Hjärtesorg och andningshål / Heart ache and breathing hole

Så var ännu en dag snart till ända. Idag har vi varit med ECPAT på ett av de besök de gör på skolor runt om i Quezon City, för att utbilda barn/undgdomar om trafficking, barnpornografi och sexhandel, men även FN's barnkonvention och vad den innebär. Bland annat visades en animerad film om två unga flickors öden. De blev sålda av sin mamma, för att hon skulle kunna betala sjukhusräkningen för sin sjuka bebis. Trots att filmen är en animation, hade jag inte långt till tårarna. Det var ju inte bara en film, utan något som händer varje dag. Något som säkert har hänt någon av de flickor vi träffade på centret igår. Förövarna var vita - också det är fruktansvärt faktum - och fick mig att känna mig obekväm där jag satt som en av två européer i salen.
Några chockerande siffror som visades i filmen (som är några år gammal):
- I Filippinerna finns 100.000 barn som tvingas verka inom sexindustrin.
- Över 3200 barn dras VARJE ÅR in i denna mardröm.
- 40% av alla turister som kommer till Filippinerna, gör det för att köpa sex. 40%!!!
Det yngsta barn som ECPAT haft turen att rädda, var en 5-årig flicka som sålts av sin mamma till barnpornografi. Läs det igen - en flicka, tre år äldre än min egen son, såld av sin mamma, för att uppträda framför kamerorna för att tillfredsställa vuxna människors sjuka lustar.
Återigen känner jag en sån tacksamhet över att min egen älskade son är trygg och älskad, samtidigt som det sliter mitt hjärta i bitar att veta att så många barn inte har någon som ser till dem, som ger dem en kram, som låter dem veta att de är älskade och värdefulla.
Jag tackar alla gudar som finns, att det finns fantastiska människor som brinner för dessa barns rättigheter, och som ger dem vad deras föräldrar av olika anledningar inte gör.
Utan dem skulle de verkligen handla om en förlorad generation.

Efter detta besök gjorde vi igen en kontrasternas resa, till ett gigantiskt köpcenter. Här åt vi pizza och drack smoothies, shoppade och glömde för ett par timmar var vi är, vad vi sett och hört.
I morgon ska vi träffa ytterligare två partner, innan vi på torsdag morgon påbörjar den långa bilfärden norrut.

Another day is coming to its end. 
We have today followed ECPAT to a school where they did training with the pupils, on trafficking and child pornography. They also discussed the UN Convention on the Rights of the Child, and what it means. They also showed an animated film about trafficking, where two young girls where sold by their mother, who needed the money to pay a hefty hospital bill for the care of her infant. Despite the film being animated, I had tears in my eyes and an aching heart. It wasn't only a film, but something that happens every day. Something that more than likely has happened to at least one of the girls we met at the centre. The pimp in the film was white - and that too reflects the truth. I felt quite umcomfortable being one of the only two whites in the hall. 
Some shocking facts showed at the end of the film (please note the film was made a few years ago).
- 100.000 children are forced to work in the sex industry in the Philippines alone.
- EVERY YEAR, another 2300 children are forced into this nightmare.
-  40% of all the tourists that come to the Philippines do so to buy sex. 40%!!!!
The youngest child that ECPAT has been involved in rescuing was five year old girl, sold by her mother into child pornography. Read it again. A five year old girl, a mere three years older then my own son, sold by her own mother to act in front of grown men and women to satisfy their twisted, sick lusts.
Once again, I feel such gratitude that my own precious child is safe and loved. And at the same time, my heart is torn into shreds knowing that so many children don't have anyone to see to their needs, to hold them, to love them and tell them how precious they are. 
I thank all the divinities that there are marvellous devoted people that do everything they can to see to these childrens rights, who do for these souls what their own parent's can't or won't do. 
Without them it would truly be a lost generation. 


After this visit, we did another journey of contrasts, to a gigantic shopping centre. We had pizzas and smoothies, did some shopping and forgot for a couple of hours where we are, what we have seen and heard. 
Tomorrow we are meeting another two partners, before starting our long journey north on Thursday.