Anyway, last week Liam's sister Siobhan with hubby-in-spirit Jerry came to visit. As the plan was to head to Eckerö on Thursday, we headed straight to mum's and dad's on Wednesday eve. The compulsory, but lovely, barbeque was had, and after that a game of Kubb. Siobhan and I totally wiped the floor with lads and won a grand victory!GIRL POWER!!
The following morning they all headed off fairly early - Liam, Siobhan, Jerry and dad (aka the driver) - whereas I stayed at home and worked for a few hours.
Around five-ish I heard them coming up the steps after a good day on the boat. Or, maybe I should say I heard them stumbling up the steps, a small bit unsteady on the feet. Not due to sea-legs, but due to one too many beers...
After dinner I managed to get them all into the car to travel home to Sala again. I'm soooo thankful the police wasn't out doing their checks, cause no way would they have believed that I had had nothing to drink with alcohol fumes in the car enough to knock out an elephant!
When I got home from work on Friday, we packed the picnic basket and went down to Järndammen for a bbq by the lake. The weather was fab, and the food good. Jerry did have some opinions about the mosquitos, but I didn't see a single one, so I think he was pinching himself and then scratching just for us to feel sorry for him! ;)
That eve was finished off at the local bowling hall, where we showed just how crappy we are at bowling! But it was great fun! I won the actual game, but Siobhan won the style-prize for her leg-flips!
In all we had a wonderful time while they were here, and Sweden showed itself from it's very best side offering splendid sunshine and warmth.
Ok, now the bits I do in Swedish. The dog related part, that is.
Träningsmässigt ska jag skam till sägandes erkänna att jag legat lite lågt. Vi har förvisso tränat nästan varje dag, men kanske inte riktigt med den entusiasm jag vill ha. Hos mig själv, alltså!
Mycket fokus har legat på inkallning, då han hade en liten svacka på just det området. Eller, nu ska jag ju vara helt ärlig - jag gav honom en liten svacka.
Han har börjat med ett otroligt frustrerande beteende, där han tvärstannar och bara står stilla. Inte ett steg åt nåt håll, bara står och stirrar på mig där jag hoppar omkring, tjoar, tjimmar, skramlar med godisburk eller springer i motsatt riktning. Allt för att få lille herr Ashiki att komma. Utan större framgång, kan jag tillägga. Frustration på topp, med andra ord.
Så en dag, en riktig Murphys-lag-dag, där humöret inte direkt låg på topp som det var, gick jag helt sonika fram till honom och skulle ta tag i halsbandet och koppla honom. Nu är det ju som så att om man är topp-tunnor-rasande så har man en allt annat än inbjudande och lekfull approach, så Ashiki tänkte hellre fly än illa fäkta och drog iväg åt ett annat håll. Och så hade vi lagt ribban.
Efter lite självrannsakan, efter att jag slutat svära och osa rök ur öronen, fick jag ju erkänna att jag bara hade mig själv att skylla, och att det var dags att sätta på sig tankemössan.
Jag förfärdigade två kampleksaker av ett gammalt grimskaft som jag hittade i gömmorna, och som är i lagom tjocklek för en liten 5-månaders mun. Den hade jag sedan troget med mig så fort jag lämnade lägenheten med hundarna, och lekte massor med honom. Både lite helt apropå, och när han kom på inkallning. Lek, lek, lek. Och lite mer lek.
Det verkar ha gett resultat, för även om han fortfarande "fryser" ibland, får jag honom med mig och jag viftar lite med leksaken eller springer ett par steg från honom.
Vi har även varit och tittad på skyddsträning i Smedsbo, något som både jag och Ashiki tycker ser superkul ut! "Passa dig du bara", hör jag Ashiki säga, "så fort jag har mina riktiga tänder kommer jag och biter på dig jag med!"
Det är superinspirerande att titta på dessa duktiga hundar, som tycker det är såååå himla kul!
Och superkul att titta på min bror in action, vilket jag ju inte riktigt har gjort förut. Jag bugar ödmjukt, Jocke, och säger "Fy f-n vad du är duktig, och vad jag bara inte har fattat vidden av ditt kunnande tidigare!" Får jag en bråkdel av ditt hundkunnande en dag, då är jag nöjd! Känner mig så oändligt tacksam för att du och Sharon finns tillhands för mig och mina hundar närhelst jag behöver det! Jag ska göra mitt bästa för att suga åt mig all er kunskap, och praktisera den! Bugar ödmjukt än en gång...
Igår hjälpte min Personal Trainer, dvs Sharon, mig att lägga ett litet premiärspår åt Ashiki.
Han var rätt fundersam över vad det var han skulle göra egentligen, och varför det låg korv på gräset. Äh, förresten, korv är ju inte så där jättegott... äter väl då, men bara för att det råkar ligga där... Inte supermotiverad, med andra ord. Vilken hund älskar inte korv, liksom????
Ja ja, jag provade nu på morgonen igen, men denna gång med frukost-köttfärsen. Och se då var det en helt annan femma! Jag ska väl inte påstå att han rusade fram, men gick ganska bra från steg till steg och missade bara ett par stycken. Han nosade aktivt, och höll motivationen rätt bra tycker jag. Kanske börjar poletten sakta röra sig neråt för att inom kort landa helt.
Han har vuxit rejält, och har fått den färg han kommer att ha (hoppas jag). Fin tigrering, och inte så väldigt mycket svarta täckhår. Jättefin svart mask och mörka tassar. Hoppas hoppas att han ser lika läcker ut även när han blir långhårigare, för nu är han fin, min lille Ashiki.
Ikväll ska vi upp på klubben och titta och träna lite, så det är dags att fylla på blodpuddingsförrådet!!
1 comment:
Trodde aldrig att det skulle bli nån update på bloggen..... ! Better late than never...
Hihi...... Tack, sister.... The feeling is mutural! Njuter så att vi äntligen är i samma hörn av världen på samma tid...... Lite av en prestation;-))) för The Berlins(Higgins)...
Ses om en stund. KRAMIZZZZZ
Post a Comment