Med sorg i hjärtat...

...inser jag att tid är bristvara i livet med bebis. Allt det som jag naivt trodde att jag utan problem skulle hinna med ter sig helt plötsligt som den utopi det var. Och mitt i detta sitter världens underbaraste Ashiki och undrar vad som hänt med hans aktivitetsfyllda tillvaro, allt medan matte brottas med fruktansvärt dåligt samvete. Det var ju inte så här det skulle bli alls!
Efter mycket vånda och självrannsakelse, där den egna själviska önskan sågs för var det var, inser vi att vi för denna underbara hunds skull är skyldiga att finna honom ett hem där han får det aktiva liv han behöver och vill ha.

Pga graviditeten har vi inte gjort så mycket på sista tiden, men hann med en hel del spårning innan matte blev för otymplig. Han spårar glatt, och riktigt bra, men behöver fortfarande bygga mer självförtroende. På lydnadssidan kan han det grundläggande, och tycker det är kul att få utvecklas.
Han är en genomgo' och underbart glad hund, som gärna vill vara med överallt. han kan vara hemma själv, och åker väl i bil.
Småbarn tycker han kan vara lite jobbiga att hålla ordning på, och vill gärna valla ihop dem, så ett hem utan yngre barn vore det bästa.
Allt jag vill nu, är att hitta ett bra, aktivt, kärleksfullt och livslångt hem till Ashiki.
Jag återkommer med ännu färskare bilder inom kort.