Tandläkartåget / The dentist train

Tar posto i tandläkarstolen och andas djupt. Har ombokat denna tid i nästan 6 månader, av olika anledningar, men nu var det liksom ingen återvändo.
"Vill du ha lite bedövning? Eller mycket?"
Ja tack, så mycket det bara går! Blundar när nålen närmar sig och känner sen hur det sticker till och sen bränner när bedövningsvätskan sprutas in. Inte skönt. Men ännu mindre skönt att laga tänder utan, så jag tar tacksamt emot det lilla obehaget.
Sen kör de igång - och det borras, petas, slipas, dras i mungipan, sugs och fylls i vad som ändå inte känns som en alltför lång evighet. Andades djupt och tänkte mig bort, och hoppades att jag skulle hinna med 9.05-tåget som jag tänkt mig.
2000 kr senare ser jag tåget försvinna i fjärran medan jag står med ett till hälften bedövat ansikte på perrongen. Nästa tåg går inte förrän en timme senare, så jag och mitt sneda ansikte går till det nyöppnade cafét tvärs över gatan.
Kliver innanför dörren och möts av dofter av nybakat bröd, goda kakor, bakelser och andra bakverk. Och allt jag kan beställa är en sketen kopp te!
Tror av någon anledningen inte att caféägaren skulle uppskatta det mindre blodbad på sitt golv som skulle uppstå när jag tuggar mig igenom tunga och kind, och jag vill gärna behålla båda kinderna i nuvarande skick.
Istället slörpar jag i mig mitt te, och konstaterar att en hakklapp inte hade varit helt fel alls...

I sit down in the dentist chair and take a deep breath. I have managed to reschedule this appointment for nearly 6 months for different reasons, but have now reached the point of no return. 
"Would you like some local anesthesia? Or a lot?"
Yes please. A lot! A close my eyes as the huge needle get closer, and then feel a little sting and a burning sensation as the anesthesia is being injected. Not nice. But even less nice to have the teeth fixed without anesthesia, so I greatfully accept the slight discomfort.
And then they get cracking - my teeth are being probed and prodded, drilled into, my mouth is being pulled all different directions and cavities are being filled for what feels like an short eternity. I'm breathing deeply, and go far away in my mind. While hoping to catch the 9.05 train to work. 
2000 SEK later - 200 Euro - I see my train vanish in the distance while I and my partially numbed face stand on the platform. Because the next train is an hour away, I go to the newly opened café across the street. 
I open the door and am instantly met by the smell of bread baking, cakes, biscuits and lovely sandwiches. And all I can have is a lousy cup of tea!
For some reason, I don't think the café owner would appreciate the minor blood bath that would take place as I gnaw my way through cheek and tounge. And I kind of want to keep both cheeks in their present condition. 
Instead I try to enjoy my tea, while thinking a bib would really come in handy...