Herm, ljuva hem!

Nu har vi äntlien flyttat in i vårat fina radhus, och - nästan - packat upp alla kartonger. Vi flyttade in i fredags, hastigt och lustigt, efter att ha hjälpt ägarna att flytta in en ny soffgrupp i läder, och köksbord & stolar.
Det är en del som behövs göras än, men vi har i alla fall tak över huvudet! Och varmt hus dessutom! Riktigt varmt och skönt, är det...
Så, närhelst ni vill komma upp och hälsa på har vi ett gästrum som väntar!!

Fick en smärre chock idag, när jag skulle ta ut pengar på banken. Normen här är att man får betalt varje fredag, vilket är en händig dag att få betalt på. Nu ska det givetvis vara lite bakvänt här uppe, där de fortfarande arbetar efter gamla traditioner, med lön på måndagar. Det i sig själv är egentligen inte några problem, pengarna kommer ju in på kontot som ett urverk. Så länge det inte är "bank holiday", långhelg, visade det sig!
Påskvecka, men röda dagar både fredag och måndag visade sig vara för mycket för det här lönesystemet, för det var banne mig inte ett ruttet pence på mitt konto idag inte! Med något blek uppsyn ringde jag min kollega M för att höra om det bara var jag som blivit förbisedd, eller om det var en generell idioti. Vilket är precis vad det visade sig vara. Även han hade vakum på kontot, och ett lätt överansträngt kreditkort. "Never a dull moment" är en mycket händig fras i så'na här lägen. (Inte ett tråkigt ögonblick, i fri översättning).

Jag och hundarna var nere på stranden och promenixade idag, och Zassi njöt i fulla drag av att för en gångs skull få vara lös. Abi höll sig i sedvanlig ordning nära mig, medan Zassi kutade runt och undersökte allt och ingenting med massor av spring i benen. Och mitt i allt sitt spring, sprang hon över en vattenpöl mellan två klippblock. Eller det var det som hon tänkt sig göra, om det inte vore för att pölen inte var någon pöl, utan ett vattenfyllt hål! Plums, så försvann hon!! Henns uppsyn när hon fick nosen övet ytan igen var helt obetalbar!! Hon är långt ifrån en vattenhund, och tyckte inte alls om att få en ofrivillig simtur!!

Det tar sig...

sa mordbrännaren!! Äntligen, kan man oxå tillägga. Vi har efter en hel del avigheter äntligen, som det verkar, landat på fötterna.
Vi var igår och tittade på det hus vi snart ska flytta in i. Eftersom vi bestämt oss för att ta huset utan att ha sett det, var det lite nervöst att åka dit igår och ställa in ett par kartonger. På utsiden är det mest som de flesta lite äldre hus här, par hus, med mycket risig trädgård. Sen öppnade vi dörren. Den nya dörren, kan tilläggas. Vi möttes av en doft av målarfärg, nya mattor och golv...Nytt i största allmänhet. De har verkligen renoverat huset från topp till tå!! Nya mattor, nya dubbelglasade fönster, nya dörrar, nya möbler, ny öppen spis, nytt kök, ny tvättmasking, nya vitvaror...Nytt nytt nytt!! Helt underbart! Så långt från vårat hus i Lissivigeen!! Och hyran därtill... En bråkdel av vad vi tidigare betalat i hyra! Det känns så himla härligt, och vi kan inte flytta in snart nog. Det är en del som behövs göras ännu, men vi hoppas kunna sova där på fredag. Detta av mer än en anledning...

Liam har nämligen idag blivit erbjuden, och tackat ja till, ett jobb som chef för ett av ägarparets mindre hotell!!! Han kommer att vara ansvarig för driften av hotellet, och kör igång på fredag. Inget mer soffpotatisande med andra ord! Och tur är väl det, för han började bli mer än lite uttråkad...

Vi har nyss kommit hem från ännu en tur till flygplatsen mitt i ingenstans, Donegal Airport. En liten skokartong placerad mitt obygden. Det är nämligen här som vi hittat de billigaste, av förklarliga anledningar, och enda tillgängliga, även det av förklarliga anledningar, hyrbilarna. Denna gång inte till oss, utan till M vars bil i torsdags beslutade sig för att inte vilja vara med att leka längre. En drivknut som gett upp. På en Landrover. Ungefär 10,000kr kostar det. Tack för den Televerket!! Han behövde med andra ord en billig hyrbil, så vi körde dit honom i fredags, och lämnade tillbaka hyrbilen idag. Inte för att hans bil är färdig än... Så enkelt ska det minsann inte vara! I morgon hämtar han en annan hyrbil här i stan, och har den en eller två dagar. Hur som haver, efter uträttat ärende (i strålande solsken, ska tilläggas. Helt ljuvligt!!), slog vi numret till närmaste Indiska restaurang, och sitter nu här med magar spända som skinnet på en falukorv. Men attans vad gott det var!!!!

Jag hade en gång en klänning...

...med pärlor, paljetter å färg, men det var för länge sen, så länge sen... Eller i alla fall för en halvtimme sen eller så.
Jag har inför lördagens bröllop införsaffat nya skor och en sjal att matcha min vackra klänning, och mannekängade här framför M för att få hans godkännande. Detta fick jag med bravur, och gick således en trappa upp för att byta om och sen hoppa in i duschen. Rakade ben, schamponerade och allt annat som hör till, och avslutade med en omgång selftanning bodylotion. Allt i förberedelse för J & M's bröllop.

Och detta är när jag upptäckte att Zassi har en underlig fäbless för pärlor och paljetter. Som mellanmål. Hon hade nämligen tagit bort nästintill varenda en från klänningen!! Dock utan att förstöra tyget, så hon kallas numera "Zassi Saxmun"
Jajamensan!! Underbart va. Detta innebär nu att jag i morgon ta mig ner till TK Maxx och införskaffa en ny klänning, eftersom vi i morgon efter jobbet styr kosan mot Killarney. Det innebär oxå att det stackars kreditkortet måste vädras igen, mycket mycket motvilligt. Och denna gång är det klänningen som måste matcha skorna och sjalen, och inte tvärtom.
Skrattar inte kan jag säga. Eller jo, det gör jag faktiskt, för det är så himla typiskt! Kunde inte ens bli förbannad på Zassi, för om jag nu är så förbannat dum att jag lägger klänningen på sängen så får jag ju skylla mig själv.

Ja ja, någon gång kanske jag lär mig...

Så till något helt annat! På måndag får vi äntligen flytta in in huset! Renoveringen är färdig, och snart får vi packa upp alla kartonger, resväskor och kassar. Tack gode gud för det!
Och i morgon har Liam en intervju, så med förhoppningsvis är han snart en arbetande man igen.

Det är allt från oss för dagen, nu ska jag gå och packa de saker som ska med ner i morgon. Utom klänningen, det vill säga....

Klappat och klart!

Jajamensan! Nu är vi helt färdiga i Killarney!
Vi åkte ner i tisdags, och tillbringade onsdagen med att städa och huset på resten av våra världsliga tillbehörigheter. Lämnade igen nycklarna, och helt plötsligt bodde vi inte längre i Killarney. Hade förväntat mig att jag skulle känna mig lite ledsen att lämna Killarney, som trots allt varit mitt hem i Irland under ett antal år, men icke! Underligt nog! Det kändes tvärtom jättebra att få allt avlsutat här, och kunna få fart på vårat nya liv uppe i Donegal.
Vi stannade två nätter hos Liams föräldrar i Bantry, och bara njöt av att vara lediga. Det känns som att det var länge sen vi bara hade en dag eller två att inte göra någonting alls. Vi har packat, städat och kört Donegal tur och retur de senaste helgerna, så en dag av att bara vara var precis vad vi behövde.

Hur som haver, i går körde vi således upp till Donegal igen. Turen tar vanligen cirka 6,5-7 timmar, men igår satt vi självklart fast i trafik i Cork och Limerick, och sedan tillbringade vi nästan en hel timme bakom en gammal gubbe i keps. Han måste helt enkelt ha varit en gammal gubbe i keps, för han hade utvecklad ett mycket nära förhållande med mittlinjen, som han tycktes ha en mycket intressant konversation med. I 60km/timmen!!! Hur frustrerande som helst!! Liam antog en mycket intressant högröd ansiktsfärg, och spydde ur sig alla svordomar han överhuvudtaget kunde komma på, plus ett antal helt nyuppfunna!

Men, vi kom fram till Letterenny i slutänden. Nästan 9 timmar efter att vi lämnat Bantry!!!
Och blotta tanken på att vi måste göra samma resa igen nästa helg för J & M's bröllop känns inte direkt jättebra....
Men, vi kan åtminstone trösta oss med en droppe alkohol eller två efter nästa veckas resa....