Har ägnat en del av min tågresa till jobbet idag - förutom den tid jag toksov menar jag - till att komma på något roligt att skriva här, men tji.
Vill hitta på något tänkvärt att skriva, eller en rolig liten anekdot, men det står helt fullkomligt still.
Sillinläggning är ju lagom roligt att skriva om, även om resultatet blir gott. Tänkte göra som bloggproffsen, och ta lite fina bilder där sillingredienserna snyggt lagts upp i färgglada skålar och ställts i fina arrangemang. Det var min tanke i bilen i alla fall, under mina 3 varv runt vår lilla stad eftersom hjärnan inte heller då gick på alla cylindrar. Upptäckte när jag var nästan hemma att jag glömt sillen...öööhhh...åkte till närmaste affären där de inte hade 5-minuters sill. Vidare till den affär där jag alldeles nyss handlat och fick tag i sillen. Åkte förbi mamma och pappa för att hämta frysta lingon och dill. Glömde dillen och fick åka till affären. Igen.
Hur som haver, den fina uppläggningen a'la kokbok eller Underbara Clara lyste med sin frånvaro och istället infann sig det sedvanliga Sara-lagar-mat-kaoset, där tårarna rinner av löken; det är lika mycket majonnäs och gräddfil på bänken som i sillburkarna; den lök som inte funnit sin väg ner i sillinläggningarna ligger på golvet och det är vatten mest överallt.
Rätt oglamoröst och långt ifrån fina upplägg med andra ord.
My brain is crying out for some holiday, and my ability to put words together into intresting sentences is nowhere to be found.
Spent a good part of my time on the train this morning - apart from when I slept like a dead, I mean - trying to come up interesting thing to write about, but nah. Nothing came up.
I so want to write something deep and meaningful, or a funny little post but the brain has gone into total stand still.
Making pickled herring isn't really the most gripping thing to write about, even if the end result will be nice. Hopefully.
Had a plan of doing what the blog pro's do, and take some nice and creative photos of the ingredients in pretty colourful bowls arranged nicely on a beautiful table cloth.
That was my plan anyway, as I drove around like a woman possessed trying to get all the things I needed from the shops and failing miserably. When I was nearly home again, I realised I'd forgotten the herring...duuhh. Drove to the closest shop where of course they didn't have the herring I wanted, so then back to the first shop and got the herring. Stopped at mum's and dad's on my way home to get frozen lingonberry and dill. And forgot the dill. Do you see the pattern?? Brain not working at all!
Anyway, the beautiful presentation a'la cook book or Underbara Clara turned into the usual Sara's-cooking-chaos; tears pouring down my cheeks while peeling and chopping onion; there is as much mayo and sour cream on the work top as in the jars with herring; there is nearly the same amount of onion on the floor as in said jars and there's water everywhere.
Pretty un-glamourous and as far from cook book pretty as one can come, in other words...
No comments:
Post a Comment