Sovrmorgon a' la småbarnsförälder / Lay in, parent style

Med sötnöten utackorderad till mormor och morfar hade jag planerat för en lååååång sovmorgon, till minst 11. Bara tryna och njuta av täckets värme....Mmmmm....

Vad händer?? Jo, vaknade kl 5 första gången, men somnade med ett leende om igen. Ha, behöver ju inte gå upp!!

Sen vaknade jag straxt efter åtta igen, klarvaken och färdigsoven. Jaha, vad nu...? Ska jag väcka maken som rart lovat att ta ut hundarna, bara för att? Äh, lika bra att gå upp.

Överlyckliga hundar som hoppar runt benen, skön promenad och sen en god kopp te. I tystnad. Nästan lika bra som att sova. Bättre faktiskt!

Hann läsa, skicka iväg det sista relaterat till gårdagen och läsa "mina" bloggar, och en ny: Lady Dahmer, en tjej med go i!

Slutligen kom Liam ner i morgonrock, ställde sig i dörröppningen med händerna på höfterna och sa: "Vad är fel med den här bilden?????", menande att jag ju skulle ha hållit mig i sängen och sovit och han ta ut hundarna... Inte lätt att ge mig sovmorgon, det måste jag väl erkänna...

With the little sweet heart on lease to my parents I had planned for a looooooong lay in, until 11am at least. Just curl up under the warm duvet and snore away. Happy days!

What really happened? Well, woke up the first time at 5am, but went back to sleep with a smile on my lips - I didn't have to get up!!

But then I woke up just after 8am again, wide awake and all slept out. What now??? Will I wake up hubby who sweetly promised to take the dogs out, just because?? Nah, might as well face the music and get up.

Over joyed dogs jumping around, a nice walk and a cup of tea. In silence. Almost as good as sleeping. Better actually!

Had time to read a book, finish off the last bits from yesterdays event, read up on all "my" blogs and get aquainted to a new one.

Then Liam came down in his robe, stood in the doorway to the kitchen and said "What's wrog with this picture?????", meaning that I was supposed to be tucked up in bed and he downstairs making brekkie. I can't be easy trying to give me a lay in...

Vad är väl en dag på slottet? / What is a day at the castle

Jo, helt underbart!

Nu är den ju äntligen över, dagen vi har våndats över så länge. Dagen vi har jobbat så hårt med, och som vi så gärna ville skulle bli toppen!

Tal har skrivits, bildspel producerats, detaljer planerats, bordsplaceringar skrivits...

Vi har ändrat och lagt till, tagit bort och ändrat igen...

Slitit vårt hår och våndats...

Men oj så bra det blev! Med fantastiska kollegor som presterar och levererar när det behövs, som håller i trådarna och besvarar alla frågor på ett sånt bra sätt!

Och inte minst Lå och gänget på Dialogus lotsat oss genom dagen och sett till att allt har klaffat på minuten.

Sen kan det ju inte gå fel när man befinner sig på vackra Uppsala Slott!

Summa sumarum är det en mycket nöjd dam som sitter i soffan med värkande fötter på soffbordet, god mat i magen lagad av en underbar make och ett gott glas vin bredvid mig.

Well, absolutely wonderful!

Now that it's finally over, the day we've worried and sweated over for so long. The day we'ver worked so hard with, and that we so wanted to be great.

Speaches have been written, photos put together, details planned, seating plans written...

We've changed and added, taken off and changed again...

Torn our hair out and worried...

But it really turned out great! I have fantastic colleagues that perform at their best when needed, that makes sure everything runs smoothly and answers questions with bravado!

And not to mention Lå and Dialogus that have guided us through the day and ensured that everything happened on the minute it was supposed to.

And what can go wrong with a setting like Uppsala Castle!!

All in all, it's a very happy lady sitting here on the couch with sore feet on the coffe table, great food in the tummy and a glass of wine beside me.

Så kan det gå... / Shite happens....

Efter en lång vecka och lång, men skojig dag, satte jag mig i vanlig ordning på tåget.

Vi rullade ut från perrongen, jag kollade lite fejjan på mobilen och tänkte sen ta upp den "Antologi om tystnad" som jag lånat från en kollega.

Istället tänkte jag att det kunde vara skönt att luta huvudet tillbaka och återfå lite energi innan jag möttes av ett litet yrväder hos mor & far.

Vaknade någonstans mitt emellan start och målgång när Liam ringde och undrade när han skulle möta mig på stationen. Sedan slöt jag de blå igen och vaknade när jag hörde "Mehedeby" ropas ut i högtalaren.

"Vänta här nu, Mehedeby, det är ju på andra sidan Tierp???" Frågade för säkerhets skull tjejen bredvid mig om vi varit i Tierp redan, och javisst det hade vi ju. Eh...Humm...Så tokigt då!

Tur att min storskrattade make förbarmade sig över mig och hämtade mig. I Mehedeby.

Till mitt försvar ska sägas att det är första gången jag försover mig på tåget!

Jag känner en herre som åkte Uppsala-Tierp-Gävle-Tierp-Uppsala-Upplands Väsby-Uppsala. DET är vad jag kallar att försova sig!

After a long week, and a long but fun day I got on the train as usual.

We left the platform, I checked Facebook on the mobile and then contemplated reading the book about silence I've borrowed from a colleague.

But in the end I settled on getting some rest before meeting our little hurricane of a son at my parent's.

Woke up somewhere in between start and finish when Liam calledl. He wanted to know when to pick me up at the train station.

I closed my pretty little eyes again and woke up when "Mehedeby" was announced in the speaker system.

"Hang on now! Mehedeby, that's on the other side of Tierp??" Just to be sure, I asked the girl next to me, and she confirmed what I already knew - we'd already passed Tierp. Eehh...Hrm....Ooops!

Luckily enough, my laughing hubby came to pick me up. In Mehedeby.

But, I know someone who travelled Uppsala-Tierp-Gävle-Tierp-Uppsala-Upplands Väsby-Uppsala. That's what I call missing your stop!

Näe.../Noooo

Förra veckans ridlektion var ett enda långt Wooooowwwwww, va roligt!!

Gårdagens ridpass var ett enda långt "¤%&¤#! jag kan inte rida den här ?¤%&hästen, nu kliver jag f-nimig av och ger upp" I en timme. Kul? Nä, varken för mig eller den stackars Sudden som inte hade gjort sig förtjänt av att kånka runt mig på ryggen.

Vissa hästar, som stackars Sudden, kan jag helt sonika inte kommunicera med. Det är som att försöka trycka ner en fyrkantig kloss i ett runt hål. Stört omöjligt.

Och jag hade sett fram emot ridningen hela dagen, en chans att koppla bort mitt för stunden tokintensiva jobb och så blidde det mest bara pannkaka av allt. Fick koppla bort ridningen med ett par timmars arbete istället...

Så kan det gå. Nya tag till nästa vecka!

Last week's riding lesson was one long "Wooooowwwww, this is fab!!"

Last night's lesson was one long "#¤%&! I can't ride this "#%&¤# horse, I'm bl**dy well getting off now, can't effing do this!". For one hour. Fun? Nope, not for me and not for the poor horse who in no way had asked to haul me around on it's back.

Some horses, like Sudden, I just can't communicate with. It's like trying to fit a square building block into a round hole. Impossible.

I had so much looked forward to riding all day, a chance to just totally disconnect from work that's just so intense at the moment, but that was a no can do. Instead I disconnected from the riding lesson with a couple of hours work when I got home...

Shit really does happen... Well well, by next week I'll have bounced back again.

Tea for two

Citatet har jag lånat härifrån

Efter badet satt vi på golvet jag och Andrew, han insvept i en stor handduk och jag lite lagom blöt, och delade på den kopp te jag påbörjat innan badet.

Andrew höll i koppen, tog en mun och satte sedan koppen till min mun så att jag kunde ta en mun, sen var det hans tur igen. Och varje munfull ska självklart följas av ett högljutt Ahhh.

Ibland är lycka inte svårare än så.

The quote reads: Happiness is to remember yesterday, dream about tomorrow and live today.

After his bath we sat down on the floor, Andrew wrapped in a big towel and I with wet patches here and there, and shared the cup of tea I'd started drinking before the bath.

Andrew held the cup, took a sip and then put the cup to my lips for me to have sip and then it was his turn again. And every mouthful followed by a loud Ahhhh.

Happiness can be as easy as that.

Morgon / Morning

Hur kan två morgnar skapa två så olika dagar, när de egentligen ser ganska lika ut?

Gårdagens morgon var helt ok, vanliga morgonrutiner, cykeltur till tåget där jag sen läste en bok. Och pang! När jag klev av tåget hade jag gått upp minst 25 kg, mina kläder genomgått samma förvandling som Askungens när klockan slog midnatt och mitt hår såg helt plötsligt ut som en bag-ladys kalufs som inte sett vare sig frisör eller schampoo på ett decennium.

Hela dagen gick jag omkring och kände mig obekväm i mig själv, och hade en allmänt o-bra dag.

Idag vaknade jag på samma sätt, vid samma tid, med en sovandes son bredvid mig och mannen i mitt liv på andra sidan sonen. Smög mig ur sängen för att inte väcka dem, och tassade ner för trappan. Och där började min underbara morgon! För i köket möttes jag av den helt underbara doften av hägg från buketten på köksbordet! Genom vardagsrumsfönstret sken solen in, och utanför låg daggen i gräset och en älvdimma låg över ängen bakom. Magiskt!

Gjorde morgontoalett, tog ut hundarna och hann till och med äta frukost innan underverket vaknade.

En stor kram och puss, och sen kissade han för första gången på pottan medan vi tittade på toto'na på väggen vid skötbordet och alla vovvar i Hundsport.

På tåget passade jag på att meditera eftersom jag läst ut min bok, och fångade doften av hägg i mitt sinne.

Nu står jag här med fågelsång och solsken utanför fönstret och tycker livet är rätt underbart!

How can two mornings, essentially the same, create two such different days? Yesterday's morning was ok, the same routines as always, cycled to the train where I finished reading my book. Then BANG! As I got off the train I'd gained 25 kg's, my clothes had gone through the same transformation as Cinderella's as the clock struck midnight and my hair all of a sudden looked just like a bag lady's hair that hadn't come close to neither hairdresser or shampoo in a decade.

The whole day I felt unformortable in my own skin and had an overall not good day.

To day I woke up the same way, at the same time with a sleeping boy next to me and beside him the man of my life. I gently got out of bed without waking them, and tip-toed down the stairs. And that is when my fab morning began, cause meeting me in the kitchen was the delightful smell from the bouquet of spring flowers I picked yesterday! Through the sitting room window the morning sun shone i, and the dew glimmered on the grass outside. Across the meadow a soft mist lay where you could almost see the nymph's dance. Pure magic!

Got myself dressed and ready, and even had time to eat my breakfast before the sweetheart woke up.

After a big kiss and a cuddle, he used the potty for the very first time, while we read a dog magazine.

On the train in to work, I meditated for the first time in a long while, and recaptured the smell of the flowers and the peaceful morning.

And now I'm standing here with sunshine and birds singing outside my window, and realising that life is pretty darned good!

Bebissnusing / Baby scent

Åh vad gott de luktar!! Det finns ingen doft som är lika underbar som en alldeles nybakad liten bebis.

Hur jag snusade på lille K idag...mmmm... Men hur kan man så fort glömma bort hur små de är?! Han var ju bara pytteliten, lille K. Och sådär underbart underbar bara en liten bebis kan vara, med ostadigt huvud och lätt ofokuserad blick, med världens mjukaste hud och sötaste fingrar och tår.

Vilken underbar start på dagen va? Lagom dos av bebissnusning och se hur go' lille Andrew var med K. Han var ganska förbryllad i början "Vad sjutton är det där mamma?", och blev jätteförskräckt när K började gråta, men så himla nyfiken. Sen fick K två gosekramar och Andrew såg så himla nöjd ut.

Vi gick på en liten prommis i byn, för att titta på toto - andrew's nya ord - och klappa lite på hästen också såklart. Han har dock en oroande tendens att stoppa sina fingrar i hästmunnen...

Väl hemma igen med en supertrött pojke, gick mor och son upp och tog en lång mysig tupplur. Väl behövligt lovar jag, veckan har varit intensiv.

Sen har vi påtat i trädgården och Andrew har vattnat överallt, i rabatter, pallkragar tomma krukor och överallt där det är möjligt. Och självklart klippt gräset med sin egen lilla gräsklippare.

Helt underbar dag, men andra ord!

How lovely they smell! There is simply no smell as fabulous as the smell of brand new babies.

I sniffed and sniffed at little K today, and marvelled at how fast one forgets how tiny they really are!

Cause tiny he was, little K. And as wonderful as only a little 3 week baby can be, with a wobbly head and unfocussed eyes, velvet soft skin and cute little fingers and toes.

The day really couldn't have had a better start! Baby cuddles and seeing how good Andrew was with K. He was quite puzzled to start with "What is this, mammy???", and got really startled when K started crying, but still so curious. Before we left, he'd given K two loving cuddles and was mightily pleased with himself.

We also went for a little stroll in the village to have a look at the Toto - Andrew's new word - and pet the horsie as well of course. He does however have quite an alarming tendency to put his fingers in the horse's mouth.

Once we got home, Andrew was really tired and I decided to take a nice long cuddly nap with him. A well needed nap on my behalf, it has been a very intense week.

Later we worked in the garden, and Andrew watered plants, flowers, pots, the lawn...everywhere basically. He has of course also mowed the lawn with his little lawn mower.

In all, a truly fabulous day!