Doktorsbesök / Visit to the doctors

I går var jag så hos läkaren för att kolla upp min fot som fortfarande inte är helt ok. Den är mycket bättre, och jag ser inte längre ut som att jag gjort i byxan när jag går, men det finns fortfarande en viss ömhet i den.
Gick in och tog av mina skor och strumpor, inser i samma ögonblick att skorna luktar allt annat än gott efter ett par rundor barfota i dem, och att mina fötter inte heller luktar rosenvatten. Hmm.. Jaja, han är läkare och har betalt för att röra mina doftande fossingar.
Jag förklarade läget, han böjde, tryckte, vände och vred, och sen kom frågan som jag visste skulle komma. Vad springer jag i för skor?
Helst barfota sa jag, eller i de där skorna - och pekade på mina Vivo. Han tittade på mig, på fötterna, på skorna och frågade sen varför jag springer barfota. Ungefär i samma tonläge som man frågar en femåring varför denne stoppade 10 ärtor i näsan.
Han hmmmade och tittade sen på skorna, som man självklart nästan kan skrynkla ihop till en liten boll och stopp i innerfickan.
Sen förklarade han att de skorna inte alls var bra att springa i eftersom de saknade vikpunkt. Eh, sa jag, man kan ju vika dem överallt.
Han förklarade då vänligt att ett par riktiga löparskor har en punkt där de viker sig (vid tårna alltså).
Jaha, sa jag, vad spelar det för roll? Fötterna kan ju i alla fall bara vika sig på ett ställe, oavsett om du har en eller 101 vikpunkter i skon.
Vi diskuterade fram och tillbaka en liten stund, och enades sen om att inte vara ense.
Konstaterade i alla fall, och det var det viktiga, att jag inte har någon stressfraktur utan snarare en inflammation i hinnan runt stortåsenan. Vila tills det blir bättre, och sen börja försiktigt igen. Det är ju inte omöjligt att jag kanske har gått lite fort fram...ska väl erkännas.
Rådgjorde självklart även med Dr Google, och fann att jag inte var ensam om detta, och att vila och Voltaren gel verkar vara en bra kombination.
Hoppas innerligt att det hjälper, för nu kliar det styggt i springtarmen!

Went to see the doctor yesterday about my foot that still isn't pain free. It is ten times better than it was, but it still feels a bit sore. 
When I got in to the doctors, I took off my shoes and socks and realised that my shoes didn't exactly smell of roses, and neither did my feet. Ah well, the dear Doctor gets paid to smell my footsies. 
He prodded and probed, and then asked the inevitable question. What shoes do you run in?
Well, I said, I prefer being barefoot or else those ones - pointing at my Vivo's on the floor. He looked at my feet, my shoes and then at me asking why I ran barefoot. Pretty much in the same tone of voice you'd use to ask a five year old why he/she shoved 5 peas up his/her nose. 
He hummed and then looked at my shoes, which of course you could scrunch up into a little ball and put in your pocket. 
He then explained to me that these shoes weren't good to run in because they lacked a "folding point". Eh, I said, you can fold them where ever you want!
He then kindly explained that a proper pair of runners has a point where they fold, ie under the toes. 
I asked what difference that really made, since the feet only "fold" at one place anyway, so it shouldn't really matter whether the shoes fold in one place or a hundred and one. 
We discussed this for a little while, then agreed to disagree. 
At least I can rule out a stress fracture, which is really what I wanted. It is probably an inflamed tendon, the one that runs down to my big toe. I rest it until it gets better, and then start again really slowly. It is, after all, not entirely impossible that I've done a bit too much too soon... 
I also consulted Dr Google, and found out that I'm far from alone with this problem and that rest and an anti-inflammatory gel seems to work wonders. 
I really hope so, cause I have a really bad running itch now!!!