Min sköna långpromenad med terriertöserna, i snöyra, straffar sig i kubik.
Min mormor kom upp snabbare och smidigare från golvet innan hon vid 85-års ålder fick sin höftkula utbytt...
Har efter nogsamt övervägande kommit fram till att jag är ett medicinskt undantag, med mina två ischias-nerver belägna i varsitt ben. Konstaterar också att det inte är nåt man dör av, så jag tänker även fortsättningsvis leva efter den berlinska devisen "sluta sjåpa dig".
My really nice walk with the terrier lasses, with snow flying around us like flour in a bakery, is having pay-back time.
I swear that my nan got up from the floor faster and more gracefully than I do now, even before her hip replacement at age 85.
After long and hard pondering, I have come to the conclusion that I am a medical exception, what with my two sciatic nerves - one in each leg.
I have also concluded that it wont kill me, so I'll just go on with life according to the Berlin (not the city) motto "stop being a wuss".
No comments:
Post a Comment