kontaktövningar.
Igår var vi på promenad runt Järndammen, och då insåg jag helt plötsligt att jag inte ger vare sig Zassi eller Ashiki mycket till chans, eller anledning, att söka kontakt med mig eftersom jag har full koll på var de är hela tiden. Ändring på det alltså! Belönade båda två för all kontakt de sökte med mig - ändrade riktning, gömde mig, vände om osv. Såg en markant skillnad, speciellt i Ashiki mot slutet av promenaden.

Just precis nu, i skrivande stund håller Ashiki på för fulla muggar att gömma sitt ben i hörnet av soffan! Han har ett rysligt sjå att täcka det med en kudde, så himla rolig!!

Hur som haver, var var vi. Jo, min motivation... Trodde att jag skulle hitta massor efter kursen, allra helst i arbetet med Zassi, men tji. Hela jag är lite som pendel, och det skyller jag graviditeten på, så kanske hänger det ihop.
I alla fall så har Ashiki varit ganska rastlös ett par dagar, så jag kände att det fanns ett visst behov av någon slags aktivering. Jag tog med mig ett par olika leksaker ner, och lät honom välja den som var roligast för dagen. Han var så himla på hugget och tyckte det var jättekul att få leka! Även här noga med att han skulle söka upp mig och ta ögonkontakt för att leka. Jättekul hade vi båda två!

Sen var det Zassis tur, och med henne hade jag bestämt mig för att fokusera på vänsterförflyttning. Det tog ett litet tag för henne att fatta vad jag var ute efter, men sen gick det som en dans! Jag var noga med att vara tyst (hoppas att jag lyckades...), att hela tiden höja ribban när jag såg att hon förstod vad jag var ute efter och att belöna på rätt ställe. Hela hennes attityd och vilja blir så mycket bättre när jag hela tiden kräver lite mer. Mycket tänkvärt!
Jobbade även lite på avlämnande i sitt och ligg, och stadga i samma. Den här gången provade jag att lägga en go'bit framför henne, och det funkade superbra.
Började även på sättande från ligg, där hon även där snabbt är med på noterna.
Helt underbar attityd och energi!!
Tänk om jag kunde få samma fart i Ashiki...

En del i att det gick så bra idag, var att jag gick in i det helt förutsättningslöst. Jag hade en plan för vad jag skulle göra, men inga värderingar eller förväntningar om hur det skulle gå. Alltså kunde vi båda jobba med bra närvaro - jag för att jag inte hade någon förutfattad bild om hur det skulle gå; och Zassi för att jag var här och nu, inte någon annastans eller annan tidpunkt.
Mycket tänkvärt att hålla i minnet.
Här och nu, förutsättningslöst.

Kurs med Kurt...

...eller snarare Niina Svartberg.
En ganska omtumlande upplevelse för förstagångskursaren Sara. Fann mig tänkandes både en och två gånger att det skulle vara så oändligt mycket enklare och mer hemtamt med den större fyrbenta varianten...
Jag började med att ta ut Ashiki, och det var allt annat än en trevlig upplevelse. Han var helt off, och oengagerad på ett sätt som han inte varit på 2 månader! Det var en allt annat än bra upplevelse, även om jag fick bra hjälp av Niina framförallt med hur vi ska gå vidare. Det kändes bara helt hopplöst när vi klev av planen, även om lite tröst fanns att finna i att Niina sen sa att han inte är en helt enkel hund.

Nästa pass tog jag ut Zassi, och fick ett helt annat engagemang av henne. Vi tittade lite på fria följet, där jag tycker att hon var med mig rätt bra. Jag ska jobba med att få henne lite närmare mig, och framförallt på en rak linje - hon svajar lite just nu. Belöningen ska jag ge till höger om henne, för att på så sätt inbjuda till att hon kommer lite närmare. Hon är en liten hund, så jättemycket närmare kommer hon nog inte att komma utan att tappa kontakten med mig. Började även lägga på kommando, och ska se till att höja kriterierna oftare för att hålla intresset uppe hos henne.Hon är en vaken och "med" hund, så det bör inte innebära några problem.
Niina föreslog att jag ska jobba med vänstervändningar på stället för att lära Zassi att "fot" är en position snarare än ett beteende.På andra passet började vi med inkallning där Sharon höll i henne. Hon kommer med jättebra fart, men springer rakt fram mot mig och saktar av innan hon kommer helt fram. Detta eftersom jag har gett belöning framför mig när vi gjort liknande saker på promenader ute. Istället ska jag nu se till att klicka när farten är som högst, och ge belöningen bakom mig till vänster, för att bibehålla farten hela vägen fram.
Läggande under gång har jag kört mest på skoj hemmavid för att hon har sånt himla fint läggande. Nu provade vi att gå rättvänd, men något på vinklad för att inte ge direkt "fot"känsla och ge kommandot där. Hon var lite fundersam, men hängde med rätt bra ändå. En gång gjorde hon en rejäl rullning istället för att ligga, busmärtan! Jag är ändå imponerad över hur fort hon hänger med på nya saker, och fattar galoppen.

Rent generellt kan vi konstatera att jag måste lära mig att höja kriterierna fortare, och inte fastna i att harva samma beteenden i en evighet. Det enda som händer då är att både jag och hund tappar sugen. Jag måste även bli mer exakt i min timing.
Jag pratar på tok för mycket genom momenten, vilket inte syftar något till. Jag är ens knappt medveten om att jag gör det. En nackdel med att göra det är att jag tar bort hundens behov att söka min kontakt, eftersom JAG är fullt engagerad med att hålla kontakten med hunden. Det intressanta/komiska/tragiska är att jag fick precis samma kommentar för en evighet sen på hästryggen, där jag i parti och minut satt och smackade utan att egentligen mena något med det. Man kan ju tycka att jag borde kommit över detta beteende vid det här laget... ;)
Ska även jobba in ett "fel-ljud" som utan att lägga värdering i det talar om för hunden att den inte gjort helt rätt.

Summa summarum en oerhört tankeväckande dag! När värsta besvikelsen över att Ashiki inte funkade lagt sig, kan jag se det som mycket nyttig information om vad jag istället bör göra med honom framöver. Det blir mycket kontaktövningar, men först och främst ska jag bara leka järnet en vecka framöver och försöka bygga upp ett superintresse för leksaker. Mat funkar ju sådär som belöning med honom, så jag vill kunna använda lek och kamp istället. Här tänkte jag ta min käre bror till hjälp, han är mycket duktig på lek med hund. Bland allt annat han är duktig på.
Istället ska jag lägga en hel del krut på Zassi nu. Hon är ju superrolig att jobba med, och jag är så himla stolt över hur duktig hon var med tanke på de 4 hundar som var vid planen när vi tränade. Inte en blick skänkte hon dem!!!

Idag körde jag vidare med Zassi, och såg utvekling bara sen igår. Hon hänger med fint i fria följet, och jag tycker att hon ligger något närmare mig. Lite svajig fortfarande, men hängde med även när jag gick på båge istället för bara rakt fram.
Började även på med vänstervänding, och fick efter första förvirringen respons i rätt riktning. Hon följer med runt, men vrider sig runt sittandes på ändan. Vi jobbar vidar med detta.
Avlämning går bra, men hon sitter som "lösast" när jag går bakom henne så där får vi jobba vidare.
Hon jobbade med jättebra attityd trots värmen. Även med henne vill jag jobba in kamp som belöning, för inomhus älskar hon det mer än mycket!

Hela min upplevelse med första hundkursen har på det stora hela lämnat mig med mer envis "det ska fantamig gå" känsla, än den inledande känslan som sa "nu ger jag f-n i detta". Det är klart att det går! Jag måste bara hitta rätt knappar, framför allt med Ashiki.
Att köra mer seriöst med Zassi känns bara superkul! Ser fram emot att träna in de moment, inklusive platsliggning, som finns med i ettan, och att göra det strukturerat. Det är ju kul att träna hund!!

Some pictures

Fishing and BBQ at Järndammen




Fun at Busborgen with Mulle





Master chefs at work


Liam getting buckled up for Free Fall Tilt at Gröna Lund


Going up


At the top! Unfortunately I wasn't quick enough to take a photo of him going down...


This one deserves its name... Insane. Up and down, while spinning around. MAD!


Beautiful Stockholm




Best friends and their bones

Working mode

Yep, in working mode again. It's amazing how 3 weeks can just fly past like that! It feels like it was yesterday I happily closed the door to the office smiling at the 3 weeks of holidays in front of me.
Yesterday I opened the same door knowing there's a long autumn ahead of me before the big day in November/December (hopefully not before that) and the following maternity leave. Can you believe it, we're having a baby!
Anyways, the 3 weeks off were really good, even though we didn't do an awful lot. Some fishing, hiking and lazy mornings, a trip to Stockholm and Gröna Lund where Liam did all mad rides he could possibly find, a few days in Hälsningland, a good deal of swimming and sunbathing, some dog training of course... It was just so nice to be off and have all this time with no must do's.

Back to work yesterday, and it felt funnily enough quite ok to be back! I though I'd dread opening the doors to work, but it felt good being back. Think that is a sign of a good work place, don't you?

Over to the four-legged world....
Igår åkte jag upp och tränade på klubben med Sharon. Det första som mötte oss på plats var en storleende Mulle som skulle få tillbringa ett par timmar med sin idol Liam. Jag kom som vanligt på andra plats, och får som regel tigga mig till en kram... Olika falla ödets lott! ;)
Hur som haver, med fickan full av köttfärs - rätt kladdigt träningsgodis... - körde vi igång med lite fritt följ. Han hänger med jättefint i allt längre sträckor, så snart är det nog dags att vända om och börja gå rättvänd. Superkul!
I ingångarna ställer han sig gärna lite, eller mycket, på tvären, så där ska jag höja kriterierna rejält. Endast rak Ashiki är gott nog.
Sitt och stå jobbar vi vidare med. Läggandet ligger lite nere för stunden, då jag måste hitta ett bättre sätt att få fram det på.
Kände att han idag tröttnade lite fortare än vanligt idag, så jag satte tillbaka honom i bilen och hämtade Zassi istället!
Det är första gången hon är med på klubben, och med hennes vanliga hundbemötande hade jag helgarderat med stryplänk så att hon inte på något sätt skulle kunna ta sig lös. Var beredd på allehanda beteenden, och satte ribban rätt lågt redan på parkeringen. Döm om min totala förvåning när hon betedde sig som en alldeles underbar ängel!
Tokglad att få komma ut och jobba lite for hon runt mina ben som en studsboll och provade alla trick hon överhuvudtaget kunde komma på. Och detta med en hel del hundar omkring henne!
Provade lite fritt följ där hon faktiskt har superkontakt med mig, läggande under gång som jag bara älskar att göra med henne för hon riktigt slänger sig ner, och stadga i sitt. Det senare har jag inte gjort alls tidigare (insåg jag igår), och ska jobba vidar med i hemmets lugna vrå.
Istället fokuserade jag på att belöna för all kontakt hon tog med mig, medans vi alltmer närmade oss en grupp med shelties. Med fortsatt jättebra fokus på mig tog vi oss väl innanför den skyddszon hon normalt sett har för att morra/gnälla/pipa/strama i kopplet. Helt otroligt! Inser att hon verkligen, VERKLIGEN, älskar att få vara ute med mig och göra något. Att få jobba.
Om någon för ett halvår sen sagt att jag skulle ta med henne upp på en brukshundsklubb med ett helt gäng andra hundar närvarande utan att hon skulle flippa ur helt, skulle jag ha skrattat högt och sagt Omöjligt. Och tänk så fel jag hade!
Underbara lilla gofis! Hon ska få följa med upp på varje träning nu, och få göra det hon älskar mest. Det lovar jag!
Vem vet, kanske är agility inte en total omöjlighet med min lilla temperamentsfyllda terrier?!

Th e Month of July...

...is nearing the end, and so is my holidays. I have in all fairness another week to go, but I am already starting to feel a slight end-of-holiday-blues. 3 weeks just isn't enough...
The first week pretty much rained away, second week has been fab, and third week has started with a rainy day. Hopefully it will change, so I can get another few days of basking in the sun.
With the apartment doing a very good sauna-imitation, it is a bit hard on us all, dogs included, as there is no getting away from the stuffyness. I do hope that today will bring a good old thunderstorm to clear the air.

Last week, on Wednesday, we headed up north to Hälsingland to spend a couple of day in the tranquility of my bestest friend Tess' home Åsen. She met us on the yard with her new buddy Torsten on a lead rope. Torsten is a white goat whom she's looking after for a year or so. He was in dire need of some socialisation and good manners, so Tess takes him for a walk on the lead every day. Ashiki thought he was a weird-looking, but really cool, dog and tried to engage the goat in playing. Torsten on the other hand, had no intention what so ever of playing. That was Ashiki's first meeting with all the strange creatures on the yard, which includes Kasper the Donkey, Rosa the Shetland pony, 3 horses, 4 pigs, a number of cats and of course Atlas, Vilse, Luna and Tingeling - the dogs. Let's just say he didn't require an awful lot of walking for the 2 days we were there, he sorted out the getting exercise bit all by himself.
He also got aquainted with the electric fence. Twice. Not a favourite!
While Ashiki had great fun with all his new friends, the human party did a lot of talking, laughing, playing cards, eating, fishing, swimming (only me, and only once in a rather chilly lake. But oh so lovely), eating, and the compulsory bit of crying involved in finding new pieces to the puzzle that is the self. Not always pleasent, but always needed and very much loved.
We headed away on Friday, roughly 1,5 hours delayed due to personal belongings on walkabout, and headed straight to Smedsbo for a birthday party for Jocke. A couple of hours later we arrived at home, unloaded the car (why does it always look like we've been away for at least a month,judging from the amount of stuff we've packed??) and had a long longed for shower. The dogs were delighed to be together again, after Abi's and Zassi's mini-holiday at my parent's.

On another note; my tummy is growing at a healthy rate and with it it's inhabitant Baby H or Knyttet. I have started to experience the limitations a pregnancy brings. Sunbathing while lying on the tummy on only a towel for instance, is no longer comfortable for two reasons - the bump that curves the spine in an umfamiliar way, and - foremost - a very annoyed Baby H making it very clear that the pressure of my body weight is NOT pleasent.
Bending forward is not quite as easy as it used to be. Sitting slightly bent forward with the laptop on the coffe table sets off a series of very demanding kicks, as does certain stretching poses I've used for years. I yield to the demands, and realise that my body is no longer only my own.
I have also realised that 3 dogs, an infant and a pram in combination with 3 flights of stairs and no lift, is not a great combination. We have thus started looking for another apartment, preferably on the ground floor.

On a doggy note....
har jag legat vansinnigt lågt på sistone. Vad i hela friden hände med mina intentioner att det skulle bli massor av hundträning under semestern??? Visst, värmen har väl satt sina begränsningar, men va fasen...!
Känner det lite som att jag satt ett "måste" eller "borde" framför träning, och då sparkar hela jag bakut lixom. Lite time för mental omläggning.
Hur som haver, så var vi häromdagen i alla fall ut till Sharon för lite hjälp. Ashiki var långt ifrån på hugget, bilåkning är fortfarande inte riktigt hans forte, men vi fick lite hjälp med hur jag ska gå vidare i alla fall, och det känns skönt. Jag har ju lite svårt att tänka vidare, och veta riktigt när och framförallt hur jag ska ta nästa steg, så hjälpen jag får är guld värd.
En av de saker jag måste jobba massor med är belöningen, för just nu känner jag att jag är ungefär lika rolig som en dörrmatta, och det är ju inte direkt bra. Måste även få till det här med att belöna med kamp/lek, vilket inte alls kommer sig naturligt för mig, tyvärr. Dessutom är jag helt vansinnigt fumlig när det gäller att få fram leksaken, så Ashiki hinner med både 2, 3 och 7 saker innan den förbenade leksaken kommer fram. Suck....
Ja ja, vi gör ett nytt försök idag, utrustade med allsköns godbitar (förmodligen inkluderat köttfärs) och leksaker i alla möjliga fickor (med hopp om att faktiskt lyckas få fram dem inom 5 minuter... ;))

Babysitting and Genombrott!!!

Yesterday morning at 7am we arrived in Smedsbo, with bags and dogs, to look after Mulle for 2 days while the parents went on a doggie date with the breeder of one of their dogs.
Mulle was in high spirits as we arrived, and immediately engaged Liam in playing and DVD watching. Once J & S had left, I made the mistake of telling him that once he'd had some lunch and his nap, we'd go to the big soft play area called Busborgen in Västerås. This of course made Mulle head to his room immediately for a nap... Beginner's child apporach mistake...
As it was only around 8am at this point, and lunch and nap was faaaaar away we tried to amuse him as best as we could with the rain literally pouring down outside.
At half nine, I realised the futility of keeping Mulle happy and occupied for another lot of hours and decided we head off straight away. No need to say Mulle was in favour of this suggestion.
After a bit of unwilling sightseeing in Västerås (due to my only writing down parts of the directions, thinking I knew roughly where it was), we arrived at Busborgen.
Then followed 2 hours of Liam and Mulle running, climbing, sliding, running, jumping, driving, ball-throwing and some more running only interrupted by 15 minutes coffee/sandwich/ice-cream break. The sweat poured down Liam's back as he fought to keep up with young Mulle, but I can honestly say I'm not quite sure which of the boys had the most fun. Or which of the boys who were the most knackered once we headed home again.
Both of them went to bed without any arguments once the sauna was finished and the pop-corns eaten, and slept all through the night.
This morning I woke up at 5.50, ready to spring into action so simply got out of bed. Mulle followed suit some 30 minutes later, and just over an hour later we woke Liam up.
Since it's a nice day today, touch wood, I think we will head in to the playground in town after lunch.

I also did a bit of training with Ashiki and Zassi while the boys played on the trampoline. More about this in Swedish...

Jo, som sagt, tog mig själv i kragen idag efter alltför många dagar på latsidan vad gäller träningsbiten.
Målet för Ashiki var att träna vidare på det fria följet, fortsätta med stabilitet i sitt och stå, samt påläggning av kommando.
Dock var inte den fyrbenta riktigt med på samma noter när vi kom ut på appellplanen, alltför mycket vatten att plumsa i, dofter att sniffa på och så vidare.
Det blev bara några få repetitioner på sitt och stå, som för all del var rätt skapliga om än något ofokuserade. Istället lade jag lite mer krut på det fria följet där jag vill att han självmant ska söka upp mig. Det här har han, som jag berättat om tidigare, gjort rätt mycket av länge utan att jag riktigt fångat det. Nu var klickern och stora godispåsen med, och han jobbade på rätt bra. Måste bara lista ut hur jag ska få honom att söka ögonkontakt med mig, istället för att stirra på gottehanden. Kanske bryta upp det.. hmmm... Tål att tänka på.
Men, det roligaste i dagens träning med honom, var att jag hade tid, sol och värme i ryggen, och en härlig ryggradskänsla av att idag är dagen där jag kan få till början till ligg. Det är ju annars något som jag inte kommit åt tidigare, så det var lite på vinst och förlust jag satte igång.
Satte mig ner på altanen med en näve full av gott. Visade, lockade lite och väntade på någon reaktion. Först satte han sig ner, och såg rätt uppfordrande på mig som för att säga Ge hit min godbit! När det inte funkade sniffade han runt lite, gick bort från mig men kom tillbaka, satte sig osv. Efter en god stund, där han även pipit lite och krafsat på mitt ben och hand, la han sig ner med en suck, och blev högeligen förvånad när det klickades och bjöds på frolic. Hmmm... vad hände nu, tycktes han säga. Satte sig upp igen, stirrade, krafsade, stirrade lite till och la sig till slut. Klick och godis. Det var nästan så att man såg kugghjulen jobba för att få ihop det hela.
Till sist började han koppla ihop det hela, och gav mig ett par sitt-ligg utan större betänkande. WHOOOPPPEEEEEE!!!!! Nu har jag ju nåt att bygga vidare på!! Så himla glad och nöjd med oss båda kampade vi loss rejält och bara lekte massor!

Med Zassi var det oxå fritt följ som gällde, och bara för kul ett par läggande under gång. Hon är så underbart blixtsnabb i sina lägganden att det är en ren fröjd! Behöver dock lite mer inspiration för att gå vidare med henne, min arbetsälskande lilla terrier!

Lazy days in Tierp

With the fabulous heat that has been ever present the last two weeks, our apartment has turned into a sauna. And as much as I love saunas, I do not like sleeping in one. And I definitely don't like not having a garden with weather like this.
On Tuesday afternoon we gave up, packed our bags and fled to mum's and dad's house in Tierp. Oh, the bliss of being able to sit out in the garden and sleep in a cool basement. Mmmmm....
Did my last day at work before my annual leave on Friday, and of course on Saturday the weather turned cooler.... It doesn't really matter, as long as I get my time off!
We've been for a swim almost every day, and yesterday I we went to Öregrund. Had a lovely lunch by the water, strolled around looking at all the pretty houses and finished off with a huge ice-cream.

It's still sunny and nice, but somewhat cooler, so we'll either head home tomorrow eve or Tuesday morning. Hopefully my plants will still be alive then...

På hundsidan har vi legat lågt. Hundarna har varit allt annat än på hugget i denna värme. I dag har det dock varit svalare, så jag la spår åt alla tre vovvar. Zassi klarade sitt spår galant, jobbade mycket metodiskt och grundligt.
Abi fick sitt första spår, och tyckte att det var helt underbart att hitta en liten hög med tärnad flintastek i gräset! Och ännu mer sen!! WOW! Jobbade även hon mycket lugnt och metodiskt, och missade inte en köttbit. Jättekul!

Åt Ashiki hade jag lagt ett litet svårare spår, i högre gräs och med näring i vartannat spår. Detta i hopp om att han skulle sluta leka bulldozer, och istället jobba. Detta var dock inte resultatet, utan han svajade omkring lite överallt, drog som en galning men utan att hitta spåret ordentligt. När han så kom av spåret helt gick jag helt sonika därifrån med honom. Kanske inte helt rätt agerat, men jag tror att jag behöver lite experthjälp här. Antingen börja om helt från början, eller nåt annat. Vad vet jag inte...
Tidigare idag åkte vi och hälsade på en gammal stallkompis och hennes två rottisar, en 3-årig hane och en 4-månaders tik. Fick så se lite av det humör som finns i Ashiki, men som jag faktiskt inte sett så mycket av än. Han vaktade mig på ett sätt som jag inte sett tidigare, allra helst mot tiken Hasta.
När sen hanen Knasen gjorde entré, försökte han konstant rida på honom och stackars Knasen tillät en hel del innan han sa ifrån. Tror att herr Ashiki behöver träffa fler äldre hundar som kan bita ifrån lite, för han börjar bli rätt kaxig.
Sen var jag dum nog att ta upp honom i knät en kort sväng, och då vaktade han givetvis mot Knasen. Inte så smart av mig... Men, kul att se den här sidan av honom oxå, det finns helt klart lite humör i honom. Den ulliga söta lilla valpen håller på att bli stor, och det är nu jag inser att han nog tillåtits lite mycket kanske... :)
Han träffade även min kusins leonbergertik när de var på genomresa från Härjedalen, och även där försökte han vakta mig. Men då var jag med på noterna och hann säga ifrån.
Som sagt, mycket intressant, och en hel del att arbeta vidare med. Lill-killen börjar växa upp!