Hej då! / Bye Bye!

Kramar den varma barnkroppen bredvid mig, rofyllt snusandes under täcket, och försöker fylla min själ med 9 dagars gos.  Smyger ut ur sängen och bakom mig hörs ett nyvaket Mamma! Med ens är vi båda klarvakna och dagen tar sin början.

Katterna studsar omkring, fulla av bus och glädje över att ha hela huset för dem själva nu när terriertöserna är på semester hos mormor och morfar. Andrew stannar till utanför dörren till ”katternas rum”, tittar på katterna som stryker sig runt hans ben och sen på dörren och får inte riktigt ihop ekvationen. Katterna ska ju vara på andra sidan den stängda dörren.

Ssshh säger jag, Mike sover därinne, och därmed var loppet kört. Glatt skriker Andrew Mike och börjar banka på dörren och dra i handtaget. När det inte funkar beordrar han mig att öppna dörren och så springer han in, klättrar upp i sängen och ropar Mike innan han slutligen kollapsar i en hög runt den mycket nyvakna farbroders hals. Lyckan är fullkomlig!!!

Lämnar de lyckliga pojkarna uppe och går ner för att sätta på kaffe och te , och lägga ner de sista bitarna i resväskan. Underkläderna som jag visst skulle ha hängt igår ligger i en hög på skötbordet, långt ifrån torra. Tack och lov för torktumlare!!

Sen kommer Andrew och Mike ner för trappan, ackompanjerat av Andrews glada pladdrande, och sen ska hans pottskicklighet visas upp. Såklart...

Det som igår kändes som en potentiellt jobbig morgon med ett gråtande barn, har på ett underbart sätt förvandlats till en lyckans morgon med massor av bus och lek med en älskad farbror. Efter mannagrynsgrötsfrukost och iordningställande av mamma (dvs ett försök att skapa en frisyr och lite ansiktspåtagning), (där sonen självklart sminkade sig han med, med blå ögonskugga. Snyggt så!) är det så dags att säga hej då och bli skjutsad till tåget.

Får i det närmaste kämpa mig till en motvillig puss och kram från gofisen som tittar i leksakskatalogen med favoritfarbrorn, sen en vink i köksfönstret och så är hejdåandet över. Lite snopet kändes det allt, men så himla skönt ändå. Nu är jag på väg! Hej då, dimmiga och kalla Sverige – here I come, varma sköna Filippinerna!

I hug the varm son lying next to me, peacefully sleeping under the duvet, and try to fill my soul with 9 days worth of cuddles. As I sneek out of bed, I hear a still sleepy voice behind me calling Mammy! At once we’re both wide awake and the day begins.

The cats are bouncing around, full of energy and delighted to have the whole house to themselves now that the terrier lasses are on holidays at Mormor and morfar’s. Andrew stops outside the door to the “cat’s room”, then look at the cats by his feet and can’t quite work out this equation. The cats are supposed to be on the other side of the closed door.

Ssshhh, I say, uncle Mike is asleep in there. And that is it. He starts banging on the door calling out Mikes name and then tries to open the door. When this doesn’t work, he pretty much commands me to open it, and in he runs, climbs up in the bed and throws himself around the still not quite awake uncle, all the while shouting MIKE!! Pure and utter joy!!

I leave the two boys up in bed, and go downstairs to feed the cats and get the tea and coffee started. I go to put the last few bits in the suitcase, and realise that the underwear I washed last night are still lying in a pile on the changing table – far from dry. Thank God or tumble dryers!!

I hear nephew and Uncle coming down the stairs, accompanied by Andrew’s babbling about cats, deer and poo. They go straight to the bathroom, so that Mike can take part of Andrew’s excellence in the potty department. 

What I yesterday feared would be a tough morning with lots of tears have turned into a  morning of utter joy, and loads of play time with the beloved uncle. After a semolina breakfast made my my dear hubby, getting the mammy sorted (i.e. trying to make some sort of a hairdo and putting on the face) (and of corse the litte one wanted his make up as well, which happens to be blue eye shadow. Nice..)it is time to say good bye and go to the train.

I manage to get a rather reluctant kiss and cuddle from my son who’s reading the toy catalogue with his uncle, and then a small wave in the window on my way to the car, and the good bye is over and done with. I feel a bit robbed of a big cuddle and loads of kisses, but am delighted to be leaving a happy son rather than a crying one. At least my hubby was more than happy to provide me with kisses and cuddles. // I’m on my way! Bye bye cold and misty Sweden – warm and sunny Philippines, here I come!!