Naiv eller tillitsfull? / Naïve or trusting?

På vägen från tåget till jobbet blev jag stoppad av en man som frågade om jag pratade engelska. Han berättade att han var student från Etiopien, som igår kommit till stan med sina kurskamrater för lite sightseeing, men blivit skild från dem. De hade åkt tillbaka till staden de studerar i, och mannen hade ensam tillbringat natten utanför Domkyrkan. Med tårar i ögonen berättade han att de hade en tenta idag, och om han inte klarade denna tenta skulle han inte få ihop till de poäng som behövs för att CSN ska bevilja fortsatt studiemedel, och att han då skulle vara tvungen att åka tillbaka till sitt hemland.

Skulle jag snälla kunna hjälpa honom med pengar till tågbiljetten så att han kom till studieorten i tid till tentan. Han försäkrade mig att han verkligen var student, och att han skulle be sin professor kontakta mig.

Min första tanke var att säga Nej, som jag nästan alltid gör när någon ber om pengar, men han såg så genuint olycklig och förtvivlad ut - och jag kunde så väl sätta mig in i hans situation - att jag sa att jag självklart skulle hjälpa honom! Han föll ner på knä, och med tårar rullande nedför kinderna tackade han mig för att jag räddat hans framtid.

Han väntade hänsynsfullt runt hörnet medan jag tog ut pengarna och med glädje i hjärtat gav jag dem till honom, och önskade honom ett gott liv.

Ja visst, kanske har jag blivit grundlurad. Kanske gick han raka vägen till nästa offer och körde samma nummer, och skrattade åt den lättlurade blondinen.

Eller så föll en stor sten från hans axlar och han med mycket lättare steg gick raka vägen till stationen för att köpa sin biljett till tentan, till sin framtid. Kanske kommer han en dag som nyutexaminerad skänka en tanke till den som såg honom; som kastade sina tvivel över axeln och hjälpte en medmänniska i nöd.

Och om så är fallet, är jag stolt över att den personen var jag.

Jag är naiv och blåögd, jag litar på människor tills de visar motsatsen, jag förutsätter att de människor jag möter är goda; och det är så jag väljer att vara. Visst går jag på smällar ibland, men än oftare möter jag goda, varma och kärleksfulla människor. Kärlek och goda tankar föder kärlek och goda handlingar; misstänksamhet och negativa tankar föder mer o-tillit och negativa handlingar.

Jag väljer kärlek. Vad väljer du?

Walking from the train to work, I was stopped by a man who asked if I spoke English. He told me he was a student from Ethiopia, and had come to town yesterday to do some sight seeing with his friends from uni. Somehow he got separated from his friends who travelled back to the town where they study, and he had spent the night on the steps to the Cathedral. With tears in his eyes, he told me that they had an exam today, and that if he didn't pass this exam he would not be able to get a further grant to finish his studies here. If he didn't get the grant, he would have to go home to Africa.

Could I please help him with money for the train, so that he could get back in time for the exam. He assured me that he really was a student, and that he would call his professor to prove this.

My first thought was to say No, as I nearly always do when people ask me for money. But he looked so genuinly sad and distressed, that instead said that of course I'd help him. He fell to his knees, and with tears rolling down his cheeks he thanked me for saving his future.

While I went to the ATM, he respectfully waited around the corner. With joy in my heart I gave him the money and wished him a good life.

Sure, maybe I got totally scammed. Maybe he went straight over to the next victim and put on the same show, while laughing at the stupid blonde.

Or maybe a huge boulder fell of his shoulders, and he walked straight to the train station with renewed energy, and bought his ticket to the exam, to his future. Maybe, once he has his diploma, he'll think with gratitude of the person who saw him, who threw her doubts over the shoulder and helped someone in need.

And if he does, I'll be proud to say I was that person.

I am naïve and blue eyed. I trust people until they've proved me wrong. I believe people are good, until proven otherwise; and that is how I choose to be.

Of course I take a hit every now and then, but more often I meet loving, warm and good people. Love and good thoughts breed love and good actions; suspiciousness and negative thougths breed distrust and bad actions.

I choose love. What do you choose?