Aprilväder / April weather

Somnar medan tåget rullar bort från ett soligt Uppsala och vaknar en halvtimme senare i Tierp med gråa regntunga skyar och regnstänk på tågrutan. Vad hände??
Kliver ut ur tågets värme och möts av regn. Riktigt regn och inte bara duggregn. Jaja, tänkte jag, lite regn har ju inte haft ihjäl  mig tidigare så jag överlever nog denna gång med. Just då lystes himlen upp av en rejäl blixt, direkt följd av en åskknall som fick cykeln att skaka. Nästan.
Cyklade de få metrarna till Konsum för att inhandla lite mjölk, och vid det laget regnade det på riktigt. Tre liter mjölk senare närmade jag mig utgången och då regnade det inte på riktigt längre; det fullkomligen vräkte ner regn blandat med ärtstora hagel.
Sällade mig till den väntande skaran, men insåg snart att vädergudarna inte minsta planer på att låta bli att kasta hagel och hälla regn på oss, så jag fällde upp kragen - mentalt -knölade ner väskan i plastkassen och cyklade iväg. Dyngsur var jag innan jag lämnat parkeringen och haglet piskade mina stackar händer vars vantar låg nerstoppade i väskan som i sin tur låg i den hopknutna plastpåsen.
Knackade på och öppnade dörren hos bästa F som hämtat Andrew på dagis, och stod där som en dränkt katt medan vattnet gjorde små rännilar nerför mina ben. Mamma blöt, observerade lillhjärtat och vägrade ge mig en kram. Mamma isig.
När snälla O skjutsade hem oss slutade det såklart att regna, och en halvtimme senare sken solen.
Aprilväder, tror jag visst att det kallas...

Bilden har jag lånat härifrån.

I fall asleep as the train leaves a lovely sunny Uppsala, and wake up half an hour later in Tierp with raindrops on the window and dull grey skies. What happened????
As I step out of the train the rain drops fall on my head. Real rain, and not just drizzle. Ah well, I thougth, a bit of rain hasn't killed me before so I'm sure I'll survive this too. At that very moment the sky is lit up by lightning, followed by mighty thunder that made my bike shake. Almost. 
I cycled the few metres to the shop to get some milk, and by then it was raining for real. Three litres of milk later it isn't raining for real anymore; it's absolutely pouring down. Rain and pea-sized hail. 
As I joined the group of waiting people, I realised that the weather gods had no plan what so ever to stop throwing hail and pouring water at us, so I stuffed my bag into the plastic bag and cycled off. I was soaked even before I made it across the car park, and the hail whipped my poor hands whose mittens were nice and dry in my bag, in the plastic bag tied shut. 
I knocked on the door at F's, who had collected Andrew at the day care, and stepped in looking like a drenched rat. Mammy wet, my little darling observed, while refusing to give me a hug. Mammy icy.
As O kindly drove us home it stopped raining, of course, and half an hour later the sun shone. 
I think it's called April wheather...