Stretar mig fram i motvinden och svär litegrann i orättvisheten av tidig morgon, tji frukost och denna infernaliska motvind.
Kommer sen ihåg att det är jag som väljer, lyfter blicken från mina snäva, negativa tankar och ser en förunderligt vacker morgonhimmel där enstaka stjärnor ännu glittrar som diamanter, och inser att jag är välsignad som får se de mirakel som vår vackra värld dagligen bjuder på.
I fight the mean wind that tries its best to push me off my bike and curse the unfairness of early morning, no breakfast and this hellish wind. I then remember that the choice is mine, and shift my focus from my narrow, negative thoughts to the beautiful morning sky, where a few stars still glimmer like diamonds. I realise that I am blessed to be outside in this early morning watching some of the miracles that our beautiful world offers us every day.
No comments:
Post a Comment