Sängövningar / Bed exercise

Efter en helg av målande och donande, och slutligen städande fram till kl 21 igår, ramlade jag uppför trapporna runt halv elva, bara för att mötas av en misstänkt brun klick på mattan. Närmare undersökning bekräftade att den bruna klicken var det som återstod av hundarnas frukost. Eller i alla fall en av hundarnas frukost, Zassis - för att vara exakt. Och precis en sån brun klick som man INTE vill hitta på sin matta, i icke-upplockbar konsistens klockan halv elva på kvällen. Sanera, mattan i badkaret och tvätta tvätta liten matta.

Okej, ett litet aber på vägen till sängen, men det kan man ju överleva då man lever med hoppet om åtminstone 3-4 timmars oavbruten sömn. Jo...i teorin ja...

I verkligheten, där jag lever, hann jag precis sluta mina blå då Zassi meddelade att det nog inte alls var färdigklickat. Öppnade dörren och släppte ner henne och Abi till Liam som tog ut töserna.

Lade mig tillrätta igen och slumrade till precis som junioren vaknade. Hoppa upp ur sängen, på med morgonrocken medan jag öppnar dörren till han rum, in och krama och sjunga. Och vakna till med sängkantsavtryck på kinden.

Tillbaka till sängen, gonade ner mig, blundade och precis som den vita enhörningen kom galopperande fram emot mig på den blommande ängen rasslar det till i babyvakten och en liten herre är vaken igen.

Hoppa upp ur sängen och kränga på mig morgonrocken samtidigt som jag öppnar dörren och sen sätter mig vid hans säng. Krama, sjunga och vakna till med ännu ett sängkantsavtryck på kinden.

Tog mig halvt sovandes tillbaka tills sängen, kröp ner under täcket och somnade äntligen.

Små klor som klickar mot golvet i allt snabbare takt, följt av ett lite försynt med uppfordrande Voff låter meddela att ännu ett toalettbesök är på agendan.

På med morgonrocken igen, ramlade nästan huvudstupa över barngrinden i trappan -har ännu inte vant mig vid den, ut i trädgården och låta tösen göra det som behövdes.

Upp i sängen igen, och hann nog sova i alla fall två timmar innan babyvakten låter meddela att någon visst vaknat igen.

Hoppa upp ur sängen, på med morgonrocken (vänta nu, nu fick jag lite dejá vú-känsla...) och möttes i dörren av en liten sömnig sötfis. Denna gång räckte det minsann inte med kram och sång, och eftersom jag var lite orolig att jag skulle få ett permanent sängkantsavtryck på kinden, hämtade jag mitt täcke och så la vi oss på bäddmadrassen istället. När Abi och Zassi väl hade gjort sig bekväma under täcket och naglat fast mina ben i ett bestämt läge, och sötfisen väl hade bökat färdigt och somnat, ja då var klockan närmare halv tre.

Men, tre timmars mer eller mindre sammanhängande sömn (om man bortser från lite sparkar i magtrakten och blöta nosar) är väl inte fy skam det heller??

After a weekend of painting and fixing, and finally cleaning up until 9-ish last nite, I stumbled up the stairs at around half ten only to be greeted by a suspicious looking brown blob on the carpet. On closer examination it was confirmed that the brown blob indeed was the remnants of a doggie breakfast. Zassi's brekkie, to be precise. And exactly the king of brown blob you do not wish to find on your carpet, a non-pick up textured blob, at half ten in the evening. Clean off, carpet in the bath and cleany cleany little carpet.

Fair enough, a little hickup on the way to bed is survivable, when you carry with you the hope of at least 3-4 hours of uninterrupted sleep. I theory, that is.

In reality, where I unfortunately live, I had only just closed my eyes when Zassi let me know that she was not done blobbing. I opened the door and let her and Abi downstair to Liam who took them for a short walk.

Made myself comfortable again and was just dozing off when the little man woke up. I jumped out of bed and put on the robe while opening the door to his room, sat down and gave him a cuddle and sang a lullaby. And then woke up with the an bed side imprint on my cheek.

Back in bed, tucked my self in, closed my eyes and just as the white unicorn came galloping across the flower filled meadow the baby monitor lets me know someone is awake again.

I jump out of bed and got the robe on while opening his door, sat down and did the cuddling and singing. And again woke up with a bed side imprint on my cheek.

Half asleep I managed to make my way back into bed and under the duvet, and finally fell asleep.

Tiny clawed footsies on the floor, faster and faster, followed by a timid yet demanding Woof lets me know that it's time for another visit to the doggie toilet. I donned the robe once again, and nearly fell head first down the stairs, I'm still not used to the gate at the top of the stairs. Out into the garden and let the doggie do her business.

Back upstairs and in bed I probably managed to get 2 hours sleep before the baby monitor once again warns me that the little one is awake.

I jumped out of bed and put the robe on (hang on, I'm getting a distinct dejá vú feeling here...) and was met in the door by a sleepy little sweetie. This time a cuddle and a lullaby weren't enough, and I was a bit worried that I might end up with a permanent bed side imprint on my cheek, so I decided to grab my duvet and sleep on the mattress in his room instead. Once Abi and Zassi had made themselves comfy under the duvet, and pinned my legs to the mattress; and the little sweetheart had managed to make himself comfy and fallen asleep it was nearly half two in the morning.

But surely, three hours more or less uninterrupted sleep (kicks to the belly and cold wet doggie noses disregarded) is not to be frowned upon, is it?