Update!

Att gå från 0-100 på 2 sek kräver en viss acklimatisering, och den sker sällan i samma hastighet som accelerationen. Allra helst inte när även hjärnan behöver hänga med. 

I mitt fall har det inneburit stressnivåer i takhöjd, och fullt upp från morgon till kväll. Till och med midnatt en kväll. Orsaken till den värsta stressen var en rapport som skulle sammanställas. Jag hade tänkt mig att det skulle ta en sisådär 4 timmar. Ungefär 10 timmar senare, klockan midnatt, har jag några få hårtussar kvar att slita och kan äntligen stänga ner datorn. Pust. 

Lyckas vakna i tid och lämna underverket på dagis, och sen var det på't igen som gällde. Ett utskick skulle göras, och till det var det lite handlingar som fattades. Plus den rapport som jag var på tok för sen med att redigera. Gjorde det som kunde göras, och gick sen igenom den massiva mailskörden (även den har ökat med 200%). 

Följande dag, dvs idag, var det dagen D för utskicket. Synd bara att killarna på kontorsservice som vanligen hjälper till med kopiering och utskick fullkomligen drunkande i annat som skulle ut, så jag tänkte att det fixar jag ju själv. Mmmm.... man kan ju konstatera att deras super-duper skrivare skriver ut ungefär tre gånger så fort som våra... Och 34 kopior av varje blev några kopior. 

Sen skulle det minsann sorteras och läggas i kuvert oxå. Men - jag hann. Och utan att stressa ihjäl mig egentligen.

Och, om sanningen ska fram tycker jag ju att det är superkul! Jag vill ju ha fullt ös!! Har dessutom fått ett nytt kontor med underbar utsikt att vila ögonen på vid behov.

Ikväll har jag ridit, och sitter nu med lite ömmande delar, dricker en kopp te och njuter av att inte jobba så här på kvällskvisten. 

Going from 0-100 in 2 sec demands a certain acklimatisation, and that never really happens in the same pace as the acceleration. Especially not when the brain is involved. 

In my case it has meant a stress level at ceileing height, and all go from morning to evening. To midnight even, at one point. The reason to the stress was a report that needed to be put together. I had estimated that it would take roughly 4 hours. 10 hours later, around midnight, I still had a bit of hair to pull and was ready to switch off the computer. 

Managed to get up on time the following morning, and take the little rascal to the creche, and then it was all go again. 

This time the acts to a meeting needed to be sorted out, photo copied and put into envelopes. The guys that normallly handle copying, and sending out big things like these were up to their eye balls in work, so I decided to do it myself. Tonnes of paper to copy, sort and put in envelopes. Got it done on time, and than gave the sorley neglected inbox some attention. 

Don't get me wrong, I'm not complaining. I love it when it's all go! Just wish that I could have a little time to get into some routines of my new job. But, I'll get there too in the end. 

And with the view I have from my new office, I'm really blessed. 

Just back from my riding lesson, sore here, there and everywhere, drinking tea and just enjoying not working in the evening.