Sniglarna var mest tacksamma att titta på, för de var överallt och försvann ingenstans.
Å andra sidan är ju rådjuren oändligt intressanta när vi väl ser dem, vilket vi faktiskt gör ett par gånger i veckan. En grupp om tre djur (mamma juju, pappa juju och juju-barn) håller ofta till på banvallen där vi promenixar. Ett rådjurs huvudsakliga sysselsättning är, enligt den 2-åriga experten, att bajsa, kissa och äta gräs. I den ordningen. Och det ligger måhända inte så långt från sanningen.
Just igår lyste de med sin frånvaro, förmodligen hade de ännu inte kommit över chocken att nästintill bli påkörda av en galning på röd cykel klockan kvart över sex på morgonen när de i godan ro promenerade på cykelvägen. Galningen på cykeln har inte heller kommit över chocken helt, kan jag tillägga.
Nästan färdig för promenad. Almost ready for the walk |
Självklart ska löven åka vagn, storkillen kan ju gå själv. Of course the leaves should go in the buggy, the big boy himself walks! |
Så här flaxar fågeln med vingarna! This how the bird flaps its wings! |
A typical afternoon in the blue house entails mammy, son and terrier lasses going for a walk once the mammy gets home from work. These walks usually takes on a zoological theme. It makes the "getting-the-two-year-old-dressed-procedure" somewhat less of a struggle. We started off looking for "kra", then "ni" and are now engrossed in looking for "juju". For those of you who don't master the language of Andrew (Swedish version) "kra" is bird (specifically crow), "ni" is snigel (snail) and "juju" is rådjur (roe deer).
The snails were, from an observers point of view, the most well adapted. They were everywhere, and didn't run away.
The roe deer, on the other hand, are so much more interesting once we get to see them, which we do a couple of times every week. There is a group of three deer (mammy "juju", daddy "juju" and baby "juju") that usually hang around the path were we walk every day. According to the two-year old expert, the deer spend their day pooing, peeing and eating. In that order. And that is probably not far from the truth.
Yesterday, however, they were nowhere to be seen. I'd imagine they were still recovering from the shock of nearly being run over by a maniac on a red bike as they were out on their morning stroll on the cycle path. The maniac on the bike hasn't quite recovered either.
No comments:
Post a Comment