Två barn, en mamma... / Two children, one mammy

Vaknar med våra två sötnosar snusande bredvid oss i trippelsängen, och känner sen en viss stelhet i nacken. Och i höften. Och ryggen...
Villemo ligger och snuttar förnöjt på höger tutte, samtidigt som Andrew på något sätt lyckats få min vänstra arm som kudde, och försöker med en liten hand vända även mitt huvud åt det hållet så att han kan pilla på "sin prick", dvs mitt födelsemärke. Samtidigt ligger vänster ben slängt åt höger för att skapa någon slags balans, men som även ger mig lätt kramp i höften...
Ger till sist upp att låtsas sova och rullar med knakande leder ur sängen ackompanjerad av Andrews glada "Titta Bompis mamma!"
När Liam en timme senare kommer ner, har jag ammat oavbrutet, nickat till mer än fem gånger och även hunnit få fram pottan och en banan åt stora barnet.
Morgonrutinerna har långt ifrån satt sig, och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag i hela friden ska få mig själv, två barn och två hundar redo till dagisavlämning kl 8.45 nästa vecka.
Det är för välsignat att jag inte är ensam i alla fall...
Men å vad jag njuter av dessa dagar av organiserat kaos! Att få ge och ta emot så mycket kärlek är sann lycka!
...och i natt sover Villemo i egen spjälsäng åtminstone en del av natten...

I wake up with our two sweethearts breathing deeply next to us in the triple bed, and then notice a certain stiffness in my neck. And hip. And back....
Villemo is happily suckling away on my right boob, while Andrew somehow have managed to make himself a pillow out of my left arm. At the same time a little hand is trying to turn my head in the same direction so that he can play with "his dot", ie my mole. My left leg is tossed to the right, to try and create some sort of balance, but is at the same time giving me cramp in the hip...
In the end, I give up my rather futile efforts to pretend to sleep, and with creaking joints I roll out of bed happily cheered on by Andrew's "Watch Bompis (children's program) mammy!"
When Liam an hour later join us downstairs, I have breastfed non-stop, nodded off more more times than I can count and got the potty and a banan ready for the big child. 
The morning routines are far from settled, and I do wonder how on earth I will ever get me, two kids and two dogs ready for dagis at 8.45am next week.
Thank god I don't have to do it all by myself at least...
But how I enjoy these days of organised chaos! To give and recieve this much love is the greatest joy!
...and tonight Villemo will sleep at least part of the night in her own bed...

Dalälvsro / River peace

Igår tillbringade vi förmiddagen vid härliga Gropholmarnas naturreservat. Villemo var med på sin första picknick, och sov igenom hela tillställningen.
Andrew å andra sidan var inte still en sekund förrän han satt i bilen igen för hemfärd. Han älskar verkligen att få vara ute i naturen och undersöka allt.
Dessvärre var det klent på kantarellfronten, men det gjorde ju faktiskt inte någonting alls. Det var bara så förunderligt välgörande för själen att få vara där.

Så här glad och vaken var Villemo efter utflykten!
Happy and wide awake after the picnic!

Yesterday we spent the morning in the nature reserve Gropholmarna by the river Dalälven. Villemo, who was out on her first picnic, slept all the way through the whole event. 
Andrew on the other hand didn't sit still for one second until he sat in the car again to go home. He really does love being out in nature exploring everything. 
Unfortunately we didn't find many mushrooms at all, but that was okey too. Just being there was a healing experience for the soul.

Latdag / Lazy day

Idag har jag och Villemo haft en härlig tjejdag medan Andrew och gänget åkte till järnvägsmusèet.
Vi har varit syndigt lata, och inte gjort något vettigt alls. Dagens höjdpunkt var en nästan 2,5 timme lång tupplur.
Precis en sån dag som jag behövde!

Today Villemo and I have had a girlie day while Andrew and the others went to the railway museum in Gävle.
We've been extremely lazy and done absolutely nothing productive whatsoever, with the highlight being a 2,5 hour long midday snooze.
A much needed lazy day.

Vackra Villemo / Beautiful Villemo

Så fick vi då äntligen möta vår lilla älva kl 23.45 på tisdag natt, den 7 augusti!
Efter regelbundna värkar på morgonen, som runt lunch försvann mer eller mindre totalt, bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde vänta ut dagen med Nan, Granddad och Andrew på Leos lekland i Uppsala. Vi skulle ju dessutom vara betydligt närmare om det nu skulle sätta fart.
Efter en eftermiddag av lek (dock inte för mig), och även en sväng till Rusta, hade värkarna satt fart igen så jag ringde till förlossningen innan vi skulle åka hem för att se om de i alla fall ville kika på mig innan vi åkte hem.
Vid 18-tiden fick vi komma in och en halvtimme senare kom läkaren och undersökte mig. Hon konstaterade att det var dags för mig att bli igångsatt, först "manuellt" och sen skulle jag få dropp.
Dock hann jag aldrig på något dropp (eller epidural, för den delen) , och straxt före midnatt fick vi se vårt underverk.
På slutet gick det undan, från 5 cm öppen till nyfödd dotter tog det bara lite över en halvtimme, och 3 krystvärkar.
Och självklart är hon den underbaraste lilla tjejen i världen! :)

Redan efter 16 minuter ammade hon första gången! Det här är något senare dock...
After 16 minutes the had her first meal! This is somewhat later. 

Mycket trött pappa och dotter.
Very tired father and daughter. 

"Min bebis!" Superstolt storebror håller sin syster för första gången!!
"My baby!" Super proud big brother holding his sister for the very first time!

Tupplur hos pappa
Snoozing with daddy

And so we finally got to meet our beatiful baby girl on Tuesday night, 7th August, at 11.45pm!
On Tuesday morning I started having contractions but they vanished around midday, and we then decided that I could just as easily wait for things to start up with Nan, Granddad and Andrew at the huge softplay area Leos Lekland in Uppsala. We would also be a lot closer to the hospital if things would move along. 
After a whole afternoon of playing (not me though) and waiting, the contractions had started again and I phone the hospital to see if they wanted to examin me before heading home. 
We got there at around 6pm, and got to see the doctor half an hour later. She announced that it was time for me to be induced that eveing, seeing as my waters had broke the day before. She'd do it "manually" first, and then I'd be given drip. 
There was however no time for the drip (or epidural for that matter), and just before midnight our baby girl drew her first breath. 
It all happened quite fast towards the end, from dilated 5 cm to newborn daughter, in just over half an hour and 3 pushes. 
And, it goes without saying, she's the most beautiful little girl ever!

Å vi väntar vidare... / And the wait goes on...

Precis. Ingen bebis än. På utsidan alltså. Den på insidan verkar glida allt längre ner, av magen att döma, men har i nuläget inte minsta tanke på att komma ut och hälsa på världen.
Istället för en färd till förlossningen idag, styrde vi kosan till Ulva kvarn (med en liten baktanke att vi i alla fall var nära Akkis) för en gigantisk bakluckeloppis.
Svärföräldrarna shoppade loss rejält, och vi var väl inte så mycket sämre vi heller. En  av de saker vi fick med oss hem var ett jättefint dockskåp med möbler till. Andrew var eld och lågor!!
En del babykläder fick också komma med oss. Det hade varit kriminellt att INTE handla, när de var i jättefint skick och kostade 10 kr styck!!! Och en babysitter råkade visst slinka ner med....
Härligt väder, fina Ulva kvarn och gott fika. Sämre sätt att fördriva tiden på finns garanterat.
Nu ställer jag mitt hopp (som börjar bli lite urvattnat) till att lilla Pyret känner för att kika ut i natt...

Andrews fina dockskåp!
Andrew's great doll's house!

Tre dagar över tiden ser jag ut så här minsann. Hoppas innerligt att det är sista dagen med stormage...
Three days overdue, and this is what I look like. I really hope this is my last day with the giant tummy...

That's right. No baby yet. On the outside that is. The one that's on the inside seems to be slidign further and further down, judging from the shape of my tummy, but seems to have no plans what so ever on actually coming out to say hello. 

Instead of heading to the hospital today, we set off for Ulva kvarn (at least then we'd be close to Uppsala and the hospital) and a gigantic car boot sale.
The in-laws did some proper shopping, and we were not far behind. On of the things that we made a bargain on was a really nice doll's house with furniture. Andrew couldn't wait to start playing with it!
A fair bit of clothes for the baby was put in the bag as well. It would have been near enough criminal NOT to buy them when they were only 10 SEK (1 euro) each!! 
Lovely weather, beautiful Ulva kvarn and good things to eat. There are definitely worse way of passing time. 
I now put my hope (that is wearing a bit thin) to baby wanting to meet us tonight...

Den som väntar på något gott... / Waiting...

...väntar baske mig alltid för länge!
Nu har vi i och för sig bara nått vårt beräknade datum för det lilla pyrets ankomst, men jag är näst intill utvänt redan nu.
Har provat de flesta rekommenderade knepen, inklusive golvskurning på alla fyra, men gått bet. Har även provat att vila mig i form, så att säga, men är alldeles på tok för rastlös för det så den metoden sprack.
Är rädd för att grannarna kommer att mötas av en vaggande valross på joggingtur runt kvarteret snart... Barfota, såklart!

...is something I don't do very gracefully!
We have, by all means, only got to our due date today, but I'm all waited out already. 
We've tried most of the recommended methods of getting things moving, including scrubbing floors on all four, but without any hint of success. 
I even tried resting, thinking that would really shock my body, but am way too resteless for that. 
Very soon, I'm fearing the estate will be met by a wobbling walrus out jogging. Barefoot, of course...

Sen sist... / Since last...

...har jag....

målat förstubron
städat hela huset, i omgångar
tvättat
mumsat i mig egenodlade sockerärter och morötter
fått besked att en underbar familj väntar tillökning
hälsat på supersöt 2 veckors bebis, och insett hur himla små de är
varit på promenader
glatt mig åt att vår sista gemensamma tjockispromenad gav resultat för fina J - en söt tös såg ett gäng timmar efter promenaden dagens ljus
väntat, väntat, väntat och väntat

Nu hoppas jag att...

vi äntligen får träffa vårt lilla Pyre snart!


...I have...


painted the porch
cleaned the whole house, room by room
done the washing
enjoyed our very own carrots and sugar snap peas
found out that a baby will grace a very special family next year
visited an adorable 2 week old baby, and realised how tiny they are
been for long-ish walks
felt really happy that our last preggie-walk payed off for J - a cute little girl saw the day of light a good few hours after the walk
waited, waited, waited and waited


I how hope to...


meet our little baby very very soon!!