Nytta & Nöje

Att skura rent fogarna mellan kakelplattorna medan man duschar måste vara höjden av att förena nytta med nöje!! Tyvärr var det fler fogar än varmvatten, så duschen fick avslutas i fisljummet vatten... Men rena fogar har jag i alla fall!

Excel-black out

Det kan man minst sagt kalla det! Men, vi börjar från början.

Skulle idag in till Cork för en intervju på en rekryteringsfirma. Intervjun började halv tre, och min plan var att ta bussen in för att slippa köra vilse i storstan. (Väldans massa trafikljus där...) Den enda bussen som passade skulle avgå från Killarney halv tio, vilket kändes ganska tidigt. Men va' 17, har inte varit inne i Cork på evigheter, så lite fönstershopping kan alltid fördriva tiden. Om det inte hade varit så att de där uppe bestämt sig för att just denna dag vattna Kerry. Massor med regn helt enkelt! Men men, jag hade bestämt mig för att ta bussen, så bussen skulle det bli. Var dock tvungen att dubbelkolla med E om det fanns nånstans att ta ut pengar vid stationen, eftersom jag i regnet inte riktigt kände för att gå genom hela stan. Hon svarade att det visst fanns en ATM där, men varför körde jag inte in? Förklarade varför, men fröet var redan sått. Velade fram och tillbaka ett bra tag, innan jag slutligen bestämde mig för att bussen var det enklaste alternativet trots allt. Tog fram paraplyet - eftersom det var relativt vindfritt - och promenerade till stationen. Väl där tog jag ut pengar, velade fram och tillbaka ett bra tag, och bestämde mig sen för att förr eller senare måste jag ju ändå köra in till Cork, så jag kan lika gärna göra det idag, och knatade sen hem igen i regnet.

Skrev ut vägbeskrivning från nätet och satte mig sen ner och glodde på tv ett tag. Ett ganska långt tag, för jag behövde inte åka förrän runt 11, och det skulle ge mig mer än gott om tid att virra runt på.

När jag väl anlände in mot Cork, kollade jag noga upp vägbeskrivningen och försökte föja dess direktiv. Nu har jag kört efter liknande beskrivningar förut, och vet att jag allt som oftast inte alls följer föreslagen rutt, utan missar en avfart alldeles i början av beskrivningen och får därefter improvisera. Så även denna gång. Och banne mig vad jag är bra på att improvisera!! Tror att Malaga har härdat mig ordentligt, för den som klarar av att köra i den stan där skyltarna pekar i FEL riktning klarar av att köra var som helst!

Kom utan vidare fram till det parkeringshus som låg bara ett stenkast från den gata där intervjun skulle äga rum. Klev ur bilen med ett "det-är-inte-klokt-vad-jag-är-bra"-leende på läpparna! Flanerade sen runt på stan en bra stund, eftersom jag som alltid var väldigt tidig.

Väl på plats för intervjun, pratade jag en stund om min CV osv, och visades sen in i ett rum med datorer där jag skulle avlägga ett litet test för att säkerställa min nivå på Word och Excel. Nu har jag ju inte jobbat i Excell på ett bra tag, men lagom kaxig tänkte jag att det är blir inga problem. Ha! Snacka om hybris! Man kan kort och gott säga att massor med bra gick det inte! Word delen däremot var inga problem alls, mina resultat var över medel. Men det kändes surt att Excellen gick så...urdåligt! Tror jag måste ta mig en liten kurs i ämnet...

Nu sitter jag här, efter avslutat Starta-eget kurs, och inser att nu järnspikar är det bara att köra så dammet ryker! Få arslet ur vagnen, med andra ord! TOWANDA!!

Mycket ska man höra innan näsan trillar av...

När man så tror att man hört det mesta händer nå't som raskt tar den villfarelsen ur en.
Kom till jobbet i morse och jobbade utan minsta problem fram till eftermiddagen då jag åkte hem för ett par timmar för att sen komma tillbaka och jobba de sista 4 timmarna innan nattskiftet tar vid.
Alltså, inga konstigheter alls att rapportera när jag lämnade hotellet, men se det hade minsann ändrats när jag åter satte mina - ja mamma, högklackade - skor på marmorgolvet i lobbyn.
Tydligen hade nattpersonal *3, samt den receptionist som började klockan 7, haft nöjet (?) att se två gäster... eh...involverade i vissa aktiviteter som man möjligen kan finna omskrivna i Höga Visan. Eller i de färglada tidningar utan alltför många bokstäver men desto flera bilder, som man oftast finner HÖGST upp i Pressbyråns tidningshylla. Personalen hade påtalat att det kanske inte var en helt lämplig aktivitet att hänge sig åt I KORRIDOREN, och att de kanske kunde förflytta sig till ett rum - av vilka man torde finna både ett två i nämda etablissemang. Till svar hade de då fått att deras respektive rumskamrater inte skulle uppskatta att aktiviteterna förflyttades till endera rum. Det är då här som personalen rimligtvis skulle ha påpekat att just denna aktivitet är olaglig på allmän plats, och att de skulle finna sig nödgade att tillkalla lagens långa arm. Gjorde de det? Icke sa Nicke! Skulle inte förvåna mig det minsta om de istället förläget harklade sig och frågade huruvida paret kanske behövde skydd?? MEN HALLÅ!!!!! Var de frånvarande den dag njurar tilldelades, eller vaddå?
Inte heller fanns det minsta omskrivning om morgonens "fynd" i någon av de 3 böcker som finns just för meddelanden som detta. Behöver jag ens påtala att Övertuppen inte var det MINSTA road när det inträffade sent omsider kom till hans kännedom??
Säger bara en sak...Mamma Mia, hundar börjar tala mat!

Spöket Arthur

Vet inte om jag berättat det tidigare, men vi har vårt alldels eget lilla husspöke på jobbet. Han går allmänt under namnet Arthur, och gör sig påming lite nu och då.

Innan renoveringen av hotellet var det visst två spöken, en dam som brukade kika fram i spegeln i ett av rummen i den gamla delen, men hon har hållit sig undan sedan ombyggnationen.

Det kan man däremot inte säga att Arthur har gjort! Nere i spat är han ganska ofta, och roar sig med att sätta igång vattenkokaren, ringa i telefonerna, flytta tvätten och så. Uppe i lobbyn öppnar han dörrar lite nu och då, och på nätterna ringer han i telefoner som inte ens är inkopplade. Han har himla skoj, med andra ord.

Hans senaste tilltag skedde nu i kväll när jag och en kollega satt och försökte reda ut lite rumsröror. På receptionen har vi en stor silverpunchskål, där vi har en flaska champagne och några glas. Glasen är stadig placerade på ett galler längs kanten av skålen, och skumpaflaskan står sen på botten i skålen. Mycket tjusigt.

Där satt vi med andra ord, djupt försjunkna i tankar då ett glas helt plötsligt och utan anledning for i backen med ett härligt KLIRR. Inte en levande människa i närheten av den delen av receptionen. C tittade på mig och frågade vad jag nu gjort för att irritera Arthur! Ingen av oss tvivlade det minsta på vem det var!

Snörvel, host, nys...

Är så hjärtinneligt trött på att vara förkyld! Har hållit så så här i nästan en månad nu.. Trodde ju att det var över förra veckan, att jag äntligen var frisk och kry. Men tji... Kanske ska jag vara helt ärligt och erkänna att jag gick till gymmet en dag där, när jag trodde mig vara frisk. Tränade dock inte alls så hårt, men tydligen för hårt för min arma utslitna kropp. Lovar att jag inte ska sätta min fot där igen förrän jag är helt förkylningsfri.
Släpade mig upp ur sängen idag, och åkte till Tescos för att förse mig med Lemsip. Denna underbara dunderkur, som smakar APA! Men förhoppningsvis kommer den att göra susen!
Var dessutom tvungen att införskaffa nya skor till jobbet, eftersom jag på något outgrundligt sätt lyckats döda mina mycket bekväma skor. Och ja, mamma lilla, jag köpte skor med klack som jag utan problem kommer att gå i 8-9 timmar om dagen!
Nu ska jag ta min arma förkylning och inta ryggläge i förhoppning om att den är BORTA när jag imorgon vaknar och gör mig redo för ännu en dag på jobbet.

Stjärnor till höger och vänster

Japp, så var det då äntligen klappat och klart, officiellt och i laga kraft. Vi är nu officiellt ett femstjärnigt hotell, med allt vad det innebär.

Fullt galejpådrag idag, med ministrar och tv-kändisar, wannabes och en del vanliga svenssons. Eller O'Sullivans blir det väl kanske här.

Dagens stora dragplåster var Joanna Lumley. Jaså, du vet inte heller vem det är? Nä, Sara hade givetvis, som vanligt, inte en susning om vem hon var, och frågade innan Ms Lumleys ankomst hur jag skulle känna igen henne. Om jag nu mot förmodan skulle undgå att höra den helikopter som skulle ta henne från flygplatsen till hotellet. Och landa i trädgården... Lång och blond, fick jag till svar. Himla bra beskrivning, passar bara in på 45 % av landets kvinnliga befolkning.

Men så annonserades helikopterns stundande ankomst av att vår accommodation manager, som gärna vill vara med ÖVERALLT, kom springandes som en låghalt gasell genom lobbyn med en sopkvast i ena handen och skyffel i den andra för att sopa bort någon inbillad förorening i entrén. Efter henne svassade fru ägare runt och pekade hysteriskt mot eldstäderna vid entréerna som till hennes stora förvåning inte var tända ännu.

Sen gjorde hon då entré, Ms Lumley, och se då trillade polletten ner! Varför var det ingen som sagt att det var Patsy från Absolutely Fabulous????!!!!! Man kan säga att det var lite svårt att skaka hand med henne utan att fnissande kolla var hon gömt cigaretterna och spriten! Men himlans trevlig var hon!

Sen började då alla andra mer eller mindre kända människor anlända i en strid ström. Irlands favvisväderpojke var oxå med såklart, han är en av ägarinnans favoriter, och kom som vanligt upp och skakade hand med oss och pratade lite. Ställde ner ett tomt champagneglas på receptionsdisken och sa leende att han snart måste sluta komma ner till Kerry, för vi alla försöker bara få honom full. Och grep samtidigt tag i ett nytt glas skumpa från en bricka som påpassligt passerade honom. Tror inte att han alls behöver hjälp att bli full, det klarar han så himla bra själv!

När alla de cirkus 150 gästerna samlats i lobbyn, och ett antal champagneflaskor tömts kan man utan minsta överdrivt påstå att ljudnivån låg straxt under den från ett nystartat jumbojet. Enda sättet att veta om telefonerna ringde var att hela tiden kolla på displayen, för det var fullständigt lögn att höra dem!

När så alla sent om sider vallats in i konferenslokalen hände något ur personalsynpunkt historiskt! Vi ombads SAMTLIGA att samlas utanför sadga lokal, för att sedan under applåder paraderas in som en skock lydiga får. VI FICK ALLTSÅ LÅTA TELEFONERNA RINGA BÄST DE BEHAGADE!!!! Nu tog hela paraderandet inte mer än 10 minuter, så det var inte direkt någon större katastrof, men ändock!

Trots att det hela kändes lite halvt om halvt fånigt, ska det ändå tilläggas att det kändes bra att vi som faktiskt fått det hela att hända fick erkännande för allt hårt arbete som lagts in det senaste året. Hurra för oss!!!

När jag lämnade jobbet vid halv fyra var det hela fortfarnde mer eller mindre i full gång, så det var skönt att få lämna sorlet och gå och lyfta lite skrot igen.

Med ännu en ny förkylning...

Brrrumm, brrrumm fecking brrumm

Det är vad stan har genomljudit av i dagarna 2! Ser jag, eller snarare - tvingas jag höra - en enda rallybil till kommer jag snart att slita mitt arma hår! Eller armhår... De är överallt, och då menar jag ÖVERALLT! Eller, ärligt talat så är det inte de faktiska rallybilarna som irriterar mig, utan de förbenade wannabe-rallybilarna som följer rallty. Alla med ljuddämparen utbytt mot förstärkare och gasande för allt vad plåtarna håller.

Började jobba redan klockan 5,45 imorse, då vi hade en grupp som checkade ut då. Efter att jag rett ut gruppens avresa var klockan ungefär halv sju, och då är hela vägen utanför hotellet FYLLD av dessa wannabes. Unga pojkvaskrar som knappt är torra bakom öronen sitter där i sina bilar utan ljuddämpare och GASAR JÄRNET! Och tutar till ackompanjemang, så klart. Utanför ett hotell klockan skittidigt en söndagsmorgon! Förbannade plattfötter! Stormade ut och kastade onda ögat mot den bil som för stunden var parkerad utanför ingången. Lite tystare blev det. I nästan 2 minuter.

Att ta sig från stan ut mot hotellet tar utan överdrift 1 timme. Åt andra hållet är det inte så illa, tack och lov.

Hur många som blivit arresterade under helgen vågar jag inte ens tänka på. En av våra barkillar fick jaga efter ett pucko som stulit något ur en väska i baren. Genom floden, in i skogen sprang han den lille kleptomanen, med en halvgalen alban i faggorna. (Albanen är våran D...) Vore jag honom skulle jag gett upp på en gång.

Samma helg för två år sen var det hela 180 - ETT HUNDRA ÅTTIO - arresteringar! Verstuberget, släng dig i väggen säger jag!

Men, snart är det över för denna gång, och livet kan återgå till det normala. Eller så normalt det nu kan bli, nu när turistsäsongen kommer igång och den amerikanska invasionen börjar. Men, efter rallyt framstår till och med det som lat söndagsmorgon.

Sol, strand och förbannade rallyt

Vilken dag!!! eller snarare - Vilka Dagar!! Helt fantastiskt! Är detta verkligen Irland - i maj?? Men, tro inte att jag klagar!

Strålande solsken, runt 20 grader varmt och dessutom ledigt! Blir det bättre? Ja...faktiskt skulle det kunna vara snäppet bättre om det förbannade rallyt inte var den här helgen. Rallyt som är en årlig begivenhet är alla Killarney-bors mardröm. Stan fullständigt invaderas av rallybilar med tillhörande förare, "vanliga" bilar med tillhörande förare... Och alla dessa förare, utom de som faktiskt kör rallyt, kommer alla att om några timmar vara fullständigt aspackade och invadera varenda lokal med utskänkningstillstånd, och stanna där tills all alkohol är slut. I morgon börjar så rallyt, vilket innebär att det kommer att ta mig i runda slängar EN TIMME att ta mig till jobbet, och ge mig en mindre hjärnblödning på köpet. Och sen på kvällen kommer ALLA att bli fullständigt aspackade, det kommer att slåss till höger och vänster, och .... blä! Alla som kan flyr stan för just denna helg.

Men vi har i alla fall tur med vädret! Sanningen att säga, det skulle inte vara fel med lite regn just med tanke på rallyt. Det innebär att det blir mindre folk längs vägarna, och därmed färre folk som riskeras att bli ihälkörda.

Men - jag ska ju jobba ja, så vem håkens bryr sig! ...eller nåt....

Och ja, bilden är härifrån, och inte från Medelhavet!!!