I morse när jag skulle borsta tänderna på Andrew totalvägrade han. Han skrek, grinade och var som en orm. Ville inte sitta still, inte gapa, inte borsta - bara kramas. Till sist frågade jag om han hade ont i tänderna, och fick ett ynkligt JA, till svar. Han pekade var i munnen det gjorde ont, och mycket riktigt - i överkäken på höger sida hittade jag en brunfläckig tand med sönderfallen emalj.
Förhandlade till slut fram att jag fick ta tandkräm på fingret och gnida över tänderna på den sidan. Lite flour är bättre än inget...
De övriga tänderna fick jag borsta utan problem, medan jag inom mig svor över denna hypomineralisation. Lillhjärtat är bara två år, och mjölktänderna ska ju hänga med i många år till! Vill inte att det ska göra ont var och varannan dag, och vill inte att tandborstning ska bli till någonting jobbigt.Önskar så att jag kunde ta smärtan från honom, och jag hoppas innerligt att hans permanenta tänder är fina och felfria!
This morning when I went to brush Andew's teeth, he refused point blank. He screamed, cried and writhered around like a snake. Didn't want to sit still, or open his mouth or get the teeth brushed - he only wanted to cuddle. In the end I asked him if his teeth hurt, and got a little YES for reply. He pointed out where in his mouth it hurt, and lo and behold - in his right upper jaw I found a brown tooth with chipped enamel.
At last I convinced him to let me rub some flouride tooth paste on the teeth on that side. At leaste some flouride is better than nothing...
The other teeth I could brush with no problem, but on the inside I was cursing this hypomineralizaion. Our little sweet heart is only two years old, and his baby teeth need to last him many years yet! I don't want his teeth to hurt every other day, and I don't want him to hate having his teeth brushed. I so wish I could take the pain from him! I so hope his permanent teeth will come up without any problems to them!
No comments:
Post a Comment