Underbara sol / Darling sun

Ännu en underbar dag är snart till ände. Vi har varit ute i trädgården hela dagen, och bara njutit av vädret.
Jag har varit på promenad med terriertöserna och lämnade av en sovande Andrew hos mormor och morfar. Promenaden i sig var ljuvlig på alla sätt och vis, med solen i ansiktet och vårfåglarna sjungandes i träden där vi gick. Men allra härligast var att känna mina bara fötter mot den solvarma asfalten. Årets första, men långt ifrån sista, barfotapromenad. Min fötter jublade, äntligen frisläppta ur trånga skor (hur rymliga de än är), och med riktigt kontakt med marken.
Kände på en gång hur annorlunda jag rörde mig, och hur muskler i fötter och ben fick arbeta på det sätt de är tänkta att göra. Det fascinerar mig lika mycket varje gång, hur mycket skor påverkar vårt sätt att röra oss.
Det känns underbart att veta att jag har många långa månader framför mig där jag får gå barfota och vifta med tårna.

Ett litet smolk i bägaren är dock lillhjärtats tänder. I morse klagade han över en öm tand när vi borstade tänderna, och när jag tittade såg jag att en kindtand i överkäken är helt brun och trasig. Inte undra på att han klagar över att det gör ont när jag kommer dit med tandborsten! Dags att ringa tandläkaren i morgon, och se om vi kan få en tid tidigare än den 10:e då vi är inbokade.
Jag hoppas så innerligt att denna missbildning i emaljen inte är genetiskt, och därmed inte drabbar hans permanenta tänder oxå... It's bad enough as it is now...
Stackars liten

Yet another beautiful day has come to an end. We've been out in the garden all day, and just basked in the sunshine. I took the terrier lasses for a walk, and left a sleeping Andrew a mormor and morfar's. The walk was lovely in every sense of the word, with the sun shining on my face and the birds singing in the trees as we walked past. But the true high light of the walk was feeling my bare feet against the sun warm tarmac. The first, but far from last, barefoot walk. My feet were singing with joy, finally released from tight shoes (all shoes are tight, no matter how roomy they are), and with real contact with the ground. 
I felt straight away that I moved in a different manner, and how the muscles in my feet and legs got to work the way they should. It fascinates me that shoes have such impact in how we move. It is wonderful  to know that I have many long months ahead of me where I can go barefoot until my heart's content. 


The only downside to a great day is my little sweet hearts teeth. This morning, while brushing his teeth, he complained that a tooth was aching. When I took a closer look I saw that one molar tooth was all brown and broken. No wonder it hurt when I brushed that tooth! I have to call the dentist tomorrow, and see if we can get an appointment sooner than the one that's scheduled for the 10th. 
I hope and pray that this enamel problem isn't genetic, and won't effect his permanent teeth... It's bad enough as it is now...
Poor thing...