De frustande andetagen bildar ånga i luften. Oroliga stampningar ekar, och blandas med den upphetsade hjordens frustningar. Allt tätare står de, stampandes, frustandes och med manarna flygande i luften.
Den nervösa stämningen är så tjock att man skulle kunna skära den med kniv. Ska de nå sitt mål? Vågar de utmana farorna?
Tätt, tätt står de, och bildar en ogenomtränglig mur som inte släpper igenom någon eller något. De rör sig som en kropp, spänd till bristningsgränsen. De väntar. Väntar på rätt ögonblick att ta språnget.
Och plötsligt som genom ett trollslag börjar hjorden röra sig, stampa ännu fortare i frustration, spänningen har stigit till outhärdliga nivåer. Ännu väntar de på att den första ska ta språnget; sen följer resten likt ett brun-svart hav...
"Resande från Uppsala mot Tierp, tag plats, tag plats".
Välkommen till en pendlares vardag!
The agitated breaths form a mist in the air. The pounding steps echoing, mixing with the herd'snervous snorts. The come even closer, stomping, snorting, manes flying in the air.
The air so thick with nerves, you could cut through it. Will they reach their destination? Will they dare facing the dangers?
Close, close together they stand, forming an inpenetrable wall not letting anyone or anything through. They move like one body, on the brink of erupting. They wait. Wait for the right moment to take the leap of faith.
Then suddenly, like magic, the herd starts moving, stomping faster and faster in pure frustration, the tension has reached un unbearable level. And still they're waiting for the first brave soul to take the leap; and then the rest will follwo like a brown-black sea...
"Those travelling to Tierp, please board the train now."
Welcome to the world of commuting!
No comments:
Post a Comment