Två sidor av samma mynt / Two sides of the story

I Zassis huvud: "Wow ! Vilken dag alltså! En kort prommis med matte i morse, och sen förberedde jag mig för ännu en ganska trist dag. Vänta på matte är lixom inget kul, även om jag hinner kolla ut genom fönstret en hel del, och spana in alla de katter jag vill JAGA!!

Men, då kom mormor och hämtade oss, och det betyder LÅNGPROMMIS!! Whoppeee!!!! Vi var ute i en och en halv timme, och jag hann läsa massor av tidningar, springa en hel del, spana efter rådjur och bara mysa.

Sen när vi kom tillbaka, då var det trädgårdsjobb som gällde. Det är inget lätt jobb att hålla koll på alla skator ska jag tala om.

Och sen då... sen fick vi en skaplig prommis till! Nu läste jag minsann alla söndagsbilagor runt mormor och morfars hus, det är ju lite att hålla reda på.

En tupplur i solen på altanen var precis vad som behövdes efter maten, men sen började det klia i tassarna igen... Vill ju att det ska hända nåt hela tiden!!

Gissa vad som hände då!! Matte kom och hämtade oss. Med cykel!! Yay!!! Rackarns vad jag sprang fort, matte hängde nästan inte med!

Och som grädde på moset drog hon med oss ut på en springtur när lill-husse somnat. Typiskt bara att syrran drog benen efter sig som vanligt, så vi var tvungna att vänta in henne hela tiden. Nu tror jag bestämt att jag ska sova lite, så jag orkar med i morgon!"

I Abis huvud: "Vilken dag alltså... Morgonprommisen, den gillar jag! Alltid lite katter att jaga, och har man tur en och annan kattskit också, som aptitretare till frukosten liksom, och så är den ju aldrig så lång den där prommisen. Alldeles lagom lång faktiskt.

Frukosten är ju lite trist, nu när matte fått för sig att jag måste banta. Banta??! Jag är ju alldeles lagom! Torrfoder är ju lika roligt som...det låter. Tur att lill-husse är snäll och delar med sig när inte matte ser.

Sen kom mormor och hämtade oss, och det är ju jättemysigt! Morfar brukar alltid dela med sig... Men nä nä, inte idag. Långprommis stod visst på schemat... Ja ja, det kan ju vara rätt skönt nån gång ibland. Ibland hittar jag härligheter att rulla i, och att vara ute länge kan ju vara rätt okej. Efteråt var vi ute i trädgården, och jag kollade av varje kvadratcentimeter för någon kvarglömd korvbit, och sen sov jag en stund i solen.

Men sen drog hon ut oss igen, mormorn, minst en halvtimme! Tror tanten har fått lite alzheimers light, vi var ju nyss ute på en evighetslång promenad. Ville inte vara taskig och påpeka att hon började bli glömsk, så jag låtsades som ingenting och hängde med.

Hann sova en stund efter maten, torrfoder igen, suck, innan matte kom och hämtade oss. Hon hade snällt nog tagit med lill-husses cykelvagn åt mig. Tänk att hon visste att jag är trött i benen!!

Trodde jag ja! Väskorna fick åka i vagnen, och jag var tvungen att springa! Inte gå, utan springa! Vad är detta??!! Men nu ska jag allt visa dem, tänkte jag och pinnade på för allt var värd. Hela vägen hem! Gissa om jag var stolt!

Hade precis lagt mig tillrätta under duntäcket efter att lill-husse somnat när den där galningen till matte satte på sig springskorna och förväntade sig att JAG skulle vilja följa med! Den där damp-hunden till syrra jag har hoppade omkring och var jätteglad. Hon fattar verkligen inte vad livet går ut på...

Fattar ni hur trött jag var när vi kom tillbaka?? Jag har ju bara jättekorta ben, faktiskt, och är väl ingen himla border collie eller malle heller!!

Låt mig sova nu!!!"

In Zassi's mind: "Wow! What a day!! First a short morning walk with mummy, and then I prepared myself for another quite boring day. Waiting for mummy is no fun, even though I sit in the window and keep track of all the cats I really want to chase.

Then all of a sudden mormor came and collected us, and that means that we're going for a LOOOONG WALK! Whooppeee!! We were out for an hour and a half, and I had lots of time to read all the papers, run a fair bit, look for deers and just enjoy my walk.

When we got back, it was time for a bit of gardening. You've no idea what a hard job it is to keep all the magpies in check.

And then...another walk! Yep, we we're out for nearly half an hour, and I had time to read all the local papers around mormor's and morfar's house.

After dinner, I had a bit of a nap in the sun on the terrace, but before long I was getting a bit restless again. I want to do someting all the time!!

Guess what happened then??!! Mummy came to pick us up on the bike! Yay!! Guess if I ran as fast as I could, mummy had a hard time keeping up!

And to top off a great day, she took us jogging once the little fella was in bed! Shame only that my sis was running like an old lady. We had to stop and wait for her all the time.

Now I'm going to sleep for a bit so I'm set for some new adventures tomorrow!"

In Abi's mind: "What a day... The morning walk I really like! There are always cats to chase, and quite often I find a cat poo or two - aptetizer before breakfast, and best of all, it's not that long a walk. Quite perfect actually.

Breakfast is a bit boring now that mummy has got it into her head that I need to diet. Me?! I'm just perfect the way I am! Dry feed is as funny as...it sounds. Thank god the little fella always shares when mummy isn't looking.

Then mormor came and collected us, and that's always really nice. Morfar always shares so well! But not today. We were going for a long walk. Well, I suppose it can be quite nice every now and then. I sometimes find someting really nice to roll in, and well, it is nice to be outside

Afterwards we were out in the garden, and I made sure there were no forgotten little pieces of sausage out there. Oh, had a nap in the sun as well...

Then the mad woman took us out for another walk! We were out for at least half an hour! I really think she's got a bout of Alzheimer's light. I didn't want to be mean and point out she's getting forgetful, so I put on a happy face and tagged along.

After dinner, the dry stuff again..., I had time for a little nap before mummy came to collect us. My dear mummy had brought the bike buggy for me!! She knew my legs were tired!

Ha! She put the bags in the buggy and I had to run! RUN, people, not walk. But I decided to show them, and ran as fast as I could, all the way home! I was really proud when we got home!

I had just made myself comfortable under the duvet while mummy put the little fella to bed, when the mad woman put on her runners and expected ME to tag along.

That hyper sister of mine was jumping around all over the place, super excited to go for a jog. She really doesn't understand what's good in life...

Do you understand how exhausted I was when we got back?? I've only got tiny legs, really, and am no darned border collie or malinois!

Just let me sleep now!