Ibland är det underbart att ha hund, och ibland är det…lite annorlunda underbart och lite frusterande.
Som tex när en liten terriertös, Zassi, klämmer i sig större delen av en påse chokladdragérade jordnötter. Mmm…precis…choklad och hundar är ingen strålande kombination.
Nu är det här tyvärr inte första gången hon föräter sig på choklad. Första gången var julen 2008, då hon klämde i sig en våning i en Paradisask. Inte bra. Alls… Har aldrig sett en hund dricka vatten tills den blir rund som en boll. På riktigt och utan överdrift. Ringde då till Ultuna såklart, och de meddelar att hade det varit mörk choklad i de mängderna hade det varit en mer eller mindre död hund, men eftersom detta var ljusa praliner och därmed inte så mycket ren choklad var det inte lika allvarligt. Helt klart o-bra, men inte dödligt o-bra. Vi lärde oss av detta att ALDRIG glömma choklad eller annat ätbart på någon yta under en höjd av två meter (hon hoppar rätt bra, den lilla terriertösen).
Det hon åt igår innehöll ju ännu mindre choklad – men ganska mycket jordnötter – så jag tog det med en liten nypa salt…eller choklad kanske… Hur som haver, hon drack i vanlig ordning en hel del vatten, och såg tämligen illamående ut, men ändå i skaplig form. Ingen mat blidde det för henne, men det verkade hon tycka var helt ok – trots att hon är ett matvrak av rang. Hur som haver, när det gäller choklad har jag lärt mig att det som kommer ner i magen måste komma upp. Eller möjligen ut, men eftersom det oftast händer inomhus föredrar jag upp framför ut… Efter kvällskissning och tandborstning (den förra för töserna, det senare för mig) kom jag upp till övervåningen och hittade Zassi ståendes på bäddmadrassen som vi har på golvet i Andrews rum. Hmmm…kan det kanske ha spytts litegrann, var min första tanke. En tanke som visade sig vara ALLTFÖR korrekt… Det som först såg ut som en liten yttepytte spya visade sig vara av episka mått, för när jag drog ut madrassen var det choklad/vattenspya på väggen och längs HELA den 180cm långa botten på sängen. Mysigt…NOT.
Skura golv och madrass runt midnatt är inte vad jag menar med kul…
Nu har även svärfar lärt sig att inte lämna ätbart inom nåbart avstånd (vilket den här gången på något sätt var genom lastgallret i bilen…)
Det var det lite annorlunda underbara med hunderiet. Det frustrerande hände vid kvällskissningen (och även vid andra kissningar…). Terriertös nummer två, Abi, är en ganska blyg och timid liten tjej som inte gärna kommer alltför långt bort från mig, så hon går alltid okopplad. Så även vid rastningen igår kväll. En minut var hon där, nästa inte. Eftersom jag anade att det kunde gälla delikatessen frysen kattskit, ropade jag på henne och gick hemåt fast förvissad att hon skulle komma sättandes som en gasell när hon insåg att hon var ensam. But not. Tänkte lära henne en liten skräms-läxa, och gick helt sonika in. Hänger-man-inte-med-matte-blir-man-ensam-kvar-läxa. Ja, jag vet, inte någon bra metod men ibland blir får man tänka fel. Nu spelade det ju ingen roll, eftersom skit-ätaren inte brydde sig ett vitten om att hon var ensam ute, utan tänkte säkert att Nu blev det mer skit till mig!! Efter tandborstning stegade jag lite lagom irriterad ut, barfota och i pyjamas, och förkunnade något i stil med att om du inte kommer nu får du sova på altanen din lilla skitätare. Och se där kommer en liten Abi studsandes fram med kattskitsandedräkt som ett moln rund den lilla nosen, men helt nöjd och glad med att matte snällt lät henne äta sin kattskit i lugn och ro.
Ibland blir det inte som man tänkt sig…
Sometimes it is wonderful having dogs, and other times it is …slightly differently wonderful and a bit frustrating.
For example when a little terrier lass – Zassi- devours the better part of a bag of chocolate covered peanuts. Mhm…exactly…chocolate and dogs is not a winning combination.
Unfortunately it isn’t the first time she’s over indulged on chocolates. The first time was Christmas 2008, where she inhaled half a box of chocolate pralines. Not good. At all…. I have never seen a dog drink water until it looks like a ball. For real and with no exaggeration. I called the vets of course, and was told that if it had been dark chocolate I would have had a more or less dead dog, but since this was milk chocolate pralines the actual cocoa content isn’t that high it wasn’t as bad. Definitely not good, but not deadly. From this we learnt to never leave chocolates or anything edible on any surface less than 8 ft high (she’s a good jumper, the little brat).
What she ate yesterday had even less pure chocolate – but a fair amount of peanuts – so I wasn’t overly worried. She did drink a lot of water, and looked quite off, but still in fairly good form. She went without dinner of course, and didn’t even seem to mind. Anyways, when it comes to chocolate I’ve learnt that what goes in must come up. Or out, but seeing as it tends to happen indoors, I prefer the up to the out… After the night pee and tooth brushing (the first for the girls, the latter for me) I walked upstairs to find Zassi on the mattress that’s on the floor in Andrew’s room. A bit of puke, was my first thougth, and it proved to be only TOO true. What first seemed to be itty-bitty little puke turned out to be of epic proportions! When I pulled the mattress out, it was coclate/water puke on the wall and ALL ALONG the base of the 180cm long mattress. Yummy…NOT.
Cleaning mattress and floor at around midnight really isn’t my idea of fun…
But, now the father in law as learned as well not to leave edibles anywhere within reach (which somehow happened to be through the bars dividing the boot from the back seat of the car…)
That was the slightly differently wonderful part. The frustrating bit was carried out when taking them out for the last piddle (and at other piddles too, I must admit)… Terrier gal number two, Abi, who is a fairly timid little girl and doesn’t like to stray too far from me at all. Thanks to this she’s always off the lead, and last night was no exception. One minute she was there, and the next she was not. Because I could guess it had to do with the delicacy frozen cat poo, I called her and walked towards home, certain she’d come racing towards me when she realized I’d left. But Oh no! I then got a bit annoyed and thought I’d teach her a little lesson, and simpley went inside. The If-you-don’t-stay-close-to-mammy-you’ll-be-left-alone-outside-lesson. Yes, I know it‘s not a very good lesson, but sometimes one is allowed to think arsewise. As it happened, it really didn’t matter, casue the poo-eater obviously didn’t give a tuppence that she was left alone out there and probably thought Great, all the more poo for me to eat!! After brushing my teeth, I really was rather annoyed and stomped outside, barefoot and in my pajama and proclaimed something along the lines of If you don’t come now I’ll let you sleep on the terrace you little shit-eater. And there comes a little Abi bounding up towards me with the cat poo breath like a little cloud around her cute little face, quite happy that I’d let her finish her poo eating in peace and quiet.
Things don’t always turn out the way you plan…
No comments:
Post a Comment