Skratt och allvar / Laughter and serious matters

Så är dagens arbete över, och klockan är ganska sen.
Vi har idag besökt Ecpat, en partner som arbetar med barn unga som utsatts för sexhandel och trafficking. Vi satt först med på ett möte med ett av de nätverk som Ecpat jobbar genom. Mötet genomfördes på filippinska, med bitvis översättning till engelska, vilket inte var så bra för min jet-lag. Mot slutet av mötet fick jag kämpa, med sisådär resultat, för att ens hålla mig vaken. Lite pinsamt... Efter detta möte pratade vi lite vidare med direktorn och påverkansanvariga, innan de härliga barnen ordnat med en uppvisning för mig och Emma. Det var sång, dans och skratt som ekade genom lokalen, och jag och Emma fick slänga all stolthet över huvudet och kasta oss in i leken. Till barnens stora förtjusning var det vi som var kvar i slutet av en lek vi var med i, "the paper dance". Framför oss lades ett blad ur en tidning, modell större, och sedan skulle vi och vår filippinska partner dansa på var sin sida om pappret. När musiken stängdes av skulle vi sedan två och två ställa oss på pappret, utan att få någon del av foten utanför. Efter första om gången högg jag tag i "mitt" stackars oanade barn och höll henne i armarna där vi stod på pappret. Två omgångar senare var pappret väldigt litet, och då löste både Emma och jag det genom att ha barnet på ryggen genom dans och papperbalanserande. Det blev som sagt succé!
När man ser dessa barn så fulla av glädje och skratt, är det lätt att glömma att de alla har svåra upplevelser att hantera. Upplevelser som inget barn ska behöva genomleva. Jag är stolt att vi i Svenska kyrkan är med och bidrar till att dessa unga människor får en chans till ett nytt liv!

The working day is over, and it is getting late. 
We have today visited Ecpat Philippines, an organisation working with children who have been victims of sexual abuse and trafficking. We started off with a network meeting, held in filipino with brief translations to English. Not at all good for my jet lag, embarrisingly enough. 
After this meeting we had an interesting meeting with the director and the advocacy officer, and then the children had put together a show for us. Singing, dancing and laughter that echoed through the building, and Emma and I had to throw every bit of pride out the window and join in. One of the games was called the paper dance. This involved a page out of a newspaper on the floor, and then we stood on the one side of a sheet of paper each, with a child on the other side. The music started playing, we were to dance and as the music stopped I were to stand on the paper together with my "partner", without any part of the feet touching the floor. After each round the paper was folded in half, and very soon it was very small. This is one both Emma and I grabbed our partner and put them on our backs, much to the delight of the rest of the kids. There we were, dancing and balancing with a child on our backs. Great laugh!
Watching these kids, so full och joy and laughter, it's easy to forget that they have all experienced horrific things. Things no child should ever have to experience. I am so proud that Church of Sweden is part of giving these children a chance of a new life.