Klockan är 6 dan före dopparedan, och jag vill inget hellre än att få ligga nerbäddad under täcket ytterligare minst en timme. Den gode sonen är dock på välling-mitt-i-natten-avvänjning och köper inte alls mitt argument att vällingen är slut. Rent teoretiskt sett borde han förstås ha slutat med detta för länge sen, men när väckarklockan ringer kl 5 är det minsta motståndets lag som gäller. Men nu är vi ju lediga - även om Liam fortfarande hostar sig igenom nattens alla timmar och inte är riktigt upplagd för vällingdiskussioner med envis 2-åring - och därmed skruvar vi upp motståndet rejält.
Så, efter att ha förvisat oss själva till madrassen på golvet i Andrews rum har vi gråtit, sparkats, skrikit och slumrat i omgångar tills dess "kissa potta"-argumentet talade för att det var dags att kapitulera, sitter vi nu här i varierande tillstånd av vaken...
Vi ska senare idag ge oss i kast med galenskapen i Uppsala för sista minuten julklappar. Vad hände med min föresats att ha allt gjort i november??
It's 6am the day before Christmas Eve, and I want nothing but to be snuggled up under the duvet for at least another hour. However, the dear son is on a "bottle-in-the-middle-of-the-night"-detox, and does in no way fall for my argument that we're out of välling. In theory, this should have stopped ages ago, but when the alarm goes off at 5am we operate the route of least resistance. Now that we're both off - even though Liam still spends his nights coughing his lungs out - it's a different ball game all together.
So after appointing ourselves the mattress on the floor in Andrew´s room halfways through the night we have cried, kicked, shouted and dozed our way through the remaining night hours until Andrew´s "wee potty"-argument told me it was time to surrender. And here we are now, in various degrees of awake.
Today we're heading in to Uppsala to join the madness in hunt of a few last-minute-pressies. What ever happened to my "have it all done by November"???
No comments:
Post a Comment