Höstdag / Autumn day

Idag har hösten gjort entré. Grått och regnigt, så det känns jättebra att sitta inne vid köksbordet och jobba. Har hela dagen för mig själv, innan hämtning kl 14, så jag bör hinna jobba undan massor av sånt som inte blivit gjort på jobbet.
Terriertöserna ligger och sover i varsin hundsäng vid mina fötter. Dörren är öppen till gästrummet där TomTom och Russin huserar men än har de inte letat sig ner. Hoppas att det kommer att bli ännu fler framsteg i vår kattinskolning.

Andrew var så glad i morse när vi gjorde oss i ordning för förskolan. Han skulle ju få ha sina älskade rosa gummistövlar på sig, och med dem kan man hoppa i varenda vattenpöl man ser. Vilket han också gjorde.
Sötfisen som är som en sol på morgonen och glatt gick in till fröken C i morse, satte sig på en stol och försåg sig med kex och mjölk. Vägen till den unge mannens hjärta går utan tvivel genom magen!

Autumn has really arrived today. Grey and rainy. It feels really good to be sitting at the kitchen table and do some work. Naturally with a cup of tea by my side. I've got until 2pm all to myself, and count of getting loads done. You know, all these things that kind of don't get done at work. 
The terrier lasses are snoring away by my feet, tucked up in their dog begs. The door is open to the guest room where TomTom and Russin hold court. They haven't ventured downstairs yet, but hope they will come bounding down soon. I also hope we will make even more progress in the cat introduction today. 
Andrew was really happy this morning as we got ready for the creche, cause he would get to wear his beloved pink wellies. Wellies that are great for jumping in all the water puddles he can find. 
My little sweet pee was in his very best sunshiny mood this morning, and happily trundled in to C at the creche this morning. He sat down at a chair next to C and helped himself to a biscuit and some milk. The quickest route to his heart is definitely through his tummy. 

Kattuppdatering / Cat update

Idag har vi gjort framsteg!! TomTom och Zassi har nästan hälsat på varandra! Russin är fortfarande lite skeptisk, men båda kommer fram och leker trots att Zassi och Abi är i rummet.
Skruttan Zassi är såklart spänd som en fjäder, men är det en klart skillnad mot igår. Abi tar det hela med ganska stor ro och gör allt för att inte verka läskig.
Kanske går det vägen ändå!!

We've made progress today! TomTom and Zassi have almost sniffed each other! Russin (Raisin) is still rather sceptical, but the pair of them come out and play even though Abi and Zassi are in the room. 
My little trooper Zassi is like a high strung coil, but still there's such a difference to yesterday. Abi is quite at peace with the whole situation, and seems to make an effort not to appear scary. 
Maybe, maybe it will work in the end!

Gudarna ler! / The Gods are smiling

Nu har det hänt igen! Jag har vunnit ännu en sån sak som jag vill ha men inte kommit mig för att köpa på egen hand. Fantastiskt!

Den här gången gäller det ett FemCap som jag hade den utomordentliga turen att vinna av Malin och Johan på Lyckobacken. Det gör mig så lycklig att jag nu slipper peta i mig hormoner varje dag. Det kan inte vara bra i långa loppet. 

Vilken start på veckan!!

It has happened again! I've won yet another thing that I've wanted to buy but just haven't got around to do. Fabulous I say!

I have this time won a FemCap from Malin and Johan at Lyckobacken. It really feels good knowing that I won't have to take extra hormones every day. I simply can't be good in the long run. 

This is what I call a great start to the week!

Morgontankar / Early morning thoughts

Bilden har jag lånat härifrån

Kliver ut i den ännu mjuka morgonluften och fyller mina lungor med nattens kvardröjande dofter.
Ser hur dagen försiktigt gör sig känd, men ännu är inte nattens slöja helt borta.
Gatlyktorna är tända, och morgonhimlens rodnad visar att det kommer att bli ännu en vacker dag.
Men det mjuka morgonljuset visar också att hösten snart är här, att mörkret inom kort kommer att sänka sig över mina tidiga morgnar.
Årets natt faller sakta på, och det dröjer måna långa månader innan det nya årets morgon dagas. Månader då vi i  de tända stearinljusens sken kan slå ner på takten och låta kropp och sinne landa i nuet. En tid då vi kan tillåta oss att blicka inåt efter en sommar fylld med aktiviteter och den snabba energins puls, göra upp planer för det nya året; se tillbaka och glädjas åt de nya minnen som slagit sig till ro i vårt hjärta.
En tid att se över hur vi lever vårt liv, att ändra det som tar mer energi än det ger, att omge oss med människor som fyller oss med glädje.
En tid för mustiga grytor som puttrat i flera timmar, för varmt te i stora muggar, för tjocka böcker som låter oss försvinna in i en annan värld.
Istället för att sörja sommaren som flyr, vill jag välkomna höstens starka färger och lugnare energier.

I step out into the still soft morning air, where the nightly scents still linger.
I watch how the new day carefully makes itself known, softly brushing away  dark veil of night.
The lights along the streets are lit, and the warm red glow of the slowly rising sun promises yet a beautiful day.
A soft morning light that also lets me know that soon the autum darkness will fill my early mornings.
The night of the year will soon fall, and will last for many a long month until the daylight breaks through again. Months that allow us to slow down, and let our minds and souls rest in the present while the candles flicker. We enter a time where we can allow ourselves to look back on the warm summer months filled with activites and a fast pulsing energy, make plans for the new year and enjoy the still fresch memories settling down in our hearts.
A time where we take a close look at the life we live, to change what steals more energy than it gives, to surround ourselves with people that bring us joy. 
A time for hearty stews that have been cooking for hours, for large cups of steaming hot tea, for books that move us into a different time and place. 
Instead of mourning the loss of summer, I will welcome the colours and calmer energies of the autumn.

Arla cykeltur / Earling bike ride

Nu är det höst och dagisrutiner som gäller igen. Även på helgen. Har under sommaren njutit av "sena" morgnar där Andrew sovit till 6.30-7. Helt ok tider att åla sig ur sängen på.
Nu är det 5,30-6 som gäller. Inte alls lika ok.
Idag vaknade han halv sex, men jag lyckades förhala själva uppstigandet med en halvtimme tack vare Animal Book på fånen.
Eftersom kylskåp och skafferi var sorgligt tomma, cyklade jag och Andrew iväg till Hemköp när klockan slagit 8. Inte alls tog jag med i beräkningen att nämnda affär inte öppnar förrän kl 9 på söndagar. Snopet!!
Jaha, hur slår man ihjäl 40 min med ett litet energiknippe? Vi cyklade runt på sightseeing, kollade på katter, letade efter hästar och hittade till sist en rolig lekplats. En helt ok morgon faktiskt! Mysigt att komma ut tidigt på morgonen.
Kattilvänjningen går...tja...ett steg framåt och två bakåt. Men skam den som ger sig.
Värre är väl den "hösnuva" som Liam drabbats av. Den är värst inomhus och ger sig när han kommer ut. Hmmm... Men allergisk är han inte! Lite märkligt är det, eftersom han vuxit upp med katter.
Hade tänkt att springa på lördag och söndag, men se det blidde det inget av med. Blåsorna var jag igår morse, mot bättre vetande, tvungen att ta hål på. De gjorde för attans ont helt enkelt.
Inte alls så illa idag, men inte riktigt springfärdiga än.
I morgon dock...

Autumn is here, and with it the earlier routines. Unfortunately those routines are carried over the weekend as well. During the summer Andrew has hade the grace of waking up at around 6,30-7am, which is perfectly acceptable.
Now I have to fall out of bed at 5,30-6am. Not even half as acceptable. But unavoidable. 
Today I managed to stall the falling out of bed bit with half an hour thanks to Animal Book on my mobile phone. Andrew woke up at 5.30, but could sort of be entertained until 6 am with the phone. Thank God for that!
With cupboards and fridge depressingly empty this morning, Andrew and I set off for the shop the at 8am, not taking into account that the shop doesn't open until 9am on a Sunday. Hmmm...
What to do to keep a little bundle of energy entertained for 40 minutes? We cycled around and looked at houses, cats and hoping there would be horses out in the fields, and then found a very good little playground for mr Junior to run wild in. 
It was actually a really nice morning!
The cat introduction is going....well...one step foward, 2 steps back. But hope springs enternal. 
What is worse is Liam's "hay fever", that seems to get worse indoors and better outside. Not that he's allergic. Not at all!! It is a bit odd though, seeing as he grew up with cats in abundance. 
Had planned on running both yesterday and today, but had to give that idea up. Yesterday the blisters were simply so sore that I, against my better judgement, had to burst them.
They are a lot better today though, but not good enough to run on. 
Tomorrow on the other hand.... 

Blåsigt värre /Blistering...

Äntligen kom jag ut och sprang en sväng igen!
Efter sista rundan hade jag bestämt mig för att bara springa 5 km idag, för att hålla det på en lagom nivå. De första dryga 2 km körde jag på asfalt och därefter på banvall och gräs. Insåg efter ungefär 3 km, när det började bli härligt lätt att springa, att det är så lång tid det tar för mig att bli riktigt uppvärmd. Det har faktiskt aldrig tänkt på tidigare!
Fokuserade idag på teknik; att springa med korta, lätta steg och springa igenom steget ordentligt; hålla huvudet högt och rakt; och att springa mer på både tå och mellandel. Bitvis fick jag till det riktigt bra och emellanåt glömde jag bort det, men summa sumarum var det en riktigt skön runda.
Zassi var med och drog hela tiden, och vi landade på 5.9 km i 5.47km's tempo. Helt ok.
När vi kom in kändes det som att ett liten sten fastnat under foten, så jag slängde upp tassen på knät och hittade inte en sten men detta...

Härligt rund och blodfylld...
Nicely filled with blood...

Betydligt mindre blåsa på vänster fot, men även en ny liten en på "långtån". Den på "ringtån" är sen förra rundan.
A lot smaller blister on the left foot, but also a new one on the middle toe. The one on the "ring toe" is from the last time. 

Nu sitter vi och avslutar kvällen med lite kex och underbara lokalproducerade ostar från Eskesta Gårdsmejeri.
Imorgon utökar vi vår familj lite...

I finally managed to get out for a run again.
After my last run, where I overdid it a bit, I decided to run only 5 km's to keep it at a good level. I ran the first 2 km's on tarmac, and after that mostly on grass. After about 3 km's the running got really nice and easy, and I realised that it actually takes me about 3 km to warm up. I've never even thought about that before. 
I tried to focus on running correctly today, to run with short, light strides; keeping my head straight and aligned with the rest of the body; and running more on toe and middle part of the foot, inseatd of only the toe. It sometimes worked really well, and sometimes I totally forgot to remember. But, in all it was a really nice run! Zassi kept the pace, and we ended up running 5,9 km at a pace of 5,47 min/km. I'm quite happy with that. 
When we got in it felt like a stone had got stuck under my foot, but when I looked it was the blisters shown above. 
We're now enjoying our Friday evening with crackers and wonderful locally produced cheeses from Eskesta Gårdsmejeri.
Tomorrow we will welcome new members to our family...

Det drar ihop sig... / We're getting there...

Herr Kräfta och jag ska på date ikväll...
Mr Crayfish and I are going on a date tonight...

...på ett ställe som passar en sessa som mig!
...in a place fit for a princess like me!