Premiärdopp!

I dag begav vi oss till stenbrottet med Ashiki för ett kvällsdopp. Abi och Zassi fick tyvärr stanna hemma då vi inte visste hur mycket hundar det skulle vara där. Nu var vi i princip ensamma, så nästa gång kan vi gott ta med oss hela gänget.
Ashiki var rätt tveksam till det här med att gå djupare än att han hade fotfäste, men med lite hjälp fick han sig en simtur han med. Eller ett par stycken faktiskt, med en kampleksak som belöning i vattnet.
Att påstå att han var helt gillande inför det här med att simma är att överdriva rätt rejält, men vi hoppas att det kommer att vända om vi fortsätter åka och bada lite nu och då. Det märks även helt klart att det är jobbigt, inte bara psykiskt, att simma på djupt vatten. Han sover som en stock nu!

Det var allt för idag, nu ska vi alla lägga huvudet på kudden och få lite skönhetssömn!

Mediterranean Sweden

Back at work after a FABULOUS weekend! It has been glorious in every sense of the word. On Friday I went to the Kennel club in Sala to watch a group of very good dogs and owners train their dogs under the watchful eye of Maria Hagström. My first doggie course, and I thoroughly enjoyed listening to all the tips and instructions. There is soooo much to learn, and I'm going to enjoy every step of the way!
Later the same evening Liam and I packed dinner, dogs and fishing gear into the car and went down to Järndammen. The dogs ran around like lunatics, Liam got scorched in the sun while fishing and I lit the fire and got dinner started. On the menu we had sausage, corn on the cob in tinfoil and potatoes in tinfoil. The latter ones I put on the hot, glowing coal to bake away while I enjoyed the silence.
It was a truly magical evening, with the sun glittering in the lake, birds singing and silence. I realised there and then, that that is what life is all about! Away from stress, cars and concrete...
Dinner turned out well, and the dogs enjoyed their chicken too.
Returning to the car later on were two thoroughly content people and three happy, tired dogs.

On Saturday Ashiki and I headed out into the wilderness to Carina's lovely house. Here we met up with Yvone, Blaze and Cibel and Viktoria with Olle. All three siblings were over the moon to meet again, and ran around like lunatics. After a while we brought out the doggie swimming pool, where Ashiki and Cibel were right in their element. Olle stood watching with a facial expression saying - pools are for babies, I swim in the REAL lake! He didn't get as much as a paw wet. Until they found the muddy ditch that is... Oh the joy of running, digging, jumping and playing in truly muddy yucky water!
Well, at least they were as happy as three 5-month old monsters can be!
Hmm...2 monsters and a Heffalump to be precise. The Heffalump being my Ashiki of course. Cibel and Olle are really petit-looking dogs compared to Ashiki, who bears more resemblence of a Heffalump. More fur, sturdier built and in all fairness a little bit chubby. Not a lot though, but a bit. But they are all three of them totally adorable, and I wouldn't want my Ashiki any other way!
I did weigh him when I got home though, hearing that the others weigh in and around 14-16,5 kg. Ashiki weighs 18 kg! Heffalump for sure. ;)

Yesterday we spent on the beach.
The temperature peaked - according to our themormeter at home - at 29,3 degrees! At one point it was 26,8 degrees outside, and 26,6 inside. Phew! But no, I'm not complaining in any shape or form, I LOVE IT!

Working my last week before the holidays, and found out this morning that the train I usually take at 6.55 is not running during the summer. Today I took a replacement bus, which takes an hour, but for the rest of the week I think I'll take the 06,07 train. Happy days!

Cigarette stop!! Tandfén jobbar övertid!

Today I can proudly announce that my fabulous hubby has been smoke free for 2 weeks!! I’m so proud of him, cause God knows it hasn’t been easy. He’s by no means over all hurdles yet, but over quite a few, high ones.

The weather gods are finally smiling at us again, with clear blue skies and sunshine. Travelling to and from work on the train, I haven’t even had my usual half hour snooze cause I’ve been so full of energy. It amazes me how much easier life becomes as soon as the sun shines. The entire country comes to life, and everything happens outside. I just so wish we had a small garden or at least a balcony.
Sitting on the train this morning, I was again struck by the beauty of this country. The green fields, lush forests with openings in which you see red houses surrounded by green gardens. I’m so proud to say this is my home country. No sandy Hawaiian beach can ever beat a Swedish summer at its best. For those of you who haven’t experienced it yet, don’t wait another minute! Welcome to my paradise!

Now over to the four legged world.

I förrgår var vi ute på långpromenad runt Järndammen; jag, Abi, Zassi och Ashiki, medan Liam fiskade Det var ingen hejd på allt spring i benen efter bilresan hem från Tierp! Allra helst Zassi var överlycklig att få springa fritt efter alltför länge i koppel. Visst hade hon sin lina efter sig, men den hindrar inte henne ett dugg, och ger mig en känsla av trygghet.
Zassi och Ashiki missade inte en enda vattenpöl och dypöl! Glada som två grisar plöjde rakt igenom så leran stänkte om det, stannade och grävde lite innan de drog iväg som två raketer igen. Abi å andra sidan, som den lady hon är, valde att noga hitta en väg runt allt kladdigt och vått; även jag gjorde det till att börja med, men gav snart upp. Vita tofflor blev snart tämligen bruna, och fötterna däri likaså. Men vad spelar väl det för roll?? Helst av allt skulle jag gått barfota, och nästa gång får det nog bli så. En gång barfotabarn, alltid barfotabarn.
Alla tre hundar sov glatt drömmandes om lerpölar och skogens alla dofter resten av kvällen.

Igår, efter underbara promenader i solen, först med Ashiki och sen Abi & Zassi, la jag två korta spår åt Ashiki. Det är ett litet tag sen jag sist la ett spår åt honom, och gjorde även denna gång 2 korta spår med näring i varje fotspår.
Lillgubben var genast med på noterna och tog sig an spåren med liv och lust. Han hoppade även denna gång över ett par steg här och var, men till skillnad mot förra gången fick jag igår känslan av att det var ”jag vet att den stora högen med blodpudding ligger längre fram”-tänk, än osäkerhet över vad som förväntades av honom. Tror att det möjligen kan vara så att han har lärt sig att lite längre fram kommer belöningen, vare sig jag jobbar på eller inte. Lite nonchalant, helt enkelt.
Jag ska prova att lägga näring i vartannat spår nästa gång, och göra spåret lite längre, och se om det kan ge någon skillnad.
I annat arbete blir han lite uttråkad om det inte händer något, och det kan vara samma sak här. Han har lärt sig ett visst mönster, och så länge det inte ändras, går han på minnet av hur det brukar vara snarare än att jobba sig framåt.
Kan detta stämma, ni mer hundkunniga vänner därute?

Ska även prova att lägga ett kort spår åt Zassi, på likande vis, och se vad hon tycker om det.
Annars har stackars Zassi, som ju älskar att få jobba, hamnat lite i bakvattnet vad gäller aktiveringen, så det ska jag försöka komma ifatt med. Hon tycker ju att det är så otroligt roligt!!
Körde igår lite ”sitta fot” träning och fritt följ med henne. I det första sätter hon sig jättefort och mestadels fint, även om jag idealiskt skulle vilja ha henne lite närmare mig. Vi har börja jobba in kommando till det också, och samtidigt jobba bort hjälperna.
I fritt följ har jag börjat på samma sätt som med Ashiki, att jag backar. I går fokuserade jag framförallt på att hon ska hänga med från första steget bakåt, då jag tycker att hon ibland blir lite avvaktande, speciellt när jag sen vänder och går framåt. Jag vill ha mer snabbhet helt enkelt. Det funkade rätt bra, och hon är som vanligt helt överlycklig över att få arbeta. Har även börjat använda den läder-kampleksak jag köpte i Avesta som belöning vid sidan av blodpuddingen. Hon älskar att kampa, och det finns inget som går upp mot den läderkampisen!

Även Abi fick jobba lite, men med henne blir det så planlöst. Skulle vilja köra mer åt freestyle-hållet, eller agility med henne, för jag tror att det är där hennes forte kan ligga. Och hon tycker det är superkul! Vet däremot inte riktigt VAD jag ska träna med henne, så tips mottages tacksamt. Tror dessutom att damen hör lite risigt, för det kan bli precis vad som helst när jag kommenderar något. Hon kör igenom hela repertoaren tills hon tycker att det verkar rätt. Jag har gått tillbaka och jobbat in själva kommandona med tanken att det är de som inte sitter riktigt, men utan egentlig skillnad. Funderar nu på att lära in handsignaler istället, men hur kommer man på tillräckligt många såna??

Slutligen fick Ashiki köra ett par minuter även han, och med honom jobbade vi med stadga i sitt och stå med mycket gott resultat. Eftersom han varit ute och spårat blev det bara ett mycket kort pass med honom, även efter hans mått mätt, men roligt hade vi!

Jag vill även passa på att tillägga att Ashiki nu har tappat alla hörntänder, och en hel del av kindtänderna. Nu väntar vi bara på att de ska växa ut också, så att vi kan köra igång med kampandet igen! Just nu bjuder han gärna upp till lek med resterna av vad som en gång var en leksakskanin, som han kan hålla med framtänderna, och den fårskinnsleksak som jag förfärdigade i helgen. Men även med den börjar han efter ett litet tag att blöda i tandköttet. Inte för att det direkt hindrar honom, men det hindrar mig.

Midsummers weekend

Well, the long lovely (well, at least once the rain stopped on Friday evening) weekend is now over.
We spent it at my parent's house in Tierp, along with my brother and his family. Good food all weekend along, with the new addition of lingonberry pickled herring. Fabulous, for those of you who have not tried it! It even beats my all-time favourite garlic pickled herring. Yummy!!!

Sunday morning brough us a clearblue skye and a glorious summer's morning. Who can not love a Swedish summer when it is at it's best??
With that weather the pool was brough out for my nephew Viggo, and of course Ashiki wanted in on the fun! The hose attracted most of his attention, as usual, and because the hose was in the pool, Ashiki was in the pool.
Maybe we should get one and put in our tiny bathroom in the apartment??

Världens bästa Ashiki

Bara ett par korta rader för att säga att jag har världen bästa go'aste lilla holländar-lurv!
Direkt när jag kom hem från jobbet tog jag hela gänget på en liten kisserunda, där Ashiki i vanlig ordning gick lös en del av av promenaden. Rätt som det är dök tre fotbollsspelande barn upp, och Ashiki älskar bollar! Han galopperade glatt iväg mot barnen, men tvärvände och kom lika snabbt tillbaka till mig när jag ropade! Whoppee!!!! Inkallningsträningen har verkligen gett resultat!! Gissa om det var en glad matte som gick sista biten hem med hundarna!!
Körde sen lite sitt, stå och backövningar hemma med hans middagsmat, med jättehärlig entusiasm och arbetvsilja. Vad gäller backandet, som är grunden till fot, har han förstått vad det är jag är ute efter, och var belöningen kommer. Vi hann i arbetsglädjen även med lite musmatteträning, där jag nu vill ha honom stilla med båda tassarna på mattan. Han missar ibland med en tass, men på det stora hela är jag nöjd. Jag måste fokusera lite mer på var tassarna är, och bestämma exakt var jag lägger ribban för att få mer exakt belöning.

När vi efter middagen gick på den vanliga "bara Ashiki & jag"-promenaden, gick vi till ett litet grönområde mellan ån och den ganska trafikerade Gruvvägen. Här är nämligen ett jättebra ställe att springa runt och leka på. Jag kunde givetvis inte låta bli att klicka lite, och körde igenom ett par sitt och stå. Igen jättebra engagemang, och superfokus trots mopeder, cyklar, ungdomar och bilar! Han har bara sånt underbart fokus på det vi håller på med. Go'fisen!!!!
Körde även ett par backanden, men toppenresultat där oxå. Han följer med bra, och hittar ibland positionen vid vänstersidan.

Summa summarum -jag älskar min lilla Ashiki, och är så stolt över honom! Och även mig själv idag faktiskt, där jag är bra med på noterna. Mmm...fler såna här dagar vill jag ha!!

Nybörjare och lösa tänder

Just hemkommen för en träningsrunda på brukshundsklubben, med en hel del tankar som snurrar.
Först och främst vill jag säga att min Ashiki var så himla duktig! Trots en hel del hundar på planen, massor med klickers som klickade till höger och vänster och inte minst skottlossning från skjutbanan intill var han så himla fokuserad. Visst tittade han lite på vad som hände, men aldrig så att han tappade koncentrationen. Vi tränade vidare på sitt utan att backa och stå, vilket funkade toppenbra. Vi introducerade även en grundövning till fot, där han ska följa mig när jag backar och jag ger belöningen långt bak på min vänstra sida. Att följa med när jag backar är inget problem alls, däremot blir han lite konfunderad över var belöningen presenterades. Ska prova att kasta den lite bakom mig, och se om det funkar bättre.
Fick även en del andra tips av Sharon, som har mer att göra med mitt eget kroppsspråk.
Och det är här mina funderingar kommer in...
Som jag har skrivit tidigare är jag verkligen helt novis på hundträning, och känner en del frustration över min bristande kunskap. Idag visade Sharon också på att jag blir väldigt avvaktande och osäker i mitt kroppsspråk och agerande runt Ashiki när hon är med. Och jag känner ju hur himla rätt hon har! Jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag känner igen känslan från när jag började med hästar. Jag litar inte på den kunskap jag har, och vågar därför inte ta egna initiativ utan väntar hela tiden på att få instruktioner och reaktioner på det jag gjort. Jag tror egentligen inte att det handlar om en rädsla för att göra fel, utan mer en allmän osäkerhet om mitt eget agerande. Plus att jag faktiskt inte vet VAD det är jag ska lära honom, och i vilken ordning. Det rent vardagliga vet jag givetvis, men inte allt det andra.
Massor att lära med andra ord, och mitt främsta uppdrag för mig själv nu är att helt enkelt fokusera på hur roligt det faktiskt är att lära!! Läsa massor, lyssna ännu mer och bara ha kul!

Slutligen vill jag, som stolt matte, berätta att Ashiki nu har tappat sin första hörntand! Den ligger nu i säkert förvar i ett glas med vatten i väntan på at tandfén ska komma!

Hundbur/grindar/lastgaller

Att hitta ovanstående passande en Hyundai Elantra är lättare sagt än gjort har jag upptäckt.
Jeppegrindar finns att få tag på, men inget lastgaller. Billigt lastgaller finns att köpa på Biltema, men jag vet av erfarenhet att det inte går hela vägen ut till sidofönstrena, och att det inte alltid sitter så fast som man skulle önska.
Har kollat på en del burar, som inte kostar en hel förmögenhet, men så vitt jag kan se av de olika storlekar som anges finns det inte många burar som faktiskt är i bra storlek i förhållande till bilen.
Vem har väl sagt att det ska vara enkelt!


Det lutar i dagsläget åt att det blir grindar, trots att jag på sätt och vis hellre skulle ha burar, förutsatt att jag hittar ett lastgaller som passar...

Strålande ideér, någon???

Rain keeps falling on my head.....

....and I'm sick and tired of it! I haven't seen this kind of rain since Ireland. And I do belive one of the reasons we moved away was because of the bleeding weather!!! Well, it has now rained pretty much non-stop for 3 days, and not just the sort of liquid sunshine or soft rain that anyone could survive, but real RAINY rain - the truly wet stuff. So sick of tired of it...

These days I sleep very poorly, something that is quite unfamiliar territory for someone who's out cold the minute the head hits the pillow. I wake up at least once needing the loo. NOW! No longer the "hmmm...I should go to the toilet but suppose I can wait until the morning..." but more of a "I need the toilet NOW, or I will not be held responsible for what may happen." Yet another experience to add to the list.
Well, yesterday I got myself out of bed at just after six to walk the pack. Upon my return I woke Liam up to do the washing (we had the laundry room between 7 and 13), and got back into bed.
Liam then woke me up a couple of hours later with breakfast in bed! Of course the doggies all liked this, and were all prepared to eat any leftovers...
We stayed in bed until late, having a lovely lazy morning.


Today Sharon and I went to Avesta for a dog show. In the rain. It was literally raining cats and dogs, mostly dogs.
I had of course brought Ashiki for some social training - and showing off of my beautiful dog. I can easily say he was one of the kind there, and got lots of attention from the gang of shorthaired dito's with their owners. I was more than a little proud of my wonderboy, who furthermore behaved like a dog who's spent many a weekend in a crowd of dogs and owners.
Sharon showed Chai, who looked like he's been in the showring millions of times! Unfortunately the judge thought that just about everything, except movement and temperament, was wrong. It was so absurd that it in the end at we could do nothing but laugh at the whole thing.
Needless to say, by the time it was time to head home we were all pretty cold and wet.

As cold and wet as I was, I still had a really good day! It's always nice to be surrounded by people who are passionate about what they do. All these people there with their beloved dogs, in appaling dreadful weather, all because they love dogs! I know it does go to extremes, especially noticable in the world of show dogs, but still - they are all passionate about their dogs! And I love watching all these different breeds, from the tiniest to be biggest. I'm simply just a sucker for dogs, in all shapes and sizes.

When I got home, still rather wet and cold, my dear hubby decided that a day like this is great for fishing! Yep, you read right, he headed out into the wild with a fishing rod and, waterproof jacket and wellies. The nutter stayed out for hours!!
I suppose he is nearly as passionate about fishing as I am about dogs....

Två på en dag...

...måste ju vara rekord!!
Ville bara tala om hur duktig min lill-kille har varit idag! Idag är en sån där dag då man bara njuter av att ha hund!
Vi har tränat lite sitt-utan-att-backa-först, med hjälp av ett hörn och dagens hundmiddag - fläskkotlett. Han var så himla med på noterna idag, efter ett par dagar utan faktiskt träning, och bjöd på ett par jättefina sitt. Även utan väggen som stöd!
Fortfarande med korta korta pass med lite passivitet emellan.
Sedan körde vi lite med musmattan, och där har han verkligen fattat galoppen! Trampar riktigt hårt på mattan, även om inte alltid båda tassarna hamnar rikigt på. Flyttade även bort musmattan en bit längre än vanligt, och det funkade precis lika bra!
Sen tog vi en promenad ut i skogen, bara jag och Ashiki, och jag lät honom gå helt lös. Han kom som ett skott på alla inkallningar, genom blåbärsris och över stock och sten. Fick till och med ett rikgit litet tokryck mitt ute i skogen och sprang som en galning runt, runt, runt.
Jag ser så mycket av min podenco Gizmo i honom ibland, speciellt när han får sina tokryck.
Tänk vad jag älskar denna lilla lurvtuss, som bara funnits i familjen i 2,5 månad!

Raining cats & dogs

I read in the paper today that it hasn’t been this cold in Uppsala in June since the 1800’s. I suppose that is somewhat of a historical moment that perhaps I should be proud to be part of, however I feel more inclined to scream to the Gods above to give us the summer back! It is ever so slightly depressing to almost put on gloves and woolly hat to cycle to the train in the morning. I so hope it will change soon, or this summer might be a very looong one, and not in a good way.
Yesterday Liam had the honour of looking after Mulle for a couple of hours in the afternoon, and I’m not quite sure who had most fun – Liam or Mulle… The latter one did get a bit upset though, when Liam said that jumping on the trampoline in the rain might not the best of ideas, but could be bribed with a piece of the forbidden sweets… :D
I think I told you that we got Liam a fishing set a couple of weeks ago, and had a few days in the sun by the lake fishing. The thing is, I’m still waiting for a dinner made of freshly caught fish! But in all honesty, I think Liam enjoys simply being out fishing more than actually catching fish, so it’s all good!

Now over to some doggy stuff!
De senaste dagarna har jag varit ute mycket ensam med Ashiki, och i långlina, för att komma tillrätta med inkallningen som det kanske varit lite sisådär med.
Massor med lek, godbitar och kamp har givetvis också varit med i planen, och det har gått så himla bra!!
Det märks stor skillnad bara av att vara ute med honom själv eftersom jag inte ligger högst uppe på han prio-lista när han har Abi och Zassi att retas med. Jag vet, det är ganska självskrivet, men ibland är det just det självskrivna man missar att se!
Numera kommer han som ett skott när jag ropar på honom, oavsett om han sniffar på nå’t trevligt, kollar på andra hundar eller är långt framför mig. Helt underbart tycker jag att det är! Vi fortsätter så här, med ensampromenader på eftermiddagen (vilket även Abi och Zassi tycker är rätt skönt) en eller två veckor till, och hoppas sen kunna överföra det på ”flock-promenader”.
Ashikis favortilek just nu på dessa promenader är att jaga matte och ”nu kommer jag och tar dig”-leken. Hela han lyser, och bara vill springa mer, busa mer, samtidigt som jag utan problem kan stoppa och sätta mig ner och bara gosa med honom. Underbart!!
Jag fick lite expertråd från Jocke igår, om hur jag ska få igång honom mer i kampen där jag tycker att han kan vara lite mer på, och hoppas att det ger resultat.

I morgon ska vi nog titta på skyddsträning i Smedsbo igen, om det inte är alltför dåligt väder.

Morgonstund har guld i mun!

Only doggy-stuff today, I'm afraid. We have recovered from saturday nights lack of sleep, and will head off for Wilma's birthday party today, which means that Liam will be busy playing with Mulle, Wilma and Fanny!

Det är lite av en välsignelse att jag av naturen är en morgonpigg person, annars skulle jag lätt kunnat bli ganska grining av alla dessa tidiga morgnar.
Efter en liten kissetur straxt efter fem i morse krypte jag ner i sängen igen för en stunds sömn till. Det var dock inte helt enkelt att komma ner i sängen, eftersom Ahiki nu har lärt sig att hoppa upp i vår ganska höga säng, och hade gjort det bekvämt för sig. Så där låg vi följande ordning; Liam längst ut till vänster, sedan Zassi, jag och slutligen Ashiki längst ut till höger ihoprullad till en boll; och inte att förglömma lilla Abi som sin vana trogen snarkade mellan mina ben. Gott om utrymme var det ont om, helt enkelt.
Nu visste jag att Ashiki skulle hoppa ner ganska snart, eftersom det blir alldeles för varmt i sängen för hans tycke, så det var egentligen ingen större fara.
Runt 7 tyckte sen både Zassi och Ashiki att nu fick det vara färdigsovet, och påtalade detta genom att sätta igång och leka 2 mm från mitt öra. Det blir lite svårt att ignorera dem då...

Hur som haver, efter vanliga morgonrundan lade jag två små köttfärsspår åt Ashiki, om kanske 10 meter vardera.
Efter att ha hämtat en Ashiki som var helt på det klara med vad som skulle hända, och inte kunde komma fort nog ner för trapporna såg jag att en skata minsann oxå gillade köttfärsspår och hade klämt i sig valda delar av spår nummer två, nämligen början och slutet...
Min blivande spårhund tyckte det var superhärligt att hitta frukosten utlagd på gräsmattan, och hade en helt annan attityd den här gången än sist. Poletten har helt klart trillat om inte hela vägen ner, så åtminstone halvvägs.
Han går fortfarande inte helt rakt fram, och hoppar över ett steg här och var, vänder tillabaka ibland osv, men jag ser tydligt att han börjar koppla vad det är som ska göras. Och framförallt tycker han att det är fenomenalt roligt!
Spår nummer två blev som det blev, eftersom herr eller fru skata tyckte att det var gott att äta spårbörjan och -slut, men de ska väl ha mat de med!

I övrigt har jag sedan två dagar tillbaka låtit Ashiki gå med spårlina på under våra promenader, för att komma tillrätta med hans "give the finger"-approach till inkallning. Jag halar helt enkelt in honom om han inte är med på noterna.
Rent generellt kommer han som skjuten ur en kanon när han ligger efter mig, men stannar och stirrar på mig när han ligger framför. "Varför ska jag gå till dig när jag vet att du ändå är på väg åt det här hållet?? Jag är'la inte dum heller????!!" Ungefär så ser han ut att tänka.
Jag tycker mig ana en viss förändring redan nu, men fortsätter med linan en vecka eller så. Men gudarna ska veta att det inte här helt okomplicerat att gå med en hund i koppel (Zassi), en springande lös (Abi) och en i lång lina, eftersom jag måste hålla lite i linan för att inte hela "hala in Ashiki" grejen ska gå förlorad om jag först måste grabba tag i linan innan jag kan säga Kom. För att inte nämna att gå genom ett antal kvarter innan jag kommer till skogen... Men, med tungan rätt i mun och full koll på mina egna ben så att de inte trasslar in sig i linan går det, det med!

Ashiki börjar nu bli en stor pojke, men sprittnytt garnityr i fram! Det fattas lite på sidorna och även hörntänderna, men längst fram fullkomligen skiner det av vita fina vuxentänder. Snart, tänker han, snart kan jag vara med och bita Jocke i armen!!
Vidare har han vuxit i magen tycker jag, och ser riktigt fin ut. Givetvis inte lika fin och smäcker som syster Cibel, men är man byggd som en bulldozer så är man. Inte mycket att göra åt det inte. Sådan matte, sådan hund... :D
Det sista i hans "stora-pojke-repertoar" är att han nu har börjat lyfta på benet och kissa mot träd och lyktstolpar under en stolt mattes påhejande. Detta innebär ju som bekant även skvättande, snarare än skvalande, vilket kanske uppskattas mindre kl 5 på morgonen när det som förut tog 2 minuter nu kan ta 10 minuter... Men men, man kan inte få allt här i världen!

I dag ska vi till Smedsbo på 10-års kalas, och ev hinner jag under Sharons överinseende träna lite med Ashiki oxå. I så fall skriver jag, kanske, en rad till eller två i afton.

Bloody students!! :(

This photo I've borrowed from Carina, who took it when we were in Smedsbo looking at dogs & handlers training.

Yesterday was leaving cert celebrations here in Sala. Something I per say think is really nice. Lots of happy youngsters everywhere, dressed in white and with their student caps on. Per say, that is.
I'm not at all quite as much in favour of them, when they start the party of a century in the flat below ours at 10 pm. Loud music, loud peple shouting both in the apartment, in the stairs and outside just below our bedroom window. At no point did the shouting decrease at all, even though Liam and several of our neighbours asked them, begged them, shouted at them to turn the fecking music down and send everyone home.
At f***ing 3am they did turn the music off, alright, but started playing the bleeding piano instead! I seriously though Liam would have a heart attack! I managed to doze off from time to time, but Liam just got more and more annoyed. Apparently one of the guys at the party had a really rotten attitude, which didn't exactly improve things.
At 4.15 the actual party seemed to die down, but then said eejit stood outside the builiding shouting for another 15 minutes!
I finally fell asleep at around half four, only to be woken up an hour later by Ashiki needing to go to the toilet. Took him down, and thought he'd go back to sleep after that, like a good little boy. But nope. At six I gave up and got up to take all three of them for a walk.
And here I am, at 7.33 on a Saturday morning blogging away after a pretty much sleepless night. Not exactly what I had planned....

Kerry in Sweden? Härlig träning!

It sort of feels like Kerry has moved to Sweden at the moment, the weather is miserable! Wet, grey and COLD! I don't like it at all...
Where did the beautiful summer go? I think perhaps Siobhan and Jerry took it with them...
Liam has today started his taxicourse, so hopefully he'll soon be driving around in a taxi!

Now, doggy stuff...
Jag har idag haft en telefonsession med min ovärderliga PT Sharon. Vad gjorde jag utan henne?!
Sist vi träffades fick jag råd att ge tydliga signaler om när vi ska vara aktiva, när vi tar en paus, när han gjort fel, avslut osv. I sittandet backar han gärna först, innan han slår ner rumpan, så förslaget där var att träna i ett hörn så att han inte kan backa, och bara belöna för korrekt utförda sitt. Korta pass, 20 sek, sen paus, 20 sek igen, paus osv.
Som belöning använde jag hans middagsmat, dvs rå kyckling. Långt ifrån det mysigaste som finns att hantera, men klart eftertraktat.
Jag gjorde precis som jag blivit instruerad, med jättebra resultat! Mot slutet fick han till ett par riktigt fina, rena sättanden. Och allt med massor med energi! De gånger han inte svarade alls, utan bara satte sig och tittade på mig, vände jag mig om från honom med resultat att han sökte upp mig.
Superduperkul!!!!!!


Kortet har jag lånat av en av kameradamerna - Catrine? - på skyddsträningen i Smedsbo.

Update

My humble apologies for the total lack of updates lately. I've no good excuses at all, and not even any bad ones...
Anyway, last week Liam's sister Siobhan with hubby-in-spirit Jerry came to visit. As the plan was to head to Eckerö on Thursday, we headed straight to mum's and dad's on Wednesday eve. The compulsory, but lovely, barbeque was had, and after that a game of Kubb. Siobhan and I totally wiped the floor with lads and won a grand victory!GIRL POWER!!
The following morning they all headed off fairly early - Liam, Siobhan, Jerry and dad (aka the driver) - whereas I stayed at home and worked for a few hours.
Around five-ish I heard them coming up the steps after a good day on the boat. Or, maybe I should say I heard them stumbling up the steps, a small bit unsteady on the feet. Not due to sea-legs, but due to one too many beers...
After dinner I managed to get them all into the car to travel home to Sala again. I'm soooo thankful the police wasn't out doing their checks, cause no way would they have believed that I had had nothing to drink with alcohol fumes in the car enough to knock out an elephant!
When I got home from work on Friday, we packed the picnic basket and went down to Järndammen for a bbq by the lake. The weather was fab, and the food good. Jerry did have some opinions about the mosquitos, but I didn't see a single one, so I think he was pinching himself and then scratching just for us to feel sorry for him! ;)












That eve was finished off at the local bowling hall, where we showed just how crappy we are at bowling! But it was great fun! I won the actual game, but Siobhan won the style-prize for her leg-flips!
In all we had a wonderful time while they were here, and Sweden showed itself from it's very best side offering splendid sunshine and warmth.

Ok, now the bits I do in Swedish. The dog related part, that is.
Träningsmässigt ska jag skam till sägandes erkänna att jag legat lite lågt. Vi har förvisso tränat nästan varje dag, men kanske inte riktigt med den entusiasm jag vill ha. Hos mig själv, alltså!
Mycket fokus har legat på inkallning, då han hade en liten svacka på just det området. Eller, nu ska jag ju vara helt ärlig - jag gav honom en liten svacka.
Han har börjat med ett otroligt frustrerande beteende, där han tvärstannar och bara står stilla. Inte ett steg åt nåt håll, bara står och stirrar på mig där jag hoppar omkring, tjoar, tjimmar, skramlar med godisburk eller springer i motsatt riktning. Allt för att få lille herr Ashiki att komma. Utan större framgång, kan jag tillägga. Frustration på topp, med andra ord.
Så en dag, en riktig Murphys-lag-dag, där humöret inte direkt låg på topp som det var, gick jag helt sonika fram till honom och skulle ta tag i halsbandet och koppla honom. Nu är det ju som så att om man är topp-tunnor-rasande så har man en allt annat än inbjudande och lekfull approach, så Ashiki tänkte hellre fly än illa fäkta och drog iväg åt ett annat håll. Och så hade vi lagt ribban.
Efter lite självrannsakan, efter att jag slutat svära och osa rök ur öronen, fick jag ju erkänna att jag bara hade mig själv att skylla, och att det var dags att sätta på sig tankemössan.
Jag förfärdigade två kampleksaker av ett gammalt grimskaft som jag hittade i gömmorna, och som är i lagom tjocklek för en liten 5-månaders mun. Den hade jag sedan troget med mig så fort jag lämnade lägenheten med hundarna, och lekte massor med honom. Både lite helt apropå, och när han kom på inkallning. Lek, lek, lek. Och lite mer lek.
Det verkar ha gett resultat, för även om han fortfarande "fryser" ibland, får jag honom med mig och jag viftar lite med leksaken eller springer ett par steg från honom.

Vi har även varit och tittad på skyddsträning i Smedsbo, något som både jag och Ashiki tycker ser superkul ut! "Passa dig du bara", hör jag Ashiki säga, "så fort jag har mina riktiga tänder kommer jag och biter på dig jag med!"
Det är superinspirerande att titta på dessa duktiga hundar, som tycker det är såååå himla kul!
Och superkul att titta på min bror in action, vilket jag ju inte riktigt har gjort förut. Jag bugar ödmjukt, Jocke, och säger "Fy f-n vad du är duktig, och vad jag bara inte har fattat vidden av ditt kunnande tidigare!" Får jag en bråkdel av ditt hundkunnande en dag, då är jag nöjd! Känner mig så oändligt tacksam för att du och Sharon finns tillhands för mig och mina hundar närhelst jag behöver det! Jag ska göra mitt bästa för att suga åt mig all er kunskap, och praktisera den! Bugar ödmjukt än en gång...

Igår hjälpte min Personal Trainer, dvs Sharon, mig att lägga ett litet premiärspår åt Ashiki.
Han var rätt fundersam över vad det var han skulle göra egentligen, och varför det låg korv på gräset. Äh, förresten, korv är ju inte så där jättegott... äter väl då, men bara för att det råkar ligga där... Inte supermotiverad, med andra ord. Vilken hund älskar inte korv, liksom????
Ja ja, jag provade nu på morgonen igen, men denna gång med frukost-köttfärsen. Och se då var det en helt annan femma! Jag ska väl inte påstå att han rusade fram, men gick ganska bra från steg till steg och missade bara ett par stycken. Han nosade aktivt, och höll motivationen rätt bra tycker jag. Kanske börjar poletten sakta röra sig neråt för att inom kort landa helt.

Han har vuxit rejält, och har fått den färg han kommer att ha (hoppas jag). Fin tigrering, och inte så väldigt mycket svarta täckhår. Jättefin svart mask och mörka tassar. Hoppas hoppas att han ser lika läcker ut även när han blir långhårigare, för nu är han fin, min lille Ashiki.
Ikväll ska vi upp på klubben och titta och träna lite, så det är dags att fylla på blodpuddingsförrådet!!