Gårdagens ridpass var ett enda långt "¤%&¤#! jag kan inte rida den här ?¤%&hästen, nu kliver jag f-nimig av och ger upp" I en timme. Kul? Nä, varken för mig eller den stackars Sudden som inte hade gjort sig förtjänt av att kånka runt mig på ryggen.
Vissa hästar, som stackars Sudden, kan jag helt sonika inte kommunicera med. Det är som att försöka trycka ner en fyrkantig kloss i ett runt hål. Stört omöjligt.
Och jag hade sett fram emot ridningen hela dagen, en chans att koppla bort mitt för stunden tokintensiva jobb och så blidde det mest bara pannkaka av allt. Fick koppla bort ridningen med ett par timmars arbete istället...
Så kan det gå. Nya tag till nästa vecka!
Last week's riding lesson was one long "Wooooowwwww, this is fab!!"
Last night's lesson was one long "#¤%&! I can't ride this "#%&¤# horse, I'm bl**dy well getting off now, can't effing do this!". For one hour. Fun? Nope, not for me and not for the poor horse who in no way had asked to haul me around on it's back.
Some horses, like Sudden, I just can't communicate with. It's like trying to fit a square building block into a round hole. Impossible.
I had so much looked forward to riding all day, a chance to just totally disconnect from work that's just so intense at the moment, but that was a no can do. Instead I disconnected from the riding lesson with a couple of hours work when I got home...
Shit really does happen... Well well, by next week I'll have bounced back again.
No comments:
Post a Comment