Tandläkarbesök

Igår var lillhjärtat till tandläkaren för att få den onda tanden tittad på. Det visade sig att han har början till ett hål på en kindtand, vilket tandläkaren fyllde igen utan borrning. Det går ju inte att borra i en sån liten knattes tand.
Vi fick också veta att han har dålig emalj på alla sina tänder, och kommer att behöva upprepade flourlackningar för att hålla det under kontroll.
Och det är "mitt fel". Inte direkt såklart, men tandläkaren sa att om mamman under början av graviditeten är sjuk eller får mineralbrist kan det ge barnet dålig emalj. Det troligaste är att jag redan då hade underaktiv sköldkörtel, och att det är det som givit den svaga emaljen hos min älskling.
Första reaktionen som mamma är det dåliga samvetet och tanken "vad har jag gjort". Helt irrationellt, eftersom det inte finns något jag kunde ha gjort annorlunda i och med att vi endast nyligen fick veta att jag har en underaktiv sköldkörtel, men ändock.
Eftersom han inte äter godis, är det inget problem, men vi ska vara ännu mer restriktiva med de torkade frukter han har fått som godis; han får inte äta citrusfrukter eftersom de är sura och då påverkar emaljen och inte heller dricka juicer. Om han äter frukt ska vi inte borsta tänderna direkt efter eftersom emaljen då är lite lätt uppluckrad av syran i frukten och tandborsten då nöter på emaljen.
Jag har full förståelse för att han absolut inte velat ha sina tänder borstade, det måste ha ilat som 17! Stackars liten...
Nu ska jag kolla med barnmorskan vid nästa besök, om det är något jag ska tänka på för att lill-pyret i magen ska slippa samma sak. Tur att jag äter medicin för sköldkörteln nu ialla fall!!

Yesterday our little sweetheart went to the dentist to have is aching tooth looked at. It turned out he had the beginning of a cavity on molar, which they put a filling in without drilling. It's not easy drilling into a two-year old's tooth... Hopefully that will do the trick. 
We also found out that he has poor enamel quality in all his teeth, and will keep continuous flouride treatment to try to improve them or at least keep it under control. 
And all of this is "my fault". Not directly, of course, but the dentist said that if the mother is ill or has a lack of minerals during the first stages of the pregnancy it will effect the teeth forming in the foetus. Seeing as I wasn't actually ill, we suspect that I had hypothyroidism even then - without us knowing it - and that is what has caused the poor enamel.
My first reaction, being a mother, was to feel guitly and to think "what have I done". Totally irrational, of course, seeing as I hadn't a clue about it then and only just found out and got medicine for it. 
With him not eating sweets, that isn't a problem, but we have to be even more restrictive with the dried fruits he's had instead of sweets. He's now allowed citrus fruits, because they're very acidy and that effects the enamel; and can't drink juice for the same reason. 
If he has fruit, we're not to brush his teeth straight away afterwards, because the acid in the fruits affects the enamel, and with the tooth brush added to it it's not good. 
I now totally understand why he has hated having his teeth cleaned - it must have hurt like mad! Poor little thing...
When I see the midwife next time, I'll have to see if there's anything I should to avoid the baby having the same problem - if it's not already too late. At least I'm on meds for my thyroid now...