Igår var jag och hundarna i Möklinta och hade passivitetsträning medan ett entusiastiskt gäng hundar med mattar tränade lydnad.
Det var väldigt olika standard och kunskapsnivå på ekipagen, men ett hade de alla gemensamt - kärlek till sin hund, och en vilja att lära sig mer. Helt underbart tycker jag! Heja alla aktiva hundägare som gör sitt bästa för att aktivera och ge sina hundar en meningsfull tillvaro, på vilket sätt det än månne vara!

Min Zassi, som ju har lite issues med andra hundar var jätteduktig!! Hon har lugnat sig jättemycket, och skällde bara vid två tillfällen. Detta, för den som inte sett henne in action, är en ENORM förbättring! Jag är så glad! Kanske kan vi börja träna bland folk och fä snart. Ashiki var jätteåksjuk på vägen dit, stackars liten, kräktes en gång och dreglade i floder. Det är så synd om den lille kraken!
Hemvägen gick betydligt bättre, eftersom han var rätt trött då. Nästa gång vi ska ut och åka långt är det definitivt åksjuketabletter som gäller.

I övrigt går det framåt med träningen, han har mycket mer energi och intresse för träning och det är jättekul! Jag ser fram emot nästa omgång hos Sharon med båda hundarna. Eller alla tre kanske..

Nu ska jag dricka min stora kopp te, och njuta av kvällen med tre trötta hundar utspridda här och där.