Borta bra... / There's no place...

Tillbaka i det blå huset efter sköna dagar i England, och konstaterar två saker: Hur underbart det än är att vara borta, finns det inget som slår att komma hem igen! Efter att nästan kunnat lägga nässprayen åt sidan och glädja mig åt att förkylningen var borta, sitter jag nu åter igen med minst en flaska nässpray i varje hand och en rejäl förkylning som tagit hela mig i besittning. Suck... är hjärtinnerligt trött på denna förbannade förkylning och längtar efter att kunna andas som folk och inte känna mig halvdöd.
Men, endast en veckas jobb kvar, och sen är jag LEEEEEEDDDDIGGGG!!! Länge!!! Ett drygt år för att vara exakt...
Magen växer och frodas, och vi längtar så tills vi får träffa Pyret på riktigt. Tänk att det bara är 6 veckor kvar - det är inte klokt så fort tiden går.
Nu märker jag att jag pladdrar värre än vanligt, så det är nog dags att avsluta flummerierna.

Leker för fullt med bästa kusinen Ben.
Play time with bestest cousin Ben

Michael - jag kan själv. Gå hem! I Queen Elizabeth Park.
Michael - I can. Go home! In Queen Elizabeth Park

Ut på yttersta grenen. I Queen Elizabeth Park.
Out on a limb. In Queen Elizabeth Park.

Back in the blue house after some nice days in England, and I would like to point two things out: No matter how wonderful it is to be away, there is nothing like coming home again! And after pretty much being able to put the nasal spray aside and rejoice in the cold almost being gone, I am once again clutching at least two bottles of spray while the cold is once again taking over my body. I am sooooo sick and tired of this bl**y cold and cannot wait until I can breathe freely again and not feel like I'm half dead.
But, on a brighter note - I've only got another week of work left and then I'll be off for a LOOOOOONNNGG time!!! Just over a year, to be precise...
The tummy is growing like there's no tomorrow, and we can't wait to meet this little person for real. I can't believe it's only 6 weeks left now - it's mad how time flies. 
On reading what I've written, I realise I'm making no sense what so ever, so I think I'd better wrap this up before it goes from bad to worse...