Friday, June 29, 2007

Nya omgivningar

Så har jag då börjat på "mitt" nya hotell. Hotellet är fint, i alla fall den nya delen, men det är inte rättvist mot någon att jämföra med min förra arbetsplats, som är sååååå fantastiskt vackert inredd. Så, jag försöker låta bli det, efter bästa förmåga.
Som väntat är mycket annorlunda, en del saker bättre andra mindre bra. Svårt att säga än så länge om det var ett bra beslut eller inte att börja här. Men, det spelar ju heller ingen större rock'n'roll, eftersom det är här jag är nu!
Jag har träffat alla tjejer i receptionen, så när som på en. Och det är tydligen denna person som är den jag misstänks ha mest "problem" med. Nu ska jag givetvis inte skaffa mig en massa förutfattade meningar, men jag har blivit varnad av både Övertuppen, (som utan problem skulle få Jöback att se ut som ett under av manlighet...) och E, så vi får väl helt enkelt vänta och se. E har förutspått vissa...motsättningar mellan mig och denna dam, baserat på personlighet. Kan bli intressant, med andra ord.
Misstänker att det lätt kan bli så att de nya "kostymerna" (dvs jag och E) inte kommer att hamna på allas 10-i-topp-lista när vi nästa vecka eller så börjar röra om i grytan på allvar. Förändringar är inte alltid populära... Jag hoppas å andra sidan att det kommer att gå tämligen smärtfritt. Men gör det nu inte det kan det inte hjälpas. Behöver åtminstone inte umgås, eller springa på dem på stan, eftersom jag inte alls har för avsikt att flytta från mitt kära Killarney.
Ett litet minus än så länge...eller snarare är det väl så att jag återigen visat mig vara lite lätt tidsoptimistisk...är det faktum att det tar 45 minuter att köra till jobbet snarare än de 30 jag hade kalkylerat med. Och ytterligare ett par minuter om man hamnar bakom en bussj***l som det är helt omöjligt att köra om eftersom vägarna starkt påminner om norska Trollstigen.
Så ligger läget för stunden, ytterligare uppdateringar kommer.

Wednesday, June 27, 2007

Trött, men äntligen hemma


Hela vägen från Stockholm till Skavsta hade jag ett par rader bakom mig en liten flicka, som överhuvudtaget var allt annat än imponerad av att behöva sitta still på en tråkig buss. Således hittade hon på egna sätt att roa sig, och alla dessa - eller snarare detta enda sätt - innebar högljutt skrikande. I nästan två timmar. Roligt?? Näe, inte mycket. Har förvisso förståelse för att det inte alltid är helt enkelt att resa med små barn, men om fadern i vars knä flickan satt åtminstone sett ut som att han försökte få henne att vara tyst hade jag varit så oändligt mycket mer förstående.

När jag sen äntligen hittade ett ledigt säte på flyget, hamnade jag givetvis framför samma underbara barn igen! Jippie... Eller nåt. Killen bredvid mig och jag suckade samstämt och såg en lång flygresa framför oss. Men - under över alla under. Barnet var riktigt tyst denna gång. Förmodligen jättetrött. Men se, då hade jag istället framför mig en man som pratade NON-STOP om Sverige och andra länders syn på Sverige, om hans resande, och allt han gjort, sett och upplevt. Tror fantamig att han inte ens hämtade andan på hela tiden. Och han verkade dessutom vara helt övertygad om att alla andra inom 200m omkrets var precis lika fascinerade över allt det kloka han hade att säga som han själv var. Inte ens i-poden lyckades dränka hans röst.


Att sen tillbringa natten på Stansted är allt annat än bekvämt. Mycket långt därifrån.

Eftersom jag inte landade förrän halv elva, var inte någon av de sittplatser utan armstöd, där man faktiskt nästan kan ligga, lediga, så jag gjorde som så många andra - pinkade in en del av golvet som "mitt" revir. Lade så ut jacka och tröja på golvet, och gjorde det (o)bekvämt för mig själv. Runt om mig var det människor som uppenbart hade vanan inne med hela "sova-på-golvet-på-flygplatsen"-grejen, för de hade minsann med sig sovsäckar av olika modeller och tjocklekar. Lekte ett tag med tanken på att helt sonika skaka en sovande människa ur en av dessa kokonger, och bädda ner mig själv istället. Men, rikigt så desperat var jag inte. Inte långt ifrån dock... Sov väl kanske hela 2 timmar, i omgångar om 30 minuter eller så. Eller slumrade är väl kanske mer korrekt.


Väl hemma i min lägenhet, snubblade jag i säng för att sova i ett par timmar. 4 timmar senare vaknade jag, mycket ovilligt, duschade och fick mig själv att nästan se mänsklig ut. Var en duktig flicka och packade genast upp väskorna, tog ut resväskan i förrådet och mötte sen upp med S för lunch. Nu är det åtskilliga timmar senare, och jag gör allt för att hålla mig vaken, i alla fall ett par timmar till... zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Saturday, June 9, 2007

Cider & Sänka Skepp


Vi har i dagarna tre haft MAGISKT väder, med runt 25 grader och gassande sol. Förmodligen inget ozonlager, för solen är varm!

Var ledig torsdag och fredag, och njöt ohejdat av vädret. På torsdagen åkte jag, Sandra och Kerrie (hund) till Rossbeigh Beach. Gick runt hela udden, en nätt prommis på cirka milen, och hela tiden sprang Kerrie runt som ett skållat troll. Hon är inte alls van vid mycket motion, så när vi väl var tillbaka vid bilen fick vi nästan lyfta in henne. Helt färdig var hon! Och jag saknade som vanligt mitt lilla Tryn-Gryn. Rossbeigh var en av hennes absoluta favoritplatser, med massor av sand att gräva i och vatten att bada i. Himmelrike!

Efter den cirka 2 timmar långa promenaden kan man utan att ljuga säga att jag hade fått fin färg på axlarna. Fin röd färg, det vill säga.

På fredagen åkte sen jag och E in till Tralee på jakt efter en klänning till det bröllop jag ska på i midsommar. Har skjutit upp detta i det oändliga, för det är inte kul! Att veta att jag MÅSTE hitta en fin klänning, alltså. Hur som helst, vi stegade morskt in på TK MAXX, ett underverk som jag nyss upptäckt. De har massor av kläder, både designer- och "vanliga" kläder, till superpriser. Och ett riktigt bra urval klänningar till humana priser.

Problemet just denna dag var att jag inte hade en aning om exakt vad det var jag letade efter, men hoppades att klänningen liksom skulle hoppa ut och säga "Här är jag!!" Fingrade på ett otal klänningar i alla regnbågens färger, och olika längder, men hittade inte nåt som jag direkt fastnade för. Men så hoppade E fram från bakom en rad klänningar och i handen hade hon den! Just den klänning som jag inte visste att jag letat efter! Så vacker! Men, så var det ju då den lilla detaljen med passform... Klänningen fanns bara i ett exemplar, och ingen storlek angiven. Och som vi alla vet är inte fröken Berlin den nättaste som går omkring i ett par gummistövlar, så jag höll mina tummar hysteriskt.

Smög in i provhytten, bad en liten bön, och krånglade min i klänningen. Och under över alla under, den satt som en smäck!!!!! Tjoho!!! Klänningsmardrömmen avklarad på ungefär en halvtimme!! Blir det bättre?? Allt jag behöver nu är skor, men det är lättare avklarat.

Väl åter i Killarney tyckte vi att vi gjort oss väl förtjänta av en god lunch ute i solen. Alltså begav vi oss ner till Scotts, vilket är det enda stället med en ordentlig terass. Beställde mat, och varsin Bulmers. Så långt, allt gott.

Sen knatade en av kockarna från jobbet in på terassen, och därifrån gick det utför! Innan vi visste ordet av hade vi framför oss ytterligare varsin Bulmers, och sen en till. Och sen en till. Och en till.... I solen. Fnissiga som få, satt vi där i nästan 3 timmar och babblade. Och bubblade. I SOLEN! Vet ni hur mina axlar ser ut nu?? Var de röda förut, vet jag inte vad de har för färg nu... Djupröd, med inslag av AJ! Och vet ni nåt annat? Har man köpt en klänning med mycket tunna axelband, blir det inte bra alls att sitta i solen med ett linne med BREDA axelband. Inget bra alls faktiskt... Har nu införskaffat solskyddskräm, så att jag kan bränna de obrända delarna utan att ytterligare bränna det som redan är bränt. Kanske inte världens bästa idé, men det var det smartaste jag kunde komma på. Så, håll nu tummarna att vädret håller i sig över måndag och tisdag då jag är ledig igen, så att jag kan sätta min plan i verket!

Så till Sänka Skepps-delen, för det är vad jag tror att Övertuppen (o)frivilligt håller på att göra. Sedan han började har 4 personer redan slutat, och det slutar inte där. Kom in till jobbet idag, för att höra att en av Duty Managerna har fått gå, tillsammans med den Spa-manager han anställde för 1,5 månad sen. S, en av killarna i spat, (som bara blivit utnämnd till Irlands bästa Spa-therapist), har lämnat in sin avskedsansökan, och slutar om två veckor. Och när han slutar kan hela spat lika gärna slå igen, för han är anledningen till att majoriteten av människorna fakiskt kommer dit överhuvudtaget! Ytterligare en person i spat ska oxå sluta, och ett flertal andra hotar att sluta nu när de har varken manager eller Head Therapist. Nästan alla kockar letar nya jobb, vilket jag helt och fullt kan förstå. Man kan inte bara hux flux öppna ytterligare en restaurant utan att anställa mer personal! Funkar inte!

Och sist men inte minst letar ju även jag nytt jobb. Strålande tider!

En av våra receptionister, R, har nyss opererats, och blir borta minst 3 veckor. Kvar är endast jag och A. E från Reservations hoppar in och hjälper till nästa vecka, men sen behövs hon på sin egen post, eftersom L (Senior Reservations) slutar på fredag. Nästa vecka får vi dock förstärkning, i form av en av servitriserna som då byter avdelning. Problemet är bara att 3 dagar efter att hon börjar (och fortfarande får sin träning), börjar min veckas semester. Så då har de bara A, som har jobbat med oss i 2,5 mån, och S, som bara varit där i 3 dagar!

Sänka Skepp, någon??

Saturday, June 2, 2007

Överallt och ingenstans...


...har jag varit idag. Samtidigt! Bröllopsmottagning + anländande grupp tyskar = värkande fötter och trött huvud.

Jag har verkligen fått springa runt som en James på jakt efter korv - i 10 timmar! Gäster till bröllopsmottagningen som var milt sakt oimponerade av att hamna i de lägenheter vi INTE har hyrt ut på ett halvår - just för att de inte håller standard och är rätt sunkiga. Men som Övertuppen nu kommit på är jättebra att sälja. Som tur är har han tagit på sig att ta hand om de klagomål som kan uppkomma. Gissa om han kommer att få fullt upp!!! HA HA HA HA HA!! Och trots att jag tar hand om alla klagomål och efter bästa förmåga reder ut alla röror är jag givetvis fortfarande inte "strong enough" att ta ett hoppa upp en pinnhål. Vilket misstag!!

Sitter nu hemma i soffan med ett glas rött, en stor skål popcorn och tänker inte flytta på mig en millimeter. Och om 19 dagar kommer jag hem!! (Inte för att jag räknar...)