Tacksamhet / Gratitude

Just precis nu, i skrivande stund, när jag sitter på tåget hem från ännu en bra dag på jobbet; med solen i ansiktet och skön musik i lurarna; och vet att jag kommer att mötas av blöta barnpussar och makens varma famn när jag kommer hem - ja då kan inte livet bli mycket bättre!
Önskar er en helg full av kärlek och positiva energier; det är vi alla värda!
Right this very moment, sitting on the train home after yet a good day at work; with the sun shining in my face and relaxing music playing in the head phones; knowing that I'll be met with sloppy Andrew kisses and the hubby's warm embrace - I know that life doesn't get much better than this!
I wish you all a weekend filled with love and positive energies - we all deserve that!

Tandläkartåget / The dentist train

Tar posto i tandläkarstolen och andas djupt. Har ombokat denna tid i nästan 6 månader, av olika anledningar, men nu var det liksom ingen återvändo.
"Vill du ha lite bedövning? Eller mycket?"
Ja tack, så mycket det bara går! Blundar när nålen närmar sig och känner sen hur det sticker till och sen bränner när bedövningsvätskan sprutas in. Inte skönt. Men ännu mindre skönt att laga tänder utan, så jag tar tacksamt emot det lilla obehaget.
Sen kör de igång - och det borras, petas, slipas, dras i mungipan, sugs och fylls i vad som ändå inte känns som en alltför lång evighet. Andades djupt och tänkte mig bort, och hoppades att jag skulle hinna med 9.05-tåget som jag tänkt mig.
2000 kr senare ser jag tåget försvinna i fjärran medan jag står med ett till hälften bedövat ansikte på perrongen. Nästa tåg går inte förrän en timme senare, så jag och mitt sneda ansikte går till det nyöppnade cafét tvärs över gatan.
Kliver innanför dörren och möts av dofter av nybakat bröd, goda kakor, bakelser och andra bakverk. Och allt jag kan beställa är en sketen kopp te!
Tror av någon anledningen inte att caféägaren skulle uppskatta det mindre blodbad på sitt golv som skulle uppstå när jag tuggar mig igenom tunga och kind, och jag vill gärna behålla båda kinderna i nuvarande skick.
Istället slörpar jag i mig mitt te, och konstaterar att en hakklapp inte hade varit helt fel alls...

I sit down in the dentist chair and take a deep breath. I have managed to reschedule this appointment for nearly 6 months for different reasons, but have now reached the point of no return. 
"Would you like some local anesthesia? Or a lot?"
Yes please. A lot! A close my eyes as the huge needle get closer, and then feel a little sting and a burning sensation as the anesthesia is being injected. Not nice. But even less nice to have the teeth fixed without anesthesia, so I greatfully accept the slight discomfort.
And then they get cracking - my teeth are being probed and prodded, drilled into, my mouth is being pulled all different directions and cavities are being filled for what feels like an short eternity. I'm breathing deeply, and go far away in my mind. While hoping to catch the 9.05 train to work. 
2000 SEK later - 200 Euro - I see my train vanish in the distance while I and my partially numbed face stand on the platform. Because the next train is an hour away, I go to the newly opened café across the street. 
I open the door and am instantly met by the smell of bread baking, cakes, biscuits and lovely sandwiches. And all I can have is a lousy cup of tea!
For some reason, I don't think the café owner would appreciate the minor blood bath that would take place as I gnaw my way through cheek and tounge. And I kind of want to keep both cheeks in their present condition. 
Instead I try to enjoy my tea, while thinking a bib would really come in handy...

English only....

Just realised tonight that there are quite a number of people over in America that are gracing this blog with their time.
I'm honestly really stunned, and honoured, that you have somehow found your way to my little corner of the Web.
I feel equally honoured towards every single one of you, no matter where in the world you are, who take a few minutes of your day to follow my blog. This blog is nothing without you.
I would really be delighted if you'd leave a comment, to give me an idea of who and where you are.

Bless you all, and take care of yourselves!

Välkommen HEN! / Welcome HIR!

HEN har gjort sitt inträde i den Higginska familjen!
Andrews gröna flodhäst Happy the green Hippo, som är underbart könlös har ibland benämnts "han", och ibland "hon". Igår vid nattningen då stackars Happy hamnat på golvet benämde jag helt plötsligt och spontant flodhästen "hen"!
Och helt plötsligt kändes inte "hen" som ett himla fjanteri utan fullständigt logiskt! Inte alla vill, eller kan, vara "han" eller "hon". En del är, eller vill vara, hen!
Jag som hittills resonerat att vi ju alla de facto tillhör olika kön, vi här en han eller hon, har känt att det blir totalt urfånigt att helt plötsligt hitta på ett tredje "kön". Detta som ett resultat av att ha uppfostrats underbart "könlöst" i det att jag som enda snipp-bärarande barn i familjen aldrig på något sätt behandlades annorlunda än mina snopp-bärande syskon. Vi var barn, med skitiga kläder och skrapsår på knäna, och varsitt älskat gosedjur i sängen. Att få vara bara barn och inte "flicka" eller "pojke" har jag sett som något självklart, men fått inse att så är inte alls fallet för alla. Många har verkligen puttats in i facket "snälla flickan" eller "busiga pojken".
Men så trillade poletten ner vid en diskussion med en kollega. Det handlar ju inte om att ta bort han och hon, utan att ge ytterligare ett alternativ att beskriva någon. Eller snarare, att INTE beskriva och kategorisera någon. Man kan få vara bara Happy the green Hippo, könlös och älskad ändå.
HEN är här för att stanna! Jag är omvänd! Länge leve hen!!!


HIR has made it's entrance in the Higgins' family!
Andrew's Happy the green Hippo, wonderfully gender neutral, has up to now sometimes been called "him" and sometimes "her". Then yesterday when putting Andrew to bed when Happy had ended up on the floor I said "hir", without thinking!
And all of a sudden "hir" didn't feel totally stupid, but quite logical! Not everyone wants to, or indeed can, be sorted into a "her" or a "him". Some of us wants to be, or is, a HIR!
I have,  up to now, been firm in my thinking that we are in fact two sexes, we are a SHE or HE, and have thought it to be utterly ridiculous to all of a sudden create a third sex, HIR. This as a result of having been brought up totally gender-less, in the sense that despite of being the only fanny-child I have never been treated differently than my willy-carrying siblings. We were children with dirty clothes and cuts on our knees, and a loved soft toy each in our beds. To be a child instead of a "girl" or a "boy" is something I have taken for granted, but have now realised is not the case at all. Many have indeed been labelled "good girl" or "cheeky boy"
But then, while talking to a colleague, the penny dropped with a bang. It is not about erasing "he" and "she", but rather to create an additional way of describing someone. Or rather, of NOT describing and labelling someone. It is alright to simply be Happy the green Hippo, gender-less and still so dearly loved!
HIR is here to stay! I have been converted! Long live HIR!!!

Äntligen!! / Finally!!

Första löpturen på ganska precis 2 månader. Envisa förkylningar har satt effektiva käppar i hjulen, men nu hoppas jag att det är över och att jag kan få komma igång igen. Och så hoppas jag att kommunen sopar cykelvägarna pronto så jag får släppa fötterna fria!
Nåväl, kvällens runda var kort och långsam för att känna mig för. Det är helt klart mer blod som pumpas runt och lite tyngre att andas men i övrigt kändes det helt underbart! Bara 3 km men räknar med att vara tillbaka där jag lämnade in i vintras riktigt snart. Helt underbart!!!!
Zassi var mer än nöjd med upplägget, men tyckte det var lite väl kort...

 

First run in two months. Persistent colds have put a stop to any kind of exercise. But now I hope it's all over so I can start running properly again, and I also hope the council will be out to clear the grit off the streets and cycle paths so I can set my feet free again.
Tonight's run was short and sweet and meant as a test run to see how it felt. It's obviously
more blod pumping around, and the breath was a bit heavier than normal, but otherwise it felt fantastic!! I'm counting on upping the distance and be back to where I left off before winter real soon. Happy Days!! Zassi really enjoyed the running too, but said it was a bit too short....

När hjärtat sjunger / When the heart sings

Kan dagen bli annat än underbar när själen ler stort och älskar livet; och vackra blommor hälsar mig välkommen till mitt arbetsrum?

How can the day be anything but fabulous when the soul radiates with joy, loving life; and this beautiful burst of colours welcome me to my office?

Söndag kväll, på annat sätt / Sunday eve, in a different way

Utspelades hemma hos mormor och morfar ikväll:
"Kom Andrew, nu ska vi åka hem"
"Nä, hemma mommo. Tova."
"Nej älskling, ikväll får du sova hemma, det är ju dagis i morgon."
"Nä, tova mommos säng"
"Har du frågat mommo och mo?
"Mommo, tova mommos säng?"
"Jadå, det är klart att du får det."

Så här sitter vi nu, barnlösa och lite vilse i vardagen. Utan barn en söndagskväll - känns lite fel. Så jag har målat hyllor och nu sitter vi här med Grey's Anatomy innan tidigt sänggående. Med The Secret - Kraften, tror jag. Och maken, så klart.

Played out at mormor and morfar's tonight:
"Come on Andrew, time to go home."
"No, home with mommo. Sleep"
"No sweetheart, tonight you'll sleep at home. You're going to daycare tomorrow, aren't you?"
"No, sleep mommo's bed"
"Have you asked mommo and mo?"
"Mommo, sleep mommo's bed?"
"Of course love, you can sleep here whenever you want to."


So here we are, child less and slightly loss in our every day routine. No child on a Sunday eve feels rather wrong. So, I've painted shelves and we are now watching Grey's Anatomy before heading to bed early. With The Secret - The Power, methinks. And hubby, of course.