Älskade Gud / Beloved God

I en liten tankepaus om vad det är jag vill med den här bloggen - skriva "dagbok" för nära och kära; ge tillfälle till eftertanke; roa; provocera; flumma av mig... vill hitta en riktning - sänder jag vidare en underbar version av Fader vår. En version som ligger mycket närmare min livsåskådning än bilden av en skrämmande Gud satt att döma över levande och döda.
Texten har jag lånat av Ulla Keyling, och hittat i tidningen Nära. En tidning som inte är som andra...

Älskade Gud, du som är mitt ibland oss och i oss,

du har många namn, vart och ett av dem heligt, 

så som allt annat i din skapelse är heligt.

Du har gett oss livets kraft så att vi kan vara dina medskapare, 

på gott och ont, för du har gett oss vår fria vilja

och med den har vi skapat och skapar ständigt på nytt den värld som är. 

Vi ber om vårt dagliga bröd, och du förser oss med det vi behöver.

Våra skulder är oss förlåtna, för det finns ingen synd och skuld, 

men genom att förlåta renar vi vår egen själ.

Världsalltet är ditt, och den dag vi lämnar jordelivet ska vi återvända till din himmelska härlighet.

Ty hela skapelsen är din, kraften och kärleken, i evighet. 

Amen

In this my little mini break in the bloggining, where I'm trying to find out what it is I actually want with this blog - to keep a "diary" for the near and dear; to give food for thought; to amuse; to provoke; to simply babble...I want to find a path - I want to pay forward this beautiful version of Our Father. A version that is much closer to what I belive in than the image of a fear invoiking God passing judgment over both the living and the dead.

I have found the text, written by Ulla Keyling, in a magazine that is not like your average magazine, Nära. (The translation is very much my own...)

Beloved God, who is amongst us and inside of us, 

you have many names, each of them hallowed, 

just as everything in your creation is hallowed. 

You have given us the force of life so that we can create with you,

for better or worse, 

for you have given us our free will,

and with it we have created and are creating still the world that is.

We ask for our daily bread, and you give us what we need.

Our debts are forgiven, for there is no sin nor debt,

but through forgivning we cleanse our soul.

The universe is yours, and when we leave this earthly life we

shall return to your heavenly glory.

The creation is yours, the force and love,

in eternity.

Amen

Also a nice Friday eve

Älskade sonen sover hos mommo och mo (morfar) tillsammans med terriertöserna. Jag har precis avslutat en rejäl städning av hus och hem, njuter nu av salta pinnar och julmust. Riktig gourmetmys... Kommisarie Langleys mysterier på tv'n och en snarkande make på soffan. Också en ganska skön variant av fredagsmys, lite egentid.
I morgon ska Andrew äntligen få åka tåg, vi ska in och hälsa på två kollegor från jobbet, och deras barn såklart.
Den som påstår att katter rör sig tyst som natten har då aldrig träffat våra två yrväder. De låter som en hel hjord elefanter där de rasar omkring på övervåningen!

The darling son is spending the night at mormor and morfars along with the terrier lasses. I've just finished a total clean of the house, and am now enjoying some snacks and a soft drink. True grourmet style... On the telly Inspector Lynley is solving another crime, and on the couch Liam is snoring. Quite a nice version of a child free Friday night - some time to myself. 
Tomorrow Andrew is finally going on a trip on the train! We're going in to Uppsala to visit two colleagues with children. Should turn out to be a really  nice day!!
Who ever said that cats move quietly has never met our two hurricanes. It sounds like we've got a herd of elephants upstairs!

Stress eller Harmoni - vilket väljer du? / Stress or Harmony - what do you choose?

Varför ger jag stressen en sån stor plats i min tillvaro? Varför känner jag, och säkert många med mig, att stress är en bekräftelse på att man är "duktig"? Som att stress var en värdemätare för hur "viktiga" vi är.
Det är jag, och ingen annan, som skapar stress i det att jag ger tillåtelse för stressen att äta min energi. För det är ju det som händer. Ju mer jag stressar, desto mer splittrad blir jag och desto mer är jag i tanken på nästa uppgift. Om jag ständigt i tanken fokuserar på allt det jag måste hinna med, och inte det jag faktiskt gör får jag heller ingenting gjort. Jag lägger alltså min energi på den negativa tanken att jag ingenting hinner. Här är valet mitt - lägga min energi på negativa tankemönster som bara föder mer negativ stress, eller lägga min energi på den positiva känslan av att klara av en uppgift i taget, och att göra det bra. Det valet är mitt.
Idag väljer jag harmoni och att lägga min energi på att må bra och göra en sak i taget.

Stress eller harmoni - ett val som inte är
Stress or harmony - a choice that isn't

Why do I allow stress to take such a big part of my every day life? Why do I, and surely I'm not alone, feel that stress is a confirmation of beeing "a good girl/boy"? As if stress was a gauge of how "important" we are. 
It is I, and nobody else, who creates this neagative stress as I allow it to eat my energy. Cause that is what really happens. If I'm always focusing on all the things I have to do, and not on what I am actually doing this very minute, I will not accomplish anything. In essence - I'm focusing my energy on what I'm NOT doing, and not on what I AM doing. This is where I have a choice - I can put all my energy into negative thought patterns that only breed even more stress, OR I can put my energy into the good and productive feeling of accomplishing my goals - be it to go through my inbox or to make a major change in my life. The choice is mine.
Today I choose harmony and putting my energy into feeling good and doing one thing at a time. 

Zoologipromenad / Zoological walk

En typisk eftermiddag i det blå huset innebär att mor, son och terriertöser ger sig ut på promenad när jag kommit hem från jobbet. Dessa promenader har oftast ett visst zoologiskt tema. Det underlättar hela "klä-på-två-åringen-proceduren". Till en början var vi ute och tittade på "kra", sen avancerade vi till "ni" och just nu är vi helt uppslukade av att hitta "juju". För er som inte helt behärskar andrewska, är det fåglar (närmare bestämt kråkor), sniglar och nu rådjur.
Sniglarna var mest tacksamma att titta på, för de var överallt och försvann ingenstans.
Å andra sidan är ju rådjuren oändligt intressanta när vi väl ser dem, vilket vi faktiskt gör ett par gånger i veckan. En grupp om tre djur (mamma juju, pappa juju och juju-barn) håller ofta till på banvallen där vi promenixar. Ett rådjurs huvudsakliga sysselsättning är, enligt den 2-åriga experten, att bajsa, kissa och äta gräs. I den ordningen. Och det ligger måhända inte så långt från sanningen.
Just igår lyste de med sin frånvaro, förmodligen hade de ännu inte kommit över chocken att nästintill bli påkörda av en galning på röd cykel klockan kvart över sex på morgonen när de i godan ro promenerade på cykelvägen. Galningen på cykeln har inte heller kommit över chocken helt, kan jag tillägga.

Nästan färdig för promenad.
 Almost ready for the walk                                                

Självklart ska löven åka vagn, storkillen kan ju gå själv.
Of course the leaves should go in the buggy, the big boy himself walks!

Så här flaxar fågeln med vingarna!
This how the bird flaps its wings! 

Terriertöser på promenad. Abi i förgrunden jagar kattskit, Zassi i bakgrunden jagar rådjur - "Om jag bara kunde ta mig ur den här jäkla selen"
Terrier lasses out walking. Abi in the foreground hunting for cat poo, Zassi hunting for deer - "If only I could wriggle out of this stupid harness" 

A typical afternoon in the blue house entails mammy, son and terrier lasses going for a walk once the mammy gets home from work. These walks usually takes on a zoological theme. It makes the "getting-the-two-year-old-dressed-procedure" somewhat less of a struggle. We started off looking for "kra", then "ni" and are now engrossed in looking for "juju". For those of you who don't master the language of Andrew (Swedish version) "kra" is bird (specifically crow), "ni" is snigel (snail) and "juju" is rådjur (roe deer). 
The snails were, from an observers point of view, the most well adapted. They were everywhere, and didn't run away. 
The roe deer, on the other hand, are so much more interesting once we get to see them, which we do a couple of times every week. There is a group of three deer (mammy "juju", daddy "juju" and baby "juju") that usually hang around the path were we walk every day. According to the two-year old expert, the deer spend their day pooing, peeing and eating. In that order. And that is probably not far from the truth. 
Yesterday, however, they were nowhere to be seen. I'd imagine they were still recovering from the shock of nearly being run over by a maniac on a red bike as they were out on their morning stroll on the cycle path. The maniac on the bike hasn't quite recovered either. 

Det blidde ingen resa till Kambodja... / Trip to Cambodia cancelled...

...men istället blidde det en dryg vecka på Filippinerna och det är ju precis lika bra. Det ska bli så intressant att besöka några projekt och se vad det är vi gör ute i stora vida världen.
Den 12 november är det take off. Hur jag ska klara mig så länge utan Andrew vete hålen... Får välan krama upp ett litet kramförråd innan avresa.

...but instead I'm going to the Philippines for just over a week. Suppose I can live with that... I'm really looking forward to visiting some of our projects and see first hand what we do.
Take off is 12th November. Don't ask me how I'll manage without Andrew for that long though... Will have to cuddle him enough to last for the whole week before I leave.

Dagens tågtanke / Today's train of thought

En morgon som denna, när jag med våld får slita min trötta kropp ur sängens värme och tvinga densamma ut i den mörka och rått kalla morgonen för att åka till jobbet - då är det en välsignelse att ha ett jobb jag trivs så himla bra med!

On a morning like this, when I have to force my tired body out of the warm bed, and then make it step outside into the dark, damp and cold morning to go to work; it's a true blessing to have I job I really like...

En riktigt skitmorgon / A truly crappy morning

I ordets sanna bemärkelse. Efter en underbar kväll med stallgänget, god mat i mängder, roliga drinkar av olika slag och ohejdat med skratt, kom jag hem straxt före elva, och låg sött med huvudet på kudden en timme senare.  Ytterligare en timme därefter vaknar jag av ett idogt illamående, och en mage som inte gillar läget. Fasen, tänkte jag, har jag blivit en sån erbarmlig lättviktare på sistone. Låg kvar och hoppades att det skulle gå över, och i slutänden vaknade Andrew. Tillsammans försökte vi somna om, men magen protesterade allt mer, och till slut fick jag helt enkelt ge upp och gå till hemlighuset.
Där satt jag sen, i över en halvtimme med århundradets sämsta mage. Tack och lov för Wordfeud; ett bra sällskap i bistra tider. Framåt halv tresnåret snubblade jag i säng igen, men se då hade minsann Higgins junior vaknat till på allvar. Det tog mig ytterligare en dryg timme innan han somnade.
Sen sov vi i alla fall gott fram till straxt före åtta. Jag och lilleman gosade en stund, och sen kom vi överrens om att hundarna nog ville komma ut och kissa, och så måste vi ju kolla efter "juju" (rådjur).
Det som bara skulle vara ett snabbt kissblöjebyte visade sig vara ett rejält lös-mage-blöj-byte. Ja, here we go again, sanering av rumpa, sen påklädning för att ta ut de små, vid det här laget säkert rätt desperata,  terriertöserna. Går igenom köket och där vädrar min näsa en distinkt doft. Mycket distinkt. Mycket riktigt - där var en rejäl hög av varierande kvalitet. Mestadels samma kvalitet som tidigare saneringar.
Ja - ska det va ska det va ordentligt antar jag.
Efter denna slutgiltiga sanering - bortsett från den våta fläck jag hittade på mattan uppe senare - gick vi glada ut i den vackra höstmorgonen.
Efter denna skitstart på dagen, blev det bara bättre. En härligt skogstur med trattkantareller i massor; en sväng till fallskärmsklubben för att titta på flygplan och sen sov vår underbare Andrew gott.
Av detta lär vi oss att en dag som börjar med skitgubbe kan lätt vändas till omgång Hjärter!

In every sense of the word. After a really great evening with the stable girls; loads of yummy food, tasteful drink of all kinds, and laughter to last a life time; I got home at around eleven, and was tucked up in bed an hour later. Yet another hour later I woke up with a really queasy tummy. I thought to myself that I can't possibly be this much of a light weight. I lay there hoping it would all just go away, but by the time Andrew woke up it was far from better. We tried going to sleep, but in the end I had to give up and face the bitter fact. It was me and the bog for the coming half hour or so. 
Thank god for Wordfeud, it's a great company in dire times. 
At around half two I stumbled back into bed, but by then Higgins Junior was well and truly awake. I took over an hour for him to back to sleep. 
We did at least sleep soundly until just before eight, and then Andrew and I had a morning cuddle. We then agreed that the dogs probably needed to wee, and we also needed to have a look at the "juju" (rådjur) - deer. 
What then was supposed to be a quick wet nappy change, turned out to be a wet-but-not-wee-nappy-change. Once cleaned up, with a dry nappy and clothes on, the terrier lasses were probably quite desperate, so we decided to hurry out with them. 
Walking through the kitchen my nose was met by an unmistakable smell. Very unmistakable. And there it was, a pile of varying texture. Mostly the same texture as previous samples. Lovely...
After this final clean up - apart from the wet patch I later discovered on the carpet upstairs - we went for a nice long walk in the wonderful autumn morning. 
Despite a crappy start to the day, it ended up being a very nice one. We went mushroom picking in the sunshine - there were mushrooms where ever we looked! - and then headed to the parachute club to look at aeroplanes. After all this Andrew slept like the baby he no longer is!

Sleepless in the blue house

Arbetsveckans sista dag, och mina 6-6,5 timmars sömn per natt börjar sätta sina spår. Vad jag inte skulle ge för 8 timmars oavbruten sömn...
Sänder en extra tanke till en gammal bekant som igår morse somnade in, och hennes familj som nu måste lära sig att leva utan sin älskade mamma och fru. Vila i frid Mia.
Till alla er därute, ta hand om dem ni älskar! Livet är en gåva...

The last day of the working week, and my 6-6,5 hours nightly sleep is taking its toll. What I wouldn't give for 8 hours uninterrupted sleep.
Sending an extra thought to an old friend who passed away yesterday morning, and to her family who now have to learn to live without a beloved mother and wife. Rest in peace, Mia.
And to all of  you, take care of the ones you love! Life is a gift...

Äntligen!!! / At long last!!!!

Vill bara få säga att jag HAR SPRUNGIT IDAG! Inte långt, och långt ifrån fort, men utan att känna av foten alls!!! Första gången sen 10 sept, och jag log när jag sprang! Så himmelskt skönt, och med vacker stjärnklar himmel över mig. Nu kör jag igen, men har lovat mig själv att ta det lugnt.

Just wanted to say that I'VE BEEN OUT FOR A RUN TODAY! Not far, and far from fast, but without the foot ging me any grievance at all!!! It's the first time since 10th Sept, and I couldn't stop smiling. It felt heavenly. And in the heaven above me the stars shone down on me.
I'm finally back in the game, and have promised myself to take it slowly.

Underbara hoppning / Glorious jumping

Ridlektionen igår bjöd på hoppning, till min stora glädje! Att jag sen dessutom fick den häst som absolut vill följa med hem och bo i vårt garage, Spirit, gjorde inte saken sämre. Dagens övning var Stjärnan, som för er invigda hästnördar genast framkallar en mental bild av hopp-sväng-hopp-sväng-hopp-sväng-hopp. För icke invigda kan det förklaras som fyra hinder placerade mitt på ridbanan, och uppställda som ett litet kryss som man sedan rider över i en åtta.
Övningen är en liten dröm om man sitter på en c-ponny som man kan vända runt hinderstöden, lite mer arbetssam om man sitter på en stor häst som inte alltid får med sig hela kroppen runt i högersvängarna - huvudet vänt maximalt till höger men kroppen fortsätter rakt fram. Ungefär. Då får man rida med allt man har för att få även kroppen att tycka att den ska mot hindret.
Varje gång jag hoppar inser jag hur fenomenalt roligt det är, och hur mycket jag saknar det!! Just den där känslan av att komma perfekt på hindret och sen seeeegla över det... mmmm... Jag har ett par såna språng som jag bär med mig i mitt minne, där jag fortfarande kan känna hur de sista galoppsprången mot hindret kändes, och sen själva språnget... Det var tider det!!
Nu ska jag väl erkänna att särskilt många såna språng var det inte igår, men kul ändå! Jag kände mig dock lite otillfreds efteråt. Skulle så gärna vilja hoppa lite högre än fjuttiga 90 cm någon gång, för att se om jag fortfarande kan. Det behöver inte alls vara 1,40 hinder igen, men i alla fall 1,20... Eller 1,10... Ullis - snääääääääääällla?!

Riktigt så här högt hoppade inte vi...
Visste du förresten att världsrekordet i höjdhoppning - inte puissance som ovan - sattes redan 1949 av fullblodet Huaso. Han hoppade smått otroliga 2,47 m!!!
We didn't quite jump this high...
Did you know, by the way, that the high jump word record - not puissance like above - is held, since 1949, by the thoroughbred Huaso. He jumped a staggering 2m47cm fence!!

At the riding lesson yesterday we did show jumping, to my great delight. And then being give the one horse that absolutely want to come and live in our garage, Spirit, did in no way make the day worse. Quite the opposite. The exercise of the day was the Star. For all horse geeks out there who have done this exercise before (although it's more than likely called something completely different in English) a mental picture of jump-turn-jump-turn-jump-turn-jump will pop up. For the rest of the world it could be described as four fences put at the very centre of the arena, in the shape of a X that you jump in a figure 8 shape.
This exercise is a ball if you're riding a small pony that you can turn arond the fence stands. A little bit more toiling if you're on a horse. Especially a horse who can't quite keep his body together when turning to the right - the head turned to the right as far as it goes, but the body keeps going straight ahead. It takes a whole lot of riding to convince that body to follow the head to the right, I can assure you. 
Every time we do jumping I realise how much I love it, and how much I miss it. That feeling of the perfect jump, when you leave the ground perfeclty and then just saaaiiiillll over the fence...mmmm...bliss! I have a few memories of jumps like that, where I can still feel the last few strides coming up to the fence and then the jump itself.. Ah, those were the days. 
I have to admit far from all the jumps yesterday were like that, if any. But still soooo much fun! 
Still, it did leave me a little unsatisfied. I would so love to jump a little higher than the measly 90 cm we have done lately. Not necessarily 1m40 again, but maybe 1,20. Or 1,10. Just to see if I still can do it. Pleeeaaaasseeee Ullis?! (Ullis being our instructor)

Boktipset / A book to read

"Vilja av sten" (127 hours between a rock and a hard place). Av och med Aron Ralston. En fantastisk skildring om vad som måste kunna beskrivas som ett helvete på jorden. Fastnaglad mellan en klippvägg och ett stort stenblock med mycket lite mat och vatten.
Det är otroligt vad kroppen mäktar med, och de sätt själen och sinnet hittar sätt att ge det lilla extra för att till slut skära sig fri.
LÄS DEN!

"127 hours between a rock and a hard place". By and with Aron Ralston. An incredible description of what must be a hell on earth, trapped between a canyon wall and a massive boulder with hardly no food or water. It's incredible what the body can live through, and how the mind and souls find ways of giving that extra reason to cut oneself free of the entrapment.
READ IT!!

Dagens tågtanke / Today's train of thought

Vad glad jag är att ha en så fantastisk familj, som alltid är beredda att hjälpa till med hämtning och barnvakt. Ni är underbara!

I'm so happy to have such a great family that are ways prepared to give us a helping hand in picking Andrew up from the creche. You are all fantastic!!!

Ro, vänner och värme / Peace, friends and warmth

Vilken härlig helg det blev!!
I lördags ett spontanbesök till underbaraste, finaste och allmänt bästaste Therése på Åsen. Andades in den ro som omgärdar gården, kramade min underbara söstra och njöt av livet på en gård med hästar, åsna, katter, kaniner, hundar och full fart. Här laddar jag batterierna, pratar vi om allt under himlataket, ältar och ser framåt, peppar och sparkas när det behövs. Här finns min bästa vän, min syster och min ängel på jorden.Tillsammans har vi upplevt livets botten och livets höjdpunkter.
Andrew visste inte riktigt vart han skulle titta på; fyrhjulingen, motorcrossen, de stora hästarna, shettisarna eller åsnan. Vilken höjdare!! Han hann med att åka fyrhjuling, mata hästarna, sitta på åsnan Kasper och mata kaninen.
Det hoppades på den jättestora studsmattan, och vi grillade korv och hamburgare över öppen eld, och sen slocknade en liten kille ganska snart i bilen.
I går strålade solen, och jag bestämde mig för att röja i vårt förråd/katastrofområde. 2 fulla säckar med avlagda barnkläder var en av orsakerna till kaoset... De ligger nu fint paketerade i kartonger, och ska ut i förrådet i garaget istället. I förrådet uppe kan man numera hitta saker.
Vi hann även med att vara ute och leka en liten stund, innan vi tog en promenad till mormor och morfar via stallet och hästarna.
Helgen avslutades med en bastu. Lilleman satt i sin balja på golvet i bastun, och tyckte att det hela var himlans lajbans.
Underbart, underbart, underbart!!

What a wonderful weekend we've had!
It started with an impromptu visit to the bestest Therése at Åsen. I surrounded myself with the peace that is ever present there, hugged my sister tight, and enjoyed a few hours of farm life with horses, ponies, a donkey, dogs and cats and that comes with it. This is were I charge my batteries, where we talk about everything under the sun, talk about the past and dream about the future. This is where I find my best friend, my sister and angel on earth. Together we've hit rock bottom, and soared on the highs of life. 
Andrew didn't quite know where to look; the quad bike, the moto cross bikes, the horses or the ponies. Pure joy! He went on the quad bike, sat on the donkey, fed carrots to the horses and fed the bunny rabbit.
He jumped on the huge trampoline, and then helped out with barbequeing hamburgers and sausages over the open fire. He then fell asleep in the car within minues of leaving. 
Yesterday the sun shone, and I decided it would be a great day to bury my head in our storage room come chaos area. The  main reason to the chaos was the 2 full bin liners of out grown children's clothes that had been chucked into the little room. They're now neatly packaged into boxes, and will soon find a new place to live on a shelf in the garage storage. In the upstairs storage we can now see the floor. 
We finished the weekend with a sauna at Mormor and Morfar's, with the little man in his tub on the floor of the sauna. He had a ball, and splashed water all over the floor. 
Fab, fab fab!!!

Dagens tågtanke / Today's train of thought

Så förtvivlat lätt en negativ tanke föder ännu en, och plötsligt har man tänkt sig till en dålig start på dagen och en tung känsla i magen.
TÄNK OM TÄNK RÄTT! Mitt ansvar, min makt.

How desperately easy a negative thought feeds another negative thought, and all of a sudden you've created a bad start to the day for yourself.
THINK AGAIN, THINK RIGHT! My right, my power.

ZzzZzZZZzz

Somnade sittande vid Andrews säng när jag la honom. Skulle gå på långpromenad med hundarna, orkade gå en tredjedel. Skulle vara social med maken, men erkände mig slagen. Nu ligger jag i sängen och tänker sova!!

Fell asleep sitting on the floor by Andrew's bed as I put him in bed. Had planned on taking the girls for a long walk, came back after 20mnutes. Wanted to sit down and be social with my hubby, but admitted defeat. Now I'm in bed with every attention of sleeping like the dead.

Dagens tågtanke / Today's train of thought

I bland ställs vi inför val som är så självklara. Ligga kvar i sängen bredvid en sovande ängel som vägrar släppa taget om min hals, och som mumlar mamma så fort jag rör mig; eller lirka mig loss för att hinna med det tidiga tåget.
Sitter nu på det inte-tidiga tåget, med hjärtat fyllt av gos och kärlek. Ett enkelt val.

Sometimes we are faced with choices that are so easy to make. Like staying in bed next to a sleeping angel that won't let go of my neck and that mumbles Mammy as soon as I move; or try to pry myself loose of his grip to catch the early train.
I am now on the not-so-early train, with a heart filled with cuddles and love. An easy choice.

Testa bara lite.../ Tested just a small bit...

Kunde inte låta bli. Det fullkomligen spratt i fötterna av vilja att springa. Alltså sprang jag korta sträckor idag på hundpromenaden. Inte långt, mest bara för att testa hur foten kändes, och för att det var så himla roligt!! Måtte bara denna attans fot bli bra snart!!!
Sitter i skrivande stund med en munkorgsförsedd Zassi i knät. Katterna är nere med oss, och jag vill gärna försäkra mig om att det inte blir några oförhappande kattmackor som mellanmål.

Den här fina tröjan skickade Fam Ivers till oss!!
This fab jersey was sent to us by the Ivers family!!

I couldn't help it. My feet were literally buzzing with a desire to run. And thus I ran. Just very short stretches while walking the dogs. I wanted to test the foot, and it simply felt so good to run again. If only this flipping foot would get better soon!!
As I write this, I've got a muzzled Zassi on my lap. The cats are down here with us, and I prefer to take precautions so as to not invite her to an avening cat snack. 

Update!

Att gå från 0-100 på 2 sek kräver en viss acklimatisering, och den sker sällan i samma hastighet som accelerationen. Allra helst inte när även hjärnan behöver hänga med. 

I mitt fall har det inneburit stressnivåer i takhöjd, och fullt upp från morgon till kväll. Till och med midnatt en kväll. Orsaken till den värsta stressen var en rapport som skulle sammanställas. Jag hade tänkt mig att det skulle ta en sisådär 4 timmar. Ungefär 10 timmar senare, klockan midnatt, har jag några få hårtussar kvar att slita och kan äntligen stänga ner datorn. Pust. 

Lyckas vakna i tid och lämna underverket på dagis, och sen var det på't igen som gällde. Ett utskick skulle göras, och till det var det lite handlingar som fattades. Plus den rapport som jag var på tok för sen med att redigera. Gjorde det som kunde göras, och gick sen igenom den massiva mailskörden (även den har ökat med 200%). 

Följande dag, dvs idag, var det dagen D för utskicket. Synd bara att killarna på kontorsservice som vanligen hjälper till med kopiering och utskick fullkomligen drunkande i annat som skulle ut, så jag tänkte att det fixar jag ju själv. Mmmm.... man kan ju konstatera att deras super-duper skrivare skriver ut ungefär tre gånger så fort som våra... Och 34 kopior av varje blev några kopior. 

Sen skulle det minsann sorteras och läggas i kuvert oxå. Men - jag hann. Och utan att stressa ihjäl mig egentligen.

Och, om sanningen ska fram tycker jag ju att det är superkul! Jag vill ju ha fullt ös!! Har dessutom fått ett nytt kontor med underbar utsikt att vila ögonen på vid behov.

Ikväll har jag ridit, och sitter nu med lite ömmande delar, dricker en kopp te och njuter av att inte jobba så här på kvällskvisten. 

Going from 0-100 in 2 sec demands a certain acklimatisation, and that never really happens in the same pace as the acceleration. Especially not when the brain is involved. 

In my case it has meant a stress level at ceileing height, and all go from morning to evening. To midnight even, at one point. The reason to the stress was a report that needed to be put together. I had estimated that it would take roughly 4 hours. 10 hours later, around midnight, I still had a bit of hair to pull and was ready to switch off the computer. 

Managed to get up on time the following morning, and take the little rascal to the creche, and then it was all go again. 

This time the acts to a meeting needed to be sorted out, photo copied and put into envelopes. The guys that normallly handle copying, and sending out big things like these were up to their eye balls in work, so I decided to do it myself. Tonnes of paper to copy, sort and put in envelopes. Got it done on time, and than gave the sorley neglected inbox some attention. 

Don't get me wrong, I'm not complaining. I love it when it's all go! Just wish that I could have a little time to get into some routines of my new job. But, I'll get there too in the end. 

And with the view I have from my new office, I'm really blessed. 

Just back from my riding lesson, sore here, there and everywhere, drinking tea and just enjoying not working in the evening.

Håll ut! /Hang in there

Inser att jag har varit lite bristfällig i mitt bloggande sista veckan. Det beror helt sonika på att jag har haft mer än fullt upp med jobbet och livet i allmänhet. Håll ut, längre inlägg kommer, kanske redan ikväll. Tänker nämligen INTE jobba ikväll...

I have realised that my presence here has been a bit sparse as of lately. I've simply had tonnes to do workwise, and in life in general. In a good way, I'd like to add. Please hang in there, a more substantial post is in the pipe line, maybe even for tonight! Cause tonight I will NOT work....

Dagens tågtanke / Today's train of thought

Inser att jag än en gång inte hunnit äta frukost hemma, och funderar på om det är värt att ställa alarmet på 04.45 för att möjligen få äta hemma i lugn och ro. Eller om jag ska erkänna mig slagen och konstatera att ron troligen är större vid skrivbordet på jobbet.

Realise that I once again haven't had time to eat breakfast at home, and ponder whether it's worth setting the alarm for 04.45 for even the faintest chance of having breakfast at home in peace and quiet.
Or should I just admit defeat and say that breakfast at my office desk is also breakfast.

Utmattad / Exhausted

Med fullständigt utmattad hjärna efter min första vecka på nya tjänsten tänker jag viga kvällen åt familjen och ett stooooort glas vin.
Delar en stora glädjen med medarbetare, då vi ser att tre fantastiska kvinnor är vinnarna av Nobels fredspris! Utan kvinnor ingen fred.

Bjuder er god helg med dessa citat av två andra fantastiska människor.

With a brain totally deplete of energy after this my first week on the new job I will devote my evening to my family and a biiiiiiiig glas of the red stuff.
I share with my colleagues the great joy in finding these three fantastick women winners of Nobel's peace price! Without women there will be no peace.

"Give the children love, more love and then even more love - then the common sense will follow by it self."

Tågtankar / Morning train of thoughts

Stretar mig fram i motvinden och svär litegrann i orättvisheten av tidig morgon, tji frukost och denna infernaliska motvind.
Kommer sen ihåg att det är jag som väljer, lyfter blicken från mina snäva, negativa tankar och ser en förunderligt vacker morgonhimmel där enstaka stjärnor ännu glittrar som diamanter, och inser att jag är välsignad som får se de mirakel som vår vackra värld dagligen bjuder på.

I fight the mean wind that tries its best to push me off my bike and curse the unfairness of early morning, no breakfast and this hellish wind. I then remember that the choice is mine, and shift my focus from my narrow, negative thoughts to the beautiful morning sky, where a few stars still glimmer like diamonds. I realise that I am blessed to be outside in this early morning watching some of the miracles that our beautiful world offers us every day.

Dagens tågtanke / Train of thought

Sänder en tacksamhetens tanke till all dessa underbara pedagoger på våra förskolor, och allra helst vår förskola. Att lämna det dyrbaraste vi har i någon annans vård känns så mycket enklare när värmen och glädjen i varje barns ankomst är så tydlig! Alla barn respekteras som individer, och det finns alltis ett knä och en famn att krypa upp i.
Tack för att ni med så mycket kärlek tar hand vår skatt!

I feel such gratitude towards all the fantastic child carers all on the chreches and pre-schools around, and especially those on our pre-school.
Leaving the most precious thing in our lives in someone elses care is made so much easier when every child is met with such evident joy and warmth. All these children are respected as individuals, and there's always an lap to sit on and warm arms to hold them.
Thank you for looking after our little boy with so much love!

Toalettbad och full fart! / Toilet bath and never a dull moment

Kan efter två dagar på mitt nya jobb konstatera att det är en rejäl skillnad i tempo! Det händer något hela tiden, det är deadlines, möten och en fördubbling av mailskörden.
Och jag älskar det!! Åh vad roligt det är att ha fullt upp. Det kan mycket väl hända att jag säger något helt annat om en månad, men just nu känns det som att jag har hittat rätt plats!
Missförstå mig rätt, jag stortrivdes på min förra tjänst och kommer nog att sakna "mitt" högljudda och åsiktsrika gäng, men det är ju så kul att sätta tänderna i något nytt!
Inser också vilken ynnest det är att faktiskt tycka om att åka till jobbet varje morgon! Det är inte alla förunnat, och jag är så tacksam att jag snubblade över den där annonsen för dryga tre år sen och lyckades att på något sätt babbla till mig jobbet som administratör, trots att jag just då inte riktigt visste vad det var jag hade sökt...

Sen tycker jag dessutom att det är en stor ynnest att få börja dagen med ett rejält gapskratt tillsammans med den lilla underbara sonen, då TomTom ramlade ner i toalettstolen! Vilken underbar start på dagen!!
Andrew har berättat för alla med följande ord: "KaKaBajs. OJ!"

After trying out my ny job for two days, it is evident that there is a definite change of tempo! There is something happening all the time, meetings, deadlines and at least twice as many e-mails. And I love it!! It's so nice to have my hands full. I will quite probably say something completely different in a months time, but right now I feel like I've found my place. 
Don't get me wrong - I really enjoyed my previous job as well, and will more than likely miss "my" loud and opinionated bunch very much, bu it's so much fun to dig my teeth into something new!
I also really realise how fortunate I am to enjoy going in to work every morning! Not everyone feels that way, and I am forever grateful that I stumbled across that ad in the paper three and a bit years ago, and that managed to, somehow, babble my way into the job as administrator. This despite the fact that I had pretty much no idea what I was being interviewed for. Too many applications in the same time...


I also think I'm very fortunate to start my day laughing my head off together with my adorable son, when TomTom the kitten fell into the toilet! What a wonderful start to the day!
Andrew has spent the day telling everyone what happened, in his own way. "KaKaBajs. OJ!" (CatCat poo. Ooops!")

Dagens tågtanke / Today's train of thought

Idag funderar jag på alla de klichèer och talesätt som vi så ofta suckar över. "Idag är första dagen på resten av ditt liv". Hörd till leda, och ändå så sann.
Gårdagens händelser kan vi inte ändra, och morgondagen kan vi inte påverka. MEN - idag har jag all makt att göra till en bra dag. Eller en hemsk dag. Det ligger i MIN makt. Jag bestämmer själv vad och vilka jag ska lägga energi på, och hur jag väljer att tackla det som dagen slänger åt mig - med ett skratt eller en djup suck. Det är mitt val.
Vad väljer du idag?

Today I'm pondering all the sayings and clichèes that we hear only too often. "Today is the dirst day of the rest of your life". Yep, heard that before.
But if you really listen to it, it holds so much truth. Wha happened yesterday we can't change, we can't decide what tomorrow will hold. BUT - we all have the power to make today wonderful. Or a total disaster. It's within MY power. It's entirely up to me how a meet whatever the day throws at me, with a laugh or a deep sigh. That is my choice, and mine alone.
What do you choose today?

Eftermiddag i det blå huset / Evening in the blue house

Möts i dörren av en skrikande, springande son. Stor kram och sen bar det av igen.
Attack på pappa i soffan, innan jag fick med honom upp för att släppa ut katterna. Russin och TomTom fick sen utstå kramar, klappar, bus med liten boll på snöre, att jagas, leka i tygtunneln och allmänt hopp och studs. De hängde mer än gärna med i lekarna, och njöt lite speciellt av att hundarna är på semester hos mormor och morfar.
Sen skulle han självklart vara med och laga mat, diska och provsmaka morotsplättarna. (Som förövrigt blev riktigt goda trots att jag visst glömde äggen...) Givetvis hann virvelvinden även med att spela cymbal med kastrullock och sjunga till den ljuva musiken. Halvnaken, som vanligt.
Mitt i sången och musiken drog han en repa in till pappa i vardagsrummet, och några ögonblick senare hörde jag ett mycket förvånat WHAT? Sekunden efter kom liten in i köket och sa Mamma. Kiss.
Det visade sig att han hade kissat i ena locket (man tager vad man haver när pottan ej står framme) och sen räckt det till pappa. Pappan var dock helt omedveten om lockets innehåll och tippade allt i knät på sig själv.
Mamman skrattade så hon grät.
En helt vanlig kväll i det blå huset.

I was met in the door by a screaming, running child. Big cuddle, and then he was off again. Big attack on daddy on the couch and then we hopped up the stairs to let the cats out. Russin and TomTom then had to put up with hugs and cuddles, chasing a ball on a string, being chased, playing in the blue tunnel and an overall bouncy child. They were quite happy to play, and really enjoyed the dogs being on holidays with mormor and morfar. 
A bit later Andrew helped me cook, and do the washing up. And of course test the carrot pancakes . (They actually came out quite nice, even though someone seemed to have forgotten the eggs...) While I was cooking the little tornade also managed to grab to pot lids to make sweet music and singing along with it. Half naked, of course. 
All of a sudden he was gone from the kitchen to show daddy his talent, and a few moments later I heard a loudn WHAT? from the sitting room. The second after Andrew came back into the kitchen and said Mammy. Wee.
It turns out he'd peed in one of the lids (if you got go you got to go), and then passed it to daddy. Daddy had no idea what was in it, and emptied the contents in his lap. 
Needless to say, I nearly wet myself laughing!
Quite a normal evening in the blue house. 

Dagens tågtanke / Train of thought

Vill säga något tänkvärt, men allt min hjärna förmår formulera är: Att åka till jobbet kl 6 en regnig måndagmorgon är FÖR tidigt, för regnigt och för långt ifrån min varma säng. Å andra sidan är det första dagen på nya tjänsten, så det får väl gå.

I want to say something thoghtful, but all my brain is capable of formulating is: Going to work at 6am on a rainy monday morning ia simply TOO early, too wet and too far away from my warm bed.
It is, on the other hand the first day on my new job, so I suppose it will be okay anyway.

Med en enkel tulipan... / Tulip day

Tulpanlökar, bortglömde förra hösten, lämpar sig inte för nedgrävning i år. I alla fall inte mina, för de pulvriserade när jag tryckte på dem. Attans! Jag som vill ha en trädgård fylld av tulpaner när vintern äntligen lämnar oss. 

Som tur var kom mamma med tulpanlökar åt mig, och även höstaster och några andra fina höga gula blommor som gjorde sig jättebra på baksidan. 

Sen ska jag bara skaffa ännu mer tulpanlökar och fylla plåtkaret som nu härbärgerar krasse. Vill ha MASSOR av tulipaner!!!! På baksidan ska musöronen tuktas, och pallkragarna tömmas. 

På eftermiddagen var vi på 2-års kalas. M fyller två år, och det ska ju såklart firas. 4 busiga busfrön med mammor, bullar, kakor och tårta; kan det bli bättre? Inte klokt att våra småttingar har blivit så stora! Tycker inte att det var länge sen vi träffades på öppna förskolan med små skruttingar som mest dreglade och ammade. 

Imorgon blir det mer trädgårdsarbete, men först en tur till stallet för att mata totona med morötter!

Tulip bulbs left from last year have seen better days. This I learned today after planting two and then pushing too hard on number three that turned into dust...Bother! I want a garden filled with tulips next spring!

Luckliy enough, mum called around with new bulbs, and some other plants that found new homes in my garden. 

I have to get loads more tulip bulbs though, I have a lot of space to fill! I want the garden filled with tulips once the winter finally gives up. 

In the afternoon we went to a birthday party for M who turned 2 years old. 4 cheeky sushines, full of beans, 4 mammies, buns, biscuits and cake; what else can one ask for? I just can't believe our treasures are two years old already. It seems like yesterday that we went to the open preschool with drooling, breast feeding little babies.

Tomorrow I'm aiming for more gardening, but first a visit to the stables to feed the horsies some carrots.