Some pictures

Fishing and BBQ at Järndammen




Fun at Busborgen with Mulle





Master chefs at work


Liam getting buckled up for Free Fall Tilt at Gröna Lund


Going up


At the top! Unfortunately I wasn't quick enough to take a photo of him going down...


This one deserves its name... Insane. Up and down, while spinning around. MAD!


Beautiful Stockholm




Best friends and their bones

Working mode

Yep, in working mode again. It's amazing how 3 weeks can just fly past like that! It feels like it was yesterday I happily closed the door to the office smiling at the 3 weeks of holidays in front of me.
Yesterday I opened the same door knowing there's a long autumn ahead of me before the big day in November/December (hopefully not before that) and the following maternity leave. Can you believe it, we're having a baby!
Anyways, the 3 weeks off were really good, even though we didn't do an awful lot. Some fishing, hiking and lazy mornings, a trip to Stockholm and Gröna Lund where Liam did all mad rides he could possibly find, a few days in Hälsningland, a good deal of swimming and sunbathing, some dog training of course... It was just so nice to be off and have all this time with no must do's.

Back to work yesterday, and it felt funnily enough quite ok to be back! I though I'd dread opening the doors to work, but it felt good being back. Think that is a sign of a good work place, don't you?

Over to the four-legged world....
Igår åkte jag upp och tränade på klubben med Sharon. Det första som mötte oss på plats var en storleende Mulle som skulle få tillbringa ett par timmar med sin idol Liam. Jag kom som vanligt på andra plats, och får som regel tigga mig till en kram... Olika falla ödets lott! ;)
Hur som haver, med fickan full av köttfärs - rätt kladdigt träningsgodis... - körde vi igång med lite fritt följ. Han hänger med jättefint i allt längre sträckor, så snart är det nog dags att vända om och börja gå rättvänd. Superkul!
I ingångarna ställer han sig gärna lite, eller mycket, på tvären, så där ska jag höja kriterierna rejält. Endast rak Ashiki är gott nog.
Sitt och stå jobbar vi vidare med. Läggandet ligger lite nere för stunden, då jag måste hitta ett bättre sätt att få fram det på.
Kände att han idag tröttnade lite fortare än vanligt idag, så jag satte tillbaka honom i bilen och hämtade Zassi istället!
Det är första gången hon är med på klubben, och med hennes vanliga hundbemötande hade jag helgarderat med stryplänk så att hon inte på något sätt skulle kunna ta sig lös. Var beredd på allehanda beteenden, och satte ribban rätt lågt redan på parkeringen. Döm om min totala förvåning när hon betedde sig som en alldeles underbar ängel!
Tokglad att få komma ut och jobba lite for hon runt mina ben som en studsboll och provade alla trick hon överhuvudtaget kunde komma på. Och detta med en hel del hundar omkring henne!
Provade lite fritt följ där hon faktiskt har superkontakt med mig, läggande under gång som jag bara älskar att göra med henne för hon riktigt slänger sig ner, och stadga i sitt. Det senare har jag inte gjort alls tidigare (insåg jag igår), och ska jobba vidar med i hemmets lugna vrå.
Istället fokuserade jag på att belöna för all kontakt hon tog med mig, medans vi alltmer närmade oss en grupp med shelties. Med fortsatt jättebra fokus på mig tog vi oss väl innanför den skyddszon hon normalt sett har för att morra/gnälla/pipa/strama i kopplet. Helt otroligt! Inser att hon verkligen, VERKLIGEN, älskar att få vara ute med mig och göra något. Att få jobba.
Om någon för ett halvår sen sagt att jag skulle ta med henne upp på en brukshundsklubb med ett helt gäng andra hundar närvarande utan att hon skulle flippa ur helt, skulle jag ha skrattat högt och sagt Omöjligt. Och tänk så fel jag hade!
Underbara lilla gofis! Hon ska få följa med upp på varje träning nu, och få göra det hon älskar mest. Det lovar jag!
Vem vet, kanske är agility inte en total omöjlighet med min lilla temperamentsfyllda terrier?!

Th e Month of July...

...is nearing the end, and so is my holidays. I have in all fairness another week to go, but I am already starting to feel a slight end-of-holiday-blues. 3 weeks just isn't enough...
The first week pretty much rained away, second week has been fab, and third week has started with a rainy day. Hopefully it will change, so I can get another few days of basking in the sun.
With the apartment doing a very good sauna-imitation, it is a bit hard on us all, dogs included, as there is no getting away from the stuffyness. I do hope that today will bring a good old thunderstorm to clear the air.

Last week, on Wednesday, we headed up north to Hälsingland to spend a couple of day in the tranquility of my bestest friend Tess' home Åsen. She met us on the yard with her new buddy Torsten on a lead rope. Torsten is a white goat whom she's looking after for a year or so. He was in dire need of some socialisation and good manners, so Tess takes him for a walk on the lead every day. Ashiki thought he was a weird-looking, but really cool, dog and tried to engage the goat in playing. Torsten on the other hand, had no intention what so ever of playing. That was Ashiki's first meeting with all the strange creatures on the yard, which includes Kasper the Donkey, Rosa the Shetland pony, 3 horses, 4 pigs, a number of cats and of course Atlas, Vilse, Luna and Tingeling - the dogs. Let's just say he didn't require an awful lot of walking for the 2 days we were there, he sorted out the getting exercise bit all by himself.
He also got aquainted with the electric fence. Twice. Not a favourite!
While Ashiki had great fun with all his new friends, the human party did a lot of talking, laughing, playing cards, eating, fishing, swimming (only me, and only once in a rather chilly lake. But oh so lovely), eating, and the compulsory bit of crying involved in finding new pieces to the puzzle that is the self. Not always pleasent, but always needed and very much loved.
We headed away on Friday, roughly 1,5 hours delayed due to personal belongings on walkabout, and headed straight to Smedsbo for a birthday party for Jocke. A couple of hours later we arrived at home, unloaded the car (why does it always look like we've been away for at least a month,judging from the amount of stuff we've packed??) and had a long longed for shower. The dogs were delighed to be together again, after Abi's and Zassi's mini-holiday at my parent's.

On another note; my tummy is growing at a healthy rate and with it it's inhabitant Baby H or Knyttet. I have started to experience the limitations a pregnancy brings. Sunbathing while lying on the tummy on only a towel for instance, is no longer comfortable for two reasons - the bump that curves the spine in an umfamiliar way, and - foremost - a very annoyed Baby H making it very clear that the pressure of my body weight is NOT pleasent.
Bending forward is not quite as easy as it used to be. Sitting slightly bent forward with the laptop on the coffe table sets off a series of very demanding kicks, as does certain stretching poses I've used for years. I yield to the demands, and realise that my body is no longer only my own.
I have also realised that 3 dogs, an infant and a pram in combination with 3 flights of stairs and no lift, is not a great combination. We have thus started looking for another apartment, preferably on the ground floor.

On a doggy note....
har jag legat vansinnigt lågt på sistone. Vad i hela friden hände med mina intentioner att det skulle bli massor av hundträning under semestern??? Visst, värmen har väl satt sina begränsningar, men va fasen...!
Känner det lite som att jag satt ett "måste" eller "borde" framför träning, och då sparkar hela jag bakut lixom. Lite time för mental omläggning.
Hur som haver, så var vi häromdagen i alla fall ut till Sharon för lite hjälp. Ashiki var långt ifrån på hugget, bilåkning är fortfarande inte riktigt hans forte, men vi fick lite hjälp med hur jag ska gå vidare i alla fall, och det känns skönt. Jag har ju lite svårt att tänka vidare, och veta riktigt när och framförallt hur jag ska ta nästa steg, så hjälpen jag får är guld värd.
En av de saker jag måste jobba massor med är belöningen, för just nu känner jag att jag är ungefär lika rolig som en dörrmatta, och det är ju inte direkt bra. Måste även få till det här med att belöna med kamp/lek, vilket inte alls kommer sig naturligt för mig, tyvärr. Dessutom är jag helt vansinnigt fumlig när det gäller att få fram leksaken, så Ashiki hinner med både 2, 3 och 7 saker innan den förbenade leksaken kommer fram. Suck....
Ja ja, vi gör ett nytt försök idag, utrustade med allsköns godbitar (förmodligen inkluderat köttfärs) och leksaker i alla möjliga fickor (med hopp om att faktiskt lyckas få fram dem inom 5 minuter... ;))

Babysitting and Genombrott!!!

Yesterday morning at 7am we arrived in Smedsbo, with bags and dogs, to look after Mulle for 2 days while the parents went on a doggie date with the breeder of one of their dogs.
Mulle was in high spirits as we arrived, and immediately engaged Liam in playing and DVD watching. Once J & S had left, I made the mistake of telling him that once he'd had some lunch and his nap, we'd go to the big soft play area called Busborgen in Västerås. This of course made Mulle head to his room immediately for a nap... Beginner's child apporach mistake...
As it was only around 8am at this point, and lunch and nap was faaaaar away we tried to amuse him as best as we could with the rain literally pouring down outside.
At half nine, I realised the futility of keeping Mulle happy and occupied for another lot of hours and decided we head off straight away. No need to say Mulle was in favour of this suggestion.
After a bit of unwilling sightseeing in Västerås (due to my only writing down parts of the directions, thinking I knew roughly where it was), we arrived at Busborgen.
Then followed 2 hours of Liam and Mulle running, climbing, sliding, running, jumping, driving, ball-throwing and some more running only interrupted by 15 minutes coffee/sandwich/ice-cream break. The sweat poured down Liam's back as he fought to keep up with young Mulle, but I can honestly say I'm not quite sure which of the boys had the most fun. Or which of the boys who were the most knackered once we headed home again.
Both of them went to bed without any arguments once the sauna was finished and the pop-corns eaten, and slept all through the night.
This morning I woke up at 5.50, ready to spring into action so simply got out of bed. Mulle followed suit some 30 minutes later, and just over an hour later we woke Liam up.
Since it's a nice day today, touch wood, I think we will head in to the playground in town after lunch.

I also did a bit of training with Ashiki and Zassi while the boys played on the trampoline. More about this in Swedish...

Jo, som sagt, tog mig själv i kragen idag efter alltför många dagar på latsidan vad gäller träningsbiten.
Målet för Ashiki var att träna vidare på det fria följet, fortsätta med stabilitet i sitt och stå, samt påläggning av kommando.
Dock var inte den fyrbenta riktigt med på samma noter när vi kom ut på appellplanen, alltför mycket vatten att plumsa i, dofter att sniffa på och så vidare.
Det blev bara några få repetitioner på sitt och stå, som för all del var rätt skapliga om än något ofokuserade. Istället lade jag lite mer krut på det fria följet där jag vill att han självmant ska söka upp mig. Det här har han, som jag berättat om tidigare, gjort rätt mycket av länge utan att jag riktigt fångat det. Nu var klickern och stora godispåsen med, och han jobbade på rätt bra. Måste bara lista ut hur jag ska få honom att söka ögonkontakt med mig, istället för att stirra på gottehanden. Kanske bryta upp det.. hmmm... Tål att tänka på.
Men, det roligaste i dagens träning med honom, var att jag hade tid, sol och värme i ryggen, och en härlig ryggradskänsla av att idag är dagen där jag kan få till början till ligg. Det är ju annars något som jag inte kommit åt tidigare, så det var lite på vinst och förlust jag satte igång.
Satte mig ner på altanen med en näve full av gott. Visade, lockade lite och väntade på någon reaktion. Först satte han sig ner, och såg rätt uppfordrande på mig som för att säga Ge hit min godbit! När det inte funkade sniffade han runt lite, gick bort från mig men kom tillbaka, satte sig osv. Efter en god stund, där han även pipit lite och krafsat på mitt ben och hand, la han sig ner med en suck, och blev högeligen förvånad när det klickades och bjöds på frolic. Hmmm... vad hände nu, tycktes han säga. Satte sig upp igen, stirrade, krafsade, stirrade lite till och la sig till slut. Klick och godis. Det var nästan så att man såg kugghjulen jobba för att få ihop det hela.
Till sist började han koppla ihop det hela, och gav mig ett par sitt-ligg utan större betänkande. WHOOOPPPEEEEEE!!!!! Nu har jag ju nåt att bygga vidare på!! Så himla glad och nöjd med oss båda kampade vi loss rejält och bara lekte massor!

Med Zassi var det oxå fritt följ som gällde, och bara för kul ett par läggande under gång. Hon är så underbart blixtsnabb i sina lägganden att det är en ren fröjd! Behöver dock lite mer inspiration för att gå vidare med henne, min arbetsälskande lilla terrier!

Lazy days in Tierp

With the fabulous heat that has been ever present the last two weeks, our apartment has turned into a sauna. And as much as I love saunas, I do not like sleeping in one. And I definitely don't like not having a garden with weather like this.
On Tuesday afternoon we gave up, packed our bags and fled to mum's and dad's house in Tierp. Oh, the bliss of being able to sit out in the garden and sleep in a cool basement. Mmmmm....
Did my last day at work before my annual leave on Friday, and of course on Saturday the weather turned cooler.... It doesn't really matter, as long as I get my time off!
We've been for a swim almost every day, and yesterday I we went to Öregrund. Had a lovely lunch by the water, strolled around looking at all the pretty houses and finished off with a huge ice-cream.

It's still sunny and nice, but somewhat cooler, so we'll either head home tomorrow eve or Tuesday morning. Hopefully my plants will still be alive then...

På hundsidan har vi legat lågt. Hundarna har varit allt annat än på hugget i denna värme. I dag har det dock varit svalare, så jag la spår åt alla tre vovvar. Zassi klarade sitt spår galant, jobbade mycket metodiskt och grundligt.
Abi fick sitt första spår, och tyckte att det var helt underbart att hitta en liten hög med tärnad flintastek i gräset! Och ännu mer sen!! WOW! Jobbade även hon mycket lugnt och metodiskt, och missade inte en köttbit. Jättekul!

Åt Ashiki hade jag lagt ett litet svårare spår, i högre gräs och med näring i vartannat spår. Detta i hopp om att han skulle sluta leka bulldozer, och istället jobba. Detta var dock inte resultatet, utan han svajade omkring lite överallt, drog som en galning men utan att hitta spåret ordentligt. När han så kom av spåret helt gick jag helt sonika därifrån med honom. Kanske inte helt rätt agerat, men jag tror att jag behöver lite experthjälp här. Antingen börja om helt från början, eller nåt annat. Vad vet jag inte...
Tidigare idag åkte vi och hälsade på en gammal stallkompis och hennes två rottisar, en 3-årig hane och en 4-månaders tik. Fick så se lite av det humör som finns i Ashiki, men som jag faktiskt inte sett så mycket av än. Han vaktade mig på ett sätt som jag inte sett tidigare, allra helst mot tiken Hasta.
När sen hanen Knasen gjorde entré, försökte han konstant rida på honom och stackars Knasen tillät en hel del innan han sa ifrån. Tror att herr Ashiki behöver träffa fler äldre hundar som kan bita ifrån lite, för han börjar bli rätt kaxig.
Sen var jag dum nog att ta upp honom i knät en kort sväng, och då vaktade han givetvis mot Knasen. Inte så smart av mig... Men, kul att se den här sidan av honom oxå, det finns helt klart lite humör i honom. Den ulliga söta lilla valpen håller på att bli stor, och det är nu jag inser att han nog tillåtits lite mycket kanske... :)
Han träffade även min kusins leonbergertik när de var på genomresa från Härjedalen, och även där försökte han vakta mig. Men då var jag med på noterna och hann säga ifrån.
Som sagt, mycket intressant, och en hel del att arbeta vidare med. Lill-killen börjar växa upp!