Ordets kraft / The power of the word

Ibland känns det lite som att den lilla skara som läser denna blogg tillhör "de närmast sörjande", och att jag mest skriver för min egen skull. Lite som en dagbok egentligen.
Men så händer något som får den tanken på skam. Idag fick jag via omvägar höra att det jag skrivit, mina ord och mina tankar, faktiskt har haft betydelse för någon som jag inte känner.
Att mina tankar, som sedan blir till skrivna ord, lämnar avtryck i världen. Att tankekraften är stor har jag redan erfaret, och jag vet också att det skrivna ordet äger stor kraft. Att sedan mina ord och tankar äger samma kraft, skänker mig stolthet och gör mig oerhört ödmjuk.
Det ger mig en än större vilja att sprida goda vibrationer och försöka se det positiva i livet, det dråpliga och roliga, och att göra det med hjärtat.
Och framförallt, att vara aktiv i de bloggar jag följer. Ett litet ord, en liten kommentar betyder så mycket, och jag tror att fler än jag känner att det är de reaktioner vi får som bär oss vidare.
Bloggandet är ett privilegium, och jag är er alla evigt tacksam för att ni vill ta del av mitt liv och mina tankar. Det är en ära.

I sometimes feel that the little group of people who follow this blog are my closest family, and that I mostly write for my own sake. Sort of like a diary.
But then something happens that proves me wrong. I found out today that what I've written, my words and my thoughts, have mattered to someone whom I don't actually know.
My thoughts that become written words have made an impact in this world. I've always known that the power of thought is great, and that also the written word holds great power. To realise that my thoughts and words have the same power, gives me such pride and also makes me feel humble.
It gives me an even greater resolve to spread good energy and try and see the good in life, the funny and the strange. And to do so with my heart.
Also to be more active in the blogs that I follow. A few words and a comment means so much, and I think I'm not alone in feeling that it is the reactions to what we write that carries us forward. 
Blogging is a privilege, and I'm forever grateful to you for wanting to take part in my life and my thoughts. It is an honour.