Ljuvliga ledighet!! / Lucious leave

Så var då dagen här, den som hela tiden har känts så långt borta.

Sista arbetsdagen på ett år inledde jag med ett blodprov, och kom därmed inte till jobbet förrän till kl 10 men möttes då av en underbar jordgubbstårta som mina härliga kollegor gjort. Vem vill inte starta dagen med en rejäl bit tårta?? 

Avslutade de sista sakerna, packade ner de sista pinalerna i väskan, åt en sista långlunch på terrassen och helt plötsligt var det dags att säga hej då och gå. 

Mycket märklig känsla, att veta att jag inte kommer att jobba igen förrän augusti. Men skön, i all sin märklighet. 

Nu ska jag njuta av en månads ledighet och massor av tid med Andrew innan Pyret anländer. 

Hoppas så att vädret vänder och visar sig från sin allra bästa sida så vi får bada, mysa ute och åka på utflykt. 

Hoppas också att Andrews - och min för den delen - förkylning ger med sig så att vi kan åka till Härjedalen på måndag. Det skulle vara så roligt att få Andrew se lite av fjällvärlden, få fiska och självklart träffa bästa Rosi och Ikka. 

L E D I G!!!

And so the day has come, the day that has seemed so far away. 

I started my last working day for a year with a blood test, didn't get into work until 10am but was then met by a lucious strawberry cake that my fab colleagues had made. Who doesn't want to start the day with a nice big slice of cake????

I finished off the last few things, put the last few bits in my bag, had a last long lunch out on the terrace and all of a sudden it was time to say good bye and leave. 

It is a very weird feeling, knowing I won't be working again until August next year. But a nice feeling, in all it's weirdness. 

Now I'm going to enjoy every minute of my month's holiday, with loads of time to spend with Andrew before the little one arrives. 

I so hope the weather will turn around and bestow us with sunshine and warm days, so we can go swimming, be outside and have outings.

I also hope Andrew, and I for that matter, will be rid of this darned cold so we can go to Härjedalen on Monday as planned. It would be so nice for Andrew to see the mountains, do some fishing and of course meet auntie Ikka and (my) cousin Rosi. So fingers crossed people!

H O L I D A Y!!!!!

Ulla-Gud

Ja Fanny och Matilda, här kommer så bildbeviset!
Er vackra gåva har blivit rejält beundrad och uppskattad på förmiddagsfikat på jobbet.
Och namnet Ulla-Gud kan ju inte annat än bli succé på just den här arbetsplatsen...
Ni är galna, det har jag alltid sagt.
Som motprestation, ser jag fram emot att få emottaga en filmsnutt av Fadoma och Abodi att lägga ut på bloggen, så att alla får se även den sidan av er. Gärna biten med vindruvorna... :)

Konstverket! (Ulla-Gud är namnet som Fanny tycker att bebisen ska ha...)
The beautiful piece of art reads "Say hi to Ulla-Gud" (the name is a creation of their own, with the first bit being an actual name for a female, and the second bit being the Swedish word for God.) (The name is Fanny's working name for the baby)

Well, Fanny and Matilda, here is the proof!
Your beautiful gift has been duly admired during the morning coffee break at work. And the name, Ulla-Gud, can only be a success at a workplace like this one...
I've always said you're mad, and now it has been confirmed.
In return, I would love to receive a bit of one of your Fadoma and Abodi-films to put on the blog, to introduce people to the full extent of your madness. Preferably the bit with the grapes... :)

Present med villkor / Gift with conditions

Jag fick en present idag.

En present med villkor. 

I morgon tänker jag uppfylla de villkoren.

En liten glimt av den...fina...gåvan.
A sneak peak of the...lovely...gift. 

I was given a gift today.

A gift with conditions.

Tomorrow I will live up to those conditions. 

Solo

Nu flyger jag solo för första gången! I teorin ska det bli en tröja, vi får se vad det blir i slutänden....

Flying solo for the first time! In theory this will become a long sleeved t-shirt for Andrew, we'll see where we end up...

Två-årstrots och pyttekläder / Terrible two's and tiny clothes

Midsommarafton i det blå huset innebar en tvååring som tog sitt gränsprovande till helt nya höjder. Flyga-till-månen-höjder.
Vad vi än gjorde eller sa möttes av ett näst intill framvrålat NEJ, VILL INTE! Inte riktigt  vad vi hade planerat för dagen.
Men det var säkert inte heller vad han hade planerat för dagen, det kan inte vara lätt att vara den som är mitt i känslostormen heller. 
Det är en välsignad tur att varje morgon bjuder på en ny dag, med nya möjligheter! Och att det finns underbara föräldrar som tar rycker in och ger oss rejäl sovmorgon och chans att ladda batterierna helt. TACK!!!
Idag har vi varit på smultronjakt, men fick inse att vi var några veckor för tidiga. Mängder av blommande plantor hittade vi dock, så om en vecka eller två blir det smultronfest!
Nu på kvällen har jag roat mig med att gå igenom babykläder, och förundras som alltid över hur himla liten han har varit, vår härliga (trotsiga) stora kille! Konstaterar minsann också att vi nog inte lider någon akut brist på kläder till Pyret, och att tvättmaskinen kommer att gå varm framöver. Måste nog även skapa lite utrymme att förvara alla dessa ytte-pyttliga kläder...
Men det känns mest som riktigt kära besvär.

Midsummer's eve in the blue house meant spending the day with a two year old who took testing the limits to a whole new level. A fly-to-the-moon-level.
No matter what we said or did we were met by NO, I DON'T WANT TO! Not quite what we had in mind for the day. But I'm quite sure it wasn't what he had planned for the day either. It can't be easy being the one who's right in the centre of this emotional turmoil either. 
It it a true blessing to know the each morning offers a new day filled with new possibilities. And that there are wonderful parents around to come to our rescue and give us a well needed lie in and a chance to recharge the batteries. THANK YOU!!!
Today we went looking for wild strawberries, but were forced to realise that we were one or two weeks to early. There were loads of plants in bloom, but no berries yet. But soon there will be a true wild strawberry party!
This evening I have spent going through baby clothes, and was as usual mesmerised by how small he's been our wonderful (terrible-tow-ey) big boy! I aslo realised that we probably won't need to buy any clothes for the little one in a long while, and that the washing machine will be working hard in the near future. I think we'll have to create som space somewhere to store all these clothes as well... 

Borta bra... / There's no place...

Tillbaka i det blå huset efter sköna dagar i England, och konstaterar två saker: Hur underbart det än är att vara borta, finns det inget som slår att komma hem igen! Efter att nästan kunnat lägga nässprayen åt sidan och glädja mig åt att förkylningen var borta, sitter jag nu åter igen med minst en flaska nässpray i varje hand och en rejäl förkylning som tagit hela mig i besittning. Suck... är hjärtinnerligt trött på denna förbannade förkylning och längtar efter att kunna andas som folk och inte känna mig halvdöd.
Men, endast en veckas jobb kvar, och sen är jag LEEEEEEDDDDIGGGG!!! Länge!!! Ett drygt år för att vara exakt...
Magen växer och frodas, och vi längtar så tills vi får träffa Pyret på riktigt. Tänk att det bara är 6 veckor kvar - det är inte klokt så fort tiden går.
Nu märker jag att jag pladdrar värre än vanligt, så det är nog dags att avsluta flummerierna.

Leker för fullt med bästa kusinen Ben.
Play time with bestest cousin Ben

Michael - jag kan själv. Gå hem! I Queen Elizabeth Park.
Michael - I can. Go home! In Queen Elizabeth Park

Ut på yttersta grenen. I Queen Elizabeth Park.
Out on a limb. In Queen Elizabeth Park.

Back in the blue house after some nice days in England, and I would like to point two things out: No matter how wonderful it is to be away, there is nothing like coming home again! And after pretty much being able to put the nasal spray aside and rejoice in the cold almost being gone, I am once again clutching at least two bottles of spray while the cold is once again taking over my body. I am sooooo sick and tired of this bl**y cold and cannot wait until I can breathe freely again and not feel like I'm half dead.
But, on a brighter note - I've only got another week of work left and then I'll be off for a LOOOOOONNNGG time!!! Just over a year, to be precise...
The tummy is growing like there's no tomorrow, and we can't wait to meet this little person for real. I can't believe it's only 6 weeks left now - it's mad how time flies. 
On reading what I've written, I realise I'm making no sense what so ever, so I think I'd better wrap this up before it goes from bad to worse...

På resande fot / Travelling

Det är rätt vilsamt att vara på resande fot, så länge allt flyter på.
Tid att tänka, läsa, vila och lyssna på samtal omkring en.
Men åh så jag längtar att få komma fram, och krama mina pojkar igen!
Knyttet och jag har lite ensamtid och hen lever om till max. Tänk att vi får träffa denna lilla människa om bara 7 veckor!

It's quite restful to be travelling, as long as everything goes according to plan.
Time to read, think, rest and liten to conversations.
But how I long to get there, and hug my boys again!
The little one and I are having some time alone, and hir is making the most of it moving around like mad. Can't believe we'll get to meet this little person in only 7 weeks!

Frid / Peace

Glänsande rent hus, 

tvätt vikt och undanplockad, 

blommor och pallkragar vattnade, 

rabatten har fått stenar runt kanterna, 

squashen och pelargonen planterad,

väskan packad,  

teet rykande varmt,

rökelsen tänd och 

jag sitter alldeles ensam och njuter av friden.

Nice and clean house, 

washing folded and put away, 

flowerbeds and vegetable patch watered,

put stones around one flowerbed, 

zucchini and geranium planted into pots, 

bag is packed, 

steaming hot tea, 

incense spreading wonderful scent and

I am enjoying the peace all by myself

Trampdags / Time to pedal

En mycket stolt Andrew som med en dåres envishet hävdade att han visst var stor nog att cykla på den stora cykeln, för han kan ju trampa själv. 

Och han hade ju så rätt så rätt! 

Nu cyklas det mest hela tiden...

A very proud Andrew who stubbornly claimed to be big enough to ride the big bike cause he could pedal all by himself. 

And he was so right! 

Now all he does is cycle around...

Trädgårdsdag / Gardening day

Efter en dag som började halv sex börjar jag nu känna mig lite sliten... Andrew sov hela natten i sin egen säng, men när han väl vaknade var det femmas växel som gällde.
Lite morgonmys i soffan, och sen kändes det som en toppenidé att baka lite bröd. Och gör man av med ett halvt paket jäst i en deg, kan man liksom lika gärna göra av med den andra halvan med - så jag och lillhjärtat slängde ihop en andra deg med.
Sen fortsatte jag liksom i samma stil med gräsklippning efter frukost, fika med mina föräldrar och min moster som stannade till på väg upp till Härjedalen, plantering av diverse plantor (med ovärderlig hjälp av mamma), långpromenad med hundarna och Andrew, kantklippning med trimmern medan liten sov, lite tvätt som fick torka i solen, dammsugning och slutligen ett (ganska fruktlöst) försök att få ren mina fötter efter en hel dag barfota.
Som tur var bjöd mamma och pappa på grillat och bastu, för efter dagens aktiviteter påpekade min kropp ganska envetet att "lagom är bäst", och tydligen hade dagen inte vara lagom...
Men lagom eller inte, har dagen varit underbar!! Solsken och hela dagen tillbringad utomhus - det blir inte bättre än så faktiskt!

Bananslantar och rabarbersaft i solen
Banana pennies and rhubarb squash in the sun

Trot eller ej, men det här är EFTER första fotskrubbningen!!
Believe it or not, but this is AFTER me scrubbing the feet!

After a day that begun at half five this morning, I'm starting to feel a bit worn out... Andrew slept in his own bed the whole night, but once awake it was all steam ahead. 
Morning cuddles on the couch, and then it felt like a great idea to bake some bread. And if you're using half a packet of yeast, you might as well use the other half as well - and so my little helper and I made a second batch of bread. 
Then the day kind of went on from there; after breakfast a tango with my favourite gardening tool - my hand mower, coffe, tea and fresh bread with my parents and my auntie who stopped for a cuppa on her way up north, planting all sorts of flowers (which I couldn't have done without my mammy), a long walk with the doggies and Andrew, strimming around fences and flowerbeds while Andrew slept in the push chair, a load of washing hung to dry in the sunshine, getting rid of all the dog hair on the floors with the hoover and finally a (rather futile) attempt to get my feet clean after a barefoot day. 
Luckily mum and dad invited us over for barbeque and a sauna, cause at this point my body was screaming at me for possibly over-doing it a wee bit today...
But, over-doing it or not, today has been glorious!! Sunshine and spending the whole day outdoors - it doesn't really get any better than this!!

Presenterar stolt / Proudly presenting

Igår var jag på jakt efter byxor åt Andrew, men hittade bara jeans, jeans, jeans, chinos, jeans, jeans och åter jeans. Jeans i all ära, men i min värld är de inte särskilt lekvänliga. Jag vill ha färgglada byxor som inte sitter åt eller hindrar i lek utan som är gjorda för lek. Kläder för barn, helt enkelt. Inte vuxenkläder i barnformat. Sån är jag...
Hur som helst, efter att ha ränt runt i de "vanliga" affärerna fick jag bara nog och insåg att det var dags att ta saken i egna händer. Styrde resolut stegen till ett tämligen okänt territorium - Ohlssons tyger, och fick där fantastisk hjälp av personalen.
Idag tog jag så hjälp av min fantastiskt duktiga mamma, som sytt så länge jag kan komma ihåg, och med hennes hjälp gjorde jag ett mönster från ett par befintliga byxor och knåpade sedan under instruktioner ihop byxa nummer ett. Nummer två gjorde jag alldeles själv!
Och attans så kul det var!!
Tur att jag har tyg kvar till byxor eller body åt Pyret, och även en stuvbit som ska bli en tröja åt Andrew.
Jag tror minsann att det här inte var mitt sista hemmaknåp!!

Kunde ju inte motstå detta tyg till halvirländaren...
Shamrocks of course!!

Apor åt klätterapan!
Cheeky monkies for our very own cheeky monkey!

Yesterday I was out looking for trousers for Andrew, but all I could find was jeans, jeans, jeans, chinos, jeans, jeans and more jeans. Nothing wrong with jeans, but they're not very playable. I want colourful trousers that aren't restrictive, but rather made for playing. Clothes for children, quite simply. Not adult's clothes in children's sizes. But that's me...
Anyway, after looking around in all the usual shops I simply had enough and realised it was time to take things into my own hands. I stumbled into a so far unknown territory, a sewing shop, and was greeted by excellent and very helpful staff. 
Today my brilliant mother, who has sewn for as long as I can remember, helped me to first make a pattern out of a pair of existing trousers and then instructed me on how to put the first pair of trousers together. The second pair I managed all by myself!
And had a great time making them!!
Luckily enough there is enough fabric left to make something for the baby, and also a piece of fabric that will become a t-shirt for Andrew. 
I'm quite sure this wasn't the last time I have a go at being creative!!

Med tacksamhet / With gratitude

Hur kan livet kännas annat än underbart när
solen värmer min kind på morgonen
energin är på topp och massor blir gjort på jobbet
två överlyckliga hundar möter mig i dörren
Andrew skrikandes mamma mamma slänger sig runt min hals i glädje över att jag äntligen kommer hem
miraklet i magen hela tiden gör sig påmint
kvällen  visar sig från sin allra vackraste sida på kvällspromenaden
dimman lägger sig som ett bomullstäcke över trädgård och äng, och älvorna dansar sin förunderliga dans
luften fylls av doften av syren och hägg
livet ger tillbaka vad vad jag sänt ut

How can life be anything but wonderful when
The sun warms my face in the morning
The energy flows and I get loads done at work
Two overjoyed dogs greet me at the door
Andrew comes running, shouting mammy mammy, and then throws himself around my neck in pure happiness that I'm home
The miracle in my womb makes its presence known
The evening shows its most beautiful self on the evening walk
The mist settles like a woolly blanket over garden and meadow, and the fairies dance their enchanting dance
The lilacs fill the air with their sweet scent
Life gives back what I've sent out

Regnig Nationaldag! / Rainy National Day!

Vi trotsade vädrets makter, intalade oss att "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" och gav oss i hällande regn till kyrkan där kortegen med hästdragna vagnar skulle avgå ifrån.
Fyra vackra ardennerhästar väntade tålmodigt i regnet medan barn och en del vuxna klättrade upp i de persenningtäckta vagnarna. Vår vagn drogs av härliga Truls, 6 år gammal, som till min stora förtjusning gick oskodd. Det var som ljuv musik i mina öron att höra de väldiga hovarna mot vägen.
Färden gick genom köpingen mot Gammelgården där man ordnat jättefint med aktiviteter för alla åldrar, och givetvis den sedvanliga buffén med kakor från hela världen! Smarrigt värre!
Toppenfint nationaldagsevenemang, som glädjande nog många hittade till!

Samtliga bilder tagna med mobilen, därav den inte alldeles strålande bildkvalitén.
All photos taken with the mobile, hence the not too great quality.

Finns det något härligare än en gosig ardennerrumpa??
You can't beat a nice rounded Ardennes horse bum!

Stolt viftande vår vackra blå-gula flaggan!
Proudly holding our beautiful blue & yellow flag!

Defying the weather, we told ourselves that there are no bad weathers, only poor clothing and then headed off into the persistent rain. We were heading to the church where the parade would with horse drawn carriages would start.
Four beautiful ardennes horse were patiently waiting in the rain while children and a few adults climbed up in the carriages. In front of our carriage was gorgeous Truls, 6 years old, and much to my delight barefoot. It was music to my ears hearing his un-shod hooves against the road. 
The horses took us through town out to Gammelgården where they had arranged activites for children of all ages, and of course the usual buffet with biscuits and cakes from all around the world. Yummy yummy!!
A great day, and I was so happy to see so many turn up for our National day!

Just i kväll / This evening

Äntligen har förkylningen gett med sig, och är - om inte helt, så nästan - historia blott. Krafterna återvänder så sakteliga, och just i skrivande stund ser jag utanför mitt fönster en vacker kvällshimmel, grönskande buskar och en prunkande lila syren.
I mina pallkragar börjar de första gröna skotten bryta igenom jordskorpan, trotsande det kyliga junivädret.
Just i kväll anar jag ett löfte om varmare kvällar, om bara fötter och barnaskratt som klingar i sommarkvällen.
Just i kväll känns livet alldeles underbart.
Just i kväll skapar jag min framtid.
Just i kväll är allt jag har.

En känsla......En tanke......Ett liv.

The cold is finally leaving me, and will soon be mere history. My strenght is slowly returning, and at this very moment I see outside my window a beautiful evening sky, green shrubs and a lush purple lilac. 
In my vegetable patch the first green leaves are breaking through to reach the sunshine, defying the cold June weather. 
This evening I am sensing a promise of warmer evenings, bare feet and childrens laughter pearling through the summer evening. 
This evening life is wonderful. 
This evening I create my future. 
This evening is all I have.


A feeling......A thougth......A life.

Regn ute, regn inne / Rain outside, rain inside

Ja, det är väl inte direkt vad man egentligen vill ha, men en dag som denna var det exakt var jag hittade!

Regnet faller ner ihärdigt som en tjurskallig terrier och blåsten antar stormproportioner - allt vi ville var att åka ner och fika med kusin-vitamin och barn. 

Men först skulle ju terriertöserna rastas en sväng, och eftersom maken jobbar HELA dagen fick mamma och pappa rycka ut och vara barnvakt. Eller barnvakt förresten, mamma kom fullt utrustad med vadarbyxor, sylvester och flytväst (nästa i alla fall) och tog därför promenerandet. Istället passade jag på att dammsuga, medan morfar och barnbarn lekte gott med tågbanan, och mitt i dammsugandet hittade jag en vattenpöl där ingen vattenpöl borde vara. Nämligen alldeles nedanför vårt lilla vardagsrumsfönster och läskigt farligt nära den skarvsladdsdosa som låg på golvet. Tittade upp och såg att det regnade nästan lika mycket uppe vid fönsterfodret som det gjorde ute. Inte bra!!

Vår granne, och tillika ordförande i bostadsrättsföreningen, kom över och tillsammans med pappa ordnade de tillfälligt så att vattnet inte skulle fortsätta strömma in. 

Men, fortsättning följer, det är ett som är säkert! 

Regnet och blåsten har fortsatt hela dagen, och det är svårt att tro att vi befinner oss i månaden juni. Men här inne är det varmt och skönt (eftersom att jag satte på värmen igen...) och efter kvällsmys med sonen sitter jag nu i soffan med Abi och tittar på engelsk deckare. Det kunde trots allt vara värre. Mycket värre...

And that isn't really what one really wants, but on a day like this that was exactly what I was faced with today! 

The rain is falling with the persistence of a moody terrier, and the wind is howling - and all we wanted to do was to go for a coffe with my cousin and her kids. 

But first the terrierlasses needed to come out for a wee, and with hubby working ALL day, mum and dad came over to look after Andrew while I was out. As it happened mum came equipped with wellies and waterproof's and opted for the walk in the rain. Instead I decided to have a tango with the hoover while morfar and grandson played with the train track, and in the middle of it all I found a puddle where no puddle should be. I.e. right below our little sitting room window, and dangerously close to the extension cable that was on the floor. I looked up and noticed that it was raining nearly as much on the inside of the window as id did on the outside. Not good!!

Our neighbourgh, and also the chairman of the "bostadsrättsförening", called over and together with dad they sorted out a temporary solution to stop the rain pouring in. 

But, there will be a part two, that I guarantee you!

The rain and the wind as been non-stop all day (made me think I was still in Co. Kerry) and it's hard to believe this is supposed to be the month of June. But it's nice and warm inside (owing to me turning the heating on again) and after some Saturday goodies with Andrew I am now curled up on couch with Abi, watching Lewis. Life could be worse. Far worse...