Mister No

Den lugna morgonen förvandlades på något sätt till en o-lugn morgon när jag inser att det är dags att klä på liten och packa väskorna. NEJ! ska inte  ha skorna. NEJ! ska inte stövlarna. NEJ! ska inte ha mössan. Jackan däremot gick bra.
Tvärstopp på trappan, en förunderligt fascinerande pappersbit ligger där. 2 steg. Titta! Ma! (mask) Ma går sönder om man trycker med fingret på den.
Attans, det regnar. Springer in igen medan juvelen dissekerar masken och sliter åt mig paraplyt.
NEJ! ska inte sitta i den garanterat regnsäkra cykelvagnen. Kastar sig raklång på sätet varpå hela cykeln välter mot bilen. Svär inombords, medan jag lugnt talar om att det spelar inte den minsta roll om han så vrålar som en banshee för han ska åka i cykelvagnen. Han tystnar och säger istället glatt "na" (regnar), och jotack, jag intygar att det minsann regnar.
Torkar bristfälligt av sadeln och tänker att det är inte mindre problem i sammanhanget att se ut som att jag kissat på mig.
Cyklar 5 minuter och undrar varför i hela världen jag tog paraplyt och inte regnstället?? Cykla med paraply och 15 kg cykelkärra efter sig i motvind med endast 1,5 ben är ingen bra start på dagen.
Ytterligare 5 minuter senare vaknar bansheen till liv bakom mig. Kastar ett getöga över axeln och ser att han ännu en gång lyckats få cykelhjälmen att hänga som en halsband i sina vilda försök att ta av sig den. Andas djupt, och säger med mammarösten att det där var ju ingen bra idé. Nä, konstaterar han glatt.
Med hjälmen på plats börjar jag min paraply-cykelfärd igen i minimalt uppförslut som dock känns, och efter 90 graders kurva där jag tappar allt momentum kommer sedan uppförsbacken som är en uppförsbacke. Eftersom vänsterfoten fortfarande inte gillar full belastning får högern jobba för två, och jag hör hur föraren i bilen bakom mig suckar högt.
Lämnar till slut ett glatt barn på förskolan, förvinner in på barnens toalett och torkar svetten från ryggen (nämnde jag att jag dessutom hade ryggsäck på), hämtar andan och cyklar  - med paraply - vidare till tåget.
På perrongen inser jag att det har slutat regna.

Our nice and peaceful morning somehow transforms into a non-peaceful morning as I realise it's high time to get the little fella' dressed and pack the bags. NO! Don't want the shoes. NO! Don't want the wellies. NO! Don't want the hat. The fleece jacket was ok though.
Got as far as the steps outside where he discovered an utterly fascinating piece of paper. Another 2 steps forward. Look! Ma! (mask= worm). The Ma breaks if you press on it. 
Bugger, it's raining. Turned around and headed back inside while the future medical students dissects the worm. I grab the umbrella and dash outside again. 
NO! Don't want to sit in the waterproof bike buggy. He throws himself down on the seat in the buggy, whereupon the bike falls over against the car. I curse quitely, while I calmly tell him that I really don't care if he howls like a banshee, he is going in the bike buggy. He stops howling and happily says "Na!" (regnar=it rains). Yes my dear, I say, I've noticed it's raining. 
I carelessly push the water off the seat, thinking that it's really a minor problem if I look like I've peed myself. 
2 minutes later I curse myself for getting the brolly and not the water proof's. Cycling with an umbrella and a 15 kg bike buggy with the wind against you and only a leg and a half to push you forward really isn't a good start to the day. 
Another 2 minutes later, the banshee behind me comes to life again. I glance over my shoulder to see that he once again has turned the bike helmet into a necklace in his attempts of getting rid of it. I take a deep breath, and say with my mammy voice "That wasn't a very good idea, was it?" No, he happily agrees. 
The bike helmet back on the head I continue my brolly cycle up the almost non-existing hill that feels like a big one, only to loose all momentum in a 90 degree turn and then up the hill that actually is a hill. With my left foot not still able to take any real weight on it, it's up to my poor right leg to push us up the hill, inch by inch. I can hear the driver in the car behind me sighing deeply. 
I finally drop a happy little boy off at the creche, sneak into the kid's bathroom to wipe the sweat off my back (did I mention I carried a back pack), catch my breath and cycle on to the train station, brolly in hand. As I get there I realise it's stopped raining.