Korta nätter - långa nätter / short nights vs. long ones

Ivägskjutning av pingisboll meddelst tryck på kinderna. Hysteriskt roligt, tydligen.

Firing a ping pong ball through pressure on the cheeds. Hysterically funny, apparently.

Det finns korta nätter, och så finns det långa nätter. En kort natt kännetecknas av god, batteriladdande sömn fylld med härliga drömmar där man på morgonen vaknar utvilad. Kort sagt, sådana nätter som vi vill ha.

En lång natt, å andra sidan, kännetecknas av alltför lite, halvtaskig sömn i 1 timmars perioder där man på morgonen vaknar och undrar var ångvälten som nyss körde över en står parkerad. Ytterligare kännetecken är ett ca 11 kg tungt, 82 cm långt nyladdat duracellbatteri. Inte riktigt en sådan natt som man helst av allt vill ha. Hur mycket man än älskar detta batteri, kunde man önska att det vore mer urladdat nattetid.

Med detta vill jag säga att när en liten Andrew vaknar kl midnatt och sätter sig upp i sängen, pekar på pappas kudde och säger Dadda och sen fnittrar, är det inte ett fall av prata-i-sömnen, utan snarare ett fall av nu-är-jag-vaken-och-jättepigg-kan-vi-inte-leka-lite. I cirka 2 timmar. I kombination med att undertecknad stiger upp okristliga kl 5 kan man ha en bättre start på dagen.

Å andra sidan är han ju så fabulöst söt och charmig att det lixom gör det hela lite mer uthärdligt.

There are short nights, and then there are long nights. A short night is marked by good, battery charging sleep filled with uplifting dreams where you wake up rested in the morning. In short - the kind of nights we all want.

A long night, on the other hand, is marked by too little, no way near decent sleep in one hour stints where you wake up in the morning wondering where the steamroller that just hit you flat on is parked. Further markings of a long night is a 11 kilo, 82 centimetre long newly charged duracell battery. Not quite the night you'd wish for. However much you happen to love the duracell battery, you'd hope he'd be a bit more depleat of charge during the night.

In other words, when baby Andrew sits up in bed at around midnight o'clock, points at his dad's pillow, says Dadda and then giggles, it isn't a case of sleep-talking but rather a case of I'm-wide-awake-now-and-bursting-with-energy-can't-we-play. For about 2 hours. This in combination with the moi having to get up at the ungodly hour of 5am is not the greatest start to the day.

It's a right blessing that he's so adorably qute and charming that it takes the edge off of the nightly proceedings.