HEN har gjort sitt inträde i den Higginska familjen!
Andrews gröna flodhäst Happy the green Hippo, som är underbart könlös har ibland benämnts "han", och ibland "hon". Igår vid nattningen då stackars Happy hamnat på golvet benämde jag helt plötsligt och spontant flodhästen "hen"!
Och helt plötsligt kändes inte "hen" som ett himla fjanteri utan fullständigt logiskt! Inte alla vill, eller kan, vara "han" eller "hon". En del är, eller vill vara, hen!
Jag som hittills resonerat att vi ju alla de facto tillhör olika kön, vi här en han eller hon, har känt att det blir totalt urfånigt att helt plötsligt hitta på ett tredje "kön". Detta som ett resultat av att ha uppfostrats underbart "könlöst" i det att jag som enda snipp-bärarande barn i familjen aldrig på något sätt behandlades annorlunda än mina snopp-bärande syskon. Vi var barn, med skitiga kläder och skrapsår på knäna, och varsitt älskat gosedjur i sängen. Att få vara bara barn och inte "flicka" eller "pojke" har jag sett som något självklart, men fått inse att så är inte alls fallet för alla. Många har verkligen puttats in i facket "snälla flickan" eller "busiga pojken".
Men så trillade poletten ner vid en diskussion med en kollega. Det handlar ju inte om att ta bort han och hon, utan att ge ytterligare ett alternativ att beskriva någon. Eller snarare, att INTE beskriva och kategorisera någon. Man kan få vara bara Happy the green Hippo, könlös och älskad ändå.
HEN är här för att stanna! Jag är omvänd! Länge leve hen!!!
HIR has made it's entrance in the Higgins' family!
Andrew's Happy the green Hippo, wonderfully gender neutral, has up to now sometimes been called "him" and sometimes "her". Then yesterday when putting Andrew to bed when Happy had ended up on the floor I said "hir", without thinking!
And all of a sudden "hir" didn't feel totally stupid, but quite logical! Not everyone wants to, or indeed can, be sorted into a "her" or a "him". Some of us wants to be, or is, a HIR!
I have, up to now, been firm in my thinking that we are in fact two sexes, we are a SHE or HE, and have thought it to be utterly ridiculous to all of a sudden create a third sex, HIR. This as a result of having been brought up totally gender-less, in the sense that despite of being the only fanny-child I have never been treated differently than my willy-carrying siblings. We were children with dirty clothes and cuts on our knees, and a loved soft toy each in our beds. To be a child instead of a "girl" or a "boy" is something I have taken for granted, but have now realised is not the case at all. Many have indeed been labelled "good girl" or "cheeky boy"
But then, while talking to a colleague, the penny dropped with a bang. It is not about erasing "he" and "she", but rather to create an additional way of describing someone. Or rather, of NOT describing and labelling someone. It is alright to simply be Happy the green Hippo, gender-less and still so dearly loved!
HIR is here to stay! I have been converted! Long live HIR!!!
Andrews gröna flodhäst Happy the green Hippo, som är underbart könlös har ibland benämnts "han", och ibland "hon". Igår vid nattningen då stackars Happy hamnat på golvet benämde jag helt plötsligt och spontant flodhästen "hen"!
Och helt plötsligt kändes inte "hen" som ett himla fjanteri utan fullständigt logiskt! Inte alla vill, eller kan, vara "han" eller "hon". En del är, eller vill vara, hen!
Jag som hittills resonerat att vi ju alla de facto tillhör olika kön, vi här en han eller hon, har känt att det blir totalt urfånigt att helt plötsligt hitta på ett tredje "kön". Detta som ett resultat av att ha uppfostrats underbart "könlöst" i det att jag som enda snipp-bärarande barn i familjen aldrig på något sätt behandlades annorlunda än mina snopp-bärande syskon. Vi var barn, med skitiga kläder och skrapsår på knäna, och varsitt älskat gosedjur i sängen. Att få vara bara barn och inte "flicka" eller "pojke" har jag sett som något självklart, men fått inse att så är inte alls fallet för alla. Många har verkligen puttats in i facket "snälla flickan" eller "busiga pojken".
Men så trillade poletten ner vid en diskussion med en kollega. Det handlar ju inte om att ta bort han och hon, utan att ge ytterligare ett alternativ att beskriva någon. Eller snarare, att INTE beskriva och kategorisera någon. Man kan få vara bara Happy the green Hippo, könlös och älskad ändå.
HEN är här för att stanna! Jag är omvänd! Länge leve hen!!!
HIR has made it's entrance in the Higgins' family!
Andrew's Happy the green Hippo, wonderfully gender neutral, has up to now sometimes been called "him" and sometimes "her". Then yesterday when putting Andrew to bed when Happy had ended up on the floor I said "hir", without thinking!
And all of a sudden "hir" didn't feel totally stupid, but quite logical! Not everyone wants to, or indeed can, be sorted into a "her" or a "him". Some of us wants to be, or is, a HIR!
I have, up to now, been firm in my thinking that we are in fact two sexes, we are a SHE or HE, and have thought it to be utterly ridiculous to all of a sudden create a third sex, HIR. This as a result of having been brought up totally gender-less, in the sense that despite of being the only fanny-child I have never been treated differently than my willy-carrying siblings. We were children with dirty clothes and cuts on our knees, and a loved soft toy each in our beds. To be a child instead of a "girl" or a "boy" is something I have taken for granted, but have now realised is not the case at all. Many have indeed been labelled "good girl" or "cheeky boy"
But then, while talking to a colleague, the penny dropped with a bang. It is not about erasing "he" and "she", but rather to create an additional way of describing someone. Or rather, of NOT describing and labelling someone. It is alright to simply be Happy the green Hippo, gender-less and still so dearly loved!
HIR is here to stay! I have been converted! Long live HIR!!!
No comments:
Post a Comment